Sv: Det här med namn.
Fast om du haft en arabisk man, då hade ju inte ett barn med arabiskt namn känts som en bortbyting? Och du har väl även en egen koppling till mellanöstern, vilket gör det dubbelt hemtamt i så fall? Däremot, om jag och min helsvenska (nåja, nästan) man skulle välja ett arabiskt namn till vårt barn, så skulle jag tycka det kändes väldigt märkligt. Inte för att det inte finns massor av mycket vackra arabiska namn, utan för att det skulle låta som att barnet hade en anknytning som det inte hade.
När det gäller adoptivbarn så tycker jag det är lite kluvet - om barnet redan har ett namn skulle det nog kännas väldigt märkligt för mig att byta namn på barnet, men de flesta gör ju det (och kanske behåller det ursprungliga namnet som andranamn). Jag kan förstå det å ena sidan, för att man vill ha ett namn som passar för det helsvenska (eller i alla fall icke-kinesiska, tex) liv barnet kommer leva (om någon med indiskt utseende visar sig heta Maria Johansson, så är i alla fall min första tanke adoptivbarn. Heter hon Samira Johansson skulle jag nog tänka "indisk mamma" eller "indiska med svensk man". Så på det sättet leder ju ett svenskt förnamn tanken mer rätt), å andra sidan har ju barnet ett annat ursprung, som trots allt är en del av barnet. Det är nog inte helt enkelt, och förståss svårt att sätta sig in i riktigt för den som inte själv har adopterade barn.
Fast om du haft en arabisk man, då hade ju inte ett barn med arabiskt namn känts som en bortbyting? Och du har väl även en egen koppling till mellanöstern, vilket gör det dubbelt hemtamt i så fall? Däremot, om jag och min helsvenska (nåja, nästan) man skulle välja ett arabiskt namn till vårt barn, så skulle jag tycka det kändes väldigt märkligt. Inte för att det inte finns massor av mycket vackra arabiska namn, utan för att det skulle låta som att barnet hade en anknytning som det inte hade.
När det gäller adoptivbarn så tycker jag det är lite kluvet - om barnet redan har ett namn skulle det nog kännas väldigt märkligt för mig att byta namn på barnet, men de flesta gör ju det (och kanske behåller det ursprungliga namnet som andranamn). Jag kan förstå det å ena sidan, för att man vill ha ett namn som passar för det helsvenska (eller i alla fall icke-kinesiska, tex) liv barnet kommer leva (om någon med indiskt utseende visar sig heta Maria Johansson, så är i alla fall min första tanke adoptivbarn. Heter hon Samira Johansson skulle jag nog tänka "indisk mamma" eller "indiska med svensk man". Så på det sättet leder ju ett svenskt förnamn tanken mer rätt), å andra sidan har ju barnet ett annat ursprung, som trots allt är en del av barnet. Det är nog inte helt enkelt, och förståss svårt att sätta sig in i riktigt för den som inte själv har adopterade barn.