Dödad hund i Lund

[Enya]

Hur vet du att det inte är din hund som inte gillar den lille, eftersom du märker att din hund har en annan energi vid möten med den? Eller helt enkelt att även en hund kan bli skrämd av lekinviter från en större eller "yvigare" hund

Min hund reagerade inte vid första mötet, det gjorde den. Den började skälla och bete sig. Ming la inte ens märke till den förrän den började mopsa, han var upptagen med att läsa senaste nytt på marken.

 

[Dentaku]

Om det är acceptabelt att de anfaller och naturligt att de inte går att kontrollera anser jag faktiskt att de inte ska finnas.

Jag har inte sett någon som anser att det är acceptabelt att hundar anfaller. Det jag ser folk ge uttryck för(och vad jag själv också anser) är att alla hundägare, oavsett storlek på hunden, har ett ansvar att kontrollera sina hundar för att samexistensen med andra ska ske så smärtfritt som möjligt. Där ingår, enligt mig, bl a att försöka hindra sin hund från att stå och utmana andra hundar.

 

[Lingon]

Förstår helt och hållet din hund! Dessa jävla bjäbbiga småskitarna som drar och bjäbbar så de nästan ylar. Nej, jag är inge småhundsperson och nej, jag tycker verkligen inte om småhundar alls. De skäller. Och skäller. Och skäller. Här i området jag bor verkar det vara "tillåtet" med bjäbbiga minihundar i trädgårdarna, men guuuuuud nåde om man går förbi med en stor hund som skäller några skall, då vänder folk sig om och ger onda ögat.

Hunden jag går med kan surna till om stora hanar spänner sig och utmanar. Men när småhundar gör det ignorerar han dem. Det är som om han inte tar dem på allvar pga storleken.

 

[Lingon]

Jag har inte sett någon som anser att det är acceptabelt att hundar anfaller. Det jag ser folk ge uttryck för(och vad jag själv också anser) är att alla hundägare, oavsett storlek på hunden, har ett ansvar att kontrollera sina hundar för att samexistensen med andra ska ske så smärtfritt som möjligt. Där ingår, enligt mig, bl a att försöka hindra sin hund från att stå och utmana andra hundar.

Jag önskar att folk hade sett det så. När jag går med hunden avbryter jag minsta lilla försök till sånt. Det är helt enkelt inte acceptabelt beteende.

 

[Ajda]

Folk blir rädda för stora hundar och ofta är det därför deras egna hundar beter sig - och vad gäller din hund så är det nog tyvärr med rätta om hon svarar upp med utfall och du låter ett barn sköta kopplet.

Jag tror inte heller att du kan läsa hund tillräckligt väl för att veta exakt vad som händer.Majoriteten av alla småhundsraser är dessutom larmade hundar. Dvs de skäller i trängda situationer. Det är mycket möjligt att din hund och don attityd är en del av det som skapar situationen.

PS som förälder borde du uppmuntra folks val av små, klimatsmarta hundar.

Nej du, min hund har inget aggressivt i sig öht. Hon går med slakt koppel och är noll intresserad (likaså jag). Sen senaste tiden när de andra börjar gå bärsärk i sitt koppel, då blir hon spänd och triggad. Kan garantera att inte vi inte triggar de små mer än att bara visa oss.

Kommer aldrig uppmuntra folk att köpa små hundar om det inte är vad de vill ha. Klimatsmart eller inte. Jag vill inte ha en.

 

[Ajda]

Jag tycker inte heller att det är acceptabelt att småhundar får göra utfall och skälla aggressivt. Samtidigt så är det ändå så att en stor hund gör större skada, på både människor och andra djur.
Ett bett som sitter illa och den lilla hunden är död.
Som storhundsägare måste man ändå förstå att de helt enkelt är farligare, och därför är tröskeln också lägre för många för vad som är acceptabelt och inte.

Ja man har absolut ett större ansvar beroende på vad man har i andra änden av kopplet. Sen vore det önskvärt om alla hundägare hjälps åt för att minska risken för att olyckor ska ske.
Att likaväl som hundägaren till en amstaff ska ha koll på sin hund i kopplet så ska den som äger den bjäffsande minihunden se till så den sköter sig.
Någon försvarade de med att de små ofta är larmande raser. Ja absolut. Men om en pitbull är en kampande ras med känd könsbunden aggressivitet... är det ok att den också agerar efter det då? Nej självklart inte!
Vi måste alla hjälpas åt som sagt...

 

[SiZo]

Vilket i sin tur har spridit sig hit som en del andra fenomen. Underskatta inte hur folk verkar tro på lätta lösningar för allt, och få verkar förstå att aggression kan vara uppdelat till att börja med.

I andra ord studier hittills visar ingen större påverkan på aggressivt beteende i överlag och kan ses i stort sett som en myt att det är en automatisk fix hos varenda hund, andra faktorer har en mycket större påverkan. Kastrering funkar i vissa individuella fall ja, sen i vissa ge helt motsatt effekt (hunden blir mer reaktiv). Vanliga myten är att kastrering är en lätt fix på en aggressiv och dryg hund, när det är mycket mer komplicerat än så.

Jo kastrering har visat sig ha effekt på aggressivitet och rädslor. Men tyvärr inte på det sättet som man önskar - utan istället tvärtom. Aggressivitet och rädslor ökar av kastrering.

 

[Nota]

Nej du, min hund har inget aggressivt i sig öht. Hon går med slakt koppel och är noll intresserad (likaså jag). Sen senaste tiden när de andra börjar gå bärsärk i sitt koppel, då blir hon spänd och triggad. Kan garantera att inte vi inte triggar de små mer än att bara visa oss.

Kommer aldrig uppmuntra folk att köpa små hundar om det inte är vad de vill ha. Klimatsmart eller inte. Jag vill inte ha en.

Små hundar är ofta understimulerade pga att folk tror att alla små hundar klarar sig med att bara vara plus att många små raser är larmare i grund och botten.
Hade din hund varit understimulerad hade hon eller han istället gått runt och apporterat för sig själv eller blivit deprimerad och tyst. Det är olika från ras till ras hur hundar hanterar understimulans och ett liv utan engagerad matte eller husse.
Tycker faktiskt mer synd om alla dessa golden man ser som gett upp livslusten helt och hållet :/

 

[SiZo]

Jag har två st larmande småhundar. Den ena är osäker och larmar på i stort sett allt hon ser (nej inte riktigt, men när jag har en dålig dag så känns det så...). Det är ljusa toner och vilken hund som helst som kan lite hundspråk kan tolka att det där är osäkerhet bakom, inte någon form av utmaning. Givetvis jobbar vi på det - men bra kommer det aldrig bli. Den andra är mer trygg i sig själv, men larmar ibland men där har jag inte lyckats lista ut vad som får henne att larma och det är svårare att förekomma. På henne kan understimulans nog vara en stor faktor. Hon går inte att träna riktigt på samma sätt som den andra eftersom hon har artros i armbågarna. Jag försöker träna henne mentalt så mycket jag orkar, men i ärlighetens namn så tycker jag att det är skittråkigt, så det blir inte så mycket som vore optimalt.

Jag fattar att det är jobbigt när mina hundar skäller på ens hund. Men att de skäller betyder INTE att jag inte har koll på dem. De är lydiga och kommer direkt när jag ropar om de är lösa, och även om jag inte ropade så skulle de aldrig springa fram till någon hund heller. De har inte det intresset utan de vill just larma.

Men att få en larmande hund att helt sluta larma... Det är som att få en vallhund att aldrig valla. Smått omöjligt med andra ord. Så att irritera sig på att hundarna larmar ger nog ganska så lite. Däremot om de får stå och skälla och skälla och skälla - det är en annan sak. Men en "varningsramsa" det är nog något man får leva med - så länge det bara är det.

 

[Puffindog]

Jo kastrering har visat sig ha effekt på aggressivitet och rädslor. Men tyvärr inte på det sättet som man önskar - utan istället tvärtom. Aggressivitet och rädslor ökar av kastrering.

Individuellt kan jag tänka mig att det blir så ibland särskilt om rädslorna och otryggheten redan finns där. Läste en forskningsartikel där tidig kastrering kan leda till ökad ledproblematik, om det är så fallet kan jag tänka mig det kan öka risken för aggressivt beteende.

Jag skrev att jag aldrig sett det, trist om det är så.

