Det här med mental hälsa..

[MiniLi]

Ibland beter sig min Camaro väldigt märkligt på ett sätt som jag kopplar till hennes mentalitet, där det tyvärr finns vissa brister.

Igår var det som att hon hörde någonting. Hon blev orolig, svansen mellan benen, öronen bakdragna och ett väldigt oroligt/vaksamt uttryck. Hon gick ner till undervåningen, och plötsligt hör jag hur hon öppnar dörren. Springer ner och hinner få in henne igen innan hon drar iväg. Låser dörren.
Hon är uppenbart orolig och jag får i princip bära upp henne till sovrummet. Sitter i sängen, lyssnar, tittar ut genom fönstret. Kan inte slappna av.
Sen går hon ner igen, och försöker ta sig ut. Detta händer flera gånger. När hon inte kommer ut så gnäller hon, vandrar omkring väldigt oroligt.

Jag tar ut henne i koppel för att se om hon behöver kissa eller bajsa. Men nej.
Går in igen, och då är det likadant. Orolig. Ska ut.

Efter en stund lugnar hon sig och blir som vanligt igen.

Detta har hänt förut, vid två tillfällen.

Hon har lite för mycket rädslor, är ljudkänslig och har dåliga avreaktioner. Oftast funkar livet jättebra och hon är en superhärlig hund. Men så händer de här konstiga sakerna, och jag börjar liksom undra hur hon egentligen mår.

Jag vet inte riktigt vad jag vill fråga, men jag blir orolig för min hund och kan inte låta bli att undra om hon går omkring och bär på en massa stress som vi inte märker?

Är det någon som känner igen beteendet?
Någon som har en hund med lite för mycket rädslor och som kanske känner igen mina tankar?

 

[lady_vip]

Sv: Det här med mental hälsa..

Jag känner inte igen beteendet, men min äldsta är lite spooky emellanåt. Hon är bland annat mörkrädd. Speciellt på mina föräldrars gård där hon springer ut och ställer sig mitt på gårdsplan och bara skäller rätt ut, på ingenting. Så här har hon gjort i flera år, det har avtagit lite och jag har försökt på olika sätt att få bort det (sagt till, försökt stötta och uppmana henne att gå och ta reda på vad som finns i mörkret, men det har slutat med att jag ignorerar).

Tyvärr skulle jag nog säga att det är svårt att få bättre. Det är svårt att mäta, för visst har hon redan gjort ett MH som var ganska uselt..? Det jag kan tänka på är ju att skapa en trygg miljö, men om inte hemmet är en trygghet blir det ju svårt.

 

[MiniLi]

Sv: Det här med mental hälsa..

Stämmer att hon gjort MH med ganska tråkiga siffror. Jag minns att jag då hade svårt att känna igen min hund i de där siffrorna, då hade vi inte börjat märka problemen i vardagen. Men allt eftersom hon har blivit vuxen, och den där valpiga nyfikenheten lägger sig, så har det kommit fram mer och mer.

Jag tycker annars att hon verkar se hemmet som en trygghet. Har hänt andra gånger att hon "hört" något på promenad och sprungit hem. För det mesta vill hon vara hemma.
Så jag har svårt att förstå vad som hände tex igår när hon blir sådär konstig.

Hur kan man göra för att skapa mer trygghet?

Ibland kan jag också tänka på hennes "passiva" perioder. Hon är väldigt "allt eller inget". Antingen så är det full fart och bus och lek eller så är hon passiv och ovillig.
Ibland är hon vild och galen på promenaderna och ibland får jag släpa med henne.
Det här är saker som jag ibland har oroat mig över, men också tänkt att det är ganska typiskt för rasen. Men nog skulle det passiva kunna vara osäkerhet?

Ibland har jag funderat över smärta. Men med tanke på hur vild och galen hon kan vara när hon känner för det så känns det konstigt..

 

[lady_vip]

Sv: Det här med mental hälsa..

Tja, det finns ju ångestdämpande medicin, men jag vet inte hur bra det är i längden.

Annars tror jag ju på uppgifter som får hunden att växa. Min hund som är mentalt dålig är väldigt dålig på att ta initiativ, oavsett om det är ren olydnad med att ta grejer från bordet eller klara av en uppgift jag skapat. Klickerträning tex funkar extremt dåligt på henne. Jag har inte haft henne från början, men jag hade gärna klonat henne för att se vad som hade hänt med en annan start. Jag tänker att du kanske måste starta om med Camaro, göra något nytt för henne, försöka få henne att utvecklas. Vad har ni testat att göra tillsammans? Viltspår, sök, räddning, rallylydnad osv? Vad som, då menar jag inte att ni ska tävla, utan hitta något som stimulerar henne.

 

[Viveka]

Sv: Det här med mental hälsa..

Min hund, som jag annars skulle beteckna som väldigt stabil och grundtrygg, kan ibland reagera lite konstigt inomhus, på ljud utifrån, som hon tydligen uppfattar som onaturliga, eller bara oväntade i just den situationen. Så länge hon bara vet var ljuden kommer ifrån är det inga problem.

Hon kan t.ex passera förbi en skjutbana under användning, eller intill bullrande byggmaskiner, utan att så mycket som höja på ögonbrynet, men ljudet av snöplogen utanför huset på natten vid två tillfällen i vintras fick henne att vilja krypa in under mitt täcke. Det händer också ibland att hon kommer och sätter sig under min stol vid datorbordet, tydligen för att söka mitt beskydd för något ljud utifrån, som jag knappast ens kan uppfatta själv.

Jag brukar ignorera beteendet helt, d.v.s jag låter henne stanna i min närhet, där hon tydligen känner sig tryggare, men varken klappar, tröstar eller ömkar henne. Börjar man göra affär av sådant här, uppfattar hunden det oftast som ett bekräftande av att det är någonting farligt på gång, och det kan förvärra rädslorna.

Hos min egen hund verkar det också som om rädslorna har mer eller mindre försvunnit vid det här laget, de beskrivna situationerna inträffade mest under valptiden.

Hur gammal är din hund?

 

[MiniLi]

Sv: Det här med mental hälsa..

Tja, det finns ju ångestdämpande medicin, men jag vet inte hur bra det är i längden.

Annars tror jag ju på uppgifter som får hunden att växa. Min hund som är mentalt dålig är väldigt dålig på att ta initiativ, oavsett om det är ren olydnad med att ta grejer från bordet eller klara av en uppgift jag skapat. Klickerträning tex funkar extremt dåligt på henne. Jag har inte haft henne från början, men jag hade gärna klonat henne för att se vad som hade hänt med en annan start. Jag tänker att du kanske måste starta om med Camaro, göra något nytt för henne, försöka få henne att utvecklas. Vad har ni testat att göra tillsammans? Viltspår, sök, räddning, rallylydnad osv? Vad som, då menar jag inte att ni ska tävla, utan hitta något som stimulerar henne.

Vi tränar en hel del spår. Förut mest viltspår och för tillfället mest personspår. Det har vi hållt på med sedan hon var ganska ung.
Har testat sök men det var inget hon verkade jättepepp på. Förr tränade vi en del tävlingslydnad, nu kör vi mest lite tricks/moment då och då när hon verkar sugen.
Samma med rally och liknande, hon är svårmotiverad och jag vill inte truga utan har bestämt mig för att bara träna när hon bjuder själv.
Det vi kör mest på sommarhalvåret är whippetrace vilket hon verkligen älskar. Tyvärr är det ju uppehåll på vintern..

Jag skulle vilja säga att hon är väl stimulerad. Även om hon periodvis tar det lugnare då jag inte tycker det är kul att "tvinga" ut henne allt för mycket när hon inte verkar pepp.

Min hund, som jag annars skulle beteckna som väldigt stabil och grundtrygg, kan ibland reagera lite konstigt inomhus, på ljud utifrån, som hon tydligen uppfattar som onaturliga, eller bara oväntade i just den situationen. Så länge hon bara vet var ljuden kommer ifrån är det inga problem.

Hon kan t.ex passera förbi en skjutbana under användning, eller intill bullrande byggmaskiner, utan att så mycket som höja på ögonbrynet, men ljudet av snöplogen utanför huset på natten vid två tillfällen i vintras fick henne att vilja krypa in under mitt täcke. Det händer också ibland att hon kommer och sätter sig under min stol vid datorbordet, tydligen för att söka mitt beskydd för något ljud utifrån, som jag knappast ens kan uppfatta själv.

Jag brukar ignorera beteendet helt, d.v.s jag låter henne stanna i min närhet, där hon tydligen känner sig tryggare, men varken klappar, tröstar eller ömkar henne. Börjar man göra affär av sådant här, uppfattar hunden det oftast som ett bekräftande av att det är någonting farligt på gång, och det kan förvärra rädslorna.

Hos min egen hund verkar det också som om rädslorna har mer eller mindre försvunnit vid det här laget, de beskrivna situationerna inträffade mest under valptiden.

Hur gammal är din hund?

Hon är 3 år. För oss har det varit tvärt om. Hon var framåt och inte speciellt berörd som valp/unghund utan det har gradvis utvecklats från 1-1,5 års åldern.
Jag tycker inte att vi har betett oss på sätt som ska ha förstärkt hennes beteende..

 

[*Gotlandsrusset*]

Sv: Det här med mental hälsa..

Öronproblem? kan inte hundar börja bete sig annorlunda vid problem med öronen?

 

[MiniLi]

Sv: Det här med mental hälsa..

Öronproblem? kan inte hundar börja bete sig annorlunda vid problem med öronen?

Hon är ju ett "öronbarn", har alltid haft väldigt lätt för öroninflammationer. Men med tanke på hur länge problemen har hållit i sig, att de under flera år har utvecklats samt att jag är ganska säker på att öronen är friska nu så känns det mindre troligt..

 

[lady_vip]

Sv: Det här med mental hälsa..

På tal om öronbarn, har de kollat ordentligt så att hennes trumhinnor är hela? Vi upptäckte för ett litet tag sedan tack vare min kompis som är vet. att min Lokas trumhinnor är spruckna, ingen vet. har någonsin kollat det ordentligt. Kanske kan hon ha något sådant bekymmer.

 

[Brandgul]

Sv: Det här med mental hälsa..

Skulle du tänka dig att hon betedde sig som en "skotträdd" hund?

Hörde hon ljud utanför som gjorde att hon gick i stress? Lågfrekvent eller något väldigt lågt ljud som inte ni uppfattade?

 

[dpmatte]

Sv: Det här med mental hälsa..

Jag funderade också på hörseln. Och det ännu mer när du säger att hon är / har varit "öronbarn". Öroninflammationer på hundar kan förändra hörseln likaväl som på människor. Om man behandlar öronproblemen med olika slags örondroppar och rengöringsvätskor så kan även dessa förändra hörseln. Jag har precis läst bipacksedlar till 4 olika slags örondroppar eftersom min kompis borderterrier har haft kombinerade öroninflammationer/svampinfektioner, först i ena örat sen i det andra. De kan t o m bli helt döva under behandlingstiden, när den är avslutad ska hörseln komma tillbaks. Men det märks på borderterriern även nu 3 veckor efter behandling att han hör sämre/annorlunda. Sen är det ju så att hundar hör ljud som vi inte hör. Det kan vara något ljud som är väldigt irriterande för henne, t ex sirén, maskin, flygplan eller annat djur.

Så över till min egen 12½ år gamle dvärgpinscher som är omplaceringshund. Jag vet inte vad som har hänt honom de första 9 månaderna. Men något måste det vara. Jag har aldrig ägt någon grill, men ibland när det luktar grill så reagerar han på det med att sänka svansen och ständigt gå och kolla oroligt uppåt. Precis som om han väntar på att något ska trilla ner på honom. Hundar har ju bra näsor som kan skilja på olika slags kött och jag tror att något har ramlat ner på honom när man har grillat något slags ovanligt kött. Han reagerar så kanske 2-3 gånger av 50 gånger det luktar grill. Det är alltid utomhus och alltid på olika ställen. När lukten försvinner är han som vanligt igen. Han är mentalt väldigt stabil, har gjort ett bra MH och har titeln Korad.

 

[MiniLi]

Sv: Det här med mental hälsa..

På tal om öronbarn, har de kollat ordentligt så att hennes trumhinnor är hela? Vi upptäckte för ett litet tag sedan tack vare min kompis som är vet. att min Lokas trumhinnor är spruckna, ingen vet. har någonsin kollat det ordentligt. Kanske kan hon ha något sådant bekymmer.

Det vet jag faktiskt inte.. Hur gör de när de kollar trumhinnorna? Ngn speciell undersökning?

Skulle du tänka dig att hon betedde sig som en "skotträdd" hund?

Hörde hon ljud utanför som gjorde att hon gick i stress? Lågfrekvent eller något väldigt lågt ljud som inte ni uppfattade?

Ja jag fick uppfattningen att hon hörde något, som inte jag hörde. Det konstiga var ju att hon ville fly UT.. Kom ljudet här inifrån? Eller?

Jag funderade också på hörseln. Och det ännu mer när du säger att hon är / har varit "öronbarn". Öroninflammationer på hundar kan förändra hörseln likaväl som på människor. Om man behandlar öronproblemen med olika slags örondroppar och rengöringsvätskor så kan även dessa förändra hörseln. Jag har precis läst bipacksedlar till 4 olika slags örondroppar eftersom min kompis borderterrier har haft kombinerade öroninflammationer/svampinfektioner, först i ena örat sen i det andra. De kan t o m bli helt döva under behandlingstiden, när den är avslutad ska hörseln komma tillbaks. Men det märks på borderterriern även nu 3 veckor efter behandling att han hör sämre/annorlunda. Sen är det ju så att hundar hör ljud som vi inte hör. Det kan vara något ljud som är väldigt irriterande för henne, t ex sirén, maskin, flygplan eller annat djur.

Så över till min egen 12½ år gamle dvärgpinscher som är omplaceringshund. Jag vet inte vad som har hänt honom de första 9 månaderna. Men något måste det vara. Jag har aldrig ägt någon grill, men ibland när det luktar grill så reagerar han på det med att sänka svansen och ständigt gå och kolla oroligt uppåt. Precis som om han väntar på att något ska trilla ner på honom. Hundar har ju bra näsor som kan skilja på olika slags kött och jag tror att något har ramlat ner på honom när man har grillat något slags ovanligt kött. Han reagerar så kanske 2-3 gånger av 50 gånger det luktar grill. Det är alltid utomhus och alltid på olika ställen. När lukten försvinner är han som vanligt igen. Han är mentalt väldigt stabil, har gjort ett bra MH och har titeln Korad.

Döv tror jag inte att hon är. Men det är klart att det kan ha hänt saker med öron och hörsel som vi inte vet om..

Vi tog över Camaro när hon var 6 månader så även hon har ngr månader som vi inte riktigt har koll på.

 

[lady_vip]

Sv: Det här med mental hälsa..

De har vad som ser ut som en liten strut på ett handtag med en lampa, har för mig att det heter något med ....skop. Så sätter de ner struten i örat och tittar genom den, samma redskap som för människor om jag inte har fel.

 

[Olgi]

Sv: Det här med mental hälsa..

Otoskopi heter det när man tittar ner i örat med ett otoskop

Man gör precis som med människor, kör ner den i mellanörat och om det inte är för smutsigt så kan man se trumhinnan.
Det gör inte ont, man behöver inte sedera etc om inte hunden är svår att hantera förstås.

 

[MiniLi]

Sv: Det här med mental hälsa..

Man har tittat med en sån grej i örat på henne flera gånger. Då borde de väl upptäckt om ngt var trasigt?

 

[lady_vip]

Sv: Det här med mental hälsa..

Ja, så länge hon har varit stilla så att det kunnat kolla ordentligt.

 

[MiniLi]

Sv: Det här med mental hälsa..

Hon brukar vara väldigt snäll när man grejar med öronen.
Minns bara att de har pratat om svullnad, just då när hon haft inflammation.

 

[Bewildered]

Sv: Det här med mental hälsa..

Det har kanske inte ar hjalpfullt alls, men.. here it goes.

Vet en hund som kunde borja morra och skalla i huset om pannan var pa vag att koka over - varnar i tid nog for sin husse att ga ner och ratta till det..

och en som ar radd for ett bakgrundsljud fran agarens laptop,

Kan det vara nagot sadant ljud som stor henne?

 

[MiniLi]

Sv: Det här med mental hälsa..

Svårt att säga. Klart det kan vara ngt sådant men jag har ingen aning.
Jag har inte kunnat koppla beteendet till något speciellt..

 

[Malin87]

Sv: Det här med mental hälsa..

Jag känner igen beteendet från min islänning. Med Svansen mellan benen, orolig blick och bakåtstrukna öron kutar han till ytterdörren och ställer sig och skrapar på den med tassen nästan okontaktbar, det är inte så att han vill ut egentligen, men det monotona skrapandet känns som ett sätt för honom att frigöra stressen eller avreagera sig. Det är kopplat till situationer då han blir väldigt rädd, som vid åska, när man tar fram flugsmäcken, höga ljud. I perioder då det har åskat mycket reagerar han så bara för att regnet smattrar på fönstret. Det är väldigt jobbigt att leva med en hund som honom då han också går lätt upp i stress, tex över bilåkning, separationer mm.
Han är också en omplacering, som inte har haft ett bra liv sina första 2.5 år innan han kom till oss. Det i kombination med hans dåliga mentalitet gör att jag också känner mig orolig och deprimerad över hans situation ibland, som tröst har jag att det blivit lite bättre med åren, han är 5.5 år nu. Men hundägarskapet har väl inte riktigt blivit som jag ville med honom, även om det har gjort att jag fått lära mig otroligt mycket.