Det var länge sedan och människan är död

[Asko]

Min släkting blev ju skakad mitt på dansgolvet av sitt ex som hon var rädd för utan att någon gjorde något öht, varför tror du att utomstående reagerar mer på att en kvinna får en örfil än att en man får det? Vad är det för reaktion du efterlyser? Jag som inte ens såg det inträffade utan bara fick trösta henne efteråt letade i timmar tills jag hittade honom och upplyste honom om vilka konsekvenser det skulle bli om han inte ga fan i att bråka mer med henne.

Vad hemskt för din släkting, jag hoppas att inget mer hände!
Jag menade inte att låta som att folk alltid reagerar när kvinnan blir misshandlad, utan att folk alltid borde reagera som de gjorde i experimentet - dvs de gick fram och sa ifrån. Och att det är förståeligt att man reagerar kraftigare när det är ett kvinnligt offer pga det är känt att de fallen slutar dödligare.
Det jag efterlyser är bara att man reagerade med att gå fram och säga ifrån även när det var det manliga offret.

För övrigt bra av dig att gå till honom och säga till Det är tråkigt ofta hur man inte vågar säga ifrån pga man blir rädd för att råka ut för något själv.

 

[tara]

Om man ser sig själv som snäll så kan man ju inte begå något elakt... Det går emot självbilden som dessutom ofta bekräftas av andra. 'Han är ju så snäääääll, inte kan han göra något sånt' Ärligt talat blir jag alltid vaksam och försiktig om jag träffar någon som beskriver sig själv som snäll. De ser sällan fel hos sig själva utan det beror alltid på andra.

Ja, de inläggen missade jag. Min åsikt: Många ”snälla” män hade valt Josefin när hon stod på toppen av sin karriär men få ”snälla” män hade valt Josefin 20 kg tyngre och utan hår. Jag tycker att ”snälla” män teorin är lite påhittad och verklighetsfrånvänd eftersom de männen sällan är ” snälla”. ”Snälla” män har sina egna problem.

 

[Asko]

Om man ser sig själv som snäll så kan man ju inte begå något elakt... Det går emot självbilden som dessutom ofta bekräftas av andra. 'Han är ju så snäääääll, inte kan han göra något sånt' Ärligt talat blir jag alltid vaksam och försiktig om jag träffar någon som beskriver sig själv som snäll. De ser sällan fel hos sig själva utan det beror alltid på andra.

Mitt fetade: Så gör jag också! Fast mest när det är en man som beskriver sig som snäll. Jag reagerar inte alls lika mycket om det är en kvinna. Det blir liksom instinktivt, att här är något skumt - vilket är sjukt egentligen med tanke på vad ordet egentligen borde betyda.

 

[karamelldrottningen]

En sak jag har tänk på när jag har läst igenom tråden är det där att det skulle vara något uppenbart mentalt fel på männen som misshandlar "sina" kvinnor. Är det inte fullständigt orimligt att det skulle vara så med tanke på att det (i alla fall oftast) är så att det bara är den kvinnan de lever ihop med de är våldsamma mot. De är inte våldsamma mot alla andra kvinnor. Eller ens mot andra män. Snarare tvärtom; de är socialt välfungerande. Det är BARA den kvinnan de lever med de brukar våld mot.

Har tänkt en del på detta inatt. Och ja det går inte riktigt ihop. De som har ”fel i huvet” är mer allmänt våldsamma, även mot andra och inte bara mot en person.

 

[mandalaki]

Om man ser sig själv som snäll så kan man ju inte begå något elakt... Det går emot självbilden som dessutom ofta bekräftas av andra. 'Han är ju så snäääääll, inte kan han göra något sånt' Ärligt talat blir jag alltid vaksam och försiktig om jag träffar någon som beskriver sig själv som snäll. De ser sällan fel hos sig själva utan det beror alltid på andra.

Närliggande grej: på buke, när psykiskt och/eller fysiskt misshandlade kvinnor skrivit, har jag inte sällan sett ”men ingen i vår omgivning skulle tro det, de tycker att han är SÅ charmig och trevlig”. Det verkar liksom ingå i den förtryckande/mannens verktygslåda att framstå som ett socialt geni.

(Sedan tror jag i och för sig inte att det är sant, jag tror att det finns folk i omgivningen som ser igenom hans show. Men i den utsatta kvinnans normaliseringsprocess verkar ingå det där att han är så uppskattad socialt. Då kanske hon har alltihop om bakfoten, helt enkelt.)

 

[karamelldrottningen]

Så vämjeligt. De tar alltså tilfället i akt att marknadsföra sig själva.

Låter som att skribenterna behöver anstränga sig för att vara snälla med tanke på behovet av marknadsföringen i sammanhanget
Inte en tanke på vad det innebär att leva i en sådan relation, har de ens tänkt tanken att när man väl tar sig ut att man kanske inte har någon ork eller lust att investera sin resterande tid på någon ny man, då den förra gav sår som aldrig läker.

 

[mandalaki]

Låter som att skribenterna behöver anstränga sig för att vara snälla med tanke på behovet av marknadsföringen
Inte en tanke på vad det innebär att leva i en sådan relation, har de ens tänkt tanken att när man väl tar sig ut att man kanske inte har någon ork eller lust att investera sin resterande tid på någon ny man, då den förra gav sår som aldrig läker.

Ja. Och det är så maximalt självupptaget. Hallå JAG JAG JAG finns!

 

[karamelldrottningen]

Om man ser sig själv som snäll så kan man ju inte begå något elakt... Det går emot självbilden som dessutom ofta bekräftas av andra. 'Han är ju så snäääääll, inte kan han göra något sånt' Ärligt talat blir jag alltid vaksam och försiktig om jag träffar någon som beskriver sig själv som snäll. De ser sällan fel hos sig själva utan det beror alltid på andra.

Snäll är ett svårt ord. För brett och innehåller så mycket (eller så lite).
Kan man vara aggressiv och snäll?
Kan man vara en kvinnomisshandlare och snäll?

 

[gammalek]

Närliggande grej: på buke, när psykiskt och/eller fysiskt misshandlade kvinnor skrivit, har jag inte sällan sett ”men ingen i vår omgivning skulle tro det, de tycker att han är SÅ charmig och trevlig”. Det verkar liksom ingå i den förtryckande/mannens verktygslåda att framstå som ett socialt geni.

(Sedan tror jag i och för sig inte att det är sant, jag tror att det finns folk i omgivningen som ser igenom hans show. Men i den utsatta kvinnans normaliseringsprocess verkar ingå det där att han är så uppskattad socialt. Då kanske hon har alltihop om bakfoten, helt enkelt.)

Ja, om man inte köper rent igenom godhet så ser man igenom. Folk är lite av varje, menar jag, och om man inte går med på det utan envisas med att man är snäll och god och charmig och glad barabarabara, så väcks mina misstankar genast

 

[honung]

Snäll är ett svårt ord. För brett och innehåller så mycket (eller så lite).
Kan man vara aggressiv och snäll?
Kan man vara en kvinnomisshandlare och snäll?

Vet inte om ordet 'snäll' passar in i mitt exempel men googla och läs lite om Kapten klänning och vilket förtroende han fick av sin omgivning i sitt engagemang i bland annat våld mot kvinnor, sexuella trakasserier och genusfrågor. Han betraktades som en stor gosig nallebjörn av sin omgivning och var en galjonsfigur inom dessa frågor under sin storhetstid, samtidigt som han ägnade sig åt våldsamma sadistiska sexuella övergrepp och våldtäkter på kvinnor. Han är förresten ute i samhället igen, efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff.

 

[Migo]

Så vämjeligt. De tar alltså tilfället i akt att marknadsföra sig själva.

Ja och det verkar ju "jättesnällt och gulligt" att det första han tänker på i en sån här diskussion är hur snäll han skulle vart om nån valde honom...

 

[TinyWiny]

Mitt fetade: Så gör jag också! Fast mest när det är en man som beskriver sig som snäll. Jag reagerar inte alls lika mycket om det är en kvinna. Det blir liksom instinktivt, att här är något skumt - vilket är sjukt egentligen med tanke på vad ordet egentligen borde betyda.

Det har jag börjat göra. Människor som känner behov av att berätta att de är snälla, ärliga, noggranna eller vad tusan som helst som framställer dem positivt är oftast inte snälla, ärliga, noga eller vad det nu är de säger sig vara. Att du inte reagerar lika mycket om det är en kvinna som säger det kanske beror på att du är hetro och kvinna själv? Dvs. det är inte lika farligt för dig då du inte kommer bo med/ha en så nära relation med/vara så beroende av kvinnan i din vardag ändå? Jag tänkte precis som du tidigare men efter att ha intervjuat fler än jag vill minnas för att jobba här har jag lärt mig, de som framställer sig med superlativ ljuger ofta om de egenskaper de säger sig ha.

Sedan är det enligt min erfarenhet vanligare att en man säger sig vara just snäll men kanske är det samma mekanism som för kvinnor? Att de vill ha något de inte lär få om de är som de är?

 

[Petruska]

Det har jag börjat göra. Människor som känner behov av att berätta att de är snälla, ärliga, noggranna eller vad tusan som helst som framställer dem positivt är oftast inte snälla, ärliga, noga eller vad det nu är de säger sig vara. Att du inte reagerar lika mycket om det är en kvinna som säger det kanske beror på att du är hetro och kvinna själv? Dvs. det är inte lika farligt för dig då du inte kommer bo med/ha en så nära relation med/vara så beroende av kvinnan i din vardag ändå? Jag tänkte precis som du tidigare men efter att ha intervjuat fler än jag vill minnas för att jobba här har jag lärt mig, de som framställer sig med superlativ ljuger ofta om de egenskaper de säger sig ha.

Sedan är det enligt min erfarenhet vanligare att en man säger sig vara just snäll men kanske är det samma mekanism som för kvinnor? Att de vill ha något de inte lär få om de är som de är?

Jag tänker nog ungefär så om egentligen alla egenskaper som personer säger sig ha. De som säger att de är snälla eller varför inte tjuriga, vill av någon anledning ge mig den bilden av sig. Men jag skapar mina bilder av andra utifrån hur jag uppfattar dem, inte utifrån deras beskrivningar av sig själva.

Just män som säger sig vara snälla, är nog värst på temat.

 

[TinyWiny]

Jag tänker nog ungefär så om egentligen alla egenskaper som personer säger sig ha. De som säger att de är snälla eller varför inte tjuriga, vill av någon anledning ge mig den bilden av sig. Men jag skapar mina bilder av andra utifrån hur jag uppfattar dem, inte utifrån deras beskrivningar av sig själva.

Just män som säger sig vara snälla, är nog värst på temat.

Precis!

 

[vallhund]

Kom att tänka på den här tråden när jag läste
"– Om man bara läser vittnesmål av våldet förvandlas förövaren till monster. Då kommer du aldrig att kunna se att även du har våld och kontroll inom dig. Vi måste förstå att den här killen går omkring med känslan att han är en väldigt bra kille, han har utfört sin oralsex, han har varit snäll mot svärmödrar, han har levererat i känsloekonomin. Han förstår inte varför det blir så fel när han vill så väl. Den där gråzonen är intressant. Det är självklart att en bra partner ringer sin flickvän. En gång, två eller åtta gånger, men kanske inte 65 gånger? När övergår det från att vara omtanke till att bli en mental nedbrytning?"
https://www.dn.se/kultur-noje/jonas...forsta-att-valdet-bor-narmare-oss-an-vi-tror/

 

[Rina]

Förlåt men det gör lite ont i magen på mig att läsa det sista. Det är uppenbart att den fysiska misshandeln är långt värre för majoriteten av kvinnliga offer, men vad om den psykologiska misshandeln? Den är inte mindre hanterbar än fysisk misshandel. Och även om det är klart att det finns långt fler kvinnliga offer så tror jag att man bör vara försiktig med att vifta med de manliga offren med att deras upplevelser är "betydligt mer hanterbara". Alla kvinnliga offer vet nog hur svårt det kan vara att gå ifrån psykisk misshandel också, det gäller nog de manliga offren också (plus skammen över att vara just ett manligt offer).

Alltså jag håller med om att det finns långt fler kvinnliga offer, jag vill bara att man ska vara försiktig med att säga att bara pga den fysiska misshandeln är mindre allvarlig så är det mer hanterbart. Det skulle du nog inte säga till ett kvinnligt offer som utsatts för psykisk misshandel och inte någon fysisk misshandel, det påverkar nog även dem att läsa sånt.

Ingen fysisk misshandel utan psykisk misshandel. Att fysiskt misshandla någon är att samtidigt misshandla någon psykiskt. Ju grövre fysisk misshandel destu mer rädsla och psykiska men medför den. Många vill få det till att män misshandlar fysiskt och kvinnor psykiskt och att psykisk misshandel är värre än fysisk. Men det stämmer inte för fysisk misshandel föregås ofta av en lång period av psykisk misshandel och isolering.

 

[Kattennizze]

Jag tänker nog ungefär så om egentligen alla egenskaper som personer säger sig ha. De som säger att de är snälla eller varför inte tjuriga, vill av någon anledning ge mig den bilden av sig. Men jag skapar mina bilder av andra utifrån hur jag uppfattar dem, inte utifrån deras beskrivningar av sig själva.

Just män som säger sig vara snälla, är nog värst på temat.

Gud vad jag avskyr det där! När människor ska pådyvla mig sin uppfattning om sig själva. Låt mig få avgöra det själv, jag tycker det är så kontrollerande.

 

[Asko]

Ingen fysisk misshandel utan psykisk misshandel. Att fysiskt misshandla någon är att samtidigt misshandla någon psykiskt. Ju grövre fysisk misshandel destu mer rädsla och psykiska men medför den. Många vill få det till att män misshandlar fysiskt och kvinnor psykiskt och att psykisk misshandel är värre än fysisk. Men det stämmer inte för fysisk misshandel föregås ofta av en lång period av psykisk misshandel och isolering.

Så sant!

Men jag vill påpeka att jag inte sagt att psykisk misshandel är värre än fysisk misshandel, bara för att klargöra det för alla envar.
Det enda jag ville påpeka (så långt jag kan minnas nu då det var ett tag sedan jag skrev det inlägget, ber om ursäkt om jag minns fel) var att man inte skulle "glömma" psykisk misshandel - att offer som utsatts för endast det kan bli fruktansvärt skadade av det och få men resten av livet.
Jag gillar inte övht att jämföra och säga vilket som är värst när det gäller sånt här, det är riskabelt då det kan råka förminska ett offers upplevelser och men. Brotten är alla olika precis som att alla offer är olika och hur väl de kan komma vidare.

 

[Rina]

Så sant!

Men jag vill påpeka att jag inte sagt att psykisk misshandel är värre än fysisk misshandel, bara för att klargöra det för alla envar.
Det enda jag ville påpeka (så långt jag kan minnas nu då det var ett tag sedan jag skrev det inlägget, ber om ursäkt om jag minns fel) var att man inte skulle "glömma" psykisk misshandel - att offer som utsatts för endast det kan bli fruktansvärt skadade av det och få men resten av livet.
Jag gillar inte övht att jämföra och säga vilket som är värst när det gäller sånt här, det är riskabelt då det kan råka förminska ett offers upplevelser och men. Brotten är alla olika precis som att alla offer är olika och hur väl de kan komma vidare.

Ja så är det. Det är även svårare att förstå att man är utsatt för psykisk misshandel. Det sker ju en normaliseringsprocess där det kan vara svårt att förstå och få andra att förstå att misshandel inte behöver vara fysisk. Om någon slår är det mer uppenbart att det rör sig om misshandel. Men att veta att någon är kapabel att ta till våld genomsyrar förhållandet och att våga ta konflikter.