Det här med delad eller gemensam ekonomi

Men varför skulle det vara ett problem att man ibland köper olika dyra saker?
Förhoppningsvis har man ju någon slags gemensam ansvarskänsla och respekt för varandra som gör att man hanterar ekonomin och därmed inköp på ett lämpligt sätt, men det skiljer sig ju inte från att jag måste ha samma tanke med min egna ekonomi för att undvika att bli bankrutt ;)

Ang när det tar slut så tycker jag att det är självklart att saker som köps för gemensamma pengar är gemensamma saker. Men för egen del har det inte varit ett problem att också kunna se att specifika saker räknas som egna, även om pengarna varit gemensamma. Tex saker som köpts till det egna fritidsintresset. Är man orolig för separation kan man ju skriva papper om sånt.
Det kan skapa orättvisa om den andre inte är med på det. Jag hade själv blivit arg om jag haft en partner som går och köper något dyrt för våra gemensamma pengar utan att prata med mig först. Därför jag inte vill ha helt delad ekonomi för att slippa sådant tjafs.
 
Jag förundras över hur många som använder att de liksom inte vill vara i beroendeställning eller att de inte vill behöva be om lov osv som argument.. Jag menar - vem vill behöva be om lov för att få handla saker? Och varför skulle man behöva göra det bara för att man har gemensamma pengar?

Tänker att det egentligen är särskilt från den ekonomiska uppgörelsen. Sen kanske gemensam ekonomi ställer större krav på någon slags samsyn, men jag har då aldrig under mina år som sambo med totalt gemensam ekonomi bett om lov för att köpa saker jag vill ha..

Jag kan tänka mig att en del beror på att man har olika syn på just att prata med sin partner innan man köper något. Alltså, för vissa kan det säkert kännas som att man frågar om lov när man diskuterar ett eventuellt inköp med sin partner och för andra inte alls.
Sen tror jag att hyfsat lika syn på ekonomi är viktigt för att kunna ha gemensam ekonomi. Om man har en partner som tydligt visar att hen är missnöjd med vad man spenderar pengar på så kan det säkert kännas som att man behöver fråga om lov eller som om man är i beroendeställning.
Det beror nog också på hur man är som person. Jag bollar gärna fram och tillbaka med någon innan jag gör ett större inköp, nu som singel blir det med vänner/familj och när jag hade pojkvän så blev det såklart med honom. Eftersom jag ändå vill diskutera större inköp, så känns det ju absolut inte som om jag frågar om lov innan jag handlar. Det måste inte heller handla om att köpa eller inte köpa, utan kan lika gärna handla om vilken färg, modell osv.
 
Det kan skapa orättvisa om den andre inte är med på det. Jag hade själv blivit arg om jag haft en partner som går och köper något dyrt för våra gemensamma pengar utan att prata med mig först. Därför jag inte vill ha helt delad ekonomi för att slippa sådant tjafs.
Prata med först är väl inte samma sak som att be om lov?
"Älskling jag vill köpa en ny bil nu när jag har snålat och sparat ganska länge, tänker att det funkar bra med vår ekonomi den här månaden för visst har vi väl inga andra stora utgifter på gång nu?"

I min värld är förvisso partnern redan medveten om min (fiktiva) önskan om att köpa en bil och att jag har sparat länge för att kunna göra det, oavsett hur vi har vår ekonomi organiserad..
 
Prata med först är väl inte samma sak som att be om lov?
"Älskling jag vill köpa en ny bil nu när jag har snålat och sparat ganska länge, tänker att det funkar bra med vår ekonomi den här månaden för visst har vi väl inga andra stora utgifter på gång nu?"

I min värld är förvisso partnern redan medveten om min (fiktiva) önskan om att köpa en bil och att jag har sparat länge för att kunna göra det, oavsett hur vi har vår ekonomi organiserad..
Jag har förvisso inte påstått att prata och be om lov är samma sak heller förstås. ;)

Det må funka för dig och din partner, det gör det inte för alla, för mig kommer det inte funka för jag fungerar inte på det sättet och vill då hellre ha lite delad ekonomi för att ändå kunna känna mig fri, med helt gemensam ekonomi skulle jag känna mig oerhört låst, men det är jag det. Så jag kör på det som funkar för mig om jag skulle hamna i den situationen igen. :)
 
Jag har förvisso inte påstått att prata och be om lov är samma sak heller förstås. ;)

Det må funka för dig och din partner, det gör det inte för alla, för mig kommer det inte funka för jag fungerar inte på det sättet och vill då hellre ha lite delad ekonomi för att ändå kunna känna mig fri, med helt gemensam ekonomi skulle jag känna mig oerhört låst, men det är jag det. Så jag kör på det som funkar för mig om jag skulle hamna i den situationen igen. :)
Jag vet inte vad du skrev, men det är flera som har använt orden "be om lov" och det var det jag reagerade på. Alla gör såklart som de vill och det finns inget rätt eller fel. Jag har inte heller påstått att mitt sätt är det bästa för någon annan utan reflekterade mest kring att det kändes som konstiga argument..
 
