Det här med att föda barn

[DarkInNight]

Sv: Det här med att föda barn

Lite konkreta frågor:

Vilken ställning födde du i och varför?
Vilken typ av smärtlindring använde du och varför just den?

Halvsittande

Värkarna började 02.10 på natten och dottern kom 17.20 på dagen , krystvärkar i en kvart.
Led av rejäl sömnbrist och kunde inte hantera smärtan = EDA på eftermiddagen.
Bad hjälpte inte.
Akupunktur hjälpte inte.
Lustgas hjälpte inte.

Om jag blir gravid en gång till kommer jag tamefan se till att jag får sova månaden innan beräknad bf...

Någon skrev att hon förväntat sig dödslängtan men att det inte blev så.
Jag hade sådana smärtor att jag trodde jag dog. Det var synd. Det förstörde rätt mycket med anknytningen tror jag.

 

[Mirtai]

Sv: Det här med att föda barn

Stort tack för alla era svar

Jag är helt med på linjen att inte planera för mycket och inte ha en massa förväntningar på "den perfekta förlossningen" men som den kontrollmänniska jag är vill jag iaf veta lite vad som väntar mig.

Tänker att det är bra att ha en grundplan vilken typ av smärtlindring jag kan tänka mig och vilken typ jag absolut inte vill ha osv. Sedan får man ju ta det som det kommer ändå såklart!

Bara för att ajg började tänka på det här i veckan (har varit bortrest) så hade jag idag en inbjudan från mvc i brevlådan med inbjudan till föräldrakurs samt erbjudande om studiebesök på förlossningen. Så nu kommer nästa dumma fråga, ska man gå på alla de erbjudna datumen på föräldrautbildningen eller är det bara en gång? Det var hel omöjligt att läsa sig till på inbjudan nämligen...

 

[FlipTheFrog]

Sv: Det här med att föda barn

Så nu kommer nästa dumma fråga, ska man gå på alla de erbjudna datumen på föräldrautbildningen eller är det bara en gång? Det var hel omöjligt att läsa sig till på inbjudan nämligen...

Det är säkert olika, men vårt MVC erbjöd fem (tror jag det var) träffar med fem teman. Vi gick på de två som handlade om förlossningen och på den som BB:s amningsmottagning höll i. Den första och sista träffen handlade om att bli en ny familj, om relationer och livspussel etc.

Till din ursprungsfråga: Jag klarade mig bra på lustgas och jag lärde mig snabbt när och hur länge jag skulle andas in den, blir nog annars lätt för mycket eller att man slutar för tidigt eller tar den i fel läge. Ffa vid andra förlossningen kände jag att jag hade stor nytta av att 'gå in i mig själv' och fokusera, och vid andra förlossningens krystfas så var jag väldigt mer effektiv då jag tänkte "blås ut ljus" (istället för vid första förlossningen, då jag mer gick på spåret "hård i magen").

Jag drog lotten snabb och lätt förlossning båda gångerna. Andra gången så trodde jag att jag bara haft förvärkar när jag i själva verket var helt öppen..

Att ha förtroende för sin BM är nog viktigt också. Födde halvsittande båda ggr (för att det kändes bäst så) men coachades till att ta några krystvärkar liggande på sidan också vid första förlossningen.

Lycka till!

 

[majola]

Sv: Det här med att föda barn

Första barnet
Vilken ställning födde du i och varför?
Knästående. Det var det enda som funkade. Bm ville att jag skulle prova halvliggande när han fastnade lite grann, men det blev inte bra alls (vilket hon insåg redan nästa värk, så jag vände tillbaka)

Vilken typ av smärtlindring använde du och varför just den?
Ingen under förlossning, någon spruta och lustgas när de sydde tror jag.

Kom in helt öppen, sonen föddes två timmar senare. Fanns ingen tid för smärtlindring.


Andra barnet:
Vilken ställning födde du i och varför?
Knästående, sa att jag ville det och det var helt ok för bm.

Vilken typ av smärtlindring använde du och varför just den?
Meptiddropp och några jäkla globuli. Hjälpte inte ett dugg tyckte jag. Sedan lade de spinal för att sy, det var rena himmelriket.

Denna gången skulle vi åka in i god tid. Kom in runt 21-22, bm sa att förlossningen inte hade startat ännu, värkarna syntes inte på ctg (men jag kände dem) och jag var bara 1-2 cm öppen. Ville skicka hem oss. Promenerade en timme sedan ny undersökning men ingen skillnad. Fyllde i eda-papper. De ville egentligen skicka hem oss, men eftersom första förlossningen gick så snabbt, vi har en bit att åka och det var galet dåligt väder, så lade de istället in mig. Var på avdelning ca 20 minuter, sedan tog det fart. Hade värkar i någon timme kanske, skickades sedan tillbaka till förlossningen, öppen 7-8 cm vid 3, för sent för eda, 04:45 är hon född.

Första förlossninge var jättepositiv. Jag var väl förberedd (mitt tips: Hypnothic Birthing av M. Mongan!) och när jag väl fattade att det var på g så hade jag bara runt 3 timmar kvar.

Andra förlossningen var mycket jobbigare. Ondare värkar, ondare utdrivningsskede. Galna eftervärkar (med första barnet upphörde smärtan när han var ute, med dottern fortsatte värkarna).

För en tredje förlossning ska jag förbereda mig nogrannare igen (kör hypno-birthing igen, det är super), jag tror det är a och o att man inte blir spänd och stressad.

 

[Sar]

Sv: Det här med att föda barn

Vilken ställning födde du i och varför?
Vilken typ av smärtlindring använde du och varför just den?

Med våra tvillingflickor lustgas och hängde över saccosäck i sängen. Jag försökte andas och omfamna smärtan och det fungerade bra, inte vid något tillfälle gjorde det lika ont som att slå sig riktigt rejält på knät. Att hålla min sambo i handen hjälpte också. Nu blev det till slut akutsnitt där eftersom de låg fel och inte skruvade ner sig trots att jag legat öppen så länge.

Med sonen hotade läkaren med ännu ett snitt så jag valde att få en epidural för att orka stå upp mer (jag öppnar mig snabbt i början, sedan blir det trögare). Den satt otroligt bra, jag hade full känsel och kontroll men den tog liksom bort den värsta udden från värkarna. Att hålla i sambons hand hjälpte ingenting. Jag ville helst föda på knä men min bm (som var ovän med läkaren hela tiden) sa att om jag födde i gynställning så skulle hon ha bäst möjlighet att hjälpa mig. Hon hann med att stoppa tillbaka en del (hand?) som ville ut först och jag sprack ingenting.

 

[Majkem]

Sv: Det här med att föda barn

Är det ingen mer som blivit igångsatt? Det blev jag första gången och vet därför inte riktigt hur det ska bli den här gången.

Vattnet gick på onsdagkvällen men inga värkar så in för koll på torsdagen och fredagen. Småläckte hela tiden vilket var jobbigt. På natten till fredag upptäckte jag att det var bajs i fostervattnet och då fick jag åka in lördag fm. Ingen bråska där inte. Blev igångsatt 11.00.

Värkarna blev ganska snabbt väldigt starka men jag öppnade mig typ ingenting. Mycket lustgas från början vilket inte hjälpte alls (mer än att jag kände mig full och kunde skrika i masken istället för rakt ut) så på em fick jag första ryggmärgsbedövningen. Helt vansinniga värkar som gjorde att jag hade dödslängtan och efter ett par timmar upp med läkaren och EN TILL ryggmärgsbedövning. Det enda som hände då var att jag tappade känseln helt i benen så jag kunde inte gå. Mådde dessutom illa och låg på golvet i duschen och kräktes och bajsade ner mig samtidigt.

Sen skiftbyte av barnmorskor och då säger den nya "men herregud, känner du inte att du har krystvärkar, du är redo att föda". Och det hade jag nog varit ett bra tag men ingen hade kollat hur öppen jag var sista tiden eftersom det gick så långsamt i början.

Så när jag väl födde så halvsatt jag men var så jävla trött rent ut sagt efter att knappt ha sovit på 3 dagar pga läckande vatten och väntan på värkar att jag knappt klarade krysta. Men det gick till sist och ut kom hon. Men roligt var det inte och sugen på nästa förlossning är jag INTE! Men på nåt sätt går väl det också...

Men tipset från mig, när du känner att du ska bajsa på dig eller gör det så är bebis nästan på väg ut! Önskar att nån sagt det till mig innan!

 

[Scata]

Sv: Det här med att föda barn

Men tipset från mig, när du känner att du ska bajsa på dig eller gör det så är bebis nästan på väg ut! Önskar att nån sagt det till mig innan!

Håller med!! Önskar att någon sagt det till mig också!
(säger jag som glömde säga det i mitt förra inlägg... )

 

[Snurrfian]

Sv: Det här med att föda barn

Är det ingen mer som blivit igångsatt? Det blev jag första gången och vet därför inte riktigt hur det ska bli den här gången.

Jag blev igångsatt med min första, men det var en betydligt segare... Jag blev inskriven på torsdagen, fick tabletter tre gånger om dagen och gyn undersökning två gånger om dagen... Hände absolut ingenting, det var urtrist och tack och lov var vi flera som var där på igångsättning så vi kunde prata med varandra.
På lördagen fick jag åka hem på permission, söndag morgon började jag känna av lite värkar. Vi var hemma ett tag, åkte sen närmare sjukhuset och var ute och gick rätt mycket. På efm fick jag komma in på kontroll i och med att jag var under igångsättning, de bestämde att jag skulle vara kvar på sjukhuset och framåt morgonen på måndagen så fick jag åka ner till förlossningen igen. Jag hade regelbundna värkar men det hände inte så mycket så jag fick dropp för att förstärka värkarna, det gjorde mer ont men hjälpte inte så mycket. Sen måndag kväll togs beslut om akutsnitt. Då var jag fullständigt slutkörd...

Min andra var jag in på överburenhets kontroll, läkaren glömde bort oss, stressade in efter påminnelse från BM. Kom in, kollade ul gjorde en gyn undersökning på 1 min och sa att det kommer att dröja innan det kommer något barn. Vi åkte hem, och på kvällen drog värkarna igång...
Även den gången tog det tid, han är född ungefär 30h efter att värkarna kom igång och då med sugklocka eftersom hjärtslagen gick ner...

Jag hade all smärtlindring som de rekommenderade...

 

[FengurLaugar]

Sv: Det här med att föda barn

Jag hade inga förväntningar alls utan tänkte bara ta det som det kommer och litade på att personalen kunde hjälpa mig på bästa sätt

Blev rätt bråttom då dom inte ville att vi skulle komma in när jag ville först så jag stod ut så länge jag orka hemma! Hade varit inne och vänt kvällen före och ville inte bli hemskickad igen. Jag varken lät eller såg särskilt påverkad ut enligt personalen när vi väl kom in så ingen trodde det skulle bli barn då, men skulle få smärtlindring för att få sova i alla fall, hade inte sovit på ca två dygn. En halvtimme efter att vi kommit in började krystvärkarna så helt plötsligt blev det bråttom! Födde i mina egna kläder för jag hann aldrig byta om. Halvlåg i typ gynställning och fick lustgas som smärtlindring då det var för sent med annat och den räckte gott och väl Själva förlossningen var inte så farlig tyckte jag, jobbigast var det hemma för de riktiga värkarna började direkt vi kom hem efter att ha varit inne för en koll på kvällen. Hade aldrig regelbundna och täta värkar så det var därför dom inte ville att vi skulle komma in nu. Glad att jag orkade vänta för jag gjorde hellre allt "förarbete" hemma än på sjukhuset, men tur att vi inte vänta en timme till för då hade jag fått föda i bilen eller ambulansen :P

Min största skräck inför förlossningen var att bli liggandes i flera dygn på sjukhus med värkarbete mm och det slapp jag då jag var så stönig och klarade det själv hemma och sen bara åkte inte fick ut ungen efter en timme

 

[Mabuse]

Sv: Det här med att föda barn

Jag tror verkligen inte man generellt ska ge tips om att försöka vara "duktig" och hålla sig hemma så länge som möjligt. Jag har fått kramper som ser ut ungefär som grand mal av värkarna bägge förlossningarna, eftersom de stoppar upp effekterna av värkarbetet så blir det ett dödläge med värkar och kramper som skulle hålla på tills jag kollapsade. Första förlossningen kunde de inte sätta epidural, och då fick de akutsnitta till slut, andra förlossningen kunde de sätta epidural som tog bort kramperna, och då kunde förlossningen fortsätta som de skulle, ganska snabbt förlopp och inga komplikationer.

Sånt går ju inte att veta innan, det går inte att förutspå hur just det egna värkarbetet kommer bli och hur kroppen kommer reagera på det. En del har jättelätta förlossningar (hörde till och med någon som tyckte det gjorde ondare att amma än att föda barn, då har man verkligen en enkel förlossning!), andra inte.

Det bästa tipset jag fått var med mitt andra barn, då var ordern att kom in när du behöver hjälp med smärtlindring. Och det är väl egentligen det man kan göra, oavsett om barnet är på väg eller inte, så är det ingen som vinner på att man pinar sig hemma och inte sover på flera dygn för att man har ont men inte vill ta hjälp, och sen är helt slut när den riktiga förlossningen drar igång.

 

[jerseyko]

Sv: Det här med att föda barn

Det var ju verkligen snällt att du får igångsättning. Det märks att vi inte tillhör samma sjukhus. Efter min racerförlossning med ambulans in tyckte de när nästan barn skulle komma att jag inte skulle komma in. Utan vänta hemma på tätare värkar...

Då hade jag några minuter innan dottern föddes 7 min mellan krystvärkarna och de höll i sig 30 sekunder. Sen var hon ute. Förlåt att jag inte höll mig till mallen liksom. Jag blir riktigt glad att du får göra en kontrollerad förlossning!! Skönt!!

Dom 2 första är födda på akademiska i Uppsala.
Nu har jag flyttat och kommer föda i sthlm (fick välja akademiska igen om jag ville, men de e "oskön väg" dit)
Eftersom de är som de är i sthlm med platser så gör dom så för ingen ska behöva föda på parkeringen!

 

[FengurLaugar]

Sv: Det här med att föda barn

Menade inte att tipsa om det, då missförstod du mig eller så uttryckte jag mig dåligt!

Men självklart ska man åka in och få hjälp om man känner att man inte orkar mer. Det sa dom till mig också att det brukar vara rätt att åka när man inte orkar mera och det var så jag gjorde också, så jag ville inte vara "duktig" utan gjorde bara som dom sa och det jag trodde var rätt.

 

[Qbaby]

Sv: Det här med att föda barn

KL
Jag hade inställningen att jag var öppen för all typ av smärtlindring som BM tyckte att jag skulle pröva och att jag var smärttålig och därför inte skulle vara några problem... Oj va fel jag hade

Vattnet gick vid lunchtid på torsdagen, inga värkar kom igång så jag fick komma in för kontroll vid 15. Värkar med 10 min mellanrum och allt såg bra ut. Eftersom vi då hade ca 40 min till förlossningen så sa de åt oss att "Åk till Ikea och kom tillbaka vid 18 tiden för ny kontroll". Vid 18 hade värkarna kommit igång och kom med 5 min, de gjorde en undersökning och jag var öppen 2cm. Pga infektionsrisken så fick jag stanna kvar. Klarade mig bra med andning fram till kvällen då tydligen den nya BM tyckte att jag var trött och behövde sova= sovdos. Värkarna kom inte igång igen så på morgonen, fredag,jag blev igångsatt, nu började helvetet.
Fick värkar som var 5 min långa med ½ min återhämtning.... Gick totalt in i mig själv och fick panik varje gång en värk kom. Motarbetade min kropp hela tiden... Hade dödsångest flera gånger och trodde att jag skulle dö...
Började med lustgas efter ett tag, och det kanske inte tog bort smärtan, men jag blev borta i huvudet och kunde släppa kontrollen lite mellan varven. Fick EDA när jag var öppen 4-5 cm som hjälpte i 2h. Därefter eskalerade det hela och vid 18 hade jag en värk som höll i sig i 10 min. Då gick larmet och jag fick brikanyl för att häva den. Då var jag öppen 7cm. Flera gånger efter detta har jag skrikit att nu får de snitta för jag dör snart... Vid 21 byter de BM igen och då var jag öppen 8½ cm, hon stängde av droppet ett tag och jag fick gå omkring, gå på toa mm för att snabba på det hela. Innan har jag legat på rygg hela tiden.
Krystfasen tog 1½h men den kan jag göra om hur många gånger som helst, då arbetar man ju med sin kropp... 00.02 föddes vår son, med 2 BM hängades på magen och sugklocka...

Inför kommande förlossning går jag hos en aurora och kommer styra BETYDLIGT mer än förra...

//Qbaby

 

[DarkInNight]

Sv: Det här med att föda barn

Inför kommande förlossning går jag hos en aurora och kommer styra BETYDLIGT mer än förra...

//Qbaby

Tycker du är otroligt modig som vill gå igenom en ny graviditet trots din förlossning.

Jag har långt ifrån lika hemsk förlossning som dig, men ändå börjar jag nästan alltid gråta (inte av lycka..) när jag tänker tillbaka på den. Minnet av förlossningen är en del till varför jag tvekar inför ett till barn.
Jag har kört in i bilar, gått omkull med hästen och fått honom över mig så mjukdelarna i benet blev krosskadade, men de skadorna var ingenting mot smärtan på förlossningen.

 

[Derivata]

Sv: Det här med att föda barn

Ja,du

Under hela min graviditet låg jag i "hårdträning" fysiskt, dels för att försöka minska antalet gravidkämpor och dels för att vinna loppet förlossningen. Graviditetskrämporna slapp jag och jag även om jag inte riktigt ville tänka mig in i själva förlossningsförfarandet så var hela min sinnesbild att min kropp var så fysiskt förberedd på den som det någonsin gick.

Två dagar före BF var en underbar vårkväll. Jag hängde med maken ut i skidspåret och vaggade loss uppemot en mil. Sen vår med underbart skidföre, hårt underlag, ett staktag och jag gled hur länge som helst. Klockan 12 den natten vaknade jag med mensvärk. Jag trodde bara att det var några förvärkar, så jag gick upp för att gå omkring lite. "Mensvärken" återkom hela tiden och jag började inse att det kanske var något mer. Höll mig i vardagsrummet för jag tänkte att det var bäst att maken fick sova lite. Han vaknade dock när jag började oja mig allt mer, då hade jag börjat klocka mig själv och värkarna återkom med mindre än tio minutersintervall. Ringde förlossningen som tyckte att jag skulle komma in när jag kände att jag inte kunde vara hemma längre, har fem minuter till förlossningen när det inte är trafik. Tog en dusch och sedan åkte vi in. Stannade på nattöppna statoil och köpte massor av cola, som jag annars aldrig dricker men jag fick för mig att jag skulle behöva det under mitt lopp, eller förlossningen heter det ju.

Blev kollad och visst var det något på gång. Studsade in i förlossningssalen likt en os-atlet inför start. Full av tillförsikt och mod. Här skulle det minsann vinnas OS-guld i bäbisutdrivning. Klockan 6 på morgonen var jag inte lika tävlingsinriktad längre utan började be om att få bli plockad av banan. Den smärtlindring jag inte tagit saknades nu. Jag var inte alls bra på det där med att föda barn Just innan sugklockan kom fram vid halv elva så kom han äntligen.

Nåja lite tröst i min självömkan fick jag allt när jag hämtade mig väldigt snabbt från både förlossningen och efterföljande nedsövningen för operationen av moderkakan som inte ville följa med ut. Jag försökte få personalen till att longera mig lite på parkeringen först och se om det skulle hjälpa efterbörden ut. De tyckte att operation var en bättre ide.

Nu i efterhand kan jag väl inse att 7 timmar inne på förlossningen inte var någon bottenplacering och att jag i jämförelse med många andra hade det lätt. Men jag hade byggt upp en sådan självbild av mig själv som ett fysmonster med full kroppskontroll, ha som att det skulle hjälpa.

men som konkreta svar, halvsatt i sängen, vägrade allting annat, det kändes för konstigt. Smärtlindring, bara lustgas, hjälpte bra tills krystvärkarna kom, då ville jag gå hem.

 

[DarkInNight]

Sv: Det här med att föda barn

Jag var inte alls bra på det där med att föda barn

Jag tror du var jätteduktig!

Förövrigt en himla kul skriven beskrivning

 

[MM]

Sv: Det här med att föda barn

Jag blev igångsatt med första. Dom satte en gel på morgonen på livmodertappen och sen skulle jag ligga i sängen en timma. Dom kom tillbaka och jag var öppen 1 cm. Då tog dom vattnet. Sedan gick det några timmar och jag kände inte av några värkar även om jag hade dom. Mellan dom tog vattnet och första riktiga värken kom så gick det 8 timmar. Sen satte dom värkstimulerande dropp. Sonen var ute 7 timmar senare.
För min egna del så räknar jag att förlossningen började först när första riktiga värken kom, och då tog det totalt 7 timmar. Ska man räkna från det att dom satte gelen så tog det 16 timmar.

Med andra som startade av sig själv så tog det också prick 16 timmar. Dock tog det 4 timmar innan värkarna började kännas rejält, så då körde vi in.
Jag fattade inte ens att värkarna startat fören 2 timmar efter det börjat. Trodde jag hade världens magknip bara tills hela slemproppen låg i pappret när jag var på toa. Men ja, men tanke på att jag gått 8 dagar över tiden så borde jag fattat att det var på gång men nej då.

 

[Hyacinth]

Sv: Det här med att föda barn

Kl


Jag fick värkar på kvällen/natten, höll ut så länge jag kunde sen tog vi taxi till sjukhuset.
Öppnade mig långsamt, fick bada, vandra och sen tog de hål på hinnorna.
Sen sattes värkstimulerande dropp, lustgas och sedan epidural.
Vid förlossningen lossnande navelsträngen, moderkakan ville inte komma ut och jag blödde (2liter) så jag hamnade på operation och x antal timmar senare träffade jag barnet.

Om jag skulle föda barn igen skulle jag be sambon att inte peppa mig (oerhört irriterande) och hoppas att jag fick ha samma bm hela förlossningen. Samt kejsarsnitt
För mig var det urjobbigt och satt (sitter) i länge, men personalen på förlossningen var super och stöttade och gjorde allt de kunde.

Det jag skulle vilja säga är att man ska våga tala om hur man mår, vad man vill och om det inte funkar.
För mig blev tiden efter förlossningen tuffare än förlossningen, det var jag inte helt förberedd på.

 

[Brandgul]

Sv: Det här med att föda barn

Och jag är din raka motsats i alla avseenden och har fött barn på löpande band.

Tänk att sådant där vet man aldrig innan.

 

[Scata]

Sv: Det här med att föda barn

Underbar beskrivning