Det här med delad eller gemensam ekonomi

Jag och killen har delad ekonomi och det funkar superbra! Jag skulle inte vilja ha gemensam ekonomi.

Vi delar lika på lägenhetsavgiften, radiotjänst, el och internet. Mat handlar vi den som vi själva vill äta, vi äter ganska olika saker så det funkar bra för oss. Sånt vi använder båda två typ toapapper, tvättmedel köper vi varannan gång.

Annars så är mina pengar mina och hans pengar hans.

Skulle vi skaffa barn så kommer vi ha ett gemensamt konto där vi sätter in pengar som ska gå till barnet men vi skulle fortfarande ha delad ekonomi.
 
Vi har haft gemensam ekonomi sedan dagen vi flyttade ihop (för drygt elva år sedan) och det har aldrig uppstått någon konflikt kring pengar. Varje månad betalar vi räkningar från det kort som det finns mest pengar på, sen sätter av några tusenlappar till sparkontot (som är gemensamt) och så för vi pengar fritt fram och tillbaka mellan våra respektive kort om det saknas pengar. Jag tycker att det är otroligt befriande, men jag inser att det fungerar så bra eftersom vi har liknande värderingar (= är skitsnåla teknofober) och prioriterar på samma sätt. Det finns inte heller på världskartan att någon av oss skulle börja gnälla för att den ena köpt någonting dyrare som gymkort eller liknande.
Jag skulle för den sakens skull inte rekommendera gemensam ekonomi för alla. Det är säkerligen så att det passar mycket bättre med delad ekonomi för många par.
 
Jag har alltid vart dålig på att hålla pengar, de tar slut lika fort som de landar på kontot. Medan sambon alltid har vart den ekonomiska av oss två.

Vi valde att skapa ett gemensamt konto när vi flyttade ihop i hus. Detta för att få ordning på alla räkningar, samt att vi båda ska veta vart pengarna går. Detta har fått mig att få mer koll och verkligen kunna hålla i pengarna, visst, vi går +-0 varje månad, men vi går runt. Jag gjorde knappt det när jag var själv.
Jag har vart sjukskriven/mammaledig sedan slutet av september och jag börjar jobba nu = inget vidare sparkonto att skryta om utan lånen betalas och maten betalas, det är typ det.

Men nu äntligen ska även jag få börja dra in pengar till hushållet, jag fick en fast tjänst nu under mammaledigheten, så plötsligt står vi i en helt annan situation. Jag behöver fortfarande lära mig att tänka genom vissa beslut. Medan sambon måste våga att ta vissa beslut utan att stöta och blöta allt hundra gånger. Vi börjar även (mest tackvare skatteåterbäringen) få något som kan kallas sparkonto och motivationen till att spara ligger för oss båda högt just nu. Både med ett hus som behöver renoveras och ett bröllop till nästa år.

Det negativa med den gemensamma ekonomin är dock att fyller han år, är det svårt att köpa något utan att ser vart jag vart på kontoutdraget. Men vi har ett separat bensinkort som vi endast tankar på, samt använder när det verkligen behövs. Eller vid sådana tillfällen.

Vi bråkar sällan om pengar längre, inte nu när jag ska börja jobba igen. Haft väldigt låg SGI så min inkomst har inte vart så stor. Det blir bättre nu när jag börjar jobba på en liknande lön mot vad han har samt att han får nästan 200:- mer/dag när han är hemma.
 
Jag har alltid vart dålig på att hålla pengar, de tar slut lika fort som de landar på kontot. Medan sambon alltid har vart den ekonomiska av oss två.

Vi valde att skapa ett gemensamt konto när vi flyttade ihop i hus. Detta för att få ordning på alla räkningar, samt att vi båda ska veta vart pengarna går. Detta har fått mig att få mer koll och verkligen kunna hålla i pengarna, visst, vi går +-0 varje månad, men vi går runt. Jag gjorde knappt det när jag var själv.
Jag har vart sjukskriven/mammaledig sedan slutet av september och jag börjar jobba nu = inget vidare sparkonto att skryta om utan lånen betalas och maten betalas, det är typ det.

Men nu äntligen ska även jag få börja dra in pengar till hushållet, jag fick en fast tjänst nu under mammaledigheten, så plötsligt står vi i en helt annan situation. Jag behöver fortfarande lära mig att tänka genom vissa beslut. Medan sambon måste våga att ta vissa beslut utan att stöta och blöta allt hundra gånger. Vi börjar även (mest tackvare skatteåterbäringen) få något som kan kallas sparkonto och motivationen till att spara ligger för oss båda högt just nu. Både med ett hus som behöver renoveras och ett bröllop till nästa år.

Det negativa med den gemensamma ekonomin är dock att fyller han år, är det svårt att köpa något utan att ser vart jag vart på kontoutdraget. Men vi har ett separat bensinkort som vi endast tankar på, samt använder när det verkligen behövs. Eller vid sådana tillfällen.

Vi bråkar sällan om pengar längre, inte nu när jag ska börja jobba igen. Haft väldigt låg SGI så min inkomst har inte vart så stor. Det blir bättre nu när jag börjar jobba på en liknande lön mot vad han har samt att han får nästan 200:- mer/dag när han är hemma.

Ta ut kontanter för födelsedagspresenten? :)
 
Man betalar väl utifrån sin förmåga ifall man har gemensam :confused:

Min förra sambo och jag hade kommit överens om att det skulle vara 50/50 på gemensamma utgifter.
Jag hade mycket mindre inkomst (CSN) och dessutom fler utgifter. Kändes otroligt orättvist vissa gånger att bara dela upp rakt av, men vi hjälptes åt på andra sätt då ifall den ena av oss hade det snålt.

Min nuvarande pojkvän och jag diskuterar hur vi vill ha det sen när vi blir sambos och vi tycker såklart att man ska dela på gemensamma, men håller det lite öppet. Det är många faktorer som spelar in och vi vill ha det så rättvist som möjligt båda två. :up:
 
Det negativa med den gemensamma ekonomin är dock att fyller han år, är det svårt att köpa något utan att ser vart jag vart på kontoutdraget.

Det här problemet hade hade vi också, så vi har gemensam ekonomi men separata konton. Börjar det ta slut hos någon så för den andra över helt enkelt. Och ingen kan se om den andre inhandlar överraskningar och presenter :up:
 
Jag är lite nyfiken på hur ni med delad ekonomi resonerar i vissa frågor. Det kanske bara blir löjligt, men jag är ändå nyfiken, så därför frågar jag :o
Hur gör ni med mat hemma, äter ni gemensamt? Och hur noga är ni med andra bitar?
Min sambo äter typ dubbelt så mycket som jag gör och använder sig av sjukt mycket mer förbrukningsmaterial typ toapapper, hushållspapper osv. Är det något ni räknar med på något sätt?
Och köper ni saker av varandra?
Om ni har en telefon som jag vill sälja och partnern vill köpa en telefon, skänker ni eller säljer ni till varandra?
 
Jag är lite nyfiken på hur ni med delad ekonomi resonerar i vissa frågor. Det kanske bara blir löjligt, men jag är ändå nyfiken, så därför frågar jag :o
Hur gör ni med mat hemma, äter ni gemensamt? Och hur noga är ni med andra bitar?
Min sambo äter typ dubbelt så mycket som jag gör och använder sig av sjukt mycket mer förbrukningsmaterial typ toapapper, hushållspapper osv. Är det något ni räknar med på något sätt?
Och köper ni saker av varandra?
Om ni har en telefon som jag vill sälja och partnern vill köpa en telefon, skänker ni eller säljer ni till varandra?
Mat delade vi på, tycker inte det är så noggrant när det gäller sånt. Mitt ex åt mer än mig, men jag tog oftare matlåda medan han åt lunch ute. Han körde billiga duschkrämer, medan inpackning+balsam kostar mer. Han köpte en bil av mig, men fick den billigt. Annat blev nog att man gav till varandra. Vi var båda ganska generösa, så vi upplevde inte några problem eller millimeterrättvisa.
 
@HeleneK vi använder samma förbrukningsvaror och köper dem varannan gång oavsett vem som skulle råka använda mest. Mat köper vi separat då vi oftast äter olika mat men en del grejer köper vi tillsammans.

Killen har fått min gamla iPad då jag inte längre använder den.

Bara för att man har separat ekonomi så betyder inte det att allt måste vara exakt 50/50 på öret. generösitet sitter inte heller i delad eller gemensam ekonomi, det sitter i personerna ;)
 
Bilarna ägde vi gemensamt men betalade drivmedel separat, mat hemma köptes gemensamt, luncher betalades var för sig, vi köpte saker till varandra och räknade aldrig kronor och ören förutom i slutet av månaden då de gemensamma räkningarna som lån, el, försäkringar mm betalades. Jag räknade de fasta utgifterna jag betalade och delade på två, han fick en specad summa att föra över till mig där han drog av hälften av de fasta utgifterna som han betalade. Ibland betalade jag mer nöje och gav dyrare presenter, ibland han.
 
Bara för att man har separat ekonomi så betyder inte det att allt måste vara exakt 50/50 på öret. generösitet sitter inte heller i delad eller gemensam ekonomi, det sitter i personerna ;)

Nej det förstår jag också. Jag var bara nyfiken på hur ni resonerade eftersom att jag hört om sådant som jag själv anser extremt. Ville få en bild om det var vanligt bland de med delad ekonomi, eller om det är en ytterligheter.
 
Jag och sambon har delad ekonomi, mestadels för att det bara blivit så. Mat och räkningar delar vi på och sedan har vi de pengar vi har att röra oss med själva. Därmed inte sagt att vi inte delar med oss av våra pengar till varandra, det är inget ovanligt att vi bjuder ut varandra för lunch/middag eller bara på en vanlig dejt. Huvudprincipen vi satt där är att den som bjuder ut får betala och gör vi något som vi båda planerat för, exempelvis en resa, så betalar vi varannan gång för oss båda oavsett vad det kostat den andra gången innan.
Någon gång kanske vi väljer gemensam ekonomi för smidighetens skull, å andra sidan skulle jag aldrig säga nej om han skulle behöva pengar till någonting då jag vet att han likväl skulle ställa upp med pengar för min del.

Det som gör mig tveksam till gemensam ekonomi är en del skräckhistorier människor runt omkring mig har levt i, sist min bror och hans ex. Hon tjänade avsevärt mycket mer än honom som gick på CSN, ändå var alla pengar slut samma vecka som de kom in och hon hade alltid underligt nog en helt ny uppsättning av kläder, stack iväg på spa varje månad m.m medans min bror fick ringa runt och ragga pengar för att de skulle ha mat för månaden.
 
Jag och sambon har delad ekonomi, mestadels för att det bara blivit så. Mat och räkningar delar vi på och sedan har vi de pengar vi har att röra oss med själva. Därmed inte sagt att vi inte delar med oss av våra pengar till varandra, det är inget ovanligt att vi bjuder ut varandra för lunch/middag eller bara på en vanlig dejt. Huvudprincipen vi satt där är att den som bjuder ut får betala och gör vi något som vi båda planerat för, exempelvis en resa, så betalar vi varannan gång för oss båda oavsett vad det kostat den andra gången innan.
Någon gång kanske vi väljer gemensam ekonomi för smidighetens skull, å andra sidan skulle jag aldrig säga nej om han skulle behöva pengar till någonting då jag vet att han likväl skulle ställa upp med pengar för min del.

Det som gör mig tveksam till gemensam ekonomi är en del skräckhistorier människor runt omkring mig har levt i, sist min bror och hans ex. Hon tjänade avsevärt mycket mer än honom som gick på CSN, ändå var alla pengar slut samma vecka som de kom in och hon hade alltid underligt nog en helt ny uppsättning av kläder, stack iväg på spa varje månad m.m medans min bror fick ringa runt och ragga pengar för att de skulle ha mat för månaden.
Din brors problematik har förmodligen en hel del andra bottnar än de du delar med dig av här.
 
Din brors problematik har förmodligen en hel del andra bottnar än de du delar med dig av här.
Det har det nog, men det är bara ett exempel på varför jag är tveksam till gemensam ekonomi, även om din partner kanske är världens bästa så kanske hen inte har någon som helst koll vad gäller ekonomin och är en extrem slösare, vilket kanske inte visar sig första gången man träffas. Eller hur?

Finns även en del trådar i andra forum som visat att gemensam ekonomi inte alltid är det smarta valet om man råkar på "fel" person.
 
Det har det nog, men det är bara ett exempel på varför jag är tveksam till gemensam ekonomi, även om din partner kanske är världens bästa så kanske hen inte har någon som helst koll vad gäller ekonomin och är en extrem slösare, vilket kanske inte visar sig första gången man träffas. Eller hur?

Finns även en del trådar i andra forum som visat att gemensam ekonomi inte alltid är det smarta valet om man råkar på "fel" person.
Då är det väl bara att hitta en annan lösning?
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 284
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 283
Senast: Blyger
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 141
Senast: Whoever
·
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 037
Senast: Lavinia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp