Det här med semester..

[Korven]

Vara lite mer nyfiken? Jag märker att ni inte känner mig, jag är vetgirig och nyfiken men jag kan inte googla upp tankar och åsikter folk har om mig, det finns varken i någon tryckt bok eller på nätet. Då är enda sättet att få ett svar då är att fråga.
Jag förväntar mig ingenting av omgivningen förresten, som vanligt så tolkas text fel.

Det är ju inte det du ska googla

 

[stjarnhimmel]

Tja, jag kan inte hjälpa att ena dagen så mår/känner jag på ett visst sätt för att nästa dag känna precis tvärtemot. Det varierar kraftigt, kan även variera under en dag också men det är sällsynt.
Som idag så insåg jag att det kommer bli skönt med lite semester, så min kropp får vila och återhämta sig. Spelar ingen roll om hjärnan inte vill ha semester, man får lyssna på kroppen också.

Men du kan bestämma hur du hanterar det. Det låter som du har en bergochdalbana i ditt humör och mående? Det kan förändras. Du är inget offer vilket det låter som du tror när du skriver att du inte kan hjälpa det.

Du måste ju själv känna att något är fel eftersom du skriver trådar på Buke? Vad är syftet med trådarna?

 

[ptr]

Jag tycker det många gånger är rätt rimliga frågeställningar om än med en ofta allvarlig anknytning. Det handlar ofta om det där som går just vid sidan av det som går att slå upp, är ju en sak vad man har för rättigheter om semester och en annan hur man kan tänka runt sin semester, helt oavsett om man kräver ut sin rätt eller inte.

Ofta bli det då sådant som egentligen inte kanske går att få ett redigt svar som är svart eller vitt på. Blir mera det om hur det kan vara rimligt att tänka när man resonerar sig fram till sitt eget svar, som ändå bara gäller för ens egen del. Svårt att ta på, är väl bara förnamnet många gånger, men sånt behöver med få plats.

 

[sjoberga]

När jag jobbade så räckte inte 3 veckor för återhämtning...för mig alltså.

Nej, det var typ min poäng. Att vi alla är olika och får maximal återhämtning/livskvalitet/vila genom att använda semesterdagar på olika sätt.

 

[pepp]

När jag jobbade så räckte inte 3 veckor för återhämtning...för mig alltså.

Då är vi två!

 

[Manji]

Ta ett extra jobb under semestern så slipper du vara ledig? Brukar väl vara ganska lätt att få lite timmar här och där inom t ex äldreomsorgen, butik, post/tidningsbud osv.

 

[californication]

Läst igenom tråden och jag håller med många här som skriver att det känns som att det är något mer bakom allt. Självklart är det kanonbra att trivas på jobbet, men samtidigt så blir det giftigt när man lever för att jobba snarare än att jobba för att leva.
Att man blir rastlös är ju inte orimligt, men samtidigt så känns det som att man kanske måste hitta andra guldkorn i livet än jobbet. Det kan ju faktiskt inträffa något som gör att man inte kan jobba med det man gör längre/jobba öht och det skall ju inte innebära att "livet tar slut".
Att få ångest över att man har semester kan ju grunda sig i flera bakomliggande orsaker, det viktiga är ju att hitta vad det är som är det egentliga problemet. Här verkar det finnas flera faktorer;

- Ekonomiska bekymmer
- Kontrollbehov (Oron över lastbilen)
- Missnöje som utmynnar i handlingsförlamning och likgiltighet (inte kolla upp alternativ till semester t.ex)

Jag kanske har fel, men problemen känns så mycket djupare än att "bara" ha lite ångest över semestern. Trots allt så är ju ångesten bara symptom på något annat. Det går att bryta, det går att få det bättre men det krävs ju att man hittar orsaken och sedan reder ut det. Alla är ju inte anpassade för att ta ut 4 veckors sommarsemester i sträck och det är ju helt okej! Tack gode gud för det, någon måste ju jobba då också. Det som får mig att reagera är att det här tydligen är en återkommande sak som du helt enkelt "accepterat" istället för att titta på om det finns några alternativ. Det är en varningsklocka enligt mig, då man väljer att "stå ut hela semestern" istället för att tänka "vad kan jag göra åt saken?". Du väljer att fokusera på bekymret och problemet istället för om det finns någon lösning.

Lösningar finns, frågan är - vad är din?

 

[escodobe]

Nej? Men uppebarligen gör du det, så du får väl upplysa mig som inte vet då.

Du skapar många trådar om att du på olika sätt mår dåligt, är missförstådd eller har problem på olika vis. Mår dåligt gör vi nog alla då och då, men eftersom det är såpass många trådar från dig som verkar det precis som @stjärnhimmel säger. Jag tror att du nog skulle behöva professionell hjälp. Jag hade gett rådet att besöka en vårdcentral för tex en samtalskontakt. Det är till exempel inte ett bra tecken att ha sådan ångest över att vara hemma att man hellre är på jobbet.

Sen verkar flera av dina trådar följa ett liknande mönster, när folk ger dig råd så framstår du som rätt defensiv och frågar om basala saker, till exempel som om det går att dela upp en semester, vilket du faktiskt lättare skulle kunna ta reda på själv utifrån semesterlagen och vad just ditt företag har för kollektivavtal eller policy, än att fråga på ett forum.

Sen känner du dig missförstådd och efter det så är plötsligt allt bra och det inte är något problem.

 

[TheRedLightning]

Men du kan bestämma hur du hanterar det. Det låter som du har en bergochdalbana i ditt humör och mående? Det kan förändras. Du är inget offer vilket det låter som du tror när du skriver att du inte kan hjälpa det.

Du måste ju själv känna att något är fel eftersom du skriver trådar på Buke? Vad är syftet med trådarna?

Offer? Nej verkligen inte. Nej, man kan inte styra över sina känslor, hade man kunnat det så skulle man t ex inte bli ledsen när det händer något hemskt osv.

Nej, det är inget som är fel, har bara en massa tankar som surrar i huvudet och jag har ingen att bolla dom med så då blir det att jag väljer att skriva av mig istället, verkar dock inte som det är så uppskattat alltid.

 

[TheRedLightning]

Det känns som om många missat det här med semestern, jag ska försöka förtydliga. Den semestern jag ska ha i år är min ANDRA semester jag NÅGONSIN kommer ha, förra året tog jag min första semester 4 veckor, då var det mycket med flytt och grejer, hade otur med vädret regnade mest bort, sen tänkte jag att jag skulle ha fyra veckor i år igen i Augusti, för ridskolan drar igång i Augusti och då kan jag ta med min egen häst till ridlektionerna, det kan jag inte om jag jobbar och har ridlektion på kvällen. Sen har sommaren varit sen, så jag tänkte att det kanske skulle kunna bli bra väder när jag tar semester, sen att jobba juli är som att jobba och ha semester samtidigt för det är så lugnt att jobba då, sen fördelen med att ta semester i Augusti är att man slipper stressen och pressen när alla företag öppnar igen och allt ska ut under få dagar.

Jag må ha haft lite smått ångest inför semestern när jag startade tråden, men nu har jag smält tankarna och bollat lite tankar, så har jag kommit fram till att det kommer bli bra ändå.

Eftersom det bara är min andra semester så har jag inte varit så insatt i hur det går till med att dela upp semestern, kanske har förstått de som talat om hur det ligger till fel, hade hört att man va tvungen att ha fyra sammanhängande veckor under juni-juli-augusti , men nu vet jag att det inte är så. Så då kan jag ha det i åtanke till nästa år.

Jag tror även att ångesten jag hade grundade sig i lite att jag ofta tänker det värsta och föreställer mig det värsta tänkbara som kan hända innan det ens hänt och överreagerar. Lite som att gå händelserna i förväg, försöker intala mig själv att följa mitt motto "att ta en dag i taget".
Tror det kommer kännas skönt att få gå på semester om 3 veckor och veta att jag har min kvar när de andra börjar jobba igen, hihi (skadeglad)

 

[Thaliaste]

Nej, det är inget som är fel, har bara en massa tankar som surrar i huvudet och jag har ingen att bolla dom med så då blir det att jag väljer att skriva av mig istället, verkar dock inte som det är så uppskattat alltid.

Huruvida andra uppskattar dina trådar eller inte är inte så viktigt tycker jag, vill man inte läsa så låter man bli helt enkelt. Dock undrar jag om du blir så hjälpt av att skriva dessa trådar. Som flera andra tagit upp så är de snarlika i sin form, bara lite olika frågor, men väldigt ofta handlar det om att du mår dåligt över något. Därefter kommer flera sidor av missförstånd mellan dig och andra användare och ofta svarar du a) allt är bra nu b) vaddå, det är väl inte förbjudet att må dåligt/tycka si eller så/känna en sak en dag och en annan nästa eller c) du vet inte som svar på någons fråga. Lika ofta skriver du att du blir missförstådd. I all välmening så tror jag att det vore bra för dig att prata med någon professionell om dessa saker som du skriver trådar om på Buke. Såklart kan du ju ändå fortsätta att hänga på Buke, men det här med att du verkar känna att ditt vardagsliv saknar glädje och mening, att du växlar så i humör och att du känner dig missförstådd tror jag faktiskt att du kan få mer hjälp av att prata med någon professionell om som kan hjälpa dig mer nära, än vad vi bakom våra skärmar runt om i Sverige (och resten av världen) kan göra.

 

[stjarnhimmel]

Offer? Nej verkligen inte. Nej, man kan inte styra över sina känslor, hade man kunnat det så skulle man t ex inte bli ledsen när det händer något hemskt osv.

Nej, det är inget som är fel, har bara en massa tankar som surrar i huvudet och jag har ingen att bolla dom med så då blir det att jag väljer att skriva av mig istället, verkar dock inte som det är så uppskattat alltid.

Handlar inte om det är uppskattat eller inte. Det handlar om att vi är många som tror du skulle behöva någon professionell att prata med.
Eftersom du fortsätter skriva trådar är det ju något som gör att du inte mår bra.
Genom att söka hjälp kan du få hjälp att hantera dina känslor. Utifrån dina trådar verkar det gå mkt upp och ner för dig. En professionell kan hjälps dig mer än vad Buke kan.

 

[Kirre]

Lite OT men ang semestertillägget så får vi det alltid med junilönen, både fast och rörlig del. Semesterlönen noteras däremot i efterhand när man har haft sin semester.

Här är fö ytterligare en som sprider på sin semester över året. Mentalt är det skönt att ha semester framför sig. Min arbetsgivare behöver dock både ha kakan och äta den. Dels ser de gärna att man inte tar alla veckor på sommaren då erfaren personal behövs då det är högsäsong på sommaren och de har svårt att ge alla dess sommarsemester. Samtidigt har de oerhört svårt att bevilja semestrar resten av året då ingen extrapersonal finns att sätta in. Klurigt.

 

[TheRedLightning]

Huruvida andra uppskattar dina trådar eller inte är inte så viktigt tycker jag, vill man inte läsa så låter man bli helt enkelt. Dock undrar jag om du blir så hjälpt av att skriva dessa trådar. Som flera andra tagit upp så är de snarlika i sin form, bara lite olika frågor, men väldigt ofta handlar det om att du mår dåligt över något. Därefter kommer flera sidor av missförstånd mellan dig och andra användare och ofta svarar du a) allt är bra nu b) vaddå, det är väl inte förbjudet att må dåligt/tycka si eller så/känna en sak en dag och en annan nästa eller c) du vet inte som svar på någons fråga. Lika ofta skriver du att du blir missförstådd. I all välmening så tror jag att det vore bra för dig att prata med någon professionell om dessa saker som du skriver trådar om på Buke. Såklart kan du ju ändå fortsätta att hänga på Buke, men det här med att du verkar känna att ditt vardagsliv saknar glädje och mening, att du växlar så i humör och att du känner dig missförstådd tror jag faktiskt att du kan få mer hjälp av att prata med någon professionell om som kan hjälpa dig mer nära, än vad vi bakom våra skärmar runt om i Sverige (och resten av världen) kan göra.

Du tror inte jag försökt med professionell hjälp? Hur kul är det att få som svar när man går dit, berättar och får som svar "vi kan inte hjälpa dig"... tack så mycket för det, bortkastade pengar och tid.

 

[TheRedLightning]

Handlar inte om det är uppskattat eller inte. Det handlar om att vi är många som tror du skulle behöva någon professionell att prata med.
Eftersom du fortsätter skriva trådar är det ju något som gör att du inte mår bra.
Genom att söka hjälp kan du få hjälp att hantera dina känslor. Utifrån dina trådar verkar det gå mkt upp och ner för dig. En professionell kan hjälps dig mer än vad Buke kan.

Se svar till @Thaliaste (ovan) så har du svar även på det.

 

[athena_arabians]

Du tror inte jag försökt med professionell hjälp? Hur kul är det att få som svar när man går dit, berättar och får som svar "vi kan inte hjälpa dig"... tack så mycket för det, bortkastade pengar och tid.

Ta det här på rätt sätt.

För att få hjälp måste man vilja ha den och vara beredd att ta emot den. Ofta i dina svar blir du väldigt defensiv när du inte får höra det du vill höra (ja, det är det jag ser när jag läser dina svar och det har hänt i fler än en tråd). Gör man det i en terapisituation kan de faktiskt inte hjälpa en.

Jag hamnade på BUP när jag var... ja, kanske 12 år. Jag hatade det och fick ingen vettig kontakt med psykologen där. Efter tre besök talade jag om för mina föräldrar att tar de dit mig igen rymmer jag. Efter det gick jag under en kortare period privat hos en terapeut (det är så länge sedan att jag kommer inte ihåg hans titel). Han fick jag bättre kontakt med och det hjälpte litegrann.

När det rasade ihop rejält under universitetstiden gick jag hos en psykologsköterska på vårdcentralen. Vi klickade bra och jag ville verkligen ha hjälp. Tankesätten jag fick med mig från henne använder jag fortfarande när jag mår dåligt. En del sessioner var riktigt tuffa, hon utmanade mitt sätt att tänka rejält ibland när det behövdes men jag lärde mig enormt mycket om självreflektion och acceptans av mig själv, utan att hamna i ett passivt läge.

Vi är många här som verkligen vill dig väl. Det betyder att vi inte alltid säger det du vill höra eller håller med dig.

Ta hand om dig!

 

[sjoberga]

Du tror inte jag försökt med professionell hjälp? Hur kul är det att få som svar när man går dit, berättar och får som svar "vi kan inte hjälpa dig"... tack så mycket för det, bortkastade pengar och tid.

Fast det kanske finns ett svar på den frågan som är ungefär samma som varför buketerapin inte hjälper så väl heller?

 

[stjarnhimmel]

Du tror inte jag försökt med professionell hjälp? Hur kul är det att få som svar när man går dit, berättar och får som svar "vi kan inte hjälpa dig"... tack så mycket för det, bortkastade pengar och tid.

Varför kunde de inte hjälpa dig?
Vad var anledningen?

 

[Lovisaleonora]

Du tror inte jag försökt med professionell hjälp? Hur kul är det att få som svar när man går dit, berättar och får som svar "vi kan inte hjälpa dig"... tack så mycket för det, bortkastade pengar och tid.

Jag funderar lite på om du kanske har samma "metod" hos de du söker hjälp hos IRL, som när du söker hjälp här. För ska jag vara ärlig är ju det precis det svar du får i dina trådar här: "vi kan inte hjälpa dig".

Du vill ha hjälp, söker svar. Får svar, tips och också rådet att du måste ta itu med detta själv, det finns inget piller som går att köpa och sedan är allt bra och fint.

Då brukar du först bli väldigt defensiv, sedan är allt bra. Samma mönster gång efter annan. Och det är just ett mönster. Troligen är det så här det funkar IRL också, för de flesta av oss är inte så annorlunda i grunden - nätet och IRL.

Sedan är det ju frågan också vad du anser vara problemställningen. Kommer jag och vill ha en säker rutin för att må bra, kommer jag att få till svar "vi kan inte hjälpa dig". För det kan ju ingen, det är ju ett jobb jag måste göra själv. Däremot kan jag få verktygen som gör att jag kan jobba åt rätt håll, men det är ett fruktansvärt slit och emellanåt både svårt, tufft och jobbigt.

 

[TheRedLightning]

Fast det kanske finns ett svar på den frågan som är ungefär samma som varför buketerapin inte hjälper så väl heller?

Då finns det inget som någonsin kommer hjälpa, är väl lika bra att avsluta tidigt i så fall.