Det här med att föda barn

[Rumpnissen]

Sv: Det här med att föda barn

Min förlossning började vid 10.00 på förmiddagen, vilket jag inte alls förstod då eftersom jag hade haft förvärkar till och från i flera veckor innan. Det var först framåt 15-tiden som jag började ana oråd.
Ca 17.00 sätter jag på TENS:en, mest för att jag ska lära mig hantera den och kolla hur det fungerar. Runt 18.00 ringer jag förlossningen för då har jag värkar med 2-6 minuters mellanrum, osannolikt oregelbundna men i alla fall återkommande. Har fortfarande på TENS:en och inte speciellt ont. Får rådet att ta två panodil och ett bad, samt återkomma när värkarna är regelbundna.
18.40 börjar det bli riktigt obehagligt och sambon bestämmer att nu åker vi till förlossningen, jag tycker han är mesig och envisas med att hänga upp tvätten först.
Ca 19.10 går vattnet och då började det göra ont, men först då.
19.40 kommer vi till förlossningen och jag undersöks. Nu gör det riktigt ont. TENS:en tas bort för jag trasslar bara in mig i sladdarna . Är fullt öppen, får lustgas men kan inte hantera den så den slänger jag iväg.
Jag vill stå upp men det får jag inte utan måste lägga mig i sängen. Jag vill ligga på sidan men det får jag inte utan blir överrullad på rygg.
Själva utdrivningen gjorde vansinnigt förbannat jävla ont. Fortfarande ingen bedövningen. Sonen föddes 20.04. Fick lustgas och bedövningsspray när de sydde. Då var lustgasen härlig .

Nu väntar jag barn igen och har egentligen bara ett krav om jag ska gå med på att föda på samma förlossning igen:
*Låt mig vara i precis den ställning jag vill så länge mitt barns liv och hälsa inte riskeras.

Sen vore det trevligt att hinna lära sig hantera lustgasen så man är hjälpt av den, men sannolikheten är ganska liten.

TENS kommer jag hoppa över denna gång. Den hade "för bra" smärtstillande verkan på mig, bättre att veta att det satt igång .

 

[Tora]

Sv: Det här med att föda barn

Det här är ju jättesvårt eftersom man aldrig vet förrän efteråt hur det blev. Men generellt skulle jag säga att:

Planera för det bästa, förbered dig på det värsta och var beredd på att det inte blir alls som du tänkt dig.

Ett mer konkret tipps: andning, andning och andning. Det kan göra en enorm skillnad. Det går att träna på i det oändliga och ju mer du tränar ju bättre effekt blir det.

 

[tyra1]

Sv: Det här med att föda barn

Jag rekommenderar att skriva ett förlossningsbrev. Första barnet gjorde jag det inte då jag inte trodde att det behövdes eftersom det var planerat snitt. Det ångrar jag. Nästa barn skrev jag ett och det blev en helt annan upplevelse. Kände mig helt trygg fast det slutade med ett akut snitt.

 

[Mabuse]

Sv: Det här med att föda barn

Det där tycker jag är så märkligt, att man ska förbereda sig på att det inte alls blir som man tänkt sig. Jag har fött två barn, och första gången blev det mycket riktigt inte alls som jag hade tänkt mig. Närmare bestämt blev det inte alls som läkarna och barnmorskorna hade tänkt sig heller, det blev rena katastrofen till förlossning som tog ett år att repa sig från psykiskt och fysiskt, två månaders sjukskrivning efter förlossningen där jag inte kunde ta hand om bebisen själv, och så vidare. Det hade jag ju inte tänkt mig precis, och med all rätt, för så brukar det verkligen inte bli när man föder barn.

Andra gången gick det precis som jag hade tänkt mig, en hyfsat normal förlossning, där man är lite mörbultad efteråt men inte behöver bli sjukskriven eller behöver månader av läkarvård efteråt.

Men detta att oavsett hur man har tänkt sig förlossningen, så ska man vara inställd på att det kommer bli helt annorlunda, det fattar jag inte. Varför i all världen skulle det vara så, som att hur förlossningar skulle vara helt omöjliga att tänka sig?

Uppenbart är det inte sant heller, de flesta har ju normala förlossningar, som blir ungefär som man skulle kunna tänkt sig.

 

[Tora]

Sv: Det här med att föda barn

Alltså nu kan du väl ändå inte vara seriös?

Det är väl ändå absolut minimum att vara beredd på att saker och ting inte blir som man tänkt sig?

 

[Mabuse]

Sv: Det här med att föda barn

Varför det? Om det man tänker sig är en normal förlossning, som man får ta som det kommer, alternativt ett akutsnitt, varför skulle det inte bli som man tänkt sig då, menar du? Och som sagt, min andra förlossning blev som jag hade tänkt mig, dvs ingen katastrof utan ett normalt förlopp där ingen dog eller blev allvarligt skadad. Och det är ju rätt rimliga förväntningar, det är ju ändå relativt ovanligt med såna katastrofförlossningar.

Just detta att vad man än tänkt sig, om det så är alla möjliga förlopp som mänskligheten känner till, så kommer det aldrig att bli det man tänkt sig, är orimligt. Vad ska det bli för förlossning då menar du, om man faktiskt tänkt sig allt, att man föder en kattunge, eller vad? Förlossningar är ju inte magi, där precis vad som helst kan hända, utan det finns ju ändå ett normalförlopp, och en del vanliga komplikationer. Om man tänker sig att man kommer föda vaginalt eller med snitt, hur blir det då om det inte blir som man tänkt sig, menar du? Vilka ytterligare alternativ är rimliga?

 

[Tora]

Sv: Det här med att föda barn

Jag tycker du resonerar väldigt konstigt.

De flesta har ju någon form av inre bild av en förlossning. Man kanske inte vill ha bedövning eller man vill ha all bedövning.

Sen visar det sig att man inte han med bedövningen eller att det gjorde bra mycket ondare än vad man någonsin trodde och så vill man inget annat än ha bedövning.

Eller att förlossningen plötsligt slutade i kejsarsnitt.

Så absolut skall man vara beredd på att det inte blir som man tänkt sig. Framför allt när det gäller första förlossningen men även efterföljande.

Tex en av min grannar födde sitt andra barn hemma i badrummet. Det hade hon absolut inte tänkt sig.

Det är ju mycket bättre att vara beredd på att det inte blir som man planerat än att man är totalt förtvivlad för att saker och ting inte utvecklas som man trodde. Det behöver ju inte vara några enorma stora saker utan faktiskt små saker som gör att det inte riktigt blir som man planerat.

 

[turbofling]

Sv: Det här med att föda barn

Det jag saknade pa föräldrautbildningen var just om hur det kan bli när allt inte gar som planerat. Det nämdes inte ett ord om aktuta snitt, stora bristningar osv, visst vill dom kanske inte skrämmas men jag tycker ända att det är bra att vara förbered pa det ocksa och läsa pa om hur det fungerar.

Sen är det saklart bra att ha inställningen att man ska klara det och att allt ska ga bra.

 

[Mabuse]

Sv: Det här med att föda barn

Fast det beror ju på hur mycket man har låst sig innan. Ett vettigt råd är väl att var beredd på att det kan bli på lite olika sätt, det är svårt att förutspå exakt hur det kommer gå, särskilt med första barnet när man inte vet hur ens kropp fungerar i det läget, men det innebär ju inte att oavsett vad man tänkt sig, så kommer det aldrig bli som man hade tänkt sig.

För det är ju inte sant - alla människor har inte planerat sin förlossning i detalj innan, det finns många som har tänkt sig att ja, det kan bli på en massa olika sätt, det kommer förmodligen göra ont, och förmodligen kommer alla överleva. Om det är vad man tänkt sig, så skulle jag säga att det nästan säkert kommer bli som man hade tänkt sig. Det är extremt ovanligt med förlossningar som inte gör ont alls, och det är väldigt ovanligt att någon dör. Det troliga är att det precis som man hade tänkt sig.

Om man däremot har planerat i detalj hur det ska bli, ja, då är det inte troligt att det kommer bli exakt som man tänkt sig, eftersom det är svårt att förutse förloppet på det sättet.

Så om det kommer bli som man hade tänkt sig eller inte, beror ju väldigt mycket på vad det är man har tänkt sig. Att det garanterat aldrig blir som man hade tänkt sig, oavsett vad, är lögn. Som sagt, med min andra förlossningar hade jag tänkt mig att det skulle bli vaginalt eller akutsnitt, och precis så blev det. Det blev exakt som jag hade tänkt mig. Således är det inte sant att förlossningar aldrig blir som den som ska föda hade tänkt sig, utan det beror mycket på vad det är som man har tänkt sig.

Jag tycker att det är väldigt konstigt resonemang att det inte skulle gå att veta nånting om vad som händer vid en förlossning, tvärtom vet vi ju väldigt mycket om vad som brukar hända, och vad som kan gå snett, och vad man brukar göra då. Det är ju inte så att ibland kommer bebisen ut genom örat, och ibland blir det en katt, och ingen kan alls veta vad som händer.

 

[Mabuse]

Sv: Det här med att föda barn

Det jag saknade pa föräldrautbildningen var just om hur det kan bli när allt inte gar som planerat. Det nämdes inte ett ord om aktuta snitt, stora bristningar osv, visst vill dom kanske inte skrämmas men jag tycker ända att det är bra att vara förbered pa det ocksa och läsa pa om hur det fungerar.

Sen är det saklart bra att ha inställningen att man ska klara det och att allt ska ga bra.

Fast det menar jag inte, man kan absolut tänka sig att det kan bli akutsnitt, för det blir det ju ibland. Men att fördjupa sig i alla möjliga hemska komplikationer innan, och vara beredd på att precis varenda superovanlig komplikation ska drabba just en själv, det tycker jag verkar vara att skrämma upp sig i onödan. Det är ju t ex inte helt ovanligt att patienter som genomgår akutsnitt blir traumatiserade, och det kan hända att man själv och/eller barnet dör, och det kan ju vara bra att veta att det kan hända, men jag skulle ju inte råda någon att gå in och förvänta sig att ja, det du borde förvänta dig är att du och barnet dör, för om det vore så, att döden är den troliga utgången av en förlossning, skulle ju ingen människa föda barn. Det kan hända, men det är ju inte precis det troliga förloppet. Likadant med katastrofsnitt och jättebristningar - det kan hända, men det är ju inget man ska räkna med, att det troligen blir så (om man inte har några särskilda komplikationer som försvårar saken).

Det troliga är att det går bra, i meningen en vaginal förlossning där alla klarar sig ganska bra och ingen får bestående men. Och det kan hända att det går lite snett, typ akutsnitt, jättebristningar, och annat. Rent statistiskt är det inte det troligaste utfallet, men man kan ha med det i beredskapen. Är man beredd på lite av varje, så kommer det troligen att bli ungefär som hade tänkt sig, det finns ju inte riktigt oändligt med saker som kan hända.

 

[Tora]

Sv: Det här med att föda barn

Jag tror vi pratar om helt olika saker.

Ts skrev här att hon är gärna vill ha kontroll och planera.

Så mitt råd till henne var planera för det bästa (dvs din "drömförlossning"), var beredd på det värsta (det kan faktiskt sluta i akutsnitt eller att man föder i ambulansen eller på vilket sätt man nu absolut inte vill föda på) och var beredd på att det inte blir som du planerat (dvs det kanske inte blir din drömförlossning).

 

[heartstring]

Sv: Det här med att föda barn

Är gravid med mitt första barn och har börjat fundera väldigt mycket på förlossningen.

Inte så att jag är rädd utan mest fundersam på hur den ska bli så bra som möjligt! Så nu hoppas jag att ni som varit med kan tänka er att dela med er av era erfarenheter av sånt som förlossningsställning, smärtlindring och liknande för att hjälpa mig att sortera, fundera och landa i vad jag vill

Lite konkreta frågor:

Vilken ställning födde du i och varför?
Vilken typ av smärtlindring använde du och varför just den?

Jag tycker att du, om du vill, kan leta reda på fakta om all smärtlindring tex. Och fråga dig själv lite hur du vill att förlossningen ska se ut och gå till.
Nu kan man inte bestämma hur allt ska gå och man ska väl inte ha en för stark tanke om att allt bara ska vara som en dröm, men jag tycker ändå det är viktigt att ha sin egen åsikt, om man har det.

Jag tex ville inte ha medicinsk smärtlindring utom ev lustgas, både för att jag ville ha allt så naturligt som möjligt samt att jag inte gillade biverkningarna som det medicinska kunde ge, men jag var ändå öppen för tanken att allt kan hända och således även min inställning.

Min förlossning tog ca 32 timmar från första värk till bebisen kom ut (igångsättning) och det var de sista 2-3 timmarna (?) lustgasen kom in. BM "tjatade" om EDA en gång (jag hade sagt att jag inte ville att de skulle pracka på mig sånt "i onödan" och det gjorde de faktiskt inte då, förutom en som ifrågasatte min tanke en gång, men inte mer än så), men jag tackade nej och fick krystvärkar typ 10 minuter senare.
När hon frågade stod jag och tjöt för att det gjorde ont, men jag ville ändå inte ha edan och såhär i efterhand så vet jag att jag hade så ont för att jag öppnade mig 6-7 cm på 30-40 minuter.
Lustgasen tog de bort när krystvärkarna kom, min man blev lite nervös eftersom jag råkade svimma av den en gång tidigare

Jag födde i gynställning (tyvärr) då allt gick så snabbt när krystvärkarna kom och jag blev lite chockad - jag var inställd på att det skulle ta ett dygn till eller så
Med nästa barn ska jag inte ligga i gynställning. Det är inte den mest optimala ställningen, förutom för BM, då man liksom föder i uppförsbacke och magen trycker på stora kroppspulsådern. Jag hade velat stå i en ställning där tyngdlagen bestämt mer.

Den bästa smärtlindringen var den varma duschen! När de satte skalpelektroden fick jag inte gå tillbaks dit dock (hade jag vetat det innan så hade de inte fått sätta dit en sådan , jag blev jättebesviken när jag inte fick duscha mer!
Sedan hade jag ackupunkturnålar som jag också älskade - de ska jag se till att få tidigare nästa gång!
Lustgasen hade jag med och hade någon hatkärlek till, den är lite knepig att lära sig, men livet blev genast lite roligare med den! Den ska jag dock försöka klara mig utan nästa gång, tänkte jag.

Det jag kommer att vara strängare på nästa gång är avnavlingen, att jag inte vill ha oxytocindroppet för att tvinga ut moderkakan samt att jag vill ha mer lugn och ro innan de ska väga, mäta och allt med bebisen.

 

[Petruska]

Sv: Det här med att föda barn

Det är väl ändå absolut minimum att vara beredd på att saker och ting inte blir som man tänkt sig?

Jag tycker snarare att det verkar vettigt att vara inställd på att det blir som det blir. Att ha en bestämd bild av hur det ska gå till, kan jag inte se någon nytta med överhuvudtaget. Varför skulle man ha det?

Själv hade jag som mål, eller var inställd på, att både barnet och jag själv skulle överleva förlossningen. Det gjorde vi. Redan efter 2-3 dygn med värkar, på sjukhuset, var det dags för akutsnitt och ut kom en frisk bebis!

 

[Tora]

Sv: Det här med att föda barn

Tyvärr är det inte jätteovanligt att kvinnor blir besvikna efter förlossningen.

Jag själv har varit med i en sådan studie då min första förlossning slutade i kejsarsnitt. Detta gällde förstföderskor.

Jag har i normala fall inga problem om det blir si eller så eller något helt annat. Men just detta att det blev kejsarsnitt blev bestämt 5 dagar innan snittdagen. Var en väldig chock för mig.

Jag har hört många berättelser från de andra tjejerna som var med och ibland är det ganska så små saker (som tex min) eller tex en annan av tjejerna som inte han med att få EDA.

Jag hade egentligen inte planerat något alls inför förlossningen utan tänkte mer ta det som det kommer. Men att det skulle bli kejsarsnitt innan ens förlossningen börjat hade jag inte ens övervägt.

Jag tror ändå att det är bra att ha någon form av önskemål. Det togs även upp i gruppen att de som inte bestämt något alls många gånger kände sig överkörda av barnmorskorna.

 

[Petruska]

Sv: Det här med att föda barn

För mig var hela tanken på att en förlossning skulle kunna vara positiv på något annat vis än att bebisen kommer ut (och man slipper vara gravid längre) fullständigt främmande. Det är klart att det är skitjobbigt och gör ont, menar jag.

Jag hade en gräslig förlossning, men jag var inte besviken. Livet är inte bättre än så ibland, helt enkelt.

Om bebisen hade skadats eller dött, hade ju inte "besviken" varit rätta ordet.

 

[Tora]

Sv: Det här med att föda barn

Så fungerar du men alla är vi ju olika.

"Inget att känna sig besviken över". Att säga det till någon som av någon anledning är besviken över sin förlossning är lika illa som att klappa någon på axeln som precis haft missfall och säga "Det är ju bara att försöka igen".

 

[Petruska]

Sv: Det här med att föda barn

Jag sa inte heller att jag har sagt så till någon, eller att jag överväger att göra det. Vad jag säger till andra har öht inte med frågan att göra och jag förstår inte varför det blev inblandat.

Men visst, om någon frågar på förhand, så rekommenderar jag att inte förvänta sig att det blir underbart att föda barn. Nästan alla som har gjort det, säger ju faktiskt att det var det mest smärtsamma de har varit med om.

Motsvarande gäller väl för den mer detaljerade planeringen av det hela, men det har jag mest tänkt mig har att göra med att vi föder på sjukhus med utbildad personal till hands därför att det är de som är duktiga på allt med smärtlindring osv. Man behöver inte vara sin egen expert, helt enkelt, i en ny och ofta lite skrämmande situation. Ungefär som att jag inte tänker ut hur jag vill att mina tandläkarbesök ska förlöpa, utan jag litar på tandläkaren.

 

[Mabuse]

Sv: Det här med att föda barn

Fast om förlossningen går helt åt skogen pga felaktiga beslut från personalen så kan jag tycka att man all rätt att bli besviken, jag vet inte om huvudproblemet då verkligen är att man borde varit mer inställd på att det kanske inte skulle bli som man tänkt sig. Där var ju t ex nyligen ett fall med en förlossningsläkare som envisades med att inte snitta, bebisen dog och mamman fick allvarliga skador. Läkaren blev av med legitimationen. Helt säkert gick ju inte den förlossningen som mamman hade tänkt sig, men att bara säga att jaha, förlossningar blir minsann aldrig som man tänkt sig känns absurt. Problemet var ju knappast mammans förväntningar, utan läkarens felbedömning.

 

[cirkus]

Sv: Det här med att föda barn

KL
Nu tror jag att några av er diskuterar helt olika saker.

Endel BLIR ju uppenbart besvikna över att förlossningen inte blir som de tänkt sig på en helt annan nivå än att bebisen inte kommer ut och är frisk.

 

[Tora]

Sv: Det här med att föda barn

Fast om förlossningen går helt åt skogen pga felaktiga beslut från personalen så kan jag tycka att man all rätt att bli besviken, jag vet inte om huvudproblemet då verkligen är att man borde varit mer inställd på att det kanske inte skulle bli som man tänkt sig. Där var ju t ex nyligen ett fall med en förlossningsläkare som envisades med att inte snitta, bebisen dog och mamman fick allvarliga skador. Läkaren blev av med legitimationen. Helt säkert gick ju inte den förlossningen som mamman hade tänkt sig, men att bara säga att jaha, förlossningar blir minsann aldrig som man tänkt sig känns absurt. Problemet var ju knappast mammans förväntningar, utan läkarens felbedömning.

Som jag skrev förut, jag pratar om en sak du om en helt annan. Det blir väldigt svårt att föra en meningsfull diskussion då.

Jag pratar inte om när det går helt åt skogen. Du tar upp sådana extrema saker. Det finns många mindre saker som gör att det inte blir som man riktigt tänkt sig.