Det här med namn.

R

Reykjavik

Som rubriken säger helt enkelt:

Varför valde du/ni just det namnet till barnet?
Hur många förnamn är lagom?

Utöver barnet/barnens namn, har du något favoritnamn?

Finns det något namn som du inte tycker om?

// Reykjavik - som inte skall ha barn på ett tag. Men ändå inte kan sluta tänka ut namn & kombinationer :angel:
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Det här med namn.

Vi har en lista med namn som vi gillar, men är överens om att man måste träffa bebisen först för att se vad den passar att heta. Vi har valt att ge två namn, båda fritt valda (dvs inga släktnamn eller så). Utöver att namnen ska passa barnet har vi varit noggranna med att namnen tillsammans + efternamnet ska klinga väl ihop.

Självklart finns det fler namn som jag gillar än vad jag har möjlighet att skaffa barn :D. Det finns också ett antal namn som jag visserligen kan gilla men som jag aldrig skulle välja att ge till ett barn, som till exempel namn som låter "sirliga" i mina öron (Esmeralda, (E)leonora) eller namn med stark religiös koppling.

Det finns inte något specifikt namn som jag kan säga att jag "inte gillar", däremot en rad namn som jag tycker känns aviga på bebisar/barn eller får "fel" associationer av. Men känner man väl en unge som fått ett sådant namn brukar man vänja sig fort, tycker jag :)
 
Sv: Det här med namn.

Allt handlar om tycke och smak, jag och min sambo var överens om att tilltalsnamnet skulle vara kort och inte automatiskt ge smeknamn. Dottern har två förnamn, förutom tilltalsnamnet har hon ett släktnamn.
 
Sv: Det här med namn.

Jag och min sambo ville ha ett kort och inte alltför vanligt namn med karaktär. Vi bestämde redan från början oss för att vi inte ville ha några mellannamn då vi tycker att de är så onödiga. Vi har dessutom ingen "kär gammelfarfar" eller liknande som vi verkligen vill hedra. Då hade det varit en annan sak.
Vi diskuterade fram och tillbaka och till slut fick sambon välja förnamn och jag efternamn. Det blev Ture och självklart mitt efternamn, eftersom det var mycket snyggare än sambons :P

Om Ture får en lillebror har vi väl på skoj sagt att vi ska göra "tvärtom". Dvs jag får välja förnamnet och sambon efternamnet. Och jag har siktat in mig på att få en August nästa gång :D

Det finns nog inga namn jag direkt ogillar. Men däremot finns det ju väldigt många namn som jag inte skulle vilja att mina barn skulle heta, av olika orsaker. De namn som är direkt "förstörda" är såna namn som har blivit det genom att folk varit elaka/jobbiga och därför liksom pajat namnen. Dvs det var inte namnen från början som var fula, utan de blev fula eftersom personerna ifråga var dumma.
 
Sv: Det här med namn.

Min dotter har tre förnamn. Ett tilltalsnamn och två släktnamn. Ett från min sida och ett från sambons sida.
Vi ville ha ett kort namn som inte var jättevanligt. Efter många om och men, och tre veckors velande så blev det Cilia som tilltalsnamn.
Släktnamnen var vi redan överens om innan liten föddes.
Min bror har också gjort på samma sätt med sin dotter. Ett tilltalsnamn och två släktnamn i förnamn. Men sen har Nova sin mammas efternamn som mellannamn och min brors efternamn som efternamn.
Tycker att det börjar att blir rätt vanligt att man gör så.
Min dotter har sin pappas efternamn, då det är väldigt mycket ovanligare än mitt (och jag planerar att ha samma efternamn inom ett år:angel:)

I övrigt så hade jag gärna haft en Ella, älskar det namnet, men en bekant till oss hann före:grin:.
Känns ju inte som att man kan ha två Ellor i samma umgängeskrets.
Idun, Nilla och Inez var namn vi också hade i tankarna.
Hade hon varit en pojke skulle hon förmodligen fått heta Magne, det var det enda pojknamnet vi överhuvudtaget kunde komma överens om.
Annars gillar jag även Sebastian, Benjamin, Emil och Anton.
Men Anton finns redan i familjen. Sambon har tre barn sedan tidigare. Alla med kort förnamn. Anton, Linda, Thea och nu även Cilia:laugh:.
 
Sv: Det här med namn.

Allt handlar om tycke och smak, jag och min sambo var överens om att tilltalsnamnet skulle vara kort och inte automatiskt ge smeknamn. Dottern har två förnamn, förutom tilltalsnamnet har hon ett släktnamn.

Samma resonemang här! Plus att vi inte ville ha ett allt för vanligt tilltalsnamn, dvs som min tids Annor och Saror som det fanns 2-3 av i varje klass.
 
Sv: Det här med namn.

Vi valde Theo för det var det enda namn vi gillade båda två... Vi hade bara ett flicknamn oxå. Det är inte lätt att samsas! ;)

Theo heter även Johan. Det finns i både min och sambons släkt och vi tyckte att det passade bra. Dubbla efternamn, både sambons och mitt. Båda ovanliga så vi kunde inte välja! Sambons blev mellannamn eller vad det kallas, så på alla papper från diverse ställen så står det bara mitt efternamn men vi använder båda två när vi skriver sonens namn.
 
Sv: Det här med namn.

Jag vill/ville ha ett ovanligt namn som inte "alla heter", lyckades dock inte då jag och min man inte var överens, och när jag inte fick igenom mitt namn som jag ville ha, då hittade jag inte några alternativ utan blev tom på namn.
Det tråkiga med min sons namn är att jag inte är nöjd, det är inte fult men det säger mej inte så mycket heller. Hade varit så mycket lättare om man fått bestämma själv.
När han föddes så såg han dock inte ut som en Collin(som jag ville att han skulle heta) men fick det som mellannamn iaf. Jag är inte alls för att man ska föra ett släktnamn vidare, om man nu inte tycker det är fint förstås, dock så fick vår son ett till mellannamn efter sin pappas morfar för att hans pappa ville det, det är inget namn jag själv skulle ha gett honom.

Men även fast vår son har sitt "ganska vanliga namn" så kallas han oftast för nått helt annat(ett smeknamn, men det är lite långsökt).

Nr:2 som vi väntar nu när som helst, vet vi inte vad det är för kön på men vi har två namn som vi är ganska överens om, jag börjar dock tveka på killnamnet, men vi får se hur h*n ser ut när vi träffas för första gången, kanske inte något av namnen funkar.

Jag tycker iaf att två mellannamn är ok, men inte nödvändigt, det räcker med ett oxå.

(Eller mellannamn heter det ju inte längre, tre förnamn kanske man ska säga, ett tilltalsnamn och yttligare två förnamn).
 
Senast ändrad:
Sv: Det här med namn.

Vad/vem är det som bestämmer vad som ska skrivas på tex posten?

Jag själv har tagit mitt efternamn som mellannamn sen jag gifte mej och jag skriver alltid ut bägge(alltså gamla efternamnet och nya) när man ska ange sin adress, även när jag skriver under nått.
Jag brukar alltid få posten i bägge namnen, konstigt nog.
 
Sv: Det här med namn.

Vi har två flickor.

Första barnet hade jag Emma som favorit och sambon hade Emelie men vi var inte så förtjusta i den andras förslag så det blev en kompromiss, hon fick heta Emilia och det känns perfekt för henne. Andra förslag vi hade var Isabell, Amanda, joline och Elias. Hon heter Elisabeth i andra namn, ett släktnamn som finns på både min och sambons sida.

Inför andra barnet var Maja en favorit hos oss båda, det kallades min mamma när hon var liten så det kändes fint att ge vår dotter det namnet (min mamma dog ett år innan M föddes). Vi hade egentligen inte fler flicknamn men Hugo och Cederic fanns på pojklistan. Hon heter Maria i andra namn som även det är ett släktnamn på båda sidor.
 
Sv: Det här med namn.

Vad/vem är det som bestämmer vad som ska skrivas på tex posten?

Jag själv har tagit mitt efternamn som mellannamn sen jag gifte mej och jag skriver alltid ut bägge(alltså gamla efternamnet och nya) när man ska ange sin adress, även när jag skriver under nått.
Jag brukar alltid få posten i bägge namnen, konstigt nog.

Ingen aning. Vi skriver alltid båda efternamnen på alla papper, men det verkar inte fungera.
 
Sv: Det här med namn.

Som rubriken säger helt enkelt:

Varför valde du/ni just det namnet till barnet?
Hur många förnamn är lagom?

Utöver barnet/barnens namn, har du något favoritnamn?

Finns det något namn som du inte tycker om?

Vi har valt namn ganska traditionellt, ett förnamn som är eget, och ett mellannamn som är ett släktnamn (farmorsfar). Barnet har mitt efternamn, så då kändes det trevligt att ta mellannamnet från pappans sida. Sen är det också ett rätt fint namn, tycker jag (Arthur), som passar ihop bra stilmässigt med de andra två namnen.

Jag har ett lite gammeldags, tradionellt svenskt efternamn, så vi ville ha ett förnamn som passade ihop med det. Ett engelskt namn exempelvis hade blivit extremmärkligt tillsammans med det efternamnet. Jag tyckte det var väldigt svårt att komma på ett namn som båda tyckte var fint, men vi hittade till slut ett ganska vanligt bibliskt namn, som funkar med det svenska efternamnet, men inte är obegripligt utomlands (jag själv har ett väldigt svenskt förnamn också, och det är ganska hopplöst när man är utomlands), som vi båda tycker om.

Två saker jag också ville undvika var också namn som är väldigt tydliga klassmarkörer, och namn som är extrema modenamn. Så namn som t ex Neo, Melvin, Liam, Wilhelm, Valdemar och Hjalmar gick bort för min del.
 
Sv: Det här med namn.

Dottern heter Mathilde Rose Cyrene.

Vi valde dotterns förnamn med kriterierna att det inte skulle vara alltför vanligt men ändå inte konstigt. Hennes pappas morfar är dansk så den danska anknytningen blev en trevlig bonus. Efternamnet är också danskt.
Jag har många namn jag gillar, Isolde, Aurora och Ofelia till exempel, men de gillade inte min sambo. Sen såg vi på den danska TV-serien Livet på Laerkevej där en av karaktärerna heter Mathilde. Jag föreslog det namnet för min sambo och han gillade det. När sen dottern tittade ut så såg hon dessutom ut som en Mathilde så då spikade vi det direkt på förlossningen.

Lagom antal förnamn är upp till var och en. Jag har två förnamn precis som min sambo. Vi tyckte ändå att tre förnamn var lagom.

Rose är efter min mamma. Hon heter Rosita och eftersom vi inte ville ha exakt samma namn men inte heller döpa henne till ett ko-namn (Rosa) så fick det bli det engelska Rose.
Cyrene är efter min sambos mormor. Sambons mamma och ena syster heter det i andra-förnamn.
Som en bonus blev dotterns båda andra-förnamn blomnamn. Dessutom är hennes namn så långt att det på vissa papper förkortas RC. Det blir roligt eftersom jag har connemarauppfödning i liten skala och de stamboksförda connemarorna heter RC och sitt stamboksnummer :p

När det gäller efternamn heter hon mitt efternamn som mellannamn och sambons efternamn som riktigt efternamn. Det blev så eftersom den ordningen är snyggast.
 
Sv: Det här med namn.

*kl*

Dottern har sin pappas efternamn, dels för att det inte är uteslutet att vi gifter oss någon gång och då kommer jag att ta hans namn, men framförallt för att jag har ett extremt ovanligt efternamn och ingen kontakt med släkten på den sidan.
Så för att hon ska slippa frågan "är du släkt med xxx" och inte veta vem den personen är så är det bättre med pappans namn.
 
Sv: Det här med namn.

Vi ville ha ett förnamn som låter svenskt, inte automatiskt ger några smeknamn, som bara kan stavar på ett vis och som låter bra med efternamnet. Vi hade bara ett pojknamn som vi var överens om och som tur var passade Elis på vår kotte.

Vi ville ha ett andranamn och valet föll då på Gustav efter min farfar. Hade det inte varit för att en kusin till mig döpt sin son till Gustav hade det blivit förnamnet.

Han fick mitt efternamn, utan diskussion. Det är ovanligt, endast vår familj och några avlägsna släktingar som heter det.
 
Sv: Det här med namn.

Vi hörde en mamma ropa Melker till sitt barn kort efter att vi plussat och båda klickade för namnet direkt så från en början kallades magen för Melker. Ut kom sen en Melker även om vi hade andra namn på lager om det inte hade passat. Han heter även Stig som är ett släktnamn på min sida.

Går nu och väntar på att nummer två ska titta ut, troligen en kille till, och har då bestämt oss för Algot som var ett av sonens andra förslag. Inget av aminen har vi någon koppling till sen tidigare. Maken har inte riktigt förstått det där med släktnamn så han vägrar använda Stig igen :grin: Som andranamn har vi Nils efter makens gammelmorfar.

Om det skulle bi en tjej har sonen valt att det är en Selma. Vi hade inga bra tjejnamn när han berättade på dagis att det var en Selma i magen :D Där finns Linnea som släktnamn på makens sida så det är självklart!
 
Sv: Det här med namn.

Var son har två förnamn samt vårt gemensamma efternamn förstås (jag tog min mans namn när vi gifte oss, det är jättefint tycker jag).

Vi hade svart att komma överens, så till slut skrev jag en lång lista med namn som jag kunde tänka mig och så satte sig min man och började stryka typ. Två favoriter blev kvar. Egentligen ville vi bara ha ett av dem och "spara" det andra, men eftersom vi inte hittade något annat förnamn så satte vi allt på ett kort så att säga.

I efterhand känns det helt rätt, då namnet - min favorit - som vi tänkte spara för en eventuellt kommande son var Julian - och det har blivit så himla vanligt de senaste åren att det säkert kommer att vara 2-3 Julian i varje klass framöver.

Tilltalsnamnet är makens favorit - Leander - vilket i efterhand visade sig finnas i min släkt rätt lång tillbaka (för fyra generationer sedan). Det tyckte jag var rätt kul!

Jag skulle kunna tänka mig en Silas Matteo, men min man höll på att storkna när jag sade det. För en flicka är Sophie jättefint, men det är vi inte ensamma om att tycka, jag tror att det är med bland topp tre för närvarande...
 
Sv: Det här med namn.

kl

Vår äldsta dotter heter My Laura. Laura efter sin pappas mormor som gick bort ungefär samtidigt som My blev till, och som har betytt väldigt mycket för min man. Vi tycker båda att det är ett fint namn, och det är inte så vanligt. Tilltalsnamnet blev My, och det belv egentligen bara så. Jag ville att hon skulle heta Elsa eller Emilia när hon låg i magen, men så en dag i mitten av graviditeten så pratade vi lite om olika namn som var fina, My kom upp och jag tänkte inte så mycket mer på det sen...förän jag skulle iväg till jobbet en dag och maken hade gjort iordning en matlåda åt mig. På den stod det en lapp: "Till min älskling och lilla My", och sen var det namnet spikat =) Så som jag lärde känna My i magen tyckte jag också att det passade bra, och det kändes helt rätt när hon kom ut!

Vår yngsta dotter heter Maja Elanor. Jag var övertygad om att hon var en pojke i magen och ville att hon skulle heta Sam Frejvid (Sam efter Sagan om Ringen och Frejvid efter min pappa). Min man fick därför komma på något tjejnamn som han tyckte om och valde Maja. Vi tyckte båda att det passade bra ihop med My och att det var fint. Också det kändes helt självklart när "han" kom ut och var en "hon"! Vi hade lite problem med andranamnet. Jag hade helst velat ha något namn från min släkts sida, men vi hittade inget som passade. Därför valde vi Elanor från Sagan om ringen, för att få med den på ett sätt iaf. Sagan om ringen har betytt otroligt mycket för både mig och min man, och är också anledningen till att vi träffades.

//Julia
 
Sv: Det här med namn.

Varför valde du/ni just det namnet till barnet?

Till äldsta valde vi ett namn vi båda gillat i många år (faktiskt efter en av rollfigurerna i Rederiet).
Till tvåan blev det det namn vi tänkte på om ettan hade blivit en flicka. Fast första dygnen hette hon något annat, men vi gick ändå tillbaka till vårt "förstaval".

Hur många förnamn är lagom?

Egentligen är jag lite konfunderad över det där med flera namn. Kan väl i teorin tycka ett tilltalsnamn räcker. Men ändå blev det fler. Ettan fick ett andranamn som jag gillade mest och sambon accepterade. Tvåan fick två andranamn, ett efter farmor och ett efter mormor (för rättvisans skull).

Utöver barnet/barnens namn, har du något favoritnamn?

Jag gillar många namn! När det gäller namn föredrar jag dock tvåstaviga namn. Gärna lite ovanliga, men inte alltför otidsenliga.

Finns det något namn som du inte tycker om?

Njäe, det finns många namn jag själv inte skulle välja till mitt/mina barn, men jag vill inte säga att jag OGILLAR något namn (det kanske finns någon som tänker att det är just världens finaste). Jag skulle inte själv välja typ y-namnen; Conny, Sonny, Ronny eller något sånt; det blir nästan som att be om skämt att barnet blir kåkfarare. Sen har jag lite svårt för namn som t ex Savannah, Rosanna och dylikt.
 
Senast ändrad:
Sv: Det här med namn.

kl

Det är ju inte lite irriterande när ni berättar i detalj kring hur ni tänkt kring era barns namn men inte berättar vad de heter :p

Ta inte mitt inlägg så allvarligt, jag förstår ju såklart att man kanske vill vara mer anonym än så på internet. Men jag blir ju så sjukt nyfiken :D
 

Liknande trådar

Övr. Barn Det kommer ett barn till mig och rider rätt ofta och har gjort så i drygt ett år. Barnet är 12 år och har det rätt jobbigt med en...
Svar
14
· Visningar
1 645
Senast: Ninnurur
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 516
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Halloj, En del har nog sett att jag börjat smyga runt här i trådarna. Jo, vi har pratat om barn rätt länge hemma nu och jag har...
2 3
Svar
48
· Visningar
4 141
Senast: Derivata
·
Övr. Barn Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
3 365

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp