Det här med att färga håret (på "barn" alltså).

[escodobe]

Sv: Det här med att färga håret (på "barn" alltså).

Jag har testat med rött några gånger. Kunde tro att någon blivit styckmördad.

Jamen det där är ju nästan det roligaste med att färga håret rött! Man sitter där i badkaret och ser ut som "Carrie". Det är möjligen det enda tillfället jag skulle kunna tänka mig ställa upp på nakenfoton.


Fördelen med hår är att det växer ut igen.

 

[Kimz0r]

Sv: Det här med att färga håret (på "barn" alltså).

Jag tycker svart hår är jättesnyggt. Dottern har snackat om att hon vill klippa av det midjelånga och färga svart. Jag har sagt stopp därför att jag känner henne och jag vet att hon kommer att ångra sig. Och det går liksom inte att göra ogjort.

Svart är en svår färg. Om man är väldigt ljus och inte ska se fånigt ut krävs det nästan smink. Antingen smink för att se naturligt svarthårig ut eller smink för att se blek-svartrockig ut. Jag är väldigt blond naturligt och jag har varit svarthårig punkare en period, och det var inte alltid kul att se sig i spegeln.

Sen ska vi inte snacka om hur badrummet ser ut när man färgar håret svart.....

Jag såg att den här tråden vaknade idag.

I november kapade jag mitt långa hår (inte midjelångt, men väl för långt) riktigt kort och färgade det svart - det är nog det bästa jag gjort, jag var och är supernöjd!

Min frisör avrådde mig från svart, jag lovade att tänka på det och åkte sedan hem och färgade det svart iallafall.

Är mkt. ljus av naturen, men ser inte blek ut med svart hår. Däremot lyfter det svarta fram mina ögon, som annars försvinner i alla andra hårfärger jag provat inklusive min naturliga.

 

[Kimz0r]

Sv: Det här med att färga håret (på "barn" alltså).

Jamen det där är ju nästan det roligaste med att färga håret rött! Man sitter där i badkaret och ser ut som "Carrie". Det är möjligen det enda tillfället jag skulle kunna tänka mig ställa upp på nakenfoton.

Jag saknar iofs. badkar, men man får en ganska häftig effekt i duschen också.

 

[lobell]

Sv: Det här med att färga håret (på "barn" alltså).

När min dotter var 7 ville hon färga håret rött, för mamma hade ju det Så då köpte jag schampofärg som man tvättar ur efter 3-4 tvättar.
ok, lite tidigt, men Gud vad söt hon var med midjelångt lockigt rödbrunt hår
Sen tonade hon det när hon var 12-13 för att plötsligt klippa av allt och färga det svart! Har själv haft svart, men har mörkare pigment än henne och hon såg väldigt glåmig och sjuk ut, fast själv såg hon inte det Svarta kläder och tjock svart kajal.
Jag och sambon sa att : Om några år kommer du att skämmas hur du ser ut nu.. - Näe aldrig, Jag ska alltid se ut så här!!!!
Sommaren efter åkte hon till Thailand med pappa och rakpermanentade sig där vilket gjorde att all svart färg försvann. Hem kom en rödbrunhårig osminkad brun tjej, såå söt!
Nu har hon tagit bort alla kort med svart hår från Bilddagboken och sin dator. - Varför det? frågar jag.. - Jag skäms ju , säger hon ..

 

[Mammadutt]

Sv: Det här med att färga håret (på "barn" alltså).

Jag fick testa tona håret i 7e klass... och jag var först i klassen. Jag tycker INTE mellanstadie eller yngre varken ska sminka sig eller färga håret. Använder dom string, bh och tamponger också det små liven?

Barn ska vara barn så länge som möjligt....

 

[Silverkedjan]

Sv: Det här med att färga håret (på "barn" alltså).

*kl*

Mina får göra vad de vill med sitt hår. Det är ju deras.

Så ser de ut därefter också

 

[Tscabo]

Sv: Det här med att färga håret (på "barn" alltså).

*kl*

Mina får göra vad de vill med sitt hår. Det är ju deras.

Så ser de ut därefter också

Vad fint hihi : )

Jag började färga håret när jag var en 12-13 ngting, jag skulle tona det lila första gången. Morsan blankvägrade, då gick jag till pappa istället (Som sa "Gör vad du vill, det är din kropp!")
Sedan dess har jag haft lite allt möjligt, men jag har haft (o)turen att ha väldigt glatt hår så färgen släpper efter några månaders slitage oavsett om den ska hålla. Så jag blir alltid brunhårig i änden, haha. Brukar oftast ha svart, det passar mig och min stil Jag kan ändå med förstå varför man kanske inte vill att ens kidz färgar håret svart det första de gör.. Det är riktigt svårt att få tillbaka sin egna hårfärg (om det inte blev bra t ex) så det är kanske ingen "nybörjarfärg".

 

[Anna]

Sv: Det här med att färga håret (på "barn" alltså).

Jag lyckades övertala min mamma att låta mig färga håret när jag var sjutton. Det tog alltså sin lilla tid jag hade velat ha rött hår sedan jag var elva-tolv, så jag hade ju hållit fast vid tanken i alla fall!

Behöll det röda med lite andra inslag till för ett par år sedan, så jag tyckte ju om färgen men inte färgandet till slut så att säga.

 

[starcraft]

Sv: Det här med att färga håret (på "barn" alltså).

10-11 år var jag när jag färgade det blont(permanent) första gången och gjorde det sen regelbundet tills jag var 15 ungefär.

 

[cirkus]

Sv: Det här med att färga håret (på "barn" alltså).

Min ena dotter har nyligen (med hjälp av sin oproffsiga mamma) färgat sitt långa ljusblonda hår i en rödbrun nyans. Det är jättesnyggt, men guud vad jag var emot detta från början. Hon är 18 nu.

Det är också riktigt skönt för både henne och hennes tvillingsyster att de är så olika nu, innan har de två varit som en vandrande freakshow trots olika frisyrer.