Vi läste om andra världskriget inklusive nazismen och lägren under högstadiet, på en rimlig nivå för högstadieungdomar. Ganska mycket årtal och händelseförlopp, men mer av vem som anföll vem, i vilken ordning, vilka som var lierade med vilka m.m. Vi hade böcker, filmer och diskussioner. Jag gick också i skolan när "Om detta må ni berätta" kom ut, och fick ett exemplar som jag också har sparat. Den gavs väl ut vid 50-årsminnesdagen, efter statligt (ev EU-bidrag?) initiativ om jag inte minns fel. På 90-talet var ju nazismen också väldigt aktiv (Svenskarnas parti = Nationalsocialistis front, och även SD härstammar ju som nämnt från Bevara Sverige Svenskt även om de bytt ut folket och det radikala mer där).
På gymnasiet läste vi om det igen, under lite kortare tid men med mer djup. Mycket mer fokus på bakgrundsfaktorer, politiskt läge, vad Sverige gjorde och inte gjorde m.m., mer "hur kunde det ske, utan förklaringen att folk var mer dumma i huvudet då än nu". Men vi hade också två väldigt bra lärare i historia på högstadiet respektive gymnasiet, sånt gör mycket. (Vi läste f ö mycket om Ryssland/Sovjets hemskheter också) Och så hade vi mer uppstyrd undervisning inom detta ämne, i en del andra tidsperioder hade vi enskilda eller grupparbeten där vi med hjälp av resultaten skulle utbilda varandra. Eller nåt, för egen del blev det inte mycket gjort där. Jag skrev ihop lite text om det jag valt, men läste jag eller lyssnade uppmärksamt på de andras arbeten...njaaaäää
Jag var dock rätt intresserad av just andra världskriget och de hemskheter som hände redan när vi började läsa om det i skolan, och det gör nog väldigt mycket för att informationen ska fastna. Mina föräldrar hade redan tagit med mig till ett koncentrationsläger under en semesterresa, jag fattade inte så mycket då annat än att det verkade väldigt hemskt, typ, men det gav en kunskapstörst när jag blev äldre och själv kunde läsa mig till det. Jag läste också väldigt mycket när jag var liten och slukade alla min systers böcker om livet under andra världskriget (t ex Anne Frank och diverse böcker om franska, tyska, danska berättelser skrivna för ungdomar). Hon var äldre än mig så när hon läste om det i skolan så kan man säga att jag också gjorde det. Faktum är att jag nästan tröttnade på WW2 och nazismen ett tag, det kändes lite "uttjatat" om hur hemskt det vad då när det händer så mycket annat hemskt i världen. Det kan nog vara en risk om ungdomar känner så.