Detta med lyckliga förhållanden....igen....

[Amha]

@prinsessfeminist det är ju just det där med definitionen. Vad är ett bråk? Jag anser inte att man bråkar bara för att man inte tycker lika. För mig blir det bråk när man blir otrevlig, kanske höjer rösten osv. Du verkar dra gränsen tidigare än så som jag förstår det på ditt inlägg.

Då jag anser att vi inte bråkar när vi för en diskussion om en sak vi inte är överens om säger jag därmed att vi inte bråkar. Vi kan sitta vid middagsbordet och prata om saker vi inte är överens om för att lösa ett problem vi upplever utan att man kan se på oss att vi inte är överens. Det krävs att man hör och förstår vad vi säger för att veta att vi inte är överens och det upplever jag inte som ett bråk även om man vill försöka få den andra dit man vill.

 

[tanten]

Det här tror jag inte på längre. Vad ska man bråka om? Varför ska man bråka?
Jag och min partner bråkar inte. Har inte gjort det under någon fas under förhållandet. Vi har nu varit tillsammans i nio år.

Mina tidigare förhållande var stormiga och det var mycket bråk och många konflikter. Sådant orkar jag inte med längre. Ser ingen mening med att vara tillsammans med någon som inte accepterar och respekterar mig som jag är och vice versa.

Jag kan förstå att andra i sina förhållanden kan hamna i intressekonflikter, men att det ska behöva bråkas bara för att man har en konflikt förstår jag inte. Det kan man ju istället lösa genom att kommunicera med varann och hitta en gemensam lösning.

Tja, översätt "bråka" till konflikt istället så har du vad jag försöker säga.

Bråk behöver inte vara så bokstavligt. Det handlar om att ha olika åsikter. Så löser man det. På olika sätt, och var och en gör på sitt sätt.

 

[escodobe]

Tja, översätt "bråka" till konflikt istället så har du vad jag försöker säga.

Bråk behöver inte vara så bokstavligt. Det handlar om att ha olika åsikter. Så löser man det. På olika sätt, och var och en gör på sitt sätt.

Det var en märklig definition, om du har olika åsikter med tex en kollega om en uppgift på på tex jobbet eller med en vän; är det då ett bråk ? Eller är det bara med en partner som olika åsikter är "bråk"?

I min värld krävs ilska för att det ska vara ett "bråk".

Nej, jag håller med Amha och Ramona, visst kan jag och min partner vara oense i olika frågor, men bråk och gräl där vi är Arga vill jag inte ha. Jag tror det hänt någon gång eller två på 5.5 år.

Vill andra Ha bråk, gräl och tjafs i sina förhållande så är det helt okey för mig, eftersom jag inte är ihop med dem. Jag vill däremot slippa det.

 

[lil-sis]

Jag tänker ungefär som med hästarna, det ska större delen av tiden vara roligt.

 

[prinsessfeminist]

Det var en märklig definition, om du har olika åsikter med tex en kollega om en uppgift på på tex jobbet eller med en vän; är det då ett bråk ? Eller är det bara med en partner som olika åsikter är "bråk"?

I min värld krävs ilska för att det ska vara ett "bråk".

Nej, jag håller med Amha och Ramona, visst kan jag och min partner vara oense i olika frågor, men bråk och gräl där vi är Arga vill jag inte ha. Jag tror det hänt någon gång eller två på 5.5 år.

Vill andra Ha bråk, gräl och tjafs i sina förhållande så är det helt okey för mig, eftersom jag inte är ihop med dem. Jag vill däremot slippa det.

Ok. Vi kanske inte bråkar så mycket, trots allt.
Med din och några andras definitioner mått mätt.

Kanske har jag orealistiska önskemål om konsensus?

Jag vill inte ha bråk alls och då är det lättast när man är helt överens.

Efter trådskrivandet i går så frågade jag partnern vad han tyckte.

Han tyckte att jag överdrev när jag skrev att vi bråkade. Vi är ju inte så högljudda och det är inte gråt och tandagnisslan eller dramatik.

Snarare är vi väl engagerade i att faktiskt komma överens, menade han.

Så. Hm.

Jag får ta tillbaka vårt bråkande. Vi är visst bara engagerade och diskussionsbenägna.

 

[escodobe]

Jag vill inte heller ha bråk, absolut inte. Däremot är det inte hela världen om vi inte alltid är överens i alla frågor. Det måste nästan vara omöjligt så länge man är två individer? Men därifrån till att gräla och bråka är det långt.

 

[Hyacinth]

Ok. Vi kanske inte bråkar så mycket, trots allt.
Med din och några andras definitioner mått mätt.

Kanske har jag orealistiska önskemål om konsensus?

Jag vill inte ha bråk alls och då är det lättast när man är helt överens.

Efter trådskrivandet i går så frågade jag partnern vad han tyckte.

Han tyckte att jag överdrev när jag skrev att vi bråkade. Vi är ju inte så högljudda och det är inte gråt och tandagnisslan eller dramatik.

Snarare är vi väl engagerade i att faktiskt komma överens, menade han.

Så. Hm.

Jag får ta tillbaka vårt bråkande. Vi är visst bara engagerade och diskussionsbenägna.

Jag tror man är olika känslig. En het diskussion kan jag uppleva som bråk och min partner tycker att vi bara ventilerat lite. Han har å andra sidan en mor av tallrikskastartypen medan min är mer flegmatisk i sinnet liksom min far. Jag är inte van vid temperament i samma utsträckning.

 

[Hyacinth]

Ett lyckligt förhållande för mig är att leva med någon som är kul som samtalspartner och som inte begränsar mig. Någon jag känner stolthet över. Det kan vara en sexuell relation eller inte. Jag skulle lätt kunna bo med en vän och ha en platonisk relation och se den som lycklig.

 

[LenaH]

Jag tycker diskussionen om bråk blir lika svår som den om hur mycket sex eller om man inte vill ha det alls är av underordnad betydelse så länge båda parter är nöjda? Det finns väl inget rätt eller fel?

Jag brukar tänka att det finns några grejer man behöver synka i i en relation och det är sexdrift, grälbenägenhet, syn på pengar och nåt till som jag inte kommer på just nu. Vill man kasta porslin är det väl bra om man har en partner som inte tycker det är hela världen?

 

[em-pirre]

Jag tycker diskussionen om bråk blir lika svår som den om hur mycket sex eller om man inte vill ha det alls är av underordnad betydelse så länge båda parter är nöjda? Det finns väl inget rätt eller fel?

Jag brukar tänka att det finns några grejer man behöver synka i i en relation och det är sexdrift, grälbenägenhet, syn på pengar och nåt till som jag inte kommer på just nu. Vill man kasta porslin är det väl bra om man har en partner som inte tycker det är hela världen?

Det tror jag också. Samtidigt är jag lite allergisk mot det där "Man ska bråka i ett förhållande", eftersom jag sett massvis med folk som slåss, springer hemifrån gråtandes, sparkar sönder dörrar och gör slut varannan helg och mår skitdåligt. Sen säger de "Det hör till att bråka, det finns ingen som inte gör det för då ljuger de..."

Oftast har det gällt unga tjejer men en del i trettioårsåldern också.

 

[LenaH]

Det tror jag också. Samtidigt är jag lite allergisk mot det där "Man ska bråka i ett förhållande", eftersom jag sett massvis med folk som slåss, springer hemifrån gråtandes, sparkar sönder dörrar och gör slut varannan helg och mår skitdåligt. Sen säger de "Det hör till att bråka, det finns ingen som inte gör det för då ljuger de..."

Oftast har det gällt unga tjejer men en del i trettioårsåldern också.

Jag är lika allergisk mot det som du men jag är lika allergisk mot argumentet att man inte "ska" bråka också.

 

[athena]

Städnivå!!

 

[Korven]

Oftast har det gällt unga tjejer men en del i trettioårsåldern också.

Ja som sonens ex som bråkade om varför han lämnade barnet kl 16.00? Jo för det var den avtalade tiden som hon inte kunde rucka på en halvtimme. Så då kom han 16.00.

 

[Amha]

Jag är lika allergisk mot det som du men jag är lika allergisk mot argumentet att man inte "ska" bråka också.

Vissa verkar ju tycka om att bråka med varandra på nåt vis och visst, då kan de få göra det. Jag brukar hävda att det inte behövs men de som ofta bråkar har sagt att det tillhör/man ska när jag har stött på dem. Min mamma har alltid varit mycket för att bråka av någon anledning. Så pass att jag faktiskt sagt att hon borde kontakta familjerådgivning tillsammans med hennes nuvarande partner för de kan verkligen inte föra en diskussion utan att det landar i bråk. Först nu, flera år senare, har hon insett att det är en bra idé. Jag önskar att hon gjorde det redan när jag var liten. Jag var alltid rädd för folk som dammsög när jag var yngre för hon var rasande varje gång och skrek åt allt och alla. Hon tappade normalläget och skrämde skiten ur mig i stället för att be mig göra saker hon ville ha hjälp med men det är väl ett sidospår.

Även jag har faktiskt frågat min partner om han anser att vi bråkar och han svarade nej men började även fundera över vad definitionen är men vi är nog väldigt lugna som personer också.

 

[Minett]

Relationen i sig blir snarare bättre med tiden iom att man delat mer och mer av livet med varandra och känner varann bättre och bättre.

Så tycker jag också - att det bara blir bättre och bättre med tiden! Min man och jag har varit ett par i 26 år och gifta i 21 år. Han är min bästa vän och vi skrattar mycket tillsammans. Vid det här laget vet vi också väl hur vi ska stötta varandra när det är tuffare tider. Vi tillbringar inte all ledig tid tillsammans, utan båda har vi egna intressen som vi lägger mycket tid på och bara någon gång ibland involverar varandra i.

Och visst kan det "pirra" rejält i magen fortfarande både nu och då trots att vi varit tillsammans så länge! Vi reser t ex mycket tillsammans och då blir man ju alltid som nyförälskad!

 

[tott]

Jag tror man är olika känslig. En het diskussion kan jag uppleva som bråk och min partner tycker att vi bara ventilerat lite. Han har å andra sidan en mor av tallrikskastartypen medan min är mer flegmatisk i sinnet liksom min far. Jag är inte van vid temperament i samma utsträckning.

Men hur tacklar ni det?
Mitt nyblivna ex och jag uppfattade också tonen och bråken olika. Jag blir ganska lätt lite skarp i tonen, och det upplevde han som bråk, medan jag inte själv alls bråkade eller ville bråka - jag bara "sade". Många duster kom ut av detta. Skitfrustrerande för mig som inte ens var arg, men mitt i allt var mitt i ett bråk

 

[westernsuzie]

Nu är det dags för min umgängeskrets att livskrisa igen, inkl mig själv. Vi tycker att vi inte är lyckliga och att vi vill få ut så mycket mer i livet än vad vi får.

Och än en gång kommer diskussionerna om partners upp. Folk är missnöjda, tvivlar, vet inte om det är rätt, tänker kanske lite för mycket osv. Sen är det någon som ser någon perfekt romantisk film med någon dundervacker kvinna såsom Jennifer Aniston och så är ju självklart deras eget förhållande så enormt tråkigt i jämförelse, tillika de själva.

Men finns de där roliga, stabila och underbart kära förhållandena i verkliga livet? Är det någon som faktiskt har upplevt att allting är sådär perfekt efter 10-20 år tillsammans? Inga fel, bara perfekthet? Är folk kära så det pirrar efter 10 år? Ingen av oss i min umgängeskrets har fått uppleva det i alla fall. Finns det sådana förhållanden som är perfekta livet igenom?

Det är underbart att vi kommit så långt i vår utveckling som människor att vi inte godtar och stannar i förhållanden som inte ger det vi vill att de ska ge. Min farmor är ju ett skräckexempel på en människa som gifte sig för att hon var gravid, levde med samma man resten av livet och bet ihop för barnens och normernas skull. Idag har vi ju det mycket lättare att gå ifrån sådana situationer. Men har vi istället orimliga krav på hur livet och hur förhållanden ska se ut och fungera?

Jag håller inte med allt doktor Phil säger, men jag tror han är något på spåren när han säger att något i stil med att "a relationship is an ongoing negotiation" Jag tror med andra ord inte att den dagen kommer då man kan luta sig tillbaka och bara ha ett perfekt förhållande med någon, utan det är något man måste jobba med hela tiden. Det går ju liksom inte att komma ifrån att man är två personer med olika åsikter, viljor och synpunkter som försöker leva tillsammans. Det viktigaste tror jag är dock att trots att man inte alltid är överens och allt inte är en dans på rosor hela tiden, måste det vara många fler bra stunder än dåliga.

 

[em-pirre]

Jag håller inte med allt doktor Phil säger, men jag tror han är något på spåren när han säger att något i stil med att "a relationship is an ongoing negotiation" Jag tror med andra ord inte att den dagen kommer då man kan luta sig tillbaka och bara ha ett perfekt förhållande med någon, utan det är något man måste jobba med hela tiden. Det går ju liksom inte att komma ifrån att man är två personer med olika åsikter, viljor och synpunkter som försöker leva tillsammans. Det viktigaste tror jag är dock att trots att man inte alltid är överens och allt inte är en dans på rosor hela tiden, måste det vara många fler bra stunder än dåliga.

Och jag hade aldrig orkat med ett förhållande som jag måste jobba på hela tiden. Livet kan vara jobbigt, och jag tycker att mitt förhållande är något där jag slipper tänka på konflikter och stress.

 

[Amha]

Och jag hade aldrig orkat med ett förhållande som jag måste jobba på hela tiden. Livet kan vara jobbigt, och jag tycker att mitt förhållande är något där jag slipper tänka på konflikter och stress.

Kan inte "jobba på förhållandet" lika gärna innebära att man ger varandra kärlek och bekräftelse, alltså det dagliga att inte glömma av varandra? Jag har sett och hört uttrycket och tycker att det låter besvärligt men som jag tolkat det är det just att ta hand om varandra/vårda relationen som är just att jobba på förhållandet. Det är något som åtminstone jag och min sambo gör mycket. Små saker som att jag idag låg med huvudvärk i sängen när han kom hem och han såg till att jag fick vätska och vad jag behövde inom räckhåll. Eller att röra vid varandra när man råkar befinna sig på samma ställe. Vardagliga ting som visar att man ser varandra? Eller är jag helt ute och seglar?

Jag tycker uttrycket är konstigt, jobba på förhållandet låter besvärligt. Jag vill ha en relation som mest tuggar och går utan några större speciella krav eller så och det tycker jag nog att jag har. Sen lyfter man den ibland med något speciellt och kan leva på det tills nästa gång vardagen och orken tillåter det. Samtidigt gör vi ju hela tiden saker för varandra eller erbjuder oss att göra det, små saker, och det är en del av vår vardag och om det är att "jobba" så är det precis vad vi gör.

 

[stjarnhimmel]

Spontant tycker jag det låter trist med "jobba på förhållandet". Jag tänker att jag vill koppla av när jag kommer hem- inte anstränga mig.
Men samtidigt så tänker jag att det är jätteviktigt att se och bekräfta den andra personen. Men skulle vilja använda ett annat ord än att jobba