Dömd pga yrke?

[Görel]

Jag får ofta kommentarer om mitt yrke, jag jobbar som socialsekreterare. Många undrar hur jag står ut med att "jobba med dem som andra inte vill befatta sig med" som jag fått höra flera gånger, andra vill ställa mig till svars för varför socialtjänsten någonstans i landet fattat något beslut. Alternativt inte omhändertagit någon/inte hjälpt någon o s v.

Jag är oerhört nyfiken på vad andra jobbar med men jag dömer dem inte, men visst händer det att jag undrar över varför folk stannar kvar på jobb som verkar tråkiga och enformiga. Eller varför vissa väljer att utbilda sig till sånt som jag aldrig skulle vilja göra, som fotvårdare.

Det jag däremot aldrig har tänkt på är vilket yrke man skulle skaffa sig för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Jag tycker att det finns andra värden i livet än de rent ekonomiska. Och att tycka att någon borde "kommit längre" vid en viss ålder tycker jag tyder på en bristande förmåga att förstå att andra värderar annat högre än pengar.

 

[Sassy]

Jag upplever att mitt yrkesval ofta ses negativt i just dejtingsammanhang. Tydligen har många svårt för kvinnliga ingenjörer? (Både män och kvinnor, men tydligast män.)

Själv tycker jag alla former av ”rätt person på rätt plats” är fascinerande. Det finns så många jobb som ses som ”enkla” som jag aldrig skulle kunna sköta på ett vettigt sätt.

 

[sthu]

Jag har blivit kallad prestigelös på en arbetsintervju.
Jag har en magister i miljövetenskap och en kandidat i biologi, har haft jobb som allt från städare till kabelanvisare. Aldrig något som varit relevant för min utbildning. Det känns lite surt att betala av studielån när utbildningen liksom inte kommit till nytta. Men just nu jobbar jag som packare på ett lager och trivs bättre än på länge.
Spelar ingen roll vad man gör så länge man trivs.

 

[Zinfernia]

Jag hoppar in och svarar här också.

Jag kan själv känna att jag emellanåt blir dömd för mitt yrke. Om jag berättar att jag arbetar som projektledare i byggbranschen verkar en del män tro att jag är maskulin och grov. Jag har till och med fått frågan om jag ser mig själv som kvinnlig eller manlig och många män verkar undra om jag är tillräckligt feminin för deras del.
Ironiskt nog spenderar jag mer tid i blus och högklackat på kontoret än i stålhätteskor och skyddshjälm ute på bygget, men visst, det händer också.

 

[Hyacinth]

Som ekonom/projektledare undrar folk hur man står ut

Nu ska jag byta yrke är tanken, antagligen skulle många inte fatta det heller. Jag kommer ha massa lån och aldrig tjäna lika bra, men jag kom fram till att jag behöver inte det. Jag kommer tjäna fullt tillräckligt.
Inga vänner har reagerat så, de flesta tycker det är coolt att jag vågar och ingen har varit negativ.

 

[MiniLi]

Jag får ofta kommentarer om mitt yrke, jag jobbar som socialsekreterare. Många undrar hur jag står ut med att "jobba med dem som andra inte vill befatta sig med" som jag fått höra flera gånger, andra vill ställa mig till svars för varför socialtjänsten någonstans i landet fattat något beslut. Alternativt inte omhändertagit någon/inte hjälpt någon o s v.

Jag är oerhört nyfiken på vad andra jobbar med men jag dömer dem inte, men visst händer det att jag undrar över varför folk stannar kvar på jobb som verkar tråkiga och enformiga. Eller varför vissa väljer att utbilda sig till sånt som jag aldrig skulle vilja göra, som fotvårdare.

Det jag däremot aldrig har tänkt på är vilket yrke man skulle skaffa sig för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Jag tycker att det finns andra värden i livet än de rent ekonomiska. Och att tycka att någon borde "kommit längre" vid en viss ålder tycker jag tyder på en bristande förmåga att förstå att andra värderar annat högre än pengar.

Ja, känner igen det första. Folk frågar ofta mig om inte mitt jobb är ”jättejobbigt” osv. De flesta har nog väldigt dålig uppfattning av vad mitt jobb handlar om..

 

[Raderad medlem 6459]

Ja, känner igen det första. Folk frågar ofta mig om inte mitt jobb är ”jättejobbigt” osv. De flesta har nog väldigt dålig uppfattning av vad mitt jobb handlar om..

Jag får samma kommentarer. Gärna också ”nä gud vad hemskt, det skulle jag verkligen aldrig kunna jobba med”. Eh jaha. Jag vill inte ha ditt jävla jobb heller liksom .

 

[MiniLi]

Jag får samma kommentarer. Gärna också ”nä gud vad hemskt, det skulle jag verkligen aldrig kunna jobba med”. Eh jaha. Jag vill inte ha ditt jävla jobb heller liksom .

Haha exakt. Men jag brukar bara svara ”nej jag tycker det är roligt” och då tittar en del på mig som om jag är någon slags psykopat som njuter av andras smärta

 

[_Taggis_]

@Lager Jag tänker lite som du beskriver det - jag kallar det inte dömande utan snarare att en associerar olika saker med olika yrken. Och eftersom jag själv älskar jobbet och att lära mig mer om andras yrken osv så är jag barnsligt förtjust i att just prata om jobb, det har med nyfikenhet att göra och inget dömande alls


Jag kan ha en egen stress kring att jag inte läst på högskola/universitet. Mest egentligen för att det känns som ett kapitel en bör ha provat på. Jag har YH-utbildning och nu håller jag på att bli lastbilschaffis som ett sidoprojekt.
En kompis till mig brukar säga att jag slösar bort personliga resurser på att inte jobba mer socialt, tex utbilda mig i genusvetenskap. Jag tar inte illa upp av det, jag vet hur hon menar med att det skulle kunna göra större skillnad för fler människor om jag gjorde nåt annat än vad jag gör idag. Jag skulle säkert tycka om att studera sådant, men jag skulle även bli mer bitter av att få ännu mer fakta kring ämnet... Dock finns en till aspekt och det är att de utbildningar jag skulle ha kapacitet att ta mig igenom rent pluggmässigt, inte skulle ge mig i närheten av samma arbetsmaknad samt lön som jag har idag. Och för mig gör det en hel del. Dessutom tror jag inte att jag faktiskt skulle orka genomföra högre studier, jag är helt slut av körkortsteorin liksom...

 

[sassiball]

Jag försöker att inte döma människor pga deras yrken, snarare hur de är som individer.

Jag har blivit dömd för mitt yrke på sätt å vis, det var ett par år sen nu, men det hade nog mer att göra med att jag var tjej och männen på stället jag kom till såg tjejer som svaga och klena, å hur skulle lilla jag klara att dra tunga pallar och köra lastbil, kan säga att det var rätt kul att motbevisa dom, mohahahaha.

Det här tycker jag var ett riktigt bra svar! Att man försöker att inte döma. Jag tror att många "dömer" omedvetet.
Jag tror att de flesta inte vill döma någon på grund av yrke- men många gör det ändå.

Jag arbetade i många år som djurskötare. På grund av att jag i princip alltid blev dömd för mitt yrkesval så var det min största fasa att folk jag inte kände skulle fråga vad jag arbetade med. Jag var livrädd för att träffa nya människor för jag var rädd för frågan- för deras reaktion. Skulle jag åter bli utskrattad ?

Jag själv försöker verkligen att inte döma, men jag har säkert gjort det, omedvetet.

 

[Sassy]

Haha exakt. Men jag brukar bara svara ”nej jag tycker det är roligt” och då tittar en del på mig som om jag är någon slags psykopat som njuter av andras smärta

Fast det ÄR ju lite skräckblandad fascination när man träffar någon som verkligen trivs med något dom hade varit ens egen mardröm

 

[_Taggis_]

Jag hoppar in och svarar här också.

Jag kan själv känna att jag emellanåt blir dömd för mitt yrke. Om jag berättar att jag arbetar som projektledare i byggbranschen verkar en del män tro att jag är maskulin och grov. Jag har till och med fått frågan om jag ser mig själv som kvinnlig eller manlig och många män verkar undra om jag är tillräckligt feminin för deras del.
Ironiskt nog spenderar jag mer tid i blus och högklackat på kontoret än i stålhätteskor och skyddshjälm ute på bygget, men visst, det händer också.

Så kräkless jag blir på dylika könsnormer du beskriver präglar ditt yrke och bransch. Får samma känsla när @Sassy beskriver att många har lite svårt med kvinnliga ingenjörer. Det handlar för mig bara om att det blir lite obekvämt med kvinnor som tar plats bland män. Vi förväntas göra annat.

Har fö liknande upplevelser från mitt eget yrke. Är ensam kvinna i min befattning och en av få rent procentuellt i min bransch överlag. När jag möter förvåning över vad jag gör, varesig det gäller yrket i sig eller specifika moment som jag inte förväntas klara - är mitt standardsvar "med vilken kroppsdel tror du att jag gör det"?

 

[sassiball]

Jag jobbar med djur och blir ofta dömd. Folk undrar när jag ska skaffa mig ett riktigt jobb, om jag inte har några ambitioner i livet och att jag måste börja tjäna pengar. Har jobbat med andra saker också men jag vantrivs i längden. Svintråkigt bemötande och jag drar mig ofta för att berätta vad jag jobbar med.

Jag vet hur det är- jobbade med grisar i många år och jag drog mig alltid för att berätta vad jag jobbade med. Det var fruktansvärt. Men jobbet var bra ! Bra arbetsgivare också.

 

[Raderad medlem 68338]

Tycker att karriärister är jobbiga. Vem vill gå på dejt om det känns som en anställningsintervju? Är 100% ointresserad av att prata om jobb när jag träffar folk. En gång blev jag så jävla less när jag fick frågan "vad jobbar du med" att jag svarade "ja jag är prostituerad".

 

[sthu]

Jag jobbade med skadedjursbekämpning i ett par år. När jag kom ut till kund var det många som frågade när tekniken skulle komma

 

[iNHALE]

Folk blir ofta rädda och vill sällan prata mer när de hör vad jag jobbar med. När de dessutom hör att det är av fri vilja och att jag älskar mitt jobb blir folk nästan rädda för mig som person, "hon måste ju vara helt sjuk i huvudet som tycker om ett sånt jobb" ungefär.

 

[Petruska]

Vad menar du med "dömd"?

Jag har goda vänner som har väldigt olika typer av jobb, men till exempel känner jag ingen bostadsmäklare och ingen banktjänsteman. Jag tror inte att det är en slump. Yrket/jobbet säger ju något om personens värderingar och livsstil.

Men dömer? Vadå dömer?

 

[TheRedLightning]

Det här tycker jag var ett riktigt bra svar! Att man försöker att inte döma. Jag tror att många "dömer" omedvetet.
Jag tror att de flesta inte vill döma någon på grund av yrke- men många gör det ändå.

Jag arbetade i många år som djurskötare. På grund av att jag i princip alltid blev dömd för mitt yrkesval så var det min största fasa att folk jag inte kände skulle fråga vad jag arbetade med. Jag var livrädd för att träffa nya människor för jag var rädd för frågan- för deras reaktion. Skulle jag åter bli utskrattad ?

Jag själv försöker verkligen att inte döma, men jag har säkert gjort det, omedvetet.

Troligtvis är det så att många dömer omedvetet.
Sett på nätet att det cirkulerar "skämt" att om man inte klarar skolan med fina betyg så får man jobba på McDonalds, precis som om att det jobbet inte är värt något. Likaså att vissa ser ner på en lastbilschaufför av olika anledningar.

Jag tror även det beror mycket på okunskap om de olika yrkena, alla jobb är lika mycket värda och behövs i vårt samhälle annars skulle det inte gå runt.

För mig personligen känner jag mig stolt att berätta att jag är lastbilschaufför, har i och för sig alltid känt en viss stolthet oavsett vad jag jobbat med (allt från nuvarande jobb, kassörska på Hemköp, montering på industri, orderhanterare och kyrkogårdsvaktmästare). Jag tror att jag mognat med mig själv och inte bryr mig på det sättet längre vad andra tycker om mitt yrke, så länge jag själv känner mig nöjd. Är jag missnöjd, då får jag göra något åt det. Så tänker jag.

 

[Zinfernia]

Så kräkless jag blir på dylika könsnormer du beskriver präglar ditt yrke och bransch. Får samma känsla när @Sassy beskriver att många har lite svårt med kvinnliga ingenjörer. Det handlar för mig bara om att det blir lite obekvämt med kvinnor som tar plats bland män. Vi förväntas göra annat.

Har fö liknande upplevelser från mitt eget yrke. Är ensam kvinna i min befattning och en av få rent procentuellt i min bransch överlag. När jag möter förvåning över vad jag gör, varesig det gäller yrket i sig eller specifika moment som jag inte förväntas klara - är mitt standardsvar "med vilken kroppsdel tror du att jag gör det"?

Absolut, det är inte alltid helt enkelt att vara tjej i en mansdominerad bransch. Men! Det blir bättre hela tiden! Jag upplever det som att det på senare år nästan har exploderat med kvinnor. Numera är det inte ovanligt att jag träffar på platschefer, arbetsledare, kalkylchefer eller konstruktörer/ingenjörer som är kvinnor på byggplatserna.
Tidigare tyckte jag mest att jag träffade kvinnliga ekonomichefer och liknande men på senare år har det verkligen märkts stor skillnad på könsfördelningen ute på fältet. Det är inte längre bara män som för befälet.

På mitt kontor är vi förvisso nio killar och jag men jag vet att min chef mer än gärna anställer fler tjejer om vi hittar rätt person till rätt tjänst.

 

[Hyacinth]

Folk blir ofta rädda och vill sällan prata mer när de hör vad jag jobbar med. När de dessutom hör att det är av fri vilja och att jag älskar mitt jobb blir folk nästan rädda för mig som person, "hon måste ju vara helt sjuk i huvudet som tycker om ett sånt jobb" ungefär.

Torped?

Du har väl ett normalt jobb vad mig anbelangar.
Begravningsbyrå skulle jag vilja jobba på, det är lite samma bransch.