Det var å andra sidan inte vad jag skrev. För att veta om kastration påverkar aggressivt beteende måste man, utöver att veta ATT hundar är kastrerade och om de någonsin visat aggressivt beteende, också veta NÄR kastreringen skedde i förhållande till det aggressiva beteendet - har det förändrats eller varit detsamma? Idealiskt skulle man också fråga om VARFÖR kastreringen skedde.

När man bara undersöker kastrerade mot okastrerade är risken stor att resultatet påverkas just av vilken syn på kastrering man har i landet där studien utförs.

Jag håller med att det är stor brist på ordentlig forskning på hur kastrering kan påverka en hund, när det gör det och när det inte gör istället för "ok hunden är dryg/aggressiv/bits/retlig, kastrera den".

 

[Lingon]

Små hundar är ofta understimulerade pga att folk tror att alla små hundar klarar sig med att bara vara plus att många små raser är larmare i grund och botten.
Hade din hund varit understimulerad hade hon eller han istället gått runt och apporterat för sig själv eller blivit deprimerad och tyst. Det är olika från ras till ras hur hundar hanterar understimulans och ett liv utan engagerad matte eller husse.
Tycker faktiskt mer synd om alla dessa golden man ser som gett upp livslusten helt och hållet :/

Ja, deras ägare tror att de är nöjda när de egentligen bara gett upp. Där en bruksras hade ätit upp möblerna så ger golden upp och blir en försoffad potatis utan livsgnista. Sorgligt att se när man vet hur en golden som får tillräcklig stimulans kan vara!

 

[SiZo]

Individuellt kan jag tänka mig att det blir så ibland särskilt om rädslorna och otryggheten redan finns där. Läste en forskningsartikel där tidig kastrering kan leda till ökad ledproblematik, om det är så fallet kan jag tänka mig det kan öka risken för aggressivt beteende.



Jag håller med att det är stor brist på ordentlig forskning på hur kastrering kan påverka en hund, när det gör det och när det inte gör istället för "ok hunden är dryg/aggressiv/bits/retlig, kastrera den".

Det finns alltså vetenskapliga undersökningar på detta - kastrering ger ökad aggression och rädsla på populationsnivå.

 

[Puffindog]

Förlåt men vilket skitsnack

Vet inte hur ofta små hundar får står och göra utfall/mopsa mot min hund utan min hund ens har tittat på dem - och ägarna verkar knappast rädda heller. De gör knappast utfall mot min hund för att de är larmande raser.
Alla stora hundar är såklart inte uppfostrade heller, men generellt sett brukar ägarna iaf försöka styra upp det eftersom det är rätt jobbigt med 25kg+ som gör utfall.

Senast idag var det en man med en fralla som stoppade upp vägen för mig för han ides inte ta sin hund och gå utan lär den stå och utmana min hund. Det här händer liksom flera gånger i veckan och det brukar sluta med att jag antingen får gå en omväg eller styra upp min hund hårt för att den andra ägaren inte bryr sig.

Få mig inte att börja när det kommer till frallor, äntingen är dom helt underbara eller helt tokiga. En fralla som brukade skälla, vråla och slita sig mot min lundis ute på promenader slet sig en dag lös och flög på honom. Ägaren bad om ursäkt och tog snabbt bort sin hund från min, men vad om hunden flög på fel hund? En mycket större hund? Och aldrig att det skulle vara ett fall av "liten hund känner sig trängd av stor hund och därmed blir aggressiv", norsk lundehund brukar ligga på 7 kg vilket är några kilo mindre än en fralla.

Det finns alltså vetenskapliga undersökningar på detta - kastrering ger ökad aggression och rädsla på populationsnivå.

Jag skulle gärna få läsa studierna då jag är nyfiken på att veta mer om ämnet!

 

[Hedinn]

Om det är acceptabelt att de anfaller och naturligt att de inte går att kontrollera anser jag faktiskt att de inte ska finnas.

Men hela grejen handlade väl om just småhundar som ägarna inte klarar av att kontrollera (eller läsa av)? Menar du att det är okej att dessa får skutta runt och skälla och härja okontrollerat, men ingen annan hund får svara på det, det är upp till omgivningen att anpassa sig?

Jag håller inte med. Jag har en mellanstor hund som har svårt för hundmöten och ibland kan skälla och göra utfall. I 90% av fallen då vi möter andra hundar (i alla fall större) bryr de sig inte, men emellanåt svarar de, och det är då uppenbart att de inte hade gjort det om min hade betett sig bra. Menar du då att det är okej att min hund beter sig som ett as, men de större hundarna vi möter får absolut inte reagera på hennes ljudande och utfall? Som jag ser det är det mitt ansvar att min hund inte beter sig illa mot andra hundar, och så förväntar jag mig att andra hundägare gör samma sak. Jag kan ju dock inte räkna med att alla andra hundar ska vara de som ansvarar för att ”reda ut” min situation.

Jag kan inte se att någon här antytt att de inte anser att hundar får reagera vid hundmöten, utan att det handlar just om när ägaren tillåter hunden att bete sig hur som helst för att den är liten, men förfasas över när en större hund inte beter sig perfekt.

 

[Iamia]

Jag förfasas egentligen inte över hundar som beter sig illa vid hundmöten (oberoende av storlek), bara det känns säkert att ägaren klarar av den. Jag tycker generellt att det är lite obehagligt att möta stora hundar efter en attack på en av mina (små) hundar som inte slutade så bra (hon blev illa skadad men klarade sig med nöd och näppe). Om en liten hund härjar runt i sin sele kunde jag inte brytt mig mindre, men om det är en stor hund som ägaren har problem att ens hålla kvar så blir jag livrädd (en sämre dag är det på skak och gråt-nivå). I samhället där jag bor finns ett par skräckexempel, bla nån sorts shitbull i för stor sele med plastspännen som hänger i kopplet och vrålskäller så fort den ser oss, även på långt håll. Ägaren får hålla i med båda häderna och luta sig bakåt för att hålla emot. Jag har redan nån sorts plan för hur jag ska bete mig den dagen den kommer lös. För det kommer garanterat att hända.

Vet inte riktigt vad jag ville säga med det här, men det ÄR skillnad på vad man har i kopplet och på hur det tas emot av den andra parten i hundmötet.

 

[Efwa]

Jag förfasas egentligen inte över hundar som beter sig illa vid hundmöten (oberoende av storlek), bara det känns säkert att ägaren klarar av den. Jag tycker generellt att det är lite obehagligt att möta stora hundar efter en attack på en av mina (små) hundar som inte slutade så bra (hon blev illa skadad men klarade sig med nöd och näppe). Om en liten hund härjar runt i sin sele kunde jag inte brytt mig mindre, men om det är en stor hund som ägaren har problem att ens hålla kvar så blir jag livrädd (en sämre dag är det på skak och gråt-nivå). I samhället där jag bor finns ett par skräckexempel, bla nån sorts shitbull i för stor sele med plastspännen som hänger i kopplet och vrålskäller så fort den ser oss, även på långt håll. Ägaren får hålla i med båda häderna och luta sig bakåt för att hålla emot. Jag har redan nån sorts plan för hur jag ska bete mig den dagen den kommer lös. För det kommer garanterat att hända.

Vet inte riktigt vad jag ville säga med det här, men det ÄR skillnad på vad man har i kopplet och på hur det tas emot av den andra parten i hundmötet.

Fast detta tror jag ingen säger är något att ta lätt på.
Det man menar är att några få skräckexempel (överrepresenterade på vissa ställen) inte ska vara de som sätter regler för hur andra med samma "raser" ska ha hund; eftersom det inte är de man kommer åt ändå.

 

[Hedinn]

Jag förfasas egentligen inte över hundar som beter sig illa vid hundmöten (oberoende av storlek), bara det känns säkert att ägaren klarar av den. Jag tycker generellt att det är lite obehagligt att möta stora hundar efter en attack på en av mina (små) hundar som inte slutade så bra (hon blev illa skadad men klarade sig med nöd och näppe). Om en liten hund härjar runt i sin sele kunde jag inte brytt mig mindre, men om det är en stor hund som ägaren har problem att ens hålla kvar så blir jag livrädd (en sämre dag är det på skak och gråt-nivå). I samhället där jag bor finns ett par skräckexempel, bla nån sorts shitbull i för stor sele med plastspännen som hänger i kopplet och vrålskäller så fort den ser oss, även på långt håll. Ägaren får hålla i med båda häderna och luta sig bakåt för att hålla emot. Jag har redan nån sorts plan för hur jag ska bete mig den dagen den kommer lös. För det kommer garanterat att hända.

Vet inte riktigt vad jag ville säga med det här, men det ÄR skillnad på vad man har i kopplet och på hur det tas emot av den andra parten i hundmötet.

Självklart är det skillnad! Dock är det ju också skillnad på om det är dessa stora hundar som gör aggressiva utfall eller om det är dina små och den större hunden ”bara” svarar på det (i ett sånt läge brukar det ju också märkas både på hundens kroppsspråk och ägarens kontroll att det är just svar det handlar om).

Jag tror inte nån uppskattar att folk har hundar de inte klarar av, och det är ju tyvärr vanligare om man skaffar en viss hund för att den är ”tuff” jämfört med om man skaffar en ras som är lämplig för ens behov och intresse.

 

[Dentaku]

Vet inte riktigt vad jag ville säga med det här, men det ÄR skillnad på vad man har i kopplet och på hur det tas emot av den andra parten i hundmötet.

Sett till ens egen hunds säkerhet är det förstås skillnad på vad det är för hund som gör utfall. Min hund är av medelstorlek och skulle inte ha mycket att sätta emot om en stor hund attackerade. Jag förstår verkligen om det är extra skrämmande om man redan varit med om en incident.

Men att det är skillnad på vad som skulle hända om ägaren tappade kontrollen betyder inte att det är ok för någon hundägare att strunta i att försöka ha kontroll. Och det är här som jag upplever att vissa småhundsägare verkar tro att deras hundar kan få göra lite vad som helst eftersom de inte kan orsaka någon egentlig fysisk skada på andra.

Som exempel var jag nere i samhället för att käka glass med familjen i somras och hade hunden med mig. Det var mycket folk och mycket hundar, och jag jobbade med henne på att inte stirra eller skälla på dem utan hålla kontakt med mig, oavsett vad den andra hunden pysslade med. Det var tydligt att andra hundägare också ansträngde sig för att ha koll på sina hundar, både stora och små. Om det blev lite skall och/eller drag i kopplet mot någon annan hund försökte ägarna stoppa det och höll ut avståndet. De flesta verkade vara uppmärksamma på omgivningen för att kunna förekomma en eventuell rektion när en ny hund dök upp. Vid bordet bakom mig låg en hund som ägaren passivitetstränade.

Så kom ett par med en liten hund för att sätta sig vid bordet bredvid oss. Inga problem, min hund var lugn och tog kontakt med mig. Plötsligt studsade gav hon upp ett skall, studsade upp och vred sig som en orm. Då hade paret låtit sin hund gå nästan upp i ändan på henne - och gav mig en blick som om jag var den dåliga hundägaren eftersom min hund kanske tänkt bita deras. Naturligtvis släppte de också fram sin hund till hunden bakom oss, jag tror inte kopplet räckte fram men ägaren blev helt klart irriterad. På väg från glasskiosken lät de sin hund gå fram till varenda jäkla hund de kom i närheten av, och den gick verkligen rakt på. En terrier, som struntat i varenda hund och inte sagt ett knyst skällde för första gången när den fick den här lilla hunden direkt i ansiktet. Paret såg säkert inte problemet med hur de betedde sig, DERAS hund varken skällde, morrade eller gjorde utfall. Men om någon av de andra hundarna blivit provocerad eller rädd nog att hugga till hade deras lilla vovve kunnat bli mos - och det hade varit den andra hunden som var hemsk.

 

[Enya]

Jag har två st larmande småhundar. Den ena är osäker och larmar på i stort sett allt hon ser (nej inte riktigt, men när jag har en dålig dag så känns det så...). Det är ljusa toner och vilken hund som helst som kan lite hundspråk kan tolka att det där är osäkerhet bakom, inte någon form av utmaning. Givetvis jobbar vi på det - men bra kommer det aldrig bli. Den andra är mer trygg i sig själv, men larmar ibland men där har jag inte lyckats lista ut vad som får henne att larma och det är svårare att förekomma. På henne kan understimulans nog vara en stor faktor. Hon går inte att träna riktigt på samma sätt som den andra eftersom hon har artros i armbågarna. Jag försöker träna henne mentalt så mycket jag orkar, men i ärlighetens namn så tycker jag att det är skittråkigt, så det blir inte så mycket som vore optimalt.

Jag fattar att det är jobbigt när mina hundar skäller på ens hund. Men att de skäller betyder INTE att jag inte har koll på dem. De är lydiga och kommer direkt när jag ropar om de är lösa, och även om jag inte ropade så skulle de aldrig springa fram till någon hund heller. De har inte det intresset utan de vill just larma.

Men att få en larmande hund att helt sluta larma... Det är som att få en vallhund att aldrig valla. Smått omöjligt med andra ord. Så att irritera sig på att hundarna larmar ger nog ganska så lite. Däremot om de får stå och skälla och skälla och skälla - det är en annan sak. Men en "varningsramsa" det är nog något man får leva med - så länge det bara är det.

Problemet jag ser är inte larmandet i sig. Det jag menar är tex här i området när grannars småhundar är ute i trädgården och bjäbbar halsen av sig för att de sett något. Ägaren kan befinna sig inom både syn- och hörhåll men tar inte in hundarna, säger inte ifrån och anstränger sig nada för att få tyst på bjäbbandet. Hundarna (alltså inte bara i 1 trädgård utan småhundar lite varstans med olika ägare) rusar omkring i sina trädgårdar innanför staketen med ägare som inte bryr sig ett dugg om det. Nu bor jag i lägenhet, men om jag bott i hus och haft min i trädgården och han skällt när han sett något på samma vis eller kört sina huskyylljud, nog fanken hade jag blivit anmäld jävligt fort, det hade ansetts som störande och dålig hundhållning.

Min hund tillbringar mycket tid på balkongen (av fri vilja och kan gå in och ut helt själv, så nu ingen får för sig att jag stänger ute honom där....) och säger typ aldrig ett ljud vad han än ser där. Ibland kan han dock gnälla lite, pipa, inget högt eller störande alls, men jag är rätt säker på att mina närmaste grannar har hört mig OMEDELBART säga
"Tyst med dig. Ska du vara på ballen får du vara tyst, annars får du gå in." Piper han igen åker han in. I min värld är det så man gör.

vid hundmöten går jag oftast förbi trots att han skäller, jag säger "Kom nu, vi ska till skogen, vi har ju inte tid med detta" och berömmer vid varje tendens att släppa den andra hunden med blicken osv. När det är ett slags utbrott och tålamodsbrist och han inte vill lyssna alls så kan jag stå stilla tyst, hålla och låta andra personen med hund gå förbi- utan att tillrättavisa min hund- för då vet jag att det ändå inte har någon effekt vid de tillfällena, bättre att spara sig till hunden gått förbi och han släpper det lite och då fortsätta berömma osv. Han har blivit duktig nu, det har givit effekt.

Jag möter ibland ägare med små hundar som låter dem gå hela koppellängden trots att de bjäbbar så att de skriker och drar i kopplet mot andra hundar, men inga försök görs för att bryta beteendet eller ens dra in hunden för att underlätta att andra personer kommer förbi. Vissa personer bryr sig inte. Det är nog samma personer som låter sina småhundar bjäbba sig hesa i trädgården utan att bry sig trots att de står intill och räfsar löv...

 

[Targa]

Jag har inte sett någon som anser att det är acceptabelt att hundar anfaller. Det jag ser folk ge uttryck för(och vad jag själv också anser) är att alla hundägare, oavsett storlek på hunden, har ett ansvar att kontrollera sina hundar för att samexistensen med andra ska ske så smärtfritt som möjligt. Där ingår, enligt mig, bl a att försöka hindra sin hund från att stå och utmana andra hundar.

Håller med!

Jag förstår inte varför sådana här diskussioner så ofta landar i storleken på hunden? Det handlar ju om vem som håller i kopplet - varför ska andra hundar (små vs stora) få skit för att en enskild hundägare inte klarar av sitt hundägaransvar?
Själv har jag småhundar (dsg) och har aldrig haft problem vid hundmöten. Har två harmoniska tikar som är suveränt duktiga på att läsa av andra hundar och avstyra ev konflikter