Det här med delad eller gemensam ekonomi

moster

Trådstartare
Vet inte riktigt vart jag skulle lägga tråden, så det fick bli här..

Jag och min sambo har sen typ första dagen vi träffades sagt att vi absolut inte vill ha delad (varsin) ekonomi, det finns inget som är mitt eller ditt och vi delar på allt och ska då ha gemensam ekonomi... Hitills har väl det inte varit ett jätte stort problem. Jag har varit sjukskriven en längre period, och när jag mår dåligt har jag en dålig taktik att shoppa ... Inte bra jag vet men något jag jobbar på.
Jag var inte helt bekväm med att bara gå hemma och eftersom jag inte kunde bidra med något ekonomiskt. Men sambon proppsade på att jag skulle vara sjukskriven tills jag kände att jag kunde jobba igen.

Nu när jag börjat jobba igen så har han dels under ett gräl sagt att jag bara kostar honom pengar. Men jag får hela tiden pikar om att det är hans pengar.
Samtidigt när vi betalade räkningarna så var räkningarna gemensamma och alla pengar jag hade på kontot gick till räkningarna och sen pengarna på hans konto skulle gå till allt annat: mat, disel osv.
Så fort jag ber om pengar utöver liksom typ matpengar så är det hans pengar och att han inte har några pengar. Som nyss så ville jag beställa en ny väska. Vilket han då sa att det inte fanns några pengar till. Men han har precis gått och köpt sig en 3d skrivare, när jag nämnde det så hade han ju faktiskt köpt den för Sina pengar. Jag upplever honom absolut inte som kontrollerande utan mera typ snål...

Hur skulle ni resonera? Vara kvar med en kille du faktiskt älskar, men att gå emot dina principer om att ha delad ekonomi. För det är det jag har sagt nu, jag orkar inte höra det mera så nu delar vi 50% på det gemensama (vi har nästan lika mycket i lön) men att han tex för stå för lånet på lägenheten, eftersom jag inte äger lägenheten, utan det är ju hans... Eller skulle ni lämna relationen??
 
Jag skulle aldrig någonsin ha gemensam ekonomi. Jag vill kunna göra vad jag vill med mina pengar utan att någon har någon rätt att lägga sig i. Att jag har den uppfattningen är just för att jag har levt med en som gjorde som din partner och jag säger aldrig aldrig aldrig någonsin igen! Antingen har man gemensam ekonomi och då är alla pengar våra eller så har man delad ekonomi, lägger sin del till gemensamma utgifter och resten är vars och ens pengar. Det fungerar inte att ha något mitt emellan där ena parten kan göra lite hur som efter eget tycke och smak.
 
Jag kan absolut tycka att hans reaktion är befogad om du ägnat dig åt shoppingräder när ni egentligen behöver dra åt svångremmen p g a t ex sjukskrivning. Har du varit sjukskriven så behöver ni dessutom fylla på sparkontot kan jag misstänka... Och det har inget med att göra att han uppmanade dig att vara hemma till du är frisk. Det är fakta.

Om du har shoppat järnet tidigare kan jag förstå om han tycker det är hans tur att köpa skrivare eller vad han nu vill ha, varför ska han snåla får att du vill ha väska (till).

Jag föreslår att ni skaffar gemensamt konto att betala räkningar från, och behåller era övriga tillgångar privata.

Är relationen i övrigt bra tycker jag inte det finns anledning att avsluta.
 
Jag är också en känsloshoppare men jag skulle aldrig kräva att min partner la våra pengar på min onödiga shopping under en period där inflödet av pengar inte är som det brukar. Hade det varit något du behöver så ska det inte knorras, men en väska är ju sällan livsviktig? Med gemensam ekonomi får man väl samtidigt räkna med att det blir gemensamma beslut om vad pengarna ska gå till? Jag hade precis som ovan föreslagit istället haft ett gemensamt konto för mat och räkningar och sedan spenderar man resten av sina pengar som man vill. :)
 
Jag vill helst ha gemensam ekonomi, men då tycker jag att det är bäst att ha helt gemensamma konton som bådas pengar går in på. Inte hålla på och ha gemensamt men ändå betala från varsitt konto. Blir lätt rörigt.
Dock gäller det ju att man samarbetar kring ekonomin, det blir ju ett gemensamt ansvar och det gäller att man har lika syn på pengar och vad man lägger pengarna på. Likaså att man tar ansvar för att inte köpa saker om vi gemensamt inte har råd med.

Jag har svårt att se en framtid med någon som inte vill dela hela livet inkl det ekonomiska med mig. Inte för att jag vill sko mig på någon (drar in egna pengar så det räcker gott) utan för att det rimmar bättre med min syn på ett förhållande och livet liksom.
 
Vet inte riktigt vart jag skulle lägga tråden, så det fick bli här..

Jag och min sambo har sen typ första dagen vi träffades sagt att vi absolut inte vill ha delad (varsin) ekonomi, det finns inget som är mitt eller ditt och vi delar på allt och ska då ha gemensam ekonomi... Hitills har väl det inte varit ett jätte stort problem. Jag har varit sjukskriven en längre period, och när jag mår dåligt har jag en dålig taktik att shoppa ... Inte bra jag vet men något jag jobbar på.
Jag var inte helt bekväm med att bara gå hemma och eftersom jag inte kunde bidra med något ekonomiskt. Men sambon proppsade på att jag skulle vara sjukskriven tills jag kände att jag kunde jobba igen.

Nu när jag börjat jobba igen så har han dels under ett gräl sagt att jag bara kostar honom pengar. Men jag får hela tiden pikar om att det är hans pengar.
Samtidigt när vi betalade räkningarna så var räkningarna gemensamma och alla pengar jag hade på kontot gick till räkningarna och sen pengarna på hans konto skulle gå till allt annat: mat, disel osv.
Så fort jag ber om pengar utöver liksom typ matpengar så är det hans pengar och att han inte har några pengar. Som nyss så ville jag beställa en ny väska. Vilket han då sa att det inte fanns några pengar till. Men han har precis gått och köpt sig en 3d skrivare, när jag nämnde det så hade han ju faktiskt köpt den för Sina pengar. Jag upplever honom absolut inte som kontrollerande utan mera typ snål...

Hur skulle ni resonera? Vara kvar med en kille du faktiskt älskar, men att gå emot dina principer om att ha delad ekonomi. För det är det jag har sagt nu, jag orkar inte höra det mera så nu delar vi 50% på det gemensama (vi har nästan lika mycket i lön) men att han tex för stå för lånet på lägenheten, eftersom jag inte äger lägenheten, utan det är ju hans... Eller skulle ni lämna relationen??


Vi har en blandning, både gemensamma pengar och egna.
70 % av inkomsten åker raka vägen in på gemensamma kontot som båda har tillgång och kort till. Från det kontot betalar vi alla gemensamma utgifter och allt i "gemensamt intresse", samt har ett gemensamt sparande. Resterande 30 % av våra pengar gör vi precis vad vill själva vill med, det är våra helt egna pengar.

Antal gånger vi har bråkat om pengar sedan vi införde det systemet = 0 st.
 
Vi har nog inget system egentligen. Egna konton, gör vad vi vill med våra pengar. Det enda gemensamma vi har är amorteringskontot. Dit vi varje månad för över lite drygt 10000. Därifrån dras amortering och ränta, och sen lämnar väl någon tusenlapp kvar. Härifrån betalar vi också elräkning, vatten och sånt.

Resten gör vi som sagt vad vi vill med. Den som har lust handlar mat.

Vi har ALDRIG grälat om pengar, eftersom vi tycker att pengar är just bara pengar (det kommer nya varje månad...)
 
Jag skulle aldrig klara att ha helt gemensam ekonomi, främst för att jag har ett extremt dyrt intresse som den jag lever ihop med inte ska behöva bekosta (givetvis "slipper" även jag då bekosta hans intressen). Men också för att det intresset, hästarna, gör att jag måste ha bil som också kostar och som jag INTE vill dela med någon. Jag skulle aldrig kunna leva på villkoren att alla inköp ska diskuteras, att jag inte ens får boka in en träning med hästen utan att fråga honom och går någonting sönder är det en katastrof.

Gemensamma utgifter som boende och mat och kostnader för eventuella gemensamma barn är en annan sak, men var och ens egna intressen/kostnader som fanns redan innan kommer jag aldrig dela på.
 
Jag och ex grälade aldrig någonsin om pengar. Gemensamma kostnader = gemensamt betalningsansvar, vi betalade bilarna tillsammans men varsin drivmedelskostnad själva. Vi räknade aldrig kronor och ören utan det föll sig naturligt att betala restaurangbesök, matkassar, bio mm utan att någon av oss höll räkningen på vem som betalade sist. Han la sina pengar på uteluncher och egna hobbies, jag åt matlåda och la mina pengar på mina hästar.

Vi tjänade ungefär lika mycket.
 
Vi har delad ekonomi. Vi betalar lika på alla gemensamma räkningar, med resterande pengar gör vi vad vi vill med. Känns himla bra. Vi tjänar ungefär lika mycket numera.
 
Delad här, just för att slippa gräl om vems pengar den ena egentligen spenderat eller liknande. Skulle det knipa hjälps vi åt men delar inga konton. Det där låter ju som att det inte kommer gå så bra, han känner uppenbarligen inte att han vill "dela på allt". Lämna låter drastiskt, prova separat ekonomi och se hur det känns?
 
Jag hade nog inte klarat av att ha gemensam ekonomi, mest för att jag inte klarar av känslan att vara beroende av någon annan. Gemensamma kostnader betalas gemensamt (hyra, mat, bil, gemensamma resor etc) medan egna intressen, shopping och liknande bekostas själv. Om sambon tjänar bra mycket mer kan man såklart komma överens om någon slags deal att han betalar mer, men det hade jag nog inte heller känt mig bekväm med faktiskt.
 
Jag vill helst ha delad. När jag var sambo räknade jag ut vad räkningar+mat+sparande skulle kosta och vi förde in hälften var på kontot. Resterande pengar var ens egna att göra vad man ville med. Vi hade ungefär samma inkomst, hade vi haft väldigt olika kanske vi hade haft % istället. Vi hade väldigt olika syn på ekonomi, men vi bråkade verkligen aldrig om pengar.
 
Vi har en blandning, både gemensamma pengar och egna.
70 % av inkomsten åker raka vägen in på gemensamma kontot som båda har tillgång och kort till. Från det kontot betalar vi alla gemensamma utgifter och allt i "gemensamt intresse", samt har ett gemensamt sparande. Resterande 30 % av våra pengar gör vi precis vad vill själva vill med, det är våra helt egna pengar.

Antal gånger vi har bråkat om pengar sedan vi införde det systemet = 0 st.

Ungefär så gör vi också, med lite mindre förändringar och en fast summa pengar till 'hobbykontot' . Fungerar toppenbra!
Om sambon vill lägga sina pengar på dyra bildetaljer får han det, medan jag oftast lägger större delen av pengarna på hästarna.

Innan vi fick barn hade vi delad ekonomi där vi hade ett gemensamt konto dit vi satt in en summa varje månad som baserades på procentuell del av lönen. Eftersom han tjänade mer, betalade han mer.
Det var vi också nöjda med men det är faktiskt ännu bättre nu :)
 
Sen vi köpte hus har vi haft gemensamma pengar helt enkelt för att det var lättast så. Varje månad betalar vi räkningar gemensamt och bestämmer hur mycket pengar vi lägger på kort- respektive långtidssparande. Sen har vi även 5000 kr var som vi gör vad vi vill med och fördelar själva utifrån egna intressen. Gör vi större saker gemensamt typ åker på utlandsresa eller köper något dyrt använder vi pengar från vårat gemensamma korttidsspar och om jag vill gå en dyr kurs med jycken betalar jag det från egen ficka.

Har fungerat bra även om jag tycker att det känns jobbigt nu när jag pluggar då sambon drar in betydligt mer än jag gör. När vi båda jobbade heltid kändes systemet superbra.
 
När jag träffade min sambo så sa han rakt ut - aldrig gemensam ekonomi. Det hade han haft innan och det slutade med en riktigt trasslig sits när de gick isär då allt var i hans namn. Vi hade delad ekonomi ett tag där vi betalade ungefär lika mycket var till räkningar och mat, och resten av pengarna var våra egna. Men vid en händelse så ändrade vi oss och idag har vi gemensam ekonomi fast på två konton (vi borde verkligen få tummen ur och skaffa ett gemensamt konto :o), så pengar skickas mellan kontona om den som behöver pengar inte är hemma annars tar man det bankkort som har pengar på kontot. Vi diskuterar stora inköp ihop men annars är han lika kapabel som mig att fatta beslut som rör hela familjen, då vi även har 2 gemensamma barn + min äldre son från tidigare förhållande.

Sambons hobby är dyr - nämligen gamla jänkare. Han bytte från en - 56 till en -66 då det blir billigare med delar till den samt liite billigare att köra. Jag visste att han älskar jänkare och den livsstilen redan innan vi blev ihop så för mig är det bara så självklart att den får kosta pengar :)
 
Ekonomi är väl en av de största anledningarna till knorr i förhållanden, särskilt om man verkligen inte har samma syn på ekonomi och utgifter.

Jag och min man har sen dag ett vi flyttade ihop haft totalt gemensam ekonomi. All lön in på ett enda konto, sen distribueras pengar därifrån till ett servicekonto (där ex lån, driftskostnader för huset osv dras ifrån) och ett sparkonto. Sen spenderas pengarna som är kvar på kontot bäst vi vill. Vi

Men för att något sånt ska fungera så krävs det ju verkligen att man har en samsyn på vad man köper, när man köper och för hur dyra pengar man köper. Det fungerar verkligen helt perfekt för oss och vi har aldrig någonsin på våra 6,5 år ihop och 4 år som gifta haft ett enda "gräl" gällande pengar. Ska nån av oss köpa nått dyrare så frågar vi den andre om denne också har något annat dyrare inköp planerat den månaden, sen är det inte mer problem än det :).

Men som sagt, kan verkligen förstå att det inte är ett upplägg som passar alla. Och särskilt känsligt kan det ju vara i relationer där den ena tjänar mycket mer än den andra, eller där en saknar inkomst.
 
Vi har väl någon slags gemensam ekonomi fast med varsitt konto.
Vi har ett gemensamt "räkningskonto" och ett gemensamt sparkonto, samt varsitt privat konto och varsitt sparkonto.

Nu när vi har både hus och unge funderar vi dock på att ha samma konto bara, men samtidigt känns det skittråkigt typ när man ska handla presenter och dylikt till varandra... Så vi får se hur vi gör. Aldrig tjafsat om pengar, väldigt skönt!
 
Vet inte riktigt vart jag skulle lägga tråden, så det fick bli här..

Jag och min sambo har sen typ första dagen vi träffades sagt att vi absolut inte vill ha delad (varsin) ekonomi, det finns inget som är mitt eller ditt och vi delar på allt och ska då ha gemensam ekonomi... Hitills har väl det inte varit ett jätte stort problem. Jag har varit sjukskriven en längre period, och när jag mår dåligt har jag en dålig taktik att shoppa ... Inte bra jag vet men något jag jobbar på.
Jag var inte helt bekväm med att bara gå hemma och eftersom jag inte kunde bidra med något ekonomiskt. Men sambon proppsade på att jag skulle vara sjukskriven tills jag kände att jag kunde jobba igen.

Nu när jag börjat jobba igen så har han dels under ett gräl sagt att jag bara kostar honom pengar. Men jag får hela tiden pikar om att det är hans pengar.
Samtidigt när vi betalade räkningarna så var räkningarna gemensamma och alla pengar jag hade på kontot gick till räkningarna och sen pengarna på hans konto skulle gå till allt annat: mat, disel osv.
Så fort jag ber om pengar utöver liksom typ matpengar så är det hans pengar och att han inte har några pengar. Som nyss så ville jag beställa en ny väska. Vilket han då sa att det inte fanns några pengar till. Men han har precis gått och köpt sig en 3d skrivare, när jag nämnde det så hade han ju faktiskt köpt den för Sina pengar. Jag upplever honom absolut inte som kontrollerande utan mera typ snål...

Hur skulle ni resonera? Vara kvar med en kille du faktiskt älskar, men att gå emot dina principer om att ha delad ekonomi. För det är det jag har sagt nu, jag orkar inte höra det mera så nu delar vi 50% på det gemensama (vi har nästan lika mycket i lön) men att han tex för stå för lånet på lägenheten, eftersom jag inte äger lägenheten, utan det är ju hans... Eller skulle ni lämna relationen??

Jag skulle inte vilja ha helt gemensam ekonomi, särskilt inte om vi hade väldigt olika inkomst. Jag och min sambo gör delvis olika prioriteringar gällande vad vi vill lägga pengarna på och genom att vi inte har gemensam ekonomi så kan var och en sköta sina egna prioriteringar.

Vi gör så att vi betalar en procentuell summa av vår nettoinkomst till ett gemensamt konto. Därifrån betalar vi allt gemensamt såsom boende, försäkringar, barnomsorg, mat, apoteket, systembolaget, grejer till barnen, bensin , gemensamma resor osv. Det som är kvar på våra lönekontot är våra egna pengar som vi gör vad vi vill med.
 
Jag och mitt ex hade ett konto dit vi förde över en summa varje månad, och sedan spenderade vi resten av våra pengar som vi ville.
När vi delade på oss så hade vi köpt möbler osv gemensamt, så där diskuterade vi igenom vem som ville ha vad, och med slantarna på kontot delade vi bara rakt av. Smidigt!
Vi bråkade heller aldrig om pengar, och jag tror att halvdelad ekonomi var väldigt bra för oss :)
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 284
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 283
Senast: Blyger
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 141
Senast: Whoever
·
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 037
Senast: Lavinia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp