Det här med semester..

[TheRedLightning]

Varför kunde de inte hjälpa dig?
Vad var anledningen?

Hur ska jag veta det? Det är inte jag som är den som är professionell, hade jag varit det så hade vi nog inte ens haft den här diskussionen eftersom inga trådar hade existerat.

 

[stjarnhimmel]

Hur ska jag veta det? Det är inte jag som är den som är professionell, hade jag varit det så hade vi nog inte ens haft den här diskussionen eftersom inga trådar hade existerat.

Men de måste ju ha sagt varför?
Eller slängde de bara ut dig?

 

[TheRedLightning]

Ta det här på rätt sätt.

För att få hjälp måste man vilja ha den och vara beredd att ta emot den. Ofta i dina svar blir du väldigt defensiv när du inte får höra det du vill höra (ja, det är det jag ser när jag läser dina svar och det har hänt i fler än en tråd). Gör man det i en terapisituation kan de faktiskt inte hjälpa en.

Jag hamnade på BUP när jag var... ja, kanske 12 år. Jag hatade det och fick ingen vettig kontakt med psykologen där. Efter tre besök talade jag om för mina föräldrar att tar de dit mig igen rymmer jag. Efter det gick jag under en kortare period privat hos en terapeut (det är så länge sedan att jag kommer inte ihåg hans titel). Han fick jag bättre kontakt med och det hjälpte litegrann.

När det rasade ihop rejält under universitetstiden gick jag hos en psykologsköterska på vårdcentralen. Vi klickade bra och jag ville verkligen ha hjälp. Tankesätten jag fick med mig från henne använder jag fortfarande när jag mår dåligt. En del sessioner var riktigt tuffa, hon utmanade mitt sätt att tänka rejält ibland när det behövdes men jag lärde mig enormt mycket om självreflektion och acceptans av mig själv, utan att hamna i ett passivt läge.

Vi är många här som verkligen vill dig väl. Det betyder att vi inte alltid säger det du vill höra eller håller med dig.

Ta hand om dig!

Nä, jag är inte defensiv men det kanske tolkas så.
Om vi säger så här för enkelhetens skull, jag är en helt annan person IRL än vad jag är på nätet.

 

[escodobe]

Hur ska jag veta det? Det är inte jag som är den som är professionell, hade jag varit det så hade vi nog inte ens haft den här diskussionen eftersom inga trådar hade existerat.

Men frågade du inte?
Var någonstans var det? Vårdcentralen? privat psykolog? företagsvården?

 

[em-pirre]

Nä, jag är inte defensiv men det kanske tolkas så.
Om vi säger så här för enkelhetens skull, jag är en helt annan person IRL än vad jag är på nätet.

Fast det tror jag inte. Du har tidigare skrivit om hur du blir missförstådd bland kollegor och vänner också. Så jag tror absolut att det är samma sorts problem i kommunikationen som det är här på Buke. Och ja, du är ofta väldigt defensiv.

 

[sjoberga]

Då finns det inget som någonsin kommer hjälpa, är väl lika bra att avsluta tidigt i så fall.

Nej, om du skulle komma till insikt om varför det inte hjälper så skulle du kunna ändra det beteendet som leder till att inte komma framåt utan stampa på samma punkt.

För oss som bara står bredvid och läser är det frustrerande att se mönstret och se det återupprepas så ofta med bara något skilda vinklar.

Så jag säger som @athena_arabians ; ta hand om dig. Försök kliva ur mönstret "ångest->diskutera med någon->någon har feedback->gå i defensiv->allt är egentligen bra". Jag förstår att det kan vara svårt på ett internetforum - att öppet blotta sitt innersta och försöka hitta verktyg för att hantera ångest - och jag tror inte heller det är världens bästa ställe att göra det på. Man riskerar att få en massa ovidkommande förslag/råd/analyser som mer förvirrar än hjälper. Men det finns professionell hjälp att få. Den fungerar på ett annorlunda sätt. Men då måste nog mönstret brytas.

Kanske är det här inlägget också ovidkommande och fel. Jag är inte psykolog. Jag skriver det som medmänniska.

 

[TheRedLightning]

Fast det tror jag inte. Du har tidigare skrivit om hur du blir missförstådd bland kollegor och vänner också. Så jag tror absolut att det är samma sorts problem i kommunikationen som det är här på Buke. Och ja, du är ofta väldigt defensiv.

Nej, det är inte samma sorts problem IRL som här, det är VÄRRE här.

 

[athena_arabians]

Nä, jag är inte defensiv men det kanske tolkas så.
Om vi säger så här för enkelhetens skull, jag är en helt annan person IRL än vad jag är på nätet.

Tyvärr men det har jag svårt att tro. Det är extremt svårt att sas dölja vem man är i skriven text jämfört med IRL även om givetvis inte allt kommer fram online. Jag tror de som jag träffat IRL inte märkt en stor skillnad på den jag är online. Jag vet inte om du sett det själv men du har ett upprepat mönster i dina trådar om ditt mående. Om du kunde förställa dig väl skulle det mönstret inte upprepas.

Jag tror fortfarande att ska man ha en samtalskontakt som fungerar (oavsett om det är psykolog, terapeut osv) så måste man vilja ha hjälpen, vara ärlig emot sig själv samt vara förberedd på att det kommer att vara jobbigt och ta lång tid.

Tillägg: Jag säger som @sjoberga, jag skriver det här som en medmänniska. Jag vill dig bara väl.

 

[stjarnhimmel]

Nä, jag är inte defensiv men det kanske tolkas så.
Om vi säger så här för enkelhetens skull, jag är en helt annan person IRL än vad jag är på nätet.

Är det så att du tidigare varit mobbad / utfryst / haft det tufft?
Ditt sätt att bete dig påminner om mitt och andras som varit det.
Dvs man tror att man måste skydda sig själv. Så då lyssnar man inte på andra. Man slår ifrån sig.

Du MÅSTE börja ta till dig av vad folk skriver. Du kan inte bara slå ifrån dig och tänka att alla andra har fel.
Du måste våga börja lita på folk och vara villig att lyssna.
Det gäller i alla relationer

 

[em-pirre]

Nej, det är inte samma sorts problem IRL som här, det är VÄRRE här.

Men måste ju fortfarande vara jobbigt IRL eftersom du startar trådar här om det?

 

[TheRedLightning]

Tyvärr men det har jag svårt att tro. Det är extremt svårt att sas dölja vem man är i skriven text jämfört med IRL även om givetvis inte allt kommer fram online. Jag tror de som jag träffat IRL inte märkt en stor skillnad på den jag är online. Jag vet inte om du sett det själv men du har ett upprepat mönster i dina trådar om ditt mående. Om du kunde förställa dig väl skulle det mönstret inte upprepas.

Jag tror fortfarande att ska man ha en samtalskontakt som fungerar (oavsett om det är psykolog, terapeut osv) så måste man vilja ha hjälpen, vara ärlig emot sig själv samt vara förberedd på att det kommer att vara jobbigt och ta lång tid.

Jo, jag är inte samma person IRL som på nätet, det är två skilda personligheter. Kanske kommer det fula fram på nätet och göms IRL.

 

[TheRedLightning]

Men måste ju fortfarande vara jobbigt IRL eftersom du startar trådar här om det?

Vad är det som ska vara jobbigt IRL?

 

[sjoberga]

Jag tror @athena_arabians är inne på något viktigt i denna mening:
"Jag tror fortfarande att ska man ha en samtalskontakt som fungerar (oavsett om det är psykolog, terapeut osv) så måste man vilja ha hjälpen, vara ärlig emot sig själv samt vara förberedd på att det kommer att vara jobbigt och ta lång tid."

Jag tror att det är den muren som bidrar till beteendet - och för att komma över den tror jag att professionell hjälp är absolut bästa vägen. Ytterligare ett amatörförslag är att du faktiskt skulle läsa vad du själv skrivit i den här tråden från början till slut och låtsas att det är någon annan som skrivit det. Då kan du inte missa mönstret.

 

[athena_arabians]

Jo, jag är inte samma person IRL som på nätet, det är två skilda personligheter. Kanske kommer det fula fram på nätet och göms IRL.

Det är inte något fult som kommer fram på nätet (vad jag har sett iaf). Jag upprepar, det är ytterst få människor som klarar att vara väldigt olika online jämfört med IRL och de som klarar det gör det extremt medvetet med en inte alltid trevlig agenda.

Jag har svårt att se att du skulle göra det, men visst, jag kan ha fel. Det jag ser är någon som inte mår bra, vill ha hjälp men inte vet riktigt hur den ska få den eller ta emot den.

 

[Mia_R]

Då finns det inget som någonsin kommer hjälpa, är väl lika bra att avsluta tidigt i så fall.

Det är ditt liv, ditt ansvar, du är vuxen. Vill du inte göra arbetet själv kommer ingen annan att göra det åt dig. Andra kan råda men om du inte vill lyssna eller ens försöka så kommer inget heller att hända. Sen spelar det ingen roll hur många smileys du använder.

 

[sjoberga]

Jo, jag är inte samma person IRL som på nätet, det är två skilda personligheter. Kanske kommer det fula fram på nätet och göms IRL.

Jag ser inget fult. Jag observerar någon som så fort feedbacken/frågorna blir jobbiga och tenderar att gå bakom det ytliga slår upp stora skyddsmurar och går in i en extrem defensiv som alltid resulterar i slutsatsen att det egentligen aldrig var något problem. Ett slags förnekelse; trots att det sedan om några veckor dyker upp en ny liknande tråd.

Jag ser inte något fult alls i det. Jag ser någon som just nu inte klarar att gå vidare på egen hand (och det är banne mig inget "fult" att behöva hjälp!) och skulle behöva hjälp att göra det.

 

[TheRedLightning]

Är det så att du tidigare varit mobbad / utfryst / haft det tufft?
Ditt sätt att bete dig påminner om mitt och andras som varit det.
Dvs man tror att man måste skydda sig själv. Så då lyssnar man inte på andra. Man slår ifrån sig.

Du MÅSTE börja ta till dig av vad folk skriver. Du kan inte bara slå ifrån dig och tänka att alla andra har fel.
Du måste våga börja lita på folk och vara villig att lyssna.
Det gäller i alla relationer

Tja... står man på perrongen och är ett steg ifrån att ta det sista klivet ut framför ett framrusande godståg, har man haft ett helvete..
Jag tror inte att jag måste skydda mig och jag tar visst till mig av vad folk skriver även om det kanske inte verkar så.

Det där med att lita på folk, kommer ta lång tid. Har blivit sviken, utnyttjad allt för många gånger så har extremt svårt för det. Det har blivit bättre och jag vågar lita på en del, men det är en lång väg kvar.

 

[TheRedLightning]

Jag ser inget fult. Jag observerar någon som så fort feedbacken/frågorna blir jobbiga och tenderar att gå bakom det ytliga slår upp stora skyddsmurar och går in i en extrem defensiv som alltid resulterar i slutsatsen att det egentligen aldrig var något problem. Ett slags förnekelse; trots att det sedan om några veckor dyker upp en ny liknande tråd.

Jag ser inte något fult alls i det.

Med fult menade jag att jag skriver ner mina tankar, sånt jag aldrig säger IRL, sånt som IRL skulle få folk att.... vänta lite här nu, det blir samma sak online... enda skillnaden är att jag inte känner någon personligen.....

 

[athena_arabians]

Tja... står man på perrongen och är ett steg ifrån att ta det sista klivet ut framför ett framrusande godståg, har man haft ett helvete..
Jag tror inte att jag måste skydda mig och jag tar visst till mig av vad folk skriver även om det kanske inte verkar så.

Det där med att lita på folk, kommer ta lång tid. Har blivit sviken, utnyttjad allt för många gånger så har extremt svårt för det. Det har blivit bättre och jag vågar lita på en del, men det är en lång väg kvar.

EXAKT! Det är en lång väg kvar och tar man inte hjälp blir den längre. HUR hjälpen ser ut är inte det viktiga, bara den fungerar.

Tro mig, jag har varit till helvetet och vänt, flera gånger. Det är inte något unikt, om du tittar runt på Buke så är det flera som haft det tufft (en del av dem är de som försökt ge dig stöd och tips i dina trådar). Gemensamt för oss är att vi har lärt oss hantera det vi varit med om och iom det lärt oss mycket om oss själva. Det har i mitt fall varit en jäkla lång resa som gjort förbannat ont bitvis.

Man behöver inte på en gång börja lita på alla (med rätta, för det ska man inte) för att må bra men man måste hitta någon man kan lita på för att få hjälp.

 

[stjarnhimmel]

Tja... står man på perrongen och är ett steg ifrån att ta det sista klivet ut framför ett framrusande godståg, har man haft ett helvete..
Jag tror inte att jag måste skydda mig och jag tar visst till mig av vad folk skriver även om det kanske inte verkar så.

Det där med att lita på folk, kommer ta lång tid. Har blivit sviken, utnyttjad allt för många gånger så har extremt svårt för det. Det har blivit bättre och jag vågar lita på en del, men det är en lång väg kvar.

Vet du.. Jag förstår dig så väl.
Det är svårt att börja lita på folk och läskigt.
Men det är en sådan sak som du behöver jobba på. Och när du har kommit längre i det så tror jag inte att du kommer vara lika defensiv.
Och nu upplever jag att du har en mur runt dig för att skydda dig. Och det är naturligt om man är rädd. Och det upplever jag att du är- rädd. Och då blir du defensiv för att skydda dig.
Jag skriver detta för att jag hoppas du ska komma vidare i ditt liv. Jag vill dig inget ont.