Varför är det så svårt med medryttare?

[prinsessfeminist]

Jag har själv varit medryttare på olika hästar. Det viktiga för mig som medryttare har varit att hästägaren och medryttaren kan ha en tydlig dialog, så om något inte funkar kan man lätt prata om det. Själv skulle jag säga att om du kollar med några i de lite högre grupperna på någon ridskola i närheten får du nog vettiga människor. Vet flera på min ridskola jag skulle rekommendera. Då kan du dels kolla på någon lektion för att se hur de rider, samt att de nog är vana att rida lite olika hästar, har haft bra tränare och har förmodligen en del hästvana. Om du inte är intresserad av personer under 18 finns det ju också vuxengrupper på många ridskolor. Hade jag letat medryttare till en häst hade jag nog gjort så då jag vet att många på ridskolan skulle göra allt för att få rida lite extra. Några tjejer stannade i en timme extra och var överlyckliga när de fick hjälpa mig rykta hästen jag skulle rida på en liten klubbtävling.

Vilket bra tips! Värdefullt att få dina reflektioner eftersom du ju är i den unga ålder där man, om man älskar hästar och hästlivet, är hängiven!

Har man ingen egen häst och det där brinnande intresset, då är man inte bortskämd och beredd att både lära sig och ta i när det behövs.

En lyckad kombination för hästägaren som av olika orsaker inte har tiden, och för medryttaren, som av andra orsaker har tid och engagemang!

 

[Cilla]

Förstår din tanke med att hästen ska göra annat än att gå på banan. Jag har både haft medryttare och själv varit en och min erfarenhet är att du ska försöka hitta någon som har ett sunt tänk. Någon som ser hästens vardag och själv kan anpassa sina dagar efter hur veckan ser ut.

Som medryttare 1-2 dagar i veckan kommer man aldrig kunna rida i paddock på det sätt du som ägare gör. Du känner alla knappar och vet hur hästen funkar. Om medryttaren tar ett dressyrpass får den ägna sig mer åt att lära känna hästen. Hitta dess svagheter, det som du har i ryggraden. Du vill ju att hästen ska gå rakt och i balans och om du inte låter en medryttare få utforska detta i en paddock kan du heller inte begära att den ska rida hästen konstruktivt ute. Då är det bättre att du säger efter någon sam bara vill promenera den från marken. Varje sekund vi sitter på en hästrygg utan att medvetet rida mot ett bestämt mål är en sekund som vi förstärker hästkroppens svagheter.

Så jag tror att du bara har att vinna på att låta medryttaren själv bestämma. Släpp in den i din planering. Om det är en vettig hästmänniska så förstår den att den inte kan jobba bommar på onsdagen om du har jobbar lösgjordhet på måndag och styrka på tisdag. Du behöver hästen ett lättare pass med att bara röra sig. Antingen på tur eller på banan men då fokus på liksidighet och takt utan att ridas ihop. Ett lång-och-låg-pass. Lite lufs liksom. Mjuka upp, stretcha. Lite som att vi går en rask promenad efter att vi åka skidor i två dagar. Vi rör oss och får pulsökning, men tränar inga muskler direkt.

Gå mycket på din magkänsla. Hör med stallkamraterna om vad de ser. Kommunicera mkt med medisen och delge ditt tänk och din plan. Gör den till en del av ditt team så vinner ni på det allihop.

Å nä, jag skulle inte heller hoppa. Jag är för gammal och för feg. Men jag är en jäkla bra medryttare ändå!

 

[Cilla]

Förstår din tanke med att hästen ska göra annat än att gå på banan. Jag har både haft medryttare och själv varit en och min erfarenhet är att du ska försöka hitta någon som har ett sunt tänk. Någon som ser hästens vardag och själv kan anpassa sina dagar efter hur veckan ser ut.

Som medryttare 1-2 dagar i veckan kommer man aldrig kunna rida i paddock på det sätt du som ägare gör. Du känner alla knappar och vet hur hästen funkar. Om medryttaren tar ett dressyrpass får den ägna sig mer åt att lära känna hästen. Hitta dess svagheter, det som du har i ryggraden. Du vill ju att hästen ska gå rakt och i balans och om du inte låter en medryttare få utforska detta i en paddock kan du heller inte begära att den ska rida hästen konstruktivt ute. Då är det bättre att du säger efter någon sam bara vill promenera den från marken. Varje sekund vi sitter på en hästrygg utan att medvetet rida mot ett bestämt mål är en sekund som vi förstärker hästkroppens svagheter.

Så jag tror att du bara har att vinna på att låta medryttaren själv bestämma. Släpp in den i din planering. Om det är en vettig hästmänniska så förstår den att den inte kan jobba bommar på onsdagen om du har jobbar lösgjordhet på måndag och styrka på tisdag. Du behöver hästen ett lättare pass med att bara röra sig. Antingen på tur eller på banan men då fokus på liksidighet och takt utan att ridas ihop. Ett lång-och-låg-pass. Lite lufs liksom. Mjuka upp, stretcha. Lite som att vi går en rask promenad efter att vi åka skidor i två dagar. Vi rör oss och får pulsökning, men tränar inga muskler direkt.

Gå mycket på din magkänsla. Hör med stallkamraterna om vad de ser. Kommunicera mkt med medisen och delge ditt tänk och din plan. Gör den till en del av ditt team så vinner ni på det allihop.

Å nä, jag skulle inte heller hoppa. Jag är för gammal och för feg. Men jag är en jäkla bra medryttare ändå!

ser nu att jag stavar som en kratta. i tur och ordning rättar jag nu orden: *söker *jobbat *Då *åkt

 

[Emine]

Förstår din tanke med att hästen ska göra annat än att gå på banan. Jag har både haft medryttare och själv varit en och min erfarenhet är att du ska försöka hitta någon som har ett sunt tänk. Någon som ser hästens vardag och själv kan anpassa sina dagar efter hur veckan ser ut.

Som medryttare 1-2 dagar i veckan kommer man aldrig kunna rida i paddock på det sätt du som ägare gör. Du känner alla knappar och vet hur hästen funkar. Om medryttaren tar ett dressyrpass får den ägna sig mer åt att lära känna hästen. Hitta dess svagheter, det som du har i ryggraden. Du vill ju att hästen ska gå rakt och i balans och om du inte låter en medryttare få utforska detta i en paddock kan du heller inte begära att den ska rida hästen konstruktivt ute. Då är det bättre att du säger efter någon sam bara vill promenera den från marken. Varje sekund vi sitter på en hästrygg utan att medvetet rida mot ett bestämt mål är en sekund som vi förstärker hästkroppens svagheter.

Så jag tror att du bara har att vinna på att låta medryttaren själv bestämma. Släpp in den i din planering. Om det är en vettig hästmänniska så förstår den att den inte kan jobba bommar på onsdagen om du har jobbar lösgjordhet på måndag och styrka på tisdag. Du behöver hästen ett lättare pass med att bara röra sig. Antingen på tur eller på banan men då fokus på liksidighet och takt utan att ridas ihop. Ett lång-och-låg-pass. Lite lufs liksom. Mjuka upp, stretcha. Lite som att vi går en rask promenad efter att vi åka skidor i två dagar. Vi rör oss och får pulsökning, men tränar inga muskler direkt.

Gå mycket på din magkänsla. Hör med stallkamraterna om vad de ser. Kommunicera mkt med medisen och delge ditt tänk och din plan. Gör den till en del av ditt team så vinner ni på det allihop.

Å nä, jag skulle inte heller hoppa. Jag är för gammal och för feg. Men jag är en jäkla bra medryttare ändå!

Tack men har redan hittat en medryttare. Hon hoppar 1 gång i veckan (vilket var hennes önskan och min annars hade det ju inte varit någon vits) och rider nån dressyrlektion var tredje vecka för instruktör, Vilket funkat bra. Ut rider hon dock inte då hon är väldigt ung och hästen testar multum just nu att slippa lämna gården.

Enda haken skulle vara att hon gärna vill rida ännu mer och hennes moder tänker att hon kan rida mer på min och strunta i ridskolan vilket jag försöker få dem att inte göra. Blir hästen halt, jag säljer eller flyttar så blir hon ju hästlös annars.