Problemet var väl kanske att JN inte orkade strida för sina skador och därför blev till slut för tyst ffa när domen överklagades. Det ser jag inget konstigt med, nedtryckt, slagen och hotad som hon var.
Jag antar du har läst förundersökningen också?
”Min ilska är enorm, Josefin, den är enorm. Jag vet inte hur jag ska komma över det här. Den är enorm, den är enorm. Jag tror aldrig att jag varit så här galen, ilsken någon gång i mitt liv tidigare. Ta det i betänkande.”
Ett annat samtal: ”Jag vaknar hela tiden av hat. Din tjocka grisfarmarfitta. Jag vaknar av hat till dig. Ett enormt jävla hat. Jag lovar dig min hämnd, den kommer att bli ljuv. Jag ska tänka ut något raffinerat åt dig, just åt dig. Som du förstår (ohörbart) hållit på med. Förstår du det? Din feta jävla gris.”
Jag tycker du ska tänka lite mer ur hennes synvinkel faktiskt, hur hotad hon var, livvakt, den psykiska terrorn, alla slag, det blir faktiskt väldigt underligt att börja misstro hennes skador, att de som dokumenterats omöjligt ?? kan ge de handikapp hon senare fick.