Jag jobbar som veterinär, inte på klinik utan ambulerande.
Tyvärr är inte alltid arbetsklimatet som hästveterinär det bästa.
Vissa hästägare är j*vligt snabba på att anmäla till ansvarsnämnden eller att ringa och klaga på div. saker, bestrida fakturor osv. Saker som det inte finns fog att klaga på och som inte kunde gjorts på annat sätt.
Den stora orsaken till detta tror jag är okunskap.
De vet inte riktigt vad de ska tro och så skriver de ett inlägg på ett forum på nätet och alla vrålar anmäl och vädrar blod! Istället för att ta upp frågan med veterinären som behandlade! Ett kort samtal kan ge svar på många frågor.
En kropp är en komplex skapelse, och varje kropp är unik. Det går inte säga till 100% att något kommer att fungera si eller så, den individuella variationen (som jag hatar!) gör allt mycket svårare. Det är svårt för djurägarna att inse att allt inte är svart eller vitt.
Det händer ofta att hästar remitteras in till klinik för att man ute i fält inte vågar att "chansa" på att behandla hästen. Många saker hade egentligen gått att lösa hemma men det är skönt att ha "ryggen fri" om något skulle hända.
Jag kan tänka mig att det är samma sak på en kilnik.
Säg att hästen visar hälta på 2 ben. Den ena hältan är troligen en följd av den andra. Det kanske räcker att behandla en av lederna och att den andra läker ut under vilan och rehabiliteringen.
MEN, skulle inte den andra hältan försvinna och man bestämmer sig för att behandla vid återbesöket så blir många ägare sura. Snacket går och slutsatsen som djurägaren drar är att de inte kan något om hältor. Trots att veterinären kanske noga har tänkt igenom detta och försökt att bespara hästen (och ägarens plånbok) en behandling.
Detta tror jag gör att man på många ställen gärna behandlar "mer" än vad som kanske behövs.
Blev visst lite längre än vad jag tänkt mig...
Hoppas att ni förstår vad jag menar!
