Det här med att föda barn

[Tora]

Sv: Det här med att föda barn

KL
Nu tror jag att några av er diskuterar helt olika saker.

Endel BLIR ju uppenbart besvikna över att förlossningen inte blir som de tänkt sig på en helt annan nivå än att bebisen inte kommer ut och är frisk.

Ja precis det är de tillfällena jag menar.

 

[Tora]

Sv: Det här med att föda barn

Jag sa inte heller att jag har sagt så till någon, eller att jag överväger att göra det. Vad jag säger till andra har öht inte med frågan att göra och jag förstår inte varför det blev inblandat.

Men visst, om någon frågar på förhand, så rekommenderar jag att inte förvänta sig att det blir underbart att föda barn. Nästan alla som har gjort det, säger ju faktiskt att det var det mest smärtsamma de har varit med om.

Motsvarande gäller väl för den mer detaljerade planeringen av det hela, men det har jag mest tänkt mig har att göra med att vi föder på sjukhus med utbildad personal till hands därför att det är de som är duktiga på allt med smärtlindring osv. Man behöver inte vara sin egen expert, helt enkelt, i en ny och ofta lite skrämmande situation. Ungefär som att jag inte tänker ut hur jag vill att mina tandläkarbesök ska förlöpa, utan jag litar på tandläkaren.

Nej jag har inte skrivit att du har sagt något sådant. Det är din attityd till problemet jag belyste.

Du hade bara två krav att du och ditt barn skulle överleva. För många är inte det ett krav utan snarare en förutsättning. Skulle det inte bli så så är det inte en sorg utan en tragedi.

Men kan du förstå att det faktiskt finns kvinnor som känner sorg över att de behövde ta smärtstillande för de egentligen inte ville det? Att då träffa på någon med din attityd som bara viftar bort problemet är inte roligt. Man vet själv att det egentligen inte borde vara ett problem men likväl så gnager det på en.

Jag upplever att man (tack och lov) har tagit till sig problemet på "mitt" sjukhus och "min" MVC och faktiskt gjort något åt det. Märker stor skillnad på första barnet och tredje barnet och då har personalen i stort sätt varit den samma vid båda tillfällena.

 

[Petruska]

Sv: Det här med att föda barn

Nej jag har inte skrivit att du har sagt något sådant. Det är din attityd till problemet jag belyste.

Men kan du förstå att det faktiskt finns kvinnor som känner sorg över att de behövde ta smärtstillande för de egentligen inte ville det? Att då träffa på någon med din attityd som bara viftar bort problemet är inte roligt.

Nej, du belyste inte min attityd till något problem. Om du hade gjort det, hade jag ju på något vis känt igen mig. Det gjorde jag inte alls. Du drog däremot slutsatser som var rätt underliga (och som inte följde på premisserna).

Vad jag kan förstå eller inte, är inte heller vad frågan handlar om. Huruvida jag skulle vifta bort problemet om jag kom i kontakt med det, vet du ingenting om.

Det är så himla underligt att jag ger uttryck för åsikter och så hittar du på hur du tror att jag på grund av de åsikterna agerar gentemot andra personer, och så kritiserar du mig för det. Varför i all världen då?

 

[majola]

Sv: Det här med att föda barn

* delvis kl*

Jag tänker t ex förbereda mig på att bebisen kanske/sannolikt hamnar på neo.
Var jätteledsen/orolig när första blev inlagd, och superbesviken när jag inte fick ha med mig andra in på bb, där de andra låg och gullade sig med sina bebisar medan jag låg ensam i min säng. Mina barn har visserligen bara behövt övervakas, det var aldrig någon direkt fara, men jag hoppas att jag kan hantera det bättre om jag är mer inställd på det.

 

[Embe]

Sv: Det här med att föda barn

Nu hoppar jag in utan att läsa resten av diskussionen, men om du inte fått det här tipset innan, så var det något som hjälpte mig mycket i förberedelsen inför förlossningarna;

Boken "Att föda" av Gudrun Abascal. Den handlar rätt och slätt om hur kroppen fungerar, vad som händer med den under en förlossning, och även om olika utgångar/scenarier.

Toppen, tyckte jag!

Mina egna förlossningar var helt olika. Den första skedde med helt "öppet sinne" (jag hade faktiskt inga förväntningar mer än överlevnad (utan att vara rädd) - jag ville ta det som det kom). Jag använde mig av lustgas och hade ett väldigt starkt värkarbete men så kom bebisen inte ner som han skulle under krystningsskedet pga en svullen kant på livmodermunnen som vägrade att svälla av, så till slut blev det sugklocka med stora komplikationer och sedemera operation. Bebis på neonatalen och jag sövd. Det var tufft förstås, ffa första tiden efter pga stor blodförlust, och sedan en lång läkning. Jag var dock beredd på något vis (min mamma var med om samma sak när hon födde min storasyster - jag snittades ut), så sålänge jag inte var gravid igen så kändes det ok att tänka på förlossningen. Vi hade fått vår friska bebis.

Inför andra förlossningen så gick jag på Auroramottagning, för när den graviditeten var ett faktum så var det svårt att hålla oron för en upprepning borta - dock inte för förlossningen i sig - utan för komplikationerna. Vår Aurora-BM var fantastisk!!
Den förlossningen skedde sen genom sk. kontrollerad igångsättning, dvs de tog hål på hinnorna (jag hade då varit 3cm öppen i flera veckor redan) i v.37+2, pga dåliga levervärden ihop med den tidigare förlossningen.

Innan hinnorna så sattes en epidural, något jag inte hade första förlossningen. Allt detta för att min kropp inte skulle börja motarbeta mig när smärtminnena kom tillbaka. Epiduralen verkade dock inte som den skulle och lades om efter att hinnorna var tagna, men den fungerade aldrig. "Jag kollar igen om 50min" sa läkaren, så får vi lägga om den ingen om den inte tagit då. Det hanns inte med för då var bebisen redan ute

Det tog inte ens EN timme från första värk till bebisen var ute, två krystvärkar. 45min efter att de la om epiduralen. Inget värkstimulerande, ingenting. Det hade då gått knappt 3h sen de tog hål på hinnorna - då hade jag inte ens minsta sammandragning, hade dock haft kraftiga förvärkar nattetid i någon vecka innan - så pass att jag trodde vi skulle behöva åka in, men inte när det väl var dags, då var det stiltje i magen.

Jag satt i duschen 1h efter bebisen kommit och kunde inte sluta skratta. På hemvägen dagen efter så kändes det som att jag skulle kunna springa ett marathon. Jag var helt hög. Skillnaden var MILSVID! Vilken revansch!

 

[Mabuse]

Sv: Det här med att föda barn

KL
Nu tror jag att några av er diskuterar helt olika saker.

Endel BLIR ju uppenbart besvikna över att förlossningen inte blir som de tänkt sig på en helt annan nivå än att bebisen inte kommer ut och är frisk.

Absolut, men det är ju inte samma sak som ingen förlossning någonsin blir som man har tänkt sig, det var det jag opponerademig mot, att det aldrig skulle bli som man har tänkt sig oavsett vad man har tänkt.

 

[Mirre]

Sv: Det här med att föda barn

Barn ett föddes halvsittandes på rygg.
Provade tens under öppningsarbetet, helt verkningslöst på mig.
Vetekudde och varmt bad hjälpte däremot.
Hade lustgas under krystarbetet, fungerade bra fast i efterhand kan jag önska att jag varit mer "med" och inte så borta som man blir av lustgasen.
Själva krystningsarbetet tog en timme, hur lång tid det tog totalt vet jag inte riktigt.

Barn två föddes i samma ställning, provade vetekudde under öppningsarbetet men det hjälpte inte alls. Bm tyckte vi skulle åka hem "för jag hade inte tillräckligt ont" vi har 3.5 mil till sjukhuset och ingen egen bil.
Sambon gick och pratade med en annan bm som blev alldeles uppjagad, vi skulle absolut inte åka hem. Under tiden hade jag gått in och duschat, fick ropa på sambon att sonen var på väg ut. Fick hjälp till sängen och 15min senare var han ute. Lustgas då med.

 

[Kilauea]

Sv: Det här med att föda barn

* delvis kl*

Jag tänker t ex förbereda mig på att bebisen kanske/sannolikt hamnar på neo.
Var jätteledsen/orolig när första blev inlagd, och superbesviken när jag inte fick ha med mig andra in på bb, där de andra låg och gullade sig med sina bebisar medan jag låg ensam i min säng. Mina barn har visserligen bara behövt övervakas, det var aldrig någon direkt fara, men jag hoppas att jag kan hantera det bättre om jag är mer inställd på det.

Det där är nåt som jag redan nu tänker på och kommer försöka förbereda mig på. Pga diverse mediciner sa BM när jag pratade med henne om en framtida graviditet att jag nog får räkna med att barnet hamnar på neo ett tag. Behöver inte betyda att barnet är dåligt så, men för just övervakning.