Jag håller med, vi är verkligen inte där och det tror jag inte att så många tycker att vi är heller, men många är rädda för att hamna där. Jag håller dock med dig om att det nog inte är så pedagogiskt att hoppa över alla stegen däremellan. Poängen är ju att vi inte alls är vid koncentrationslägren, men att vi ser en obehaglig utveckling i samhället och vi faktiskt har ett val att göra så att vi inte hamnar där eller ens halvvägs dit igen. Jag ser mycket större likheter mellan dagens retorik och den som var i slutet på 1800-talet/i början på 1900-talet när det gäller olika folkgrupper. Pedagogiskt är det kanske intressantare att kunna se dagens copy paste på den och sedan göra en utvecklingsanalys på dåtidens syn och se vart den landade.
Även bakgrundsfaktorer är ju intressanta i en jämförelseanalys: ekonomisk kris, bitterhet över tidigare politiska beslut, hotet från öst m.m.
Ett grundproblem är väl egentligen att de som idag är unga, får lära sig rakt igenom att stå på sig och kräva sin rätt i många sammanhang. Man verkar inte bli lärd att stå tillbaka för någon annans behov. Det må sedan vara gentemot andra grupper i samhället, gentemot klasskamrater, gentemot invandrare.
Vi har under några år hållit på att uppfostra ungdomar och barn till en ökande egoism och det syns nog i exempelvis valen.
Jag tycker inte heller att svensk invandringspolitik lyckats särskilt väl med integrationen. Jag har en ny arbetskamrat som kom till Sverige från Iran som 2- eller 3-åring och är uppväxt på Hisingen i Göteborg. Han beskriver att hans föräldrar valt att flytta till en annan stadsdel, just för att området blivit så stökigt.
Jag ser det som väldigt viktigt att människor som lever i Sverige får en dräglig tillvaro, om det sedan är 90-åriga agda eller Ali (kollegans namn) som kom från Iran. Och någon dräglig tillvaro verkar det inte vara på Hisingen eller i Rosengård.
Alltså har vi misslyckats och behöver fundera på hur vi ska lyckas bättre. Inget parti har någon särskilt tydlig lösning på vårt misslyckande.
Jag tror att många med rösträtt har lyssnat på SD som vill minska invandringen, och tycker att det låter rimligt för att inte skapa fler Rosengård.
Hur man paketerar ett budskap är enormt viktigt för hurpass smältbart innehållet ska bli.
SD, som det ju handlar om, har i många frågor okontroversiella åsikter. MEN. Deras historia talar för att man absolut inte ska rösta på dem. Och SD har paketerat sitt innehåll väldigt prydligt och korrekt om man ser på partiledningen. Det kan ju vara ett skäl till ökande röstning.
Jag tror också att de flesta som röstat SD inte önskar någon "utrotning". De få personer jag känner som jag vet har röstat SD (jag har frågat och de har berättat) vill inte att man ska döda människor. De har inte tänkt sig att "kasta ut" de personer som redan fått PUT. Däremot vill de inte att vi ska ta emot fler invandrare. De anger ekonomiska och sociala skäl. Man ser bilderna från Rosengård och blir rädd.
Å andra sidan: VPK var ju också rätt suspekt under ett antal år och har städat upp sig. Jämförelsen är inte helt oadekvat, även när det gäller den historiska kopplingen vilket ju redan tagits upp.
Usch det här blev svamligt och inte helt sammanhängande, hoppas att någon lyckats med bedriften att förstå lite vad jag menar.
Sammanfattning: ju räddare vi är för Rosengård och Hisingen, och ju mer ekonomin går i botten samtidigt som vi blir mer egoistiska, desto fler röster till SD.