Gemensam ekonomi funkade btw inte för mig i mitt förra förhållande, men det ser jag mer som att det var vi som inte passade ihop snarare än att vi hade fel ekonomisk organisation..
 
Jag vet inte vad du skrev, men det är flera som har använt orden "be om lov" och det var det jag reagerade på. Alla gör såklart som de vill och det finns inget rätt eller fel. Jag har inte heller påstått att mitt sätt är det bästa för någon annan utan reflekterade mest kring att det kändes som konstiga argument..

Bara för att det är flera som använt orden så behöver man inte dra alla över en och samma kam, det är rätt oschysst tycker jag.
 
Vad menar du nu? Jag har väl inte dragit alla över samma kam? Jag reflekterade över ett vanligt ordval bara.
Du skrev ju: "Jag vet inte vad du skrev, men det är flera som har använt orden "be om lov" och det var det jag reagerade på"
Du drog uppenbarligen mig över samma kam som dom andra i dina tidigare inlägg, även om du nu skriver att du inte vet vad jag skrev. Förvisso undrar jag hur man kan svara någon om man inte vet vad de skrev? :confused:
 
Du skrev ju: "Jag vet inte vad du skrev, men det är flera som har använt orden "be om lov" och det var det jag reagerade på"
Du drog uppenbarligen mig över samma kam som dom andra i dina tidigare inlägg, även om du nu skriver att du inte vet vad jag skrev. Förvisso undrar jag hur man kan svara någon om man inte vet vad de skrev? :confused:
Alltså du svarade på mitt inlägg som handlade om "be om lov". Då får jag ju anta att vi diskuterar samma sak även om du just i det inlägget använde andra ord.
 
Men varför skulle det vara ett problem att man ibland köper olika dyra saker?
Förhoppningsvis har man ju någon slags gemensam ansvarskänsla och respekt för varandra som gör att man hanterar ekonomin och därmed inköp på ett lämpligt sätt, men det skiljer sig ju inte från att jag måste ha samma tanke med min egna ekonomi för att undvika att bli bankrutt ;)

Vad som bedöms som lämpligt kan ju skilja sig åt mellan personerna i ett förhållande. För mig är utgångspunkten autonomi, ser ingen som helst anledning att göra vår ekonom gemensam.
 
Alltså du svarade på mitt inlägg som handlade om "be om lov". Då får jag ju anta att vi diskuterar samma sak även om du just i det inlägget använde andra ord.
Det enda jag skrivit är
"Lite så jag funderar, jag skulle kunna tänka mig att det är något åt det hållet som gör att vissa frågar om lov innan de handlar något osv."

och

"Jag hade själv blivit arg om jag haft en partner som går och köper något dyrt för våra gemensamma pengar utan att prata med mig först."

Men har aldrig skrivit att prata och be om lov är samma sak. Kommunikationen i ett förhållande måste funka oavsett.
 
@As_Vegas Det låter ju bekymmersamt. Jag tänker mer att jag inte riktigt sitter och avgör huruvida min partner verkligen vill ha sakerna han köper tillräckligt utan förutsätter att han är en vuxen människa som kan sköta sig själv och sin ekonomi.

Skulle han försöka bedöma om jag vill ha nånting tillräckligt skulle jag bli väldigt arg.
 
Jag och mitt ex tjänade stundtals olika mycket, ibland jag mer, ibland han mer, ibland ungefär lika. Vi gjorde så att vi la ihop alla pengar när vi fick lön, betalade alla gemensamma räkningar (lån,boende,el,tele,osv), satte undan pengar till mat på vårat "matkonto", och satte in en summa på sparkontot. Det som sen var kvar delade vi rakt av. Sen fick jag bekosta min häst, kläder,smink osv för mina pengar. Han betalade för sin hund,sina spel, och sina kläder för hans pengar. Jag satte även över till ett privat sparande av mina pengar också. Det funkade jättebra, och det var hela tiden rättvist även om nån var sjuk,eller tex när jag var mammaledig. Jag kunde använda mina pengar och köpa vad jag ville utan att behöva fråga eller diskutera, lika han också. Vi bråkade nog faktiskt aldrig om pengar nu när jag tänker efter. .
 
Det är ju så att generellt sett så tjänar män mer än kvinnor.
Har högre ingångslön, bättre löneökning o.s.v.
Kan inte hjälpa det, men blir lite beklämd då jag tänker att det gör det lättare att hamna i den klassiska kvinnofällan. Om man har delad ekonomi.
Tänker jag helt fel?

Då blir det ju lätt så att man lägger "hennes" pengar på mat och barnen. "Hans" på bilar och dyrare inköp. Så är det kört om man separerar?
Nu förutsätter det att man har traditionella könsroller. Men efter alla trådar på buke, så kan man kanske komma överens att det är svårt att bryta sig loss från.
 
Det är ju så att generellt sett så tjänar män mer än kvinnor.
Har högre ingångslön, bättre löneökning o.s.v.
Kan inte hjälpa det, men blir lite beklämd då jag tänker att det gör det lättare att hamna i den klassiska kvinnofällan. Om man har delad ekonomi.
Tänker jag helt fel?

Då blir det ju lätt så att man lägger "hennes" pengar på mat och barnen. "Hans" på bilar och dyrare inköp. Så är det kört om man separerar?
Nu förutsätter det att man har traditionella könsroller. Men efter alla trådar på buke, så kan man kanske komma överens att det är svårt att bryta sig loss från.

Delad ekonomi innebär inte att en betalar maten och det barnen kostar och den andre köper kapitalvaror. Givetvis lägger man en summa var för mat, hyra osv. och även för eventuella barn. Skillnaden på delad och gemensam ekonomi är att när det löpande är betalat så gör var och en vad de vill med sina pengar när man har delad ekonomi, de går inte in på ett gemensamt konto som vid gemensam ekonomi.
 
Med tanke på att gemensam ekonomi i princip gjorde mig hemlös för ett par år sedan skulle jag nog inte vilja ha det igen.

För att göra en lång historia kort så gick jag från att tro att vi hade en relativt stor summa sparad till att inse att kontot var länsat och att vi i själva verket hade ingenting kvar.
Visserligen hade min dåvarande partner alltid varit ganska vårdslös med pengar men jag trodde inte det skulle gå så långt att vi inte kunde betala räkningar och hyra. Hen hoppades kunna återställa allt innan jag upptäckte något, när jag väl insåg att vi var barskrapade var det alldeles för sent och jag hade oturligt nog hunnit säga upp mig från mitt jobb.

Det var ingen trevlig överraskning, men innan den incidenten hade det iofs fungerat ganska bra och utan några större konflikter.
 
Delad ekonomi kan i min värld se ut på flera sätt. Antingen delar man allt och alla pengar går in på ett gemensamt konto.

Ett sätt att behålla integriteten är att ha ett gemensamt konto där gemensamma kostnader går från. Var och en för sedan över pengar till detta konto för räkningar man anser ska betalas gemensamt. Fördelningen kan ju variera likaså vilka räkningar som går från gemensamhetskassan.

Ovanstående tycker jag är att föredra i de flesta fall, alltså ett gemensamt konto för gemensamma utgifter. Var och en behåller sitt eget konto.
 
Vi har gemensam ekonomi. Vi är gifta med hus, barn o djur så det känns lättast. Funkar utan problem. Vi hade delad innan vi gifte oss men då bodde vi i hyresrätt utan barn så då var det mindre utgifter.
 
Jag och mitt ex tjänade stundtals olika mycket, ibland jag mer, ibland han mer, ibland ungefär lika. Vi gjorde så att vi la ihop alla pengar när vi fick lön, betalade alla gemensamma räkningar (lån,boende,el,tele,osv), satte undan pengar till mat på vårat "matkonto", och satte in en summa på sparkontot. Det som sen var kvar delade vi rakt av. Sen fick jag bekosta min häst, kläder,smink osv för mina pengar. Han betalade för sin hund,sina spel, och sina kläder för hans pengar. Jag satte även över till ett privat sparande av mina pengar också. Det funkade jättebra, och det var hela tiden rättvist även om nån var sjuk,eller tex när jag var mammaledig. Jag kunde använda mina pengar och köpa vad jag ville utan att behöva fråga eller diskutera, lika han också. Vi bråkade nog faktiskt aldrig om pengar nu när jag tänker efter. .

Detta eller liknande (sätter över en fast summa till alla parner, plus ev barn) är nog de sätt jag har sett som gett en lugnast atmosfär. Dels att alla parter kan se att alla räkningar är betalda, att sparkontot växer, det finns extra pengar på huskontot osv. Dels att man får behålla integreteten att inte behöva fråga någon för att man köper en häst till/dyr väska/öl på krogen.

Vi har valt att förutom detta ha sparkonton till lite annat "gemensamt" också, tex ett dyrare intresse som är lite åt jobbhållet.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 284
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 283
Senast: Blyger
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 141
Senast: Whoever
·
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 037
Senast: Lavinia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp