Dilemma

[Fresubin]

Det är en trevlig tanke, men i praktiken kan det vara en utmaning att få det att funka både socialt och jobbmässigt i ett band om en medlem har med sig familj/partner och andra inte. Det behöver vara rätt tydligt band-konsensus kring ett sådant upplägg.

När man pratar om standard... och normalitet... så tror jag att man dels behöver titta på hur saker oftast ser ut, och dels inse att alla inte behöver ha det så. Jag tror att majoriteten av alla par tillbringar huvuddelen av semestrar och helger tillsammans, vilket väl i någon mån skulle göra det till normalläge/standard. Och jag förstår absolut TS önskan att i första hand uppleva saker tillsammans, det kan jag identifiera mig med trots att jag själv under flera decennier valt att låta jobbtid inskränka tillsammanstid. En ljudtekniker har ju ofta en minst lika oregelbunden och kringflackande tillvaro som en musiker har...
Att ha en liten andel tillsammanstid och en stor andel egentid behöver inte vara sämre för ett förhållande än motsatsen är. Men en förutsättning är ju att båda parter ser ganska likadant på saken.

Du resonerar som mig när det gäller "standard/normalläge" det är väl helt enkelt den bild jag har och det jag eftersträvar. Som du skriver här så är väl det stora problemet att vi inte ser likadant på saken.

 

[rutans]

Jag tycker egentligen inte att hans göromål är det viktiga. Det viktiga är hur du vill leva. Du är huvudpersonen i ditt liv. Kan du inte tänka dig att leva med någon som lägger en stor del av sin fritid på något annat än familjeliv så är det ju så. Då får du leta efter någon som har samma tanke som du. Man kan inte ändra på andra och man ska inte ens försöka. Visst påverkar man varandra i ett förhållande men det du ser är vad du får. Du får helt enkelt bestämma dig utifrån de fakta du har. Han vill något som du inte känner dig okej med alls och då måste ju du göra det som känns rätt för dig.

Precis!

Min spontana tanke är att det känns som TS utgår från att det hen vill uppnå är standard, och att utifrån det antagandet är det bara partnern som ska göra uppoffringar (för att uppnå standard).

Varför är det inte lika aktuellt att TS gör uppoffringar och följer med på semesterturnén, för att få relationen att funka? Inte hänga med bandet 24/7, men vara samma ställe så det går att göra något tillsammans när lucka finns.

Läs det som @TinyWiny skriver. Det handlar om mer än att TS vill följa nån standard.

Standard förresten - känns som att det är standard att en man satsar på sig själv och kvinnan som står tillbaka.
Nu menar jag än en gång inte att TS sambo inte ska följa sin dröm om det är det han vill. Men hans dröm kanske inte passar in med TS dröm. Det viktigaste är vad som är TS dröm. Kan hon få det med honom?

 

[Lipperta]

jag är inte rädd för att vara hemma ensam och inte ha något att göra, men det är helt enkelt inte min bild av ett lyckligt förhållande. men jag inser ju så klart att alla inte tycker som jag.

Vill du verkligen inte vara med på det här så ska du självklart inte stå ut bara för att du ''borde''.
Känns det inte bra så känns det inte bra.

Dock tror jag det är bra att avvakta ett tag och se hur du känner och hur han känner. Just nu tror jag du har mycket stress lver hur det ska bli osv så det är kanske inte bästa tiden att ta ett sådant beslut.

Som andra redan sagt, bandet kanske krashar om ett halvår eller som jobbar dom sig uppåt och han kan tjäna en slant samtidigt som han lever det liv han vill.
Du har ingen hobby du brinner för?

Men, relationen ska kännas bra för båda. Om han lämnar bandet kommer relationen troligtvis inte kännas bra för honom. Och om han stannar och jobbar mycket med bandet och inte tänker på barn så känns det inte bra för dig.

Jag skulle tycka det vore hur kul som helst om min kille blev signad och åkte på spelningar, jag skulle följa med på alla spelningar jag fick, åka buss emellan, vad kul!
Men jag är ju absolut inte familjeinriktad, det närmaste jag vill barn är att ta föl
Så för mig skulle det bli samma dilemma om killen helt plötsligt BARA ville ha barn, bygga bo osv, det skulle inte funka, skulle känna mig väldigt fången.

 

[Luff]

Det är ju också så att det signas band i parti och minut idag. Av dom stora bolagen.
Sen händer inte ett skit. Snarare tvärtom.
Bandet blir låst och medlemmar hoppar av.
Så vänta lite med att måla upp scenarion.

 

[stjarnhimmel]

Det är ju också så att det signas band i parti och minut idag. Av dom stora bolagen.
Sen händer inte ett skit. Snarare tvärtom.
Bandet blir låst och medlemmar hoppar av.
Så vänta lite med att måla upp scenarion.

Jag håller med.
Samtidigt verkar det som att det inte bara är signandet av bandet som är grejen. Dvs de har redan olika åsikter om hur mkt tid intressen ska få ta vilket antagligen är en åsikt som kommer vara kvar.
TS vill ha familj om ett par år och skriver att hon börjat tvivla på att han vill det. Så jag tror frågan är större än bara signerandet av bandet. Jag tror de är på olika plats för ts vill ha ett familjeliv med en partner där man är hemma mkt och partnern vill ha ngt annat. Partnern kanske fortfarande vill repa med bandet fyra kvällar i veckan även om de har en bebis hemma.

Ursäkta TS att jag pratade över huvudet på dig.

 

[Bulldoozer]

Alltså du ställer den frågan på buke? Jag har inte läst svaren du fått men som tur är har min make en annan inställning än du till hur mycket tid hobbys får ta . Att ha häst är som typ ha ett halvtidsjobb fast med jour då man aldrig vet när den behagar stå på tre ben i hagen, få kolik eller smälla upp ett stort sår på random kroppsdel.. Jag tävlar dessutom i annan sport och denna semester (och x antal tidigare semestrar) så har maken hängt på mig till tävlingar och stöttat, för att inte tala de födelsedagar och andra högtidsdagar som råkat hamna på en tävlingsdag. Jag har sett xx antal makar/sambos/äkta män som stöttar sina respektive i hästvärlden också med att hänga på på tävlingar, dra runt på barnen, mocka, fixa hö m.m. För att inte tala om alla de respektive som man inte ser utan finns ändå fast man själv antagligen ser mer av deras partner än vad de gör.

Naturligtvis så ska det gå åt båda håll, jag stöttar naturligtvis min make i hans ambitioner/planer och hobbys även om jag försöker se till att han inta tar på sig så mycket att han blir helt utbränd. Skulle det vara min man så skulle jag vara den första att stå och heja på, en sån chans låter ju som rena drömmen! Om nu era gemensamma semesterveckor går åt till det här varför ska du sitta hemma? Det väl bara att hänga på eller? Det finns säkert mycket att fixa kring spelningarna om du vill hålla dig sysselsatt. Jag hänger på min man ibland på hans grejjer och stöttar honom då han gör en hel del ideellt föreningsarbete och åker iväg på kurser och arrangemang. Det har alltid varit välkommet då jag alltid hittar nåt att bidra med och jag tycker det rätt kul.

Ja, jag har ju lite svårt att skriva annat än att har man verkligen en hobby som är ens passion så skulle det vara väldigt tråkigt med en partner som inte låter en hållas (inom rimliga gränser). Den partnern skulle sannolikt bytas ut tyvärr för jag vill kunna göra det jag brinner för och inte ha en partner som håller mig tillbaka (hålla mig nere på jorden är dock helt okej).

 

[ameo]

Hade jag vetat att det var 1-2 år och sedan att vi satsar på familjelivet så hade det varit en sak, men det vet jag ju inte nu. Det känns inte bra i magen att vänta 2 år och sedan inser han att han inte alls vill det jag vill. Då står jag där singel, uppgiven 32-33 år gammal och skall ut i dejtingvärlden igen? Som kvinna har man ju tyvärr tiden emot sig.

det är mycket möjigt att jag målar fan på väggen,det brukar vara min melodi . P.g.a min ålder är jag stressad över familjegrejen. Hade det här varit tidigare i vårat liv hade jag nog varit mer öppen för att faktiskt avvakta ett år och se hur detta utvecklar sig.

Försök släppa åldersnojjan...
Jag var 31 när jag träffade min man och har hunnit med att få 4 barn sen dess.

Jag förstår att det är ett svårt val, när man inte vet hur framtiden kommer se ut. Men mitt råd hade varit att stötta honom om musiken är det han vill göra. Och funkar det inte för er, av en eller annan anledning, så går det att bryta upp DÅ, när ni står med facit i hand... Och funkar det, så är det väl bara att köra på!

(för övrigt har min man veckopendlat eller "flerdags-långpendlat" till jobb i flera perioder sen vi träffades för 18 år sedan, man vänjer sig vid det också!)

 

[rutans]

Försök släppa åldersnojjan...
Jag var 31 när jag träffade min man och har hunnit med att få 4 barn sen dess.

Jag förstår att det är ett svårt val, när man inte vet hur framtiden kommer se ut. Men mitt råd hade varit att stötta honom om musiken är det han vill göra. Och funkar det inte för er, av en eller annan anledning, så går det att bryta upp DÅ, när ni står med facit i hand... Och funkar det, så är det väl bara att köra på!

(för övrigt har min man veckopendlat eller "flerdags-långpendlat" till jobb i flera perioder sen vi träffades för 18 år sedan, man vänjer sig vid det också!)

Tycker du skrev ett bra inlägg.

Det jag vänder mig emot är ju om TS vill ta hand om eventuella barn ensam i långa perioder. Personligen skulle det kunna vara ett avgörande för mig om jag visste från början att jag absolut vill ha barn och att partnern skulle vara borta mycket så att jag mestadels fick ta hand om dem ensam.

 

[Kilauea]

Min sambo jobbar i Norge, borta 10 dagar, hemma fyra. Och så lite lov då, då han är lärare.
Det är inte alltid jättekul, men man vänjer sig. Och vi uppskattar varandra när vi ses.

 

[ameo]

Tycker du skrev ett bra inlägg.

Det jag vänder mig emot är ju om TS vill ta hand om eventuella barn ensam i långa perioder. Personligen skulle det kunna vara ett avgörande för mig om jag visste från början att jag absolut vill ha barn och att partnern skulle vara borta mycket så att jag mestadels fick ta hand om dem ensam.

Det är ju ingen som vet om mannen fortsätter med musiken alls. Ingen vet om han kommer vara borta oavbrutet i 8 månader om året eller kanske borta 2 veckor och sen hemma oh fullt engagerad i 2 veckor. Och ingen vet hur deras förhållande ser ut om ett eller två år oavsett musiken eller inte...
Jag hade aldrig kunnat se min man i ögonen om jag varit den som bromsat hans musikkarriär.

 

[Sleepy]

jag vill ha familj, och han säger att han också vill det, men jag börjar tvivla på det.

i min skalle går inte rockstjärneliv och familjeliv särskilt bra ihop.

jag känner mig så sårad och bortvald. Känslan är att han väljer musiken framför vårat liv tillsammans och familjeliv.

jag vill ta vårat förhållande till nästa steg med familj osv

Nej barn är inte aktuellt just nu p.g.a att min egna situation med jobb osv är väldigt osäker just nu, det ligger kanske 1- max 2 år framåt i tiden. Mer än så "kan" jag inte vänta med tanke på åldern... prat om familj osv hör jag aldrig något om förutom när jag själv tar upp det.

Hade jag vetat att det var 1-2 år och sedan att vi satsar på familjelivet så hade det varit en sak, men det vet jag ju inte nu. Det känns inte bra i magen att vänta 2 år och sedan inser han att han inte alls vill det jag vill. Då står jag där singel, uppgiven 32-33 år gammal och skall ut i dejtingvärlden igen? Som kvinna har man ju tyvärr tiden emot sig.

Ni behöver prata mer om detta med barn. Det är bara du som tar upp det, det är viktigt för dig och du känner dig osäker på om han verkligen vill - och ser hans intresse för musiken som ett tecken på att han inte vill ha barn? Och då vill du inte satsa på relationen? Red ut detta nu, så du vet. Fråga och se till att få svar.

 

[Sleepy]

@Fresubin ...och glöm inte att prata igenom fördelning av ansvar, föräldraledighet etc.

 

[bollen__]

Eller så parkerar du din bil någon annanstans, och båda får det dom vill Jag tycker att det verkar som att era "högsta drömmar" krockar och som att ni inte riktigt vill detsamma med ert förhållande. Enklaste måste ju bara vara att byta karl tänker jag, istället för att försöka ändra på någon. Antingen blir han bitter eller så blir du bitter..

 

[Hyacinth]

Min man har sin hobby som yrke. Jag har ingen lika tidsödande hobby. Vi utövar hans yrke tillsammans på semestern, men ser till att det alltid blir tid över även för annat. Men ja, det tar tid, kostar pengar och ibland genererar det pengar. Det skulle inte funka om inte vi alla fann ett nöje i det, då det upptar många helger, kvällar och annan tid än klassisk kontorstid.

 

[Inte_Ung]

Jag har ingen lika tidsödande hobby.

Vi har båda en förmåga att dra på oss för mycket att göra.
Det hanterar vi genom att turas om.
Vissa tider så får jag satsa fullt ut och andra tider så satsar han "för Kung och fosterland".

 

[Lenis]

missunsammhet har du helt missuppfattat, det handlar mer om att det är inte den bilden jag har av ett lyckligt förhållande, jag vill uppleva det mesta MED honom inte på varsitt håll.

Är detta generellt oavsett vilken hobby/vilket yrke det än hade gällt? Att du vill ha honom hemma de flesta kvällar även om ett annat jobb hade kunnat göra att han är borta heltid o sedan hemma heltid i perioder? Hade en annan hobby/intresse som inte är lika läskig/okänd varit lika jobbig, tex om han varit ryttare?

Du ser det som ett val mellan dig och musiken, jag tror att det är en tankemässig återvändsgränd. De flesta här skulle nog resa ragg om en kille sa Du får välja mellan mig och hästen.

Jag är lite inne på samma spår. Och jag undrar om känslan varit densamma om det inte gällt just en musikkarriär utan en häst eller tex ett jobb till sjöss? Tänker lite av egen erfarenhet här, jag själv tyckte att det var jäkligt läskigt när jag träffade en musiker. En helt annan värld som jag inte alls kände till och jag tyckte att det kändes rätt jobbigt där ett tag. Jag var faktiskt både sotis och osäker, ska erkännas. På hur allt skulle funka.

Det är ju också så att det signas band i parti och minut idag. Av dom stora bolagen.
Sen händer inte ett skit. Snarare tvärtom.
Bandet blir låst och medlemmar hoppar av.
Så vänta lite med att måla upp scenarion.

Här måste jag verkligen hålla med. Den absoluta majoriteten blir inga stjärnor, branschen älskar ju sina hypes men sedan faller det mesta platt. Och även de som faktiskt lyckas leva på det är ju sällan på turne non stop. Även Lady Gaga har fritid

 

[rutans]

Det är ju ingen som vet om mannen fortsätter med musiken alls. Ingen vet om han kommer vara borta oavbrutet i 8 månader om året eller kanske borta 2 veckor och sen hemma oh fullt engagerad i 2 veckor. Och ingen vet hur deras förhållande ser ut om ett eller två år oavsett musiken eller inte...
Jag hade aldrig kunnat se min man i ögonen om jag varit den som bromsat hans musikkarriär.

Nej, det vet ingen.

Det menade jag inte heller. Men om hans musikkarriär är på bekostnad på TS, så tycker jag att TS ska fundera på vad hon behöver och om hon då kan få det med just honom.