Det här med delad eller gemensam ekonomi

Jag vill inte ha gemensam ekonomi. Jag vill dels ha koll på hur mycket jag har att röra mig med (dvs inget "oj, nu har visst sambon shoppat upp pengarna jag tänkte köpa något för) och dels vill jag inte behöva" fråga om lov" eller försvara vad jag lägger pengarna på.

Vi har alltid haft helt separat och betalat 50% av gemensamma räkningar och mat. Nu sen vi fick barn och jag är föräldraledig så betalar vi allt gemensamt och sen delar vi resten lika. Båda har samma förutsättningar men lägger pengarna på det man själv vill. Båda har dyra hobbies men olika sådana.

Jag hade inte avslutat förhållandet om det funkar att bara dela upp ekonomin.
 
Min sambo hade dött (och blivit fattig) om vi hade haft gemensam ekonomi:o

Gemensamma kostnader delar vi på, sen har han sina pengar och jag mina pengar. Herregud, bara det faktum att jag har 2 hästar och 3 hundar som jag betalar för hade fått honom att hamna på hispan. Han har koll på varenda öre, jag upptäcker att jag har 20 spänn kvar på kontot och 10 dagar kvar tills lönen, typ:angel:
 
Vi har delad ekonomi. Räkningar betalar vi hälften var. Resterande pengar är var och ens. Min sambo tjänar dock mycket mer än vad jag gör så därför betalar han mat oftare, restaurangbesök och saker som är "för oss" oftare än mig.

Jag var arbetslös ett par månader och då betalade min sambo allt. Jag gillar verkligen inte att vara så beroende av någon annans pengar och be om pengar på det sättet.
 
Jag skulle aldrig kunna tänka mig gemensam ekonomi. Mina pengar är mina pengar, punkt slut och partnerns pengar är hans pengar, punkt slut. Gemensamt sparande till t.ex. nytt hus, absolut, gemensamt matkonto där båda för över en summa varje månad som sedan används till hushållets matartiklar, absolut. Men i övrigt är det som blir över mitt, respektive hans och det ska var och en få göra vad man vill med, just för att slippa en massa tjafs som det du sitter i nu.

Absolut att man ska hjälpa sin partner om det krisar ordentligt med pengar, det är man väl mer eller mindre skyldig att göra genom sambolagen, men det innebär inte att man ska underhålla partnerns shoppingbehov.

Tycker gott du får bita i det sura äpplet och acceptera att du inte har råd med en ny väska, helt oavsett om han har råd att köpa nya saker till sig själv eller inte. Det är ju ändå han som har tjänat pengarna det handlar om. Att du ska vara sjukskriven tills du klarar av att jobba är en självklarhet så det kan du inte skuldbelägga honom för, det är normalt vett.
 
Nu har ju det systemet blivit ett problem för er. Då känns det självklart att ni måste lösa det och troligen med separata plånböcker. Att trots gemensam ekonomi få höra om mitt och ditt hade gjort mig galen.

Vi har kört på att våra inkomster är bådas. Lönerna går in på gemensamma kontot där räkningar betalas sen har vi varsitt konto med det vi spenderar. Man sätter över det man vill. Innan gick hans lön till hans konto och han satte över på spar och gemensamma men då det mesta var autogiro i mitt namn blev det tunt om pengar på gemensamma. Han såg bara max hälften och petade in på sparande och jag fick påminnelse och blev sur :o så nu har det ändrats till slut. Vi har rätt mycket att röra oss med och jag har sagt att jag inte har något problem med att han har större summor på sitt kort bara pengarna som behövs finns på kontot när det ska dras pengar. Enklast är då att allt hamnar där och man låter bli dem tills allt är betalt. Dock tror jag att det krävs mycket av de som är inblandade. Antingen att man har lika syn eller fet plånbok. Vi tänker igenom större inköp och pratar om det. Inget be om lov utan vi ventilerar mest. Säger jag till exempel att jag är sugen på ___ men tycker att det är dyrt ger han ju även sin åsikt men vi säger båda "om det är något du känner att du vill ha/behöver får vi ordna det".
 
Har läst igenom era svar, och tackar för dom!
Då jag fått påhopp om hur lycklig eller olycklig jag är i mitt förhållande i en annan tråd så väljer jag att lämna denna tråd.
 
Jag och sambon har både delad och gemensam ekonomi. Han skulle gärna bara ha delad säger han, men jag vill ha konto som bara är mitt. Han tjänar ca 4 gånger så mycket som jag i lön (jag jobbar deltid och tjänar dessutom inte alls lika bra ens om jag skulle jobba heltid).
Vi delar rätt lika på hushållets utgifter.
 
Av den anledningen kommar jag aldrig någonsin ha delad ekonomi. När jag var sambo hade vi dock ett konto som vi satte in lika mycket vardera på i månaden. Vi räknande ut vad alla våra gemensamma räkningar kostade i månaden. Sedan tog vi alltid kvitton på maten, så maten betalades från det kontot också. Var riktigt smidigt. Då hade vi ett gemensamt konto, samtidigt som vi hade pengar själva att göra vad vi ville med.
Skulle nog aldrig klara av att ha delad ekonomi helt och hållet med risk för att den ena skulle känna att det var dens pengar osv, men vi är alla olika.
 
Av den anledningen kommar jag aldrig någonsin ha delad ekonomi. När jag var sambo hade vi dock ett konto som vi satte in lika mycket vardera på i månaden. Vi räknande ut vad alla våra gemensamma räkningar kostade i månaden. Sedan tog vi alltid kvitton på maten, så maten betalades från det kontot också. Var riktigt smidigt. Då hade vi ett gemensamt konto, samtidigt som vi hade pengar själva att göra vad vi ville med.
Skulle nog aldrig klara av att ha delad ekonomi helt och hållet med risk för att den ena skulle känna att det var dens pengar osv, men vi är alla olika.

Du menar gemensam ekonomi tror jag?
Delad ekonomi = var och en har sina egna pengar.
 
Jag kan inte föreställa mig något annat än gemensam ekonomi i ett förhållande. Men, så är jag en person som gör åt väldigt lite pengar över lag och aldrig hade klarat av att dela livet med någon som spenderade pengar hej vilt. Jag snålar eller sparar aldrig, men köper bara det jag verkligen behöver eller vill ha och då blir det inte så mycket. Det hade verkligen stört mig att leva med någon som spenderade pengar på saker som han antingen inte verkligen ville ha, inte behövde eller allra värst köpte enbart för syns skull. Delad eller gemensam ekonomi hade inte spelat någon roll, om inte synen på pengar är liknande hade förhållandet inte fungerat för mig ändå. Så när liknande syn på pengar ändå är ett krav så faller sig gemensam ekonomi ganska naturligt.
 
Det hade verkligen stört mig att leva med någon som spenderade pengar på saker som han antingen inte verkligen ville ha, inte behövde
Åh gud jag skulle aldrig kunna leva med nån som på fullaste allvar ska avgöra vad jag, vuxen jävla människa, vill ha eller behöver. Oavsett om vi hade gemensam eller delad ekonomi, vilken jävla turn off alltså.
 
Åh gud jag skulle aldrig kunna leva med nån som på fullaste allvar ska avgöra vad jag, vuxen jävla människa, vill ha eller behöver. Oavsett om vi hade gemensam eller delad ekonomi, vilken jävla turn off alltså.

Nej, det är absolut inte upp till mig att avgöra vad någon vill ha eller behöver och det skrev jag inte heller. Jag skiter fullständigt i vad som köps, poängen är att det ska vara grejer som anses vara antingen nödvändiga eller önskade av den jag är tillsammans med (inte vad jag anser alltså).
Jag var tillsammans med en kille som ströhandlade all möjliga grejer utan att tänka efter, och som sedan bara blev liggandes. Vi hade till exempel tre eller fyra vanliga (fungerande) damsugare plus en centraldamsugare. Jag skulle kunna ge tusen andra exempel på saker som köptes som han varken ville ha eller behövde.
En sån person skulle jag aldrig bli tillsammans med igen.
 
Åh gud jag skulle aldrig kunna leva med nån som på fullaste allvar ska avgöra vad jag, vuxen jävla människa, vill ha eller behöver. Oavsett om vi hade gemensam eller delad ekonomi, vilken jävla turn off alltså.
Jag håller med @As_Vegas här, det är skillnad på att köpa något som man vill ha/behöver än att köpa något bara för köpandets skull. Är det enbart för köpandets skull känns det lite som bortkastade pengar. Varför köper man något som sen blir liggandes och samlar damm?

Nej, jag hade nog heller inte klarat av att vara ihop med en sådan person. Visst, såklart ska man få köpa sig det man önskar/vill ha/behöver. Sen ja, det kanske är deras pengar, men om man bor ihop så blir den man bor ihop med indirekt drabbad också, tänker på @As_Vegas exempel med dammsugarna.
 
Jag kan inte föreställa mig något annat än gemensam ekonomi i ett förhållande. Men, så är jag en person som gör åt väldigt lite pengar över lag och aldrig hade klarat av att dela livet med någon som spenderade pengar hej vilt. Jag snålar eller sparar aldrig, men köper bara det jag verkligen behöver eller vill ha och då blir det inte så mycket. Det hade verkligen stört mig att leva med någon som spenderade pengar på saker som han antingen inte verkligen ville ha, inte behövde eller allra värst köpte enbart för syns skull. Delad eller gemensam ekonomi hade inte spelat någon roll, om inte synen på pengar är liknande hade förhållandet inte fungerat för mig ändå. Så när liknande syn på pengar ändå är ett krav så faller sig gemensam ekonomi ganska naturligt.

Nja. Jag skulle inte heller vilja leva med nån som hade totalt annan syn på ekonomi än vad jag har. Dessutom påverkar det ju även mig (möjligheter att få huslån om sambon hade haft en massa skulder, hur mycket vi kan göra gemensamt, värderingara kring livet i allmänhet etc). Men jag tycker inte det automatiskt resulterar i gemensam ekonomi. Nåja, alla gör som de vill.
 
Jag förundras över hur många som använder att de liksom inte vill vara i beroendeställning eller att de inte vill behöva be om lov osv som argument.. Jag menar - vem vill behöva be om lov för att få handla saker? Och varför skulle man behöva göra det bara för att man har gemensamma pengar?

Tänker att det egentligen är särskilt från den ekonomiska uppgörelsen. Sen kanske gemensam ekonomi ställer större krav på någon slags samsyn, men jag har då aldrig under mina år som sambo med totalt gemensam ekonomi bett om lov för att köpa saker jag vill ha..
 
Jag förundras över hur många som använder att de liksom inte vill vara i beroendeställning eller att de inte vill behöva be om lov osv som argument.. Jag menar - vem vill behöva be om lov för att få handla saker? Och varför skulle man behöva göra det bara för att man har gemensamma pengar?

Tänker att det egentligen är särskilt från den ekonomiska uppgörelsen. Sen kanske gemensam ekonomi ställer större krav på någon slags samsyn, men jag har då aldrig under mina år som sambo med totalt gemensam ekonomi bett om lov för att köpa saker jag vill ha..
Det kanske hänger ihop med att tex den ena parten skulle kunna köpa något riktigt dyrt för deras gemensamma pengar och den andra köper inte alls så dyra saker. Då blir det lite orättvist, om man nu är sambos med delad ekonomi, då borde det som köps in vara gemensamt också, men jag har en känsla att det kan vara svårt att hävda om det t ex tar slut.

Själv tycker jag det är smidigare att ha sina egna pengar, men betala in en viss summa till ett gemensamtkonto, så kan man göra vad man vill för sina egna pengar utan att den andra parten ska känna orättvisa. Lite så jag funderar, jag skulle kunna tänka mig att det är något åt det hållet som gör att vissa frågar om lov innan de handlar något osv.
 
Det kanske hänger ihop med att tex den ena parten skulle kunna köpa något riktigt dyrt för deras gemensamma pengar och den andra köper inte alls så dyra saker. Då blir det lite orättvist, om man nu är sambos med delad ekonomi, då borde det som köps in vara gemensamt också, men jag har en känsla att det kan vara svårt att hävda om det t ex tar slut.

Själv tycker jag det är smidigare att ha sina egna pengar, men betala in en viss summa till ett gemensamtkonto, så kan man göra vad man vill för sina egna pengar utan att den andra parten ska känna orättvisa. Lite så jag funderar, jag skulle kunna tänka mig att det är något åt det hållet som gör att vissa frågar om lov innan de handlar något osv.
Men varför skulle det vara ett problem att man ibland köper olika dyra saker?
Förhoppningsvis har man ju någon slags gemensam ansvarskänsla och respekt för varandra som gör att man hanterar ekonomin och därmed inköp på ett lämpligt sätt, men det skiljer sig ju inte från att jag måste ha samma tanke med min egna ekonomi för att undvika att bli bankrutt ;)

Ang när det tar slut så tycker jag att det är självklart att saker som köps för gemensamma pengar är gemensamma saker. Men för egen del har det inte varit ett problem att också kunna se att specifika saker räknas som egna, även om pengarna varit gemensamma. Tex saker som köpts till det egna fritidsintresset. Är man orolig för separation kan man ju skriva papper om sånt.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 284
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 283
Senast: Blyger
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 141
Senast: Whoever
·
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 037
Senast: Lavinia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp