Det här med att föda barn

[Mirtai]

Är gravid med mitt första barn och har börjat fundera väldigt mycket på förlossningen.

Inte så att jag är rädd utan mest fundersam på hur den ska bli så bra som möjligt! Så nu hoppas jag att ni som varit med kan tänka er att dela med er av era erfarenheter av sånt som förlossningsställning, smärtlindring och liknande för att hjälpa mig att sortera, fundera och landa i vad jag vill

Lite konkreta frågor:

Vilken ställning födde du i och varför?
Vilken typ av smärtlindring använde du och varför just den?

 

[Sol]

Sv: Det här med att föda barn

Jag har haft inställningen "jag tar det som det kommer" och har litat på att bm ska kunna vägleda med smärtlindring. Det har funkat bra. Har fött två barn och lustgas+vetekudde har räckt till som smärtlindring. Jag har haft väldigt snabba förlossningar vilket antagligen har påverkat valet av smärtlindring. Man har kanske varken tid eller direkt behov av tex. en epidural när det går fort.

Jag har haft djävulska foglossningar så jag har inte kunnat ligg på rygg utan jag har legat på sidan och fött. Något annat än att ligga har inte varit aktuellt för mig. Jag har instinktivt kastat mig på sidan på sängen och blivit kvar så.

 

[Teilani]

Sv: Det här med att föda barn

Det gick rätt fort här med, men hann ligga en stund i badkar innan krystvärkarna startade, det hjälpte lite grand. När krystandet började och jag kom upp i sängen igen var det bäst för mig att ligga på sidan. Det hade jag inte trott innan, men när jag väl var där så kändes det bäst. Lustgas dök upp där någon stans också, och den hjälpte mig väldigt bra. Smärtan fanns kvar, men den där udden försvann och det blev mer av extrem muskelansträngning än muskelkramp.

Jag tror också det är bra att gå in i det med rätt öppet sinne, och inte ha planerat för varje minut. Då kan det bli väldigt jobbigt om det tex inte finns nåt bad på det förlossningsrum som är ledigt.

Jag visste innan att jag inte ville ha TENS, löjligt känslig för stötar, eller kvaddlar, inte fler sprutor än nödvändigt tack. Jag ville helst inte ha epidural, men hade jag haft ett långdraget förlopp så var jag inte för stolt att ändra mig.

 

[trazel]

Sv: Det här med att föda barn

Min inställning vid båda mina förlossningar har varit att ta det som det kommer. Ingen smärtlindring som jag känt att jag klarat mig utan och så mycket upprätt som möjligt.

Första barnet föddes liggande på rygg eftersom det hängde en person över mig och hjälpte till att "trycka ut" honom. Hade först bara lustgas och sedan även EDA. Jag trodde allvarligt att jag skulle dö av smärtan och tog allt som erbjöds. Det tog ca 12 timmar från att värkarna startade till han var ute. Vi hann vara på förlossningen i 7 timmar.

Andra barnet föddes sittande. Ett par andningar i lustgasmasken och sedan bara "ploppade" han ut. Tog 1,5 timme från det att jag fattat att det var på riktigt (hade haft så mycket förvärkar så det var ingen större skillnad - dessutom varit på koll tidigare på dagen med opåverkad tapp). Helt öppen när vi kom in och 20 minuter senare var han ute.

 

[Mirtai]

Sv: Det här med att föda barn

Jag tänker också att det är bra att inte vara för detaljplanerad men inser att jag har noll koll på hur en förlossning faktiskt går till och lite koll vill jag iaf ha

 

[Andromedae]

Sv: Det här med att föda barn

Jag födde mitt första barn för åtta dagar sedan. Smärtlindring under förlossning var lustgas och en sovdos morfin. I journalen stod det att jag födde "halvsittande" - jag tyckte mest att jag låg på rygg med uppdragna ben, men enligt maken var det halvsittande ändå Jag krystade även liggande på sidan.

Varför på det här sättet? Tja, det blev så helt enkelt. Jag hade väldigt smärtsamma värkar när jag kom in, så jag erbjöds morfin mot dem. När jag hade fått den "sov" jag och öppnade mig relativt snabbt (7 cm på 3 timmar), vilket gjorde att min son förmodligen blev påverkad av morfinet (hans apgar gick från 9 till 5 cirka 8 minuter efter att han föddes). Han var dock helt återställd cirka en halvtimme senare.

Jag hade inställningen att jag tänkte ta det som det kom och lyssna på vårdpersonalens förslag. Det kändes som en bra inställning, och i efterhand är jag nöjd med den smärtlindring jag fick även om det blev lite kaotiskt där ett tag.

 

[sassiball]

Sv: Det här med att föda barn

Inför mitt första barn så tänkte jag mig att smärtan skulle vara så stor att jag skulle få dödslängtan, men så farligt var det inte även om det såklart gjorde ont.

Tråkigt nog kan man inte välja vilken smärtlindring man vill ha, eftersom man inte kan förutse situationen. Alla mina tre graviditeter har jag planerat för EDA, men det har aldrig funnits tid till att få det och det är jag besviken över eftersom man som gravid tror att man får välja.

Men men, man kan ju planera och sen får det helt enkelt bli som det blir, i vissa fall fungerar ju lustgas utmärkt. Även om det gör ont så är det en häftig upplevelse! Och sen när man ligger där på bb så inser man att man faktiskt har skapat en ny liten människa

 

[taccotad]

Sv: Det här med att föda barn

Båda mina föddes när jag låg på rygg/halvsittandes. Men under själva förlossningen var jag till viss del på sidan också. När nr 2 föddes hade jag stor hjälp av duschen, sprutade varmt vatten och det dämpade smärtan enormt mycket.

Lustgas var det enda smärtstillande jag kunde ta då jag är stelopererad i ryggraden var epidural inte aktuellt. En god vän till mig förklarade en gång hur viktig andningen är så med nr 2 var jag totalt fokuserad på enbart andningen. Det gjorde att jag höll mig lugn, fick inte panik som vid första barnet.

Kände mig ganska lugn inför förlossningarna, tänkte att jag fick ta det som det kommer. Nr ett var snabb men jobbig då jag rent mentalt inte hängde med. Nr två var "lagom" snabb och där var jag helt med och som sagt fullt fokuserad på att andas rätt.

 

[Mabuse]

Sv: Det här med att föda barn

Rekommenderar också att ta det som det kommer, svårt att förutse vilken smärtlindring man kommer behöva, det är så olika. Likadant med ställning, jag tyckte olika ställning var bäst i olika skeden, barnmorskan hade örnkoll på det, så jag följde hennes råd helt enkelt, och det funkade bra.

 

[voltis]

Sv: Det här med att föda barn

Jag har mkt låg smärttröskel, så jag var beredd på att ta alla bedövningar som erbjöds, så fort som möjligt

Hade ganska smärtsamma värkar som jag gick med hemma ett tag, sen när vi väl åkte in (väntade på ledig plats) så var det nästan dags för krystning direkt så jag hann inte få ngn bedövning alls, mer än lustgas!
Själva värkarna kunde jag uthärda men själva krystningen gjorde för ont för att jag skulle ens kunna tänka på olika ställningar eller så. Det som kändes bäst för mig var att lägga på rygg och lite på sidan.
Sen gick det rätt fort, bara ett par krystningar, och jag överlevde trots min smärträdsla!

 

[Lupino]

Sv: Det här med att föda barn

Jag tror upplägget blir lite olika beroende på vad man är för person. Jag är ingen som lämnar saker helt åt slumpen utan var väldigt påläst innan. Jag hade gått kurs hos Annas profylax och övat mycket andningsteknik. Jag ville klara mig utan bedövning om det gick, men var öppen för att ändra mig vid behov.

Jag har fött två barn, det första utan någon bedövning och det andra till viss del med lustgas. Första gången gick/stod jag timmavis för att vänta på att öppnas (jag tyckte det gjorde super-duper ont och tänkte att det inte var långt kvar men var då bara öppen 3 cm och då rekommenderar de att man går). Jag har sen öppnat mig supersnabbt på slutet och lagt mig (halvsitt) i sängen när jag börjat få krystvärkar. I princip samma vid barn nr 2.

Jag har läst att det inte finns vetenskapliga belägg för att profylaxandning hjälper, men jag är övertygad att det hjälpte mig. Men det hade kanske fungerat med vad som helst som fått mig att fokusera och hålla mig lugn?

Lycka till!

 

[jerseyko]

Sv: Det här med att föda barn

Första barnet låg jag på sida, smärtlindring var varma handdukar mellan benen och lustgas. Jag var öppen 8 cm när vi kom in och började krysta direkt jag kom över till förlossningssängen

Andra barnet så åkte vi direkt vattnet gick och värkarna kom igång på sjukhuset. Jag hade sånna foglossningar att smärtan kom fram i bäckenfogen, lustgasen hjälpte inte och de slog mej att det gjorde den nog inte första gången heller. Men fokuseras och andas! Jag hade ctg på magen å sambon förberedde mej när en värk va på gång. Krystade en gång ståendes på knä hängandes över "ryggstödet" men ville ha mer kontroll så jag kastade mej du runt på sida och födde, tog emot henne själv
Jag gick från 4 cm till ute på 20min å då assisterade bm mej med varma handdukar mellan benen.


Tredje är på väg, då dom andra kommit med raketfart kommer jag att sättas igång. Och jag hoppas jag ändå kommer klara mej på lustgas, varma handdukar och fokusera/andas.

 

[Brandgul]

Sv: Det här med att föda barn

Smärtlindring: EDA hjälper mot öppningsvärkar. När det övergår till krystvärkar hjälper det inte mer. Det kan inte få dig att föda utan smärta.

Bäckenbottenbedövning är en sådan smärtlindring som hjälper till att bedöva under själva utdrivningen. Dock kan det göra förlossningen långdragen och det blir svårt att krysta/känna hur man ska krysta, så det är ingen allmän rekommendation.

Det du har att spela på är öppning innan 4 cm, öppning 4-10 cm. Barnet passerar spinaltaggarna (kan tex ge illamående) och sen ska barnet ut. Korrigera/fyll gärna på detta påstående.

Förlossningsställning blir som det blir. Du kommer känna vad som känns rätt och det är inget som går att avgöra innan. Jag tex halvdog när jag låg på sidan för barnet tröck upp på min lever/något organ i närheten och jag fick verkligen panik.

 

[Brandgul]

Sv: Det här med att föda barn

Det var ju verkligen snällt att du får igångsättning. Det märks att vi inte tillhör samma sjukhus. Efter min racerförlossning med ambulans in tyckte de när nästan barn skulle komma att jag inte skulle komma in. Utan vänta hemma på tätare värkar...

Då hade jag några minuter innan dottern föddes 7 min mellan krystvärkarna och de höll i sig 30 sekunder. Sen var hon ute. Förlåt att jag inte höll mig till mallen liksom. Jag blir riktigt glad att du får göra en kontrollerad förlossning!! Skönt!!

 

[Scata]

Sv: Det här med att föda barn

Att gå en profylax-kurs hade jag gjort om jag var du, andningen är så oerhört viktig i förlossningsarbetet.
Det var en miss som jag gjorde, att inte gå en sån kurs innan

Jag var förlossnings-rädd, så jag fick hjälp av min bm att göra ett studiebesök på förlossningen - det var jättebra! Jag fick se alla saker man kan göra för att underlätta förlossningsarbetet.
Så jag förberedde mig på att ta all smärtlindring som fanns, även ryggmärgsbedövning trots att jag är spruträdd! Jag skrev utförligt i pappren som bm lämnar till förlossningen hur jag ville ha det.

När jag då kom till dagen D och junior ville ut, ja då ville han ut med besked - ingenting blev som jag hade tänkt och planerat
Sånna är dom, dom små liven...

Jag fick EN värk som började hemma kl.07.00, när jag kom in till förlossningen var jag fullt öppen - full fart in till förlossnings-sal... på vägen dit sa bm "du vet att du hinner inte få någon bedövning nu?! det hinner inte verka innan barnet kommer"

Plupp!! sa det 10 minuter efter jag lagt mig ner, och ut kommer junior i 120 km/h
Han har förlossningstid 08.30, och då ska du veta att jag har ca 40 minuter i bil mellan hemma och sjukhuset... maken var något nervös att jag skulle föda i bilen

Så 1,5 timme från "ingenting" till att barnet är fött, jag hade verkligen behövt kunna andas....

Som aktiv ryttare sedan barnsben, nästan 40 år gammal och livrädd - tog jag kål på alla myter om svåra födslar

 

[MM]

Sv: Det här med att föda barn

Båda barnen födde jag i halvsittande ställning. För det kändes bäst så för mig.
Jag hade lustgas och epidural med första och duschade först med andra och sedan lustgas och epidural.
Jag hade inte behövt epidural någon av gångerna om jag inte fått värkstimulerande dropp. Det tog fart på värkarna och inte på ett positivt sätt. Vid första graviditeten så stod jag ut några timmar innan jag bad om bedövning. Andra gången visste jag vad som väntade och bad om det på en gång.

Så får du droppet och känner på en gång att det gör mycket ondare så säg till direkt. Det kan ta ett tag innan läkaren kan komma och sätta bedövningen. Men som sagt, jag klarade mig fint tills dom kopplade in det (mot min vilja ska jag tillägga!). Blir det en till liten så kommer jag den gången skriva ett förlossningsbrev och det enda som kommer stå i det är att jag vägrar droppet om det inte gäller liv eller död. Aldrig mer. Tyckte annars inte smärtan var så farlig när jag hade lustgas. Det funkade fint för mig.

Jag hade inget planerat inför förlossningen. Tog det som det kom. Visste vilka alternativa smärtlindringar jag kunde tänka mig.

Om du får väldigt ont i ryggen nere vid svanken så kan du be din man att trycka emot det onda så hårt han kan. Det hjälpte mig jättemycket!
Be honom hålla om höfterna och tycka med tummarna och handflatan i mitten av svanken långt ner.

 

[turbofling]

Sv: Det här med att föda barn

Jag tyckte det var väldigt svart att föreställa sig innan mitt första barn, svart att planera när man inte vet hur det kommer kännas, hur det kommer ga eller ngt.

Inför första läste jag pa mycket om olika smärtlindringar, förlossningsställningar, förlossningens olika faser osv.

Väl där provade jag lustgas men trivdes inte alls med den, gillade inte känslan att vara "borta". Förlossningen var lang och jag hade inte sovit pa länge sa tillsammans med bm bestämde vi att ryggbedövning var det bästa för mig. Det fungerade väldigt bra sa jag kunde vila och öppnade mig även lite snabbare när jag kunde slappna av. Krystningsfasen tog 20 min och jag upplevde den inte alls som smärtsam, det var skönt att kunna göra ngt och känna att det faktiskt gick framat. Stog lite pa knä men var för trött sa jag födde sen halvsittande med fotstöd.

Inför andra förlossningen föreberede jag mig inte sa mkt, jag kände mest att jag ville försöka utan smärtlindrig sa langt som möjligt.
Det var en helt annorlunda förlossning, var 5 cm öppen när vi kom in till sjukhuset och 1,5 h senare föddes hon. Jag klarade mig helt utan smärlindrig, det gjorde fruktansvärt ont men eftersom det gick sa fort framat kände jag att det gick ända. Hon kom ut pa en krystvärk.
Vi hann aldrig komma in i ett riktigt förlossningsrum, det var sa fullt sa vi väntade pa att ett skulle bli ledigt men hann inte flytta in oss i ett. I det rummet vi var fanns bara en vanlig säng sa jag födde helt platt pa rygg. Inget jag rekomenderar om barnet inte i princip krystar ut sig själv som Maja gjorde.


Sa mitt tips är, läs pa massor och planera inte för mkt. Tänk igenom vad du absolut inte vill men var beredd pa att ändra dig. Diskutera gärna med din partner sa den ocksa vet vad som finns för alternativ och kan hjälpa dig vid förlossningen.

 

[Amha]

Sv: Det här med att föda barn

Mitt tips är att skriva förlossningbrev även för eventuellt kejsarsnitt. Jag hade verkligen bestämt mig för att INTE snittas. Tro tusan att det blev akutsnitt 45 timmar efter vattenavgång, nästan lika lång tids igångsättning.

Här fungerar det så att vid snitt separerar man mamman och pappa+barn så pappan och barnet hamnar på förlossningen medan mamman rullas iväg till uppvak med orden "barnet och partnern kommer sen" och så är man där i ett par timmar och får inte veta mer förrän de är på gång. Jag kände mig väldigt ensam och hade gärna haft min lilla familj där eller skippat uppvaket helt vilket kommer stå i brevet om jag blir gravid igen.

 

[Andromedae]

Sv: Det här med att föda barn

Och just det.
Jag tror förvisso att målbilder och sådant kan vara bra att ha, men samtidigt är en förlossning en resa med okänd destination, så jag tror att det är vettigt att inte ha en allt för klar bild av hur det "ska" vara. I mitt fall var de ju till exempel tvungna att ta ut min son ur rummet för att få ordentlig fart på hans andning, vilket innebar att han och pappan inte var där på ett tag. Sedan fick jag hälsa på honom innan pappan bar ner honom till neo där han fick tillbringa natten medan vi var på BB.

(Att tillägga kan vara att jag förlorade rätt mycket blod, vilket gjorde att jag låg med dropp ett tag också.)

Hade jag haft en rosenskimrande bild av hur han skulle komma upp på min mage och vi skulle ligga där och mysa, så hade det förmodligen känts riktigt hemskt att det blev som det blev. Nu visste jag inte vad jag skulle förvänta mig och hade väl rätt låga förväntningar på just första mötet - något som jag tror var bra, med tanke på att det blev som det blev.

(Och, för att inte skrämma upp dig, så kan jag säga att jag tyckte min förlossning var fantastisk. I efterhand har det börjat sjunka in vad som hände, men hela händelsen är fortfarande positiv för mig. Så det behöver inte bli en negativ upplevelse bara för att förlossningen inte går helt enligt "boken".)

 

[Soapbubble]

Sv: Det här med att föda barn

Att gå en profylax-kurs hade jag gjort om jag var du, andningen är så oerhört viktig i förlossningsarbetet.
Det var en miss som jag gjorde, att inte gå en sån kurs innan

En profylaxkurs vill jag också rekommendera. Inför både mina förlossningar har jag gått Annas profylaxkurs. Annas profylaxkurs tar upp mer än bara andningen. Kursen tar även upp pappans roll och förlossningens olika faser. Dessutom har jag fått en positiv känsla till förlossningen. (MVCs "föräldrakurs" ökade bara rädslan.)

Första barnet: Smärtlindring; Lustgas under öppningsskendet (7-10 cm) Ställning: Gynställning. Varför: Efter ett långt krystningsarbete hamnade jag i gynställning för att jag var trött och det var bekvämt att bara ligga ner och BM fick kontroll vilket behövdes pga barnets ställning.

Andra barnet: Smärtlindring: Ingen smärtlindring. Ställing: På rygg. Varför: Ambulanspersonalen tyckte det inte jag skulle föda liggandes på sidan.