Dömd pga yrke?

Fast jag är väldig noga med att förklara att jag har en extremt begränsad ork, när jag träffar familj eller vänner orkar jag ungefär en timme, har jag varit och handlat den dagen så är det allt jag orkar den dagen. Men jag vill inte bara ge upp, har gjort det förr och det har slutat med Psyk och ECT. Jag har aldrig orkat vara med hela tiden på varken hundkurser eller studiecirklar utan går alltid hem först, ibland 1,5 timme innan kursen slut. Skulle någon döma mig så måste dom först förstå och lyssna så ser dom hur det är, allt är inte som det ser ut utåt sett. Jag har svårt att ens ta mig ut och jag mår skit och allt är en enda röra och kamp inombords, men det är ju inte den sidan jag vill visa upp.

Angående lyxhustru så skulle jag inte kalla en inkomst på ca 6000 kr/månad vilket jag kommer få i och med att jag inte kan få hyresbidrag. Är det ett livsmål och lyx att leva så, att knappt ha råd att leva?
Du behöver inte varken förklara eller försvara dig inför mig. Jag skrev bara hur det tolkas i vissa kretsar när man säger som du skrev i tidigare inlägg. Jag vet mycket väl att det inte är någon dans på rosor eller någon lyxtillvaro men jag vet också hur dömande människor kan vara och hur de ser på en människa som inte jobbar. Märkligt nog verkar alla de som dömer vara de som själva önskade att de kunde gå hemma men då såklart, som friska. De lägger alltså sin egen vilja och sin egen personlighet på den som är sjuk och bryr sig inte ett dugg om huruvida det stämmer eller inte. De kan oftast inte ens tänka sig in i situationen att faktiskt inte kunna jobba under år pga sjukdom utan tror att den som är sjuk i själva verket bara är lat.

TW/sjukskriven och senare förtidspensionär sedan -01.
 
Fast det där, att säga att man har fullt upp ändå, skulle i många kretsar ses som antingen lyxhustrusymptom eller att man anser sig för fin för att jobba eller för lat för att jobba. Väldigt många anser att kan man göra minsta lilla förutom att ligga i sängen så kan man också jobba. Tyvärr.

För lat för att arbeta? Jag tror inte någon skulle vilja bli av med sitt jobb för att gå runt med ångest hela tiden, jag är inte lat. Jag har sjukdomar och npf diagnoser och skulle göra allt för att kunna klara vardagen och livet.
 
Men visst är du medveten om att huruvida man läser vidare på universitetsnivå är starkt kopplat till ens föräldrars utbildningsnivå? Jag tror det är en bättre förklaring till varför vissa läser vidare men inte andra, snarare än vidden av ens kunskapstörst.
Ojdå attans också
Mina föräldrar gick bara ut 5 klass
Ändå har tre av fyra döttrar läst på högskola
Den fjärde är chef.
Anledningen till att jag läste på högskola var för att jag älskar att lära mig nya saker.
 
Ojdå attans också
Mina föräldrar gick bara ut 5 klass
Ändå har tre av fyra döttrar läst på högskola
Den fjärde är chef.
Anledningen till att jag läste på högskola var för att jag älskar att lära mig nya saker.
Men det är ju otroligt väl studerat sedan hur många år som helst, det kan inte ha gått dig förbi?

https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2016/Hog-utbildning-gar-i-arv/

Du måste väl också veta att studier av populationer inte innebär att SAMTLIGA stämmer med huvudtendensen i gruppen. Det är så konstigt att man på buke så ofta hamnar där, beskriver någon ett fenomen på gruppnivå så dyker det alltid in någon som säger ”Men det där stämmer inte på mig, för jag” osv.
 
Men det är ju otroligt väl studerat sedan hur många år som helst, det kan inte ha gått dig förbi?

https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2016/Hog-utbildning-gar-i-arv/

Du måste väl också veta att studier av populationer inte innebär att SAMTLIGA stämmer med huvudtendensen i gruppen. Det är så konstigt att man på buke så ofta hamnar där, beskriver någon ett fenomen på gruppnivå så dyker det alltid in någon som säger ”Men det där stämmer inte på mig, för jag” osv.
Jodå jag vet
Det fanns även när jag började läsa på högskola en väg in med lågutbildade föräldrar som särskild ansökan.
Jag nyttjade dock inte det.
 
Jodå jag vet
Det fanns även när jag började läsa på högskola en väg in med lågutbildade föräldrar som särskild ansökan.
Jag nyttjade dock inte det.
En särskild väg in? Oj. Jag har också lågutbildade föräldrar men tillhör nog en hel (arbetar)generation som var den första att gå vidare till högre utbildning. Men någon särskild väg in för oss tror jag inte fanns då.
 
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så kan jag säga att jag upplever samma sak med att alla frågar om vad jag jobbar med. Brukar berätta om vad jag brukade jobba med förr och att jag pluggat och sen berätta om annat, som att det är fullt upp ändå och att jag går hundkurser och tränar och tävlar, att jag går fotours och är med i en grupp som har tiotusentals medlemmar från hela världen där man tävlar med sina fotografier i olika teman och att jag gillar att skriva. Helt enkelt byta fokus till vad jag gillar att göra och får fram att jag liksom inte bara sitter hemma för att jag inte jobbar. Och försöka få fram att sjukskriven inte är= lat och misslyckad.

Nar vi bodde i Asien jobbade jag i och for sig for det mesta (larare) men det fanns gap nar jag inte gjorde det. Det var ingen, vare sig i UK eller i USA som ifragasatte att jag inte jobbade, men bland Svenskar horde jag standigt, "Men vad GOR du hela dagarna?" Mitt svar blev alltid, "Sitter i soffan och ater praliner". :grin:

Svenskar stallde den fragan aven nar jag pluggade pa min andra Masters. Pa nagot satt raknades det inte da jag inte bodde pa skolorten pa heltid utan gjorde "nagon sorts" distance studier dar jag infann mig pa skolan varannan manad i ett par veckor. Eller sa var det helt enkelt sa att de flesta tyckte jag var for gammal for att plugga (nagot jag ocksa fick hora manga ganger. Jag hade inte hunnit fylla 50 annu, men det var nara :p )

Da berattade jag om en kvinna pa mitt universitet som holl pa med sin BA med Engelska som "huvudamne". Hon var helt brilliant ... och 83 ar gammal. Hennes foraldrar och man ansag inte att kvinnor skulle ga universitet, men nar maken dog sa var det forsta hon gjorde att anmala sitt intrade pa universitetet. Hon var valdigt "inspirational"!
 
@hastflicka Vad konstigt! Jag läser en master nu på distans och ingen har någonsin haft några åsikter om det. Vilken otrolig otur du har med exakt alla svenskar du träffar.

Nu pluggade jag senast for nastan 20 ar sedan och det var kanske mindre vanligt med distance studier i Sverige da?
Dessutom skulle det vara interessant att hora varfor du ar sa snorkig mot mig? Borde jag inte skriva mina erfarenheter for att jag bor utomlands? Eller ar det helt enkelt sa att du inte gillar folk som bor utomlands?
 
En särskild väg in? Oj. Jag har också lågutbildade föräldrar men tillhör nog en hel (arbetar)generation som var den första att gå vidare till högre utbildning. Men någon särskild väg in för oss tror jag inte fanns då.
Den har funnits ganska länge men var inte lätt att hitta.
Nu finns den inte kvar tyvärr
 
En särskild väg in? Oj. Jag har också lågutbildade föräldrar men tillhör nog en hel (arbetar)generation som var den första att gå vidare till högre utbildning. Men någon särskild väg in för oss tror jag inte fanns då.
Själv har jag kommit in 3 ggr, folkhögskolemeriter, 5 års arbetslivs erfarenhet, andra gången avgjorde kanske föreningsmeriter, 3e gången fick jag stångas med någon som blev könskvoterad till utbildningen.
 
Nu pluggade jag senast for nastan 20 ar sedan och det var kanske mindre vanligt med distance studier i Sverige da?
Dessutom skulle det vara interessant att hora varfor du ar sa snorkig mot mig? Borde jag inte skriva mina erfarenheter for att jag bor utomlands? Eller ar det helt enkelt sa att du inte gillar folk som bor utomlands?
Det var nog inte så vanligt med distansstudier då och framför allt så räknades inte distansstudier som riktiga universitetsstudier hos många. Jag läste på SLU i den vevan och som sagt, det räknades inte som universitetsstudier oavsett hur mycket det var på universitet (SLU räknades hos alldeles för många inte ens som ett universitet då) och på universitetsnivå (såklart).
 
Jag läste vidare på folkhögskola på distans ett par år efter gymnasiet, ganska länge efteråt . Vi hade massor av kontakt på firstclass så man hade mycket kontakt med dom andra fast bara det att det var över internet, vi jobbade i grupper, vi skulle gå igenom alla i gruppens arbeten och komma med omdömen och konstruktiv kritik och positiv feedback. Vi hade mycket att göra och träffar på skolan då vi gick från 8 på morgonen till tidigast 20 -21 på kvällen.

Jag kan uppleva att det inte är fint nog i mångas ögon med folkhögskola även om vi hade välkända och högt utbildade och kunniga lärare, gäst föreläsare och höga krav från lärarna och utbildningen gav mer än mycket annat jag gjort. Men säger man folkhögskola känns det som mindre status än universitet. Klart det är olika saker men jag är stolt över min utbildning och vad jag åstadkom. Bara det att andra inte verkar tycka det, varför är det mindre status med folkhögskola än universitet? Inte för att jag är ute efter status, den utbildning jag gick var en av dom bästa sakerna jag gjort efter att köpa min hund och hästen. Tycker bara det är intressant hur folk ser på olika utbildningar.

Tyvärr blev det för mycket för mig så jag blev jätte mycket sjukare i min problematik så det var kanske inte så bra att gå utbildningen för att det blev mer än vad jag klarar av, men jag är stolt att jag tog mig igenom den även om jag nu vet att jag inte är kapabel att klara att studera för att jag kraschade totalt trots att det bara var 50%.
 
Senast ändrad:
Jag läste vidare på folkhögskola på distans ett par år efter gymnasiet, ganska länge efteråt . Vi hade massor av kontakt på firstclass så man hade mycket kontakt med dom andra fast bara det att det var över internet, vi jobbade i grupper, vi skulle gå igenom alla i gruppens arbeten och komma med omdömen och konstruktiv kritik och positiv feedback. Vi hade mycket att göra och träffar på skolan då vi gick från 8 på morgonen till tidigast 20 -21 på kvällen.

Jag kan uppleva att det inte är fint nog i mångas ögon med folkhögskola även om vi hade välkända och högt utbildade och kunniga lärare, gäst föreläsare och höga krav från lärarna och utbildningen gav mer än mycket annat jag gjort. Men säger man folkhögskola känns det som mindre status än universitet. Klart det är olika saker men jag är stolt över min utbildning och vad jag åstadkom. Bara det att andra inte verkar tycka det, varför är det mindre status med folkhögskola än universitet? Inte för att jag är ute efter status, den utbildning jag gick var en av dom bästa sakerna jag gjort efter att köpa min hund och hästen. Tycker bara det är intressant hur folk ser på olika utbildningar.

Tyvärr blev det för mycket för mig så jag blev jätte mycket sjukare i min problematik så det var kanske inte så bra att gå utbildningen för att det blev mer än vad jag klarar av, men jag är stolt att jag tog mig igenom den även om jag nu vet att jag inte är kapabel att klara att studera för att jag kraschade totalt trots att det bara var 50%.
Inte många linjer (motsvarande) på folkhögskolor som motsvarar högskola/universitet förr fanns en kvot för antagning till högskola/universitet för sådana som läst rätt kurser/ämnen på folkhögskola.
 
Inte många linjer (motsvarande) på folkhögskolor som motsvarar högskola/universitet förr fanns en kvot för antagning till högskola/universitet för sådana som läst rätt kurser/ämnen på folkhögskola.

Folkhögskola motsvarar väl gymnasial nivå rentav? Iaf det som åtminstone på min tid kallades Allmän linje, vet ej vad det kallas idag. Jag gick på folkhögskola 2002/03. Då fanns även en folkhögskolekvot en kunde söka in på högskolan med, det du refererar till. Jag använde den aldrig, jag gick in i väggen istället :banghead::angel:
 
Jag läste vidare på folkhögskola på distans ett par år efter gymnasiet, ganska länge efteråt . Vi hade massor av kontakt på firstclass så man hade mycket kontakt med dom andra fast bara det att det var över internet, vi jobbade i grupper, vi skulle gå igenom alla i gruppens arbeten och komma med omdömen och konstruktiv kritik och positiv feedback. Vi hade mycket att göra och träffar på skolan då vi gick från 8 på morgonen till tidigast 20 -21 på kvällen.

Jag kan uppleva att det inte är fint nog i mångas ögon med folkhögskola även om vi hade välkända och högt utbildade och kunniga lärare, gäst föreläsare och höga krav från lärarna och utbildningen gav mer än mycket annat jag gjort. Men säger man folkhögskola känns det som mindre status än universitet. Klart det är olika saker men jag är stolt över min utbildning och vad jag åstadkom. Bara det att andra inte verkar tycka det, varför är det mindre status med folkhögskola än universitet? Inte för att jag är ute efter status, den utbildning jag gick var en av dom bästa sakerna jag gjort efter att köpa min hund och hästen. Tycker bara det är intressant hur folk ser på olika utbildningar.

Tyvärr blev det för mycket för mig så jag blev jätte mycket sjukare i min problematik så det var kanske inte så bra att gå utbildningen för att det blev mer än vad jag klarar av, men jag är stolt att jag tog mig igenom den även om jag nu vet att jag inte är kapabel att klara att studera för att jag kraschade totalt trots att det bara var 50%.
Folkhögskola är ju inte högre utbildning, så det är inte så konstigt att statusen är lägre. Gymnasiebetyg har ju också lägre status än akademisk examen. Det är ju inte så konstigt.
 
Folkhögskola motsvarar väl gymnasial nivå rentav? Iaf det som åtminstone på min tid kallades Allmän linje, vet ej vad det kallas idag. Jag gick på folkhögskola 2002/03. Då fanns även en folkhögskolekvot en kunde söka in på högskolan med, det du refererar till. Jag använde den aldrig, jag gick in i väggen istället :banghead::angel:
Stämmer bra det, själv gick jag slutet på 60 o början på 70 talen o kom in på universitetet, utbildning som krävde full pott, hade även 2 års yrkeserfarenhet samt föreningsmeriter, sånt som man fick räkna med då.
(Kan inte gilla att du gick in i väggen.)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp