Du behöver inte varken förklara eller försvara dig inför mig. Jag skrev bara hur det tolkas i vissa kretsar när man säger som du skrev i tidigare inlägg. Jag vet mycket väl att det inte är någon dans på rosor eller någon lyxtillvaro men jag vet också hur dömande människor kan vara och hur de ser på en människa som inte jobbar. Märkligt nog verkar alla de som dömer vara de som själva önskade att de kunde gå hemma men då såklart, som friska. De lägger alltså sin egen vilja och sin egen personlighet på den som är sjuk och bryr sig inte ett dugg om huruvida det stämmer eller inte. De kan oftast inte ens tänka sig in i situationen att faktiskt inte kunna jobba under år pga sjukdom utan tror att den som är sjuk i själva verket bara är lat.Fast jag är väldig noga med att förklara att jag har en extremt begränsad ork, när jag träffar familj eller vänner orkar jag ungefär en timme, har jag varit och handlat den dagen så är det allt jag orkar den dagen. Men jag vill inte bara ge upp, har gjort det förr och det har slutat med Psyk och ECT. Jag har aldrig orkat vara med hela tiden på varken hundkurser eller studiecirklar utan går alltid hem först, ibland 1,5 timme innan kursen slut. Skulle någon döma mig så måste dom först förstå och lyssna så ser dom hur det är, allt är inte som det ser ut utåt sett. Jag har svårt att ens ta mig ut och jag mår skit och allt är en enda röra och kamp inombords, men det är ju inte den sidan jag vill visa upp.
Angående lyxhustru så skulle jag inte kalla en inkomst på ca 6000 kr/månad vilket jag kommer få i och med att jag inte kan få hyresbidrag. Är det ett livsmål och lyx att leva så, att knappt ha råd att leva?
TW/sjukskriven och senare förtidspensionär sedan -01.