Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag har testat med rött några gånger. Kunde tro att någon blivit styckmördad.Sen ska vi inte snacka om hur badrummet ser ut när man färgar håret svart.....
Dottern har snackat om att hon vill klippa av det midjelånga och färga svart. Jag har sagt stopp därför att jag känner henne och jag vet att hon kommer att ångra sig. Och det går liksom inte att göra ogjort.
Det växer ju ut igen.