Det här med semester..

[Philosophia]

Fast jag tror att anledningen till bra självförtroende i trafiken kommer av att där finns det ingen som klagar (ingen som man själv hör i alla fall), medan i andra sammanhang finns det människor som sätter käpparna i hjulen och många av dom går tyvärr inte att undvika, hade såklart varit det bästa men IRL är inte så lätt att det går att ignorera som man kan göra på nätet t ex, vilket kan vara lite synd ibland.

Jag tror att du skulle ha mycket att vinna - för din egen skull alltså - på att arbeta med din självkänsla och ditt självförtroende på andra områden än på arbetet och rena prestationsbaserade saker. Det är inte ovanligt att man har en bra självkänsla när det kommer till vissa områden, men inte i andra. Arbetet vet du att du gör bra och du får uppskattning och förtroende och det stärker naturligtvis självkänslan ytterligare. Att klara av saker ökar självförtroendet och det kan även ge en bättre självkänsla, så det är väldigt bra.

Medan jag skriver det här så opponerar du dig mot att du inte skulle utmana dig och arbeta på självförtroendet på andra områden. Det jag reflekterar över är att det är ytterligare något som är kopplat till prestation och genomförande. Jag tror att man kan lära sig mycket om sig själv genom sådana utmaningar, men samtidigt behöver man också backa och se bortom prestationerna och gå till den man är utan sådana saker. Ofta är det "den man är" utan prestationer som har blivit mest skadad och som är svårast att reparera efter mobbing. Det är lätt att fastna i tankar om att man antingen är dålig eller att andra vill en illa eller att ens liv hade sett annorlunda ut "om inte bara ...". Oftast är det inte särskilt sant. Det som har hänt har visserligen hänt, men ytterst sällan påverkar det faktiskt hur livet är idag (om man inte tillåter sig att det gör det).

 

[athena_arabians]

Hm, jag får inte ihop det där. Om jag inte kan ta utmaning, hur kommer det sig då att jag utmanar mig själv?
Några exempel, jag ska köra 2 veckor i Göteborg i sommar med 24-meter, jag har bara kört där en gång med 24-meter. Jag kan gå fram till okända personer och starta en konversation (gjorde jag inte förr då jag var blyg som tusan).

Så ja, jag får inte riktigt ihop ekvationen här eller är det någon skillnad som jag missat?

Du har fortfarande en trygghetszon i din arbetsmiljö. Givetvis är det en utmaning att köra där med en 24 m-lastbil men du är utbildad och erfaren, dvs har en trygghet i det.

Det är toppen att du vågar inleda en konversation med okända, det är absolut ett kliv framåt.

Båda de här sakerna är dock något du gör utåt. Så fort det kommer upp i en tråd att du kanske ska skärskåda dig själv och tex vad du kan har gjort som gör att du missuppfattas så blir du defensiv direkt. Det säger mig att för dig är det jobbigt att titta inåt på dig själv.

Mina demoner har jag under kontroll men under en lång period gjorde jag allt för att inte känna något och bara pressade framåt. Det var ingen bra idé. Det kom fram en massa saker jag förträngt när jag slutade springa från dem (bla från åren av mobbing). Jag kan fortfarande reagera knepigt i vissa situationer men nu vet jag varför jag gör det och det är inget som besvärar mig. Att "ge fingret" till mina mobbare är inget som intresserar mig. De hade givetvis sina skäl att göra som de gjorde och barn kan vara grymma. Vad jag tillslut bestämde mig för är att jag vägrar vara ett offer.

 

[athena_arabians]

Suck, jag tycker inte om text... det går inte att få fram exakt så som man tänkt sig. Jag tar inte skit eller lägger ansvaret på andra, jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig så att det jag tänker kommer fram. :/

Fast när du säger att andra lägger käppar i hjulen för dig lägger du över problemet på någon annan. Visst, man kan inte ha kontroll på allt och ibland blir det inte som man vill men jag utgår ifrån att vare sig andra människor eller universum försöker jävlas med mig.

 

[TheRedLightning]

Medan jag skriver det här så opponerar du dig mot att du inte skulle utmana dig och arbeta på självförtroendet på andra områden. Det jag reflekterar över är att det är ytterligare något som är kopplat till prestation och genomförande. Jag tror att man kan lära sig mycket om sig själv genom sådana utmaningar, men samtidigt behöver man också backa och se bortom prestationerna och gå till den man är utan sådana saker. Ofta är det "den man är" utan prestationer som har blivit mest skadad och som är svårast att reparera efter mobbing. Det är lätt att fastna i tankar om att man antingen är dålig eller att andra vill en illa eller att ens liv hade sett annorlunda ut "om inte bara ...". Oftast är det inte särskilt sant. Det som har hänt har visserligen hänt, men ytterst sällan påverkar det faktiskt hur livet är idag (om man inte tillåter sig att det gör det).

Jag förstår inte, går det att formulera om?

 

[TheRedLightning]

Fast när du säger att andra lägger käppar i hjulen för dig lägger du över problemet på någon annan. Visst, man kan inte ha kontroll på allt och ibland blir det inte som man vill men jag utgår ifrån att vare sig andra människor eller universum försöker jävlas med mig.

Nej, alla gör inte det. Det är bara några och jag hade mer än gärna ignorerat dessa personer för att våga utvecklas och bli starkare, men det går inte och så fort jag är stolt över något kommer dessa personer och trycker ner, det är inte så kul och inte så enkelt som vissa verkar få det till att låta.

 

[athena_arabians]

Nej, alla gör inte det. Det är bara några och jag hade mer än gärna ignorerat dessa personer för att våga utvecklas och bli starkare, men det går inte och så fort jag är stolt över något kommer dessa personer och trycker ner, det är inte så kul och inte så enkelt som vissa verkar få det till att låta.

Men ignorera de personerna då! Är de familj behöver du faktiskt inte umgås med dem, är det folk på jobbet håller du allt strikt professionellt och är de "vänner" så... ja då hade jag sagt upp bekantskapen.

 

[ptr]

Ja hu för Göteborg!
Var ner och snurrade där igår. Fördelen är att de verkar vara bättre på att visa hänsyn där än i småsamhällen.

 

[TheRedLightning]

Men ignorera de personerna då! Är de familj behöver du faktiskt inte umgås med dem, är det folk på jobbet håller du allt strikt professionellt och är de "vänner" så... ja då hade jag sagt upp bekantskapen.

Skrev precis att det inte går att ignorera dessa personer, av en eller annan anledning. Det har till och med blivit så att jag knappt talar om för någon längre när jag är stolt över något, fast det är så tråkigt att inte kunna dela den glädjen med någon som kan visa glädje.

 

[stjarnhimmel]

Ja hu för Göteborg!
Var ner och snurrade där igår. Fördelen är att de verkar vara bättre på att visa hänsyn där än i småsamhällen.

Va? Kom det i rätt tråd?

 

[Philosophia]

Jag förstår inte, går det att formulera om?

Om du avser det jag skrev om självkänsla utan prestation så tror jag att det är lättast för mig att länka till en välskriven förklaring som du finner här bland annat: http://www.1177.se/Stockholm/Tema/P...ch-besvar/Kriser-och-svarigheter/Sjalvkansla/

Skadad självkänsla är väldigt svårt att rå på. Att utmana sig ger ett bättre självförtroende och det är bra. Men självkänsla och självförtroende är inte samma sak (som framgår i den länkade artikeln). Att ha bra självkänsla är att känna att man är värdefull oavsett vilka prestationer som man utför. Jag är möjligen ute och cyklar, men god självkänsla och en känsla av att man har kontroll över sin egen situation och sitt eget hänger ofta ihop.

 

[TheRedLightning]

Ja hu för Göteborg!
Var ner och snurrade där igår. Fördelen är att de verkar vara bättre på att visa hänsyn där än i småsamhällen.

Jag hör kollegor som säger att Stockholm är bättre att köra i än Göteborg, och nu är det dessutom semestertider så då lär det vara massa turister som är ute och far på vägarna och kanske inte vet vart de ska. Så får väl hålla ögonen öppna och ta det lugnt, kan trösta mig med att det troligen inte kommer vara några rusningsköer i alla fall, då de flesta har semester.

 

[TheRedLightning]

Om du avser det jag skrev om självkänsla utan prestation så tror jag att det är lättast för mig att länka till en välskriven förklaring som du finner här bland annat: http://www.1177.se/Stockholm/Tema/P...ch-besvar/Kriser-och-svarigheter/Sjalvkansla/

Skadad självkänsla är väldigt svårt att rå på. Att utmana sig ger ett bättre självförtroende och det är bra. Men självkänsla och självförtroende är inte samma sak (som framgår i den länkade artikeln). Att ha bra självkänsla är att känna att man är värdefull oavsett vilka prestationer som man utför. Jag är möjligen ute och cyklar, men god självkänsla och en känsla av att man har kontroll över sin egen situation och sitt eget hänger ofta ihop.

Nej, jag menade det som jag citerade, suddade ut det jag redan förstod, det var det jag lät vara kvar som jag inte förstod.

 

[athena_arabians]

Skrev precis att det inte går att ignorera dessa personer, av en eller annan anledning. Det har till och med blivit så att jag knappt talar om för någon längre när jag är stolt över något, fast det är så tråkigt att inte kunna dela den glädjen med någon som kan visa glädje.

Fast det är fortfarande ditt val att låta dem påverka dig så starkt. Det finns stategier att ta till när man har med idioter att göra men då måste man först utveckla de strategierna.

 

[Philosophia]

Nej, alla gör inte det. Det är bara några och jag hade mer än gärna ignorerat dessa personer för att våga utvecklas och bli starkare, men det går inte och så fort jag är stolt över något kommer dessa personer och trycker ner, det är inte så kul och inte så enkelt som vissa verkar få det till att låta.

Det här är ett mycket bra exempel på skillnaden mellan självkänsla och självförtroende. Har man god självkänsla så blir man inte hindrad i sin utveckling av människor som inte uppmuntrar ens prestationsbaserade framsteg. Har man dålig (eller låg, är nog ett bättre ord) självkänsla så påverkas man så klart av människor som inte reagerar som man hoppats när man har gjort något bra eller något som man är stolt över. Att bli negligerad för något som man är stolt över är verkligen inte kul och kan kännas kränkande. Du kan aldrig ändra på sådana människor, men vad du kan göra är att arbeta på att stärka din självkänsla så att du inte påverkas av negativa personer och att du kan känna dig stolt och glad över vem du är och vad du gör oavsett vad andra tycker och tänker om saken (för det har du rätt att göra!).

 

[TheRedLightning]

Fast det är fortfarande ditt val att låta dem påverka dig så starkt. Det finns stategier att ta till när man har med idioter att göra men då måste man först utveckla de strategierna.

Jag berättar inget för dessa personer längre om mig själv.

 

[Philosophia]

Nej, jag menade det som jag citerade, suddade ut det jag redan förstod, det var det jag lät vara kvar som jag inte förstod.

Fast det som stod kvar handlade också om självkänsla och självförtroende och skillnaden mellan de två.

 

[TheRedLightning]

Det här är ett mycket bra exempel på skillnaden mellan självkänsla och självförtroende. Har man god självkänsla så blir man inte hindrad i sin utveckling av människor som inte uppmuntrar ens prestationsbaserade framsteg. Har man dålig (eller låg, är nog ett bättre ord) självkänsla så påverkas man så klart av människor som inte reagerar som man hoppats när man har gjort något bra eller något som man är stolt över. Att bli negligerad för något som man är stolt över är verkligen inte kul och kan kännas kränkande. Du kan aldrig ändra på sådana människor, men vad du kan göra är att arbeta på att stärka din självkänsla så att du inte påverkas av negativa personer och att du kan känna dig stolt och glad över vem du är och vad du gör oavsett vad andra tycker och tänker om saken (för det har du rätt att göra!).

Hur sjutton gör man det då?

 

[TheRedLightning]

Fast det som stod kvar handlade också om självkänsla och självförtroende och skillnaden mellan de två.

Okej jag råkade visst citera allt men det var mer specifikt detta jag inte förstod med vad du menade:

Ofta är det "den man är" utan prestationer som har blivit mest skadad och som är svårast att reparera efter mobbing. Det är lätt att fastna i tankar om att man antingen är dålig eller att andra vill en illa eller att ens liv hade sett annorlunda ut "om inte bara ...". Oftast är det inte särskilt sant. Det som har hänt har visserligen hänt, men ytterst sällan påverkar det faktiskt hur livet är idag (om man inte tillåter sig att det gör det).

 

[Philosophia]

Hur sjutton gör man det då?

Ja du, det är ingen lätt sak. En bra terapeut kan ge en de verktyg som man behöver. Det svåra är att hänga i när det blir jobbigt eller när man tycker sig inte se några framsteg. Ett första steg tror jag är att vakta den dialog som man har med sig själv och inte säga till sig själv att man är värdelös eller att ta emot det man uppfattar är andras bekräftelse på att man inte är värdelös.

Dålig självkänsla behöver naturligtvis inte manifestera sig i just sådana tankar, det kan även manifestera sig i att man tolkar andras reaktioner väldigt personligt. Det man då kan göra är att påminna sig själv om att vad andra människor säger eller hur de reagerar snarast säger någonting om dem - och inte om mig själv. Här kan man behöva hjälp - tänker jag också - att identifiera hur självkänslan tar sig uttryck. Men att börja fundera över sina egna reaktioner och ifrågasätta dem är ett bra första steg.

Vill man inte uppsöka en psykolog av olika skäl så finns det bra självhjälpsböcker. Man ska dock passa sig för allt för populärvetenskapliga saker där det kan stå en del dravel.

 

[Lovisaleonora]

Ett första steg tror jag är att vakta den dialog som man har med sig själv och inte säga till sig själv att man är värdelös eller att ta emot det man uppfattar är andras bekräftelse på att man inte är värdelös.

Riktigt, riktigt bra skrivet. Något av det bästa jag läst faktiskt. Ska jag ta med mig. Det är så sant och så viktigt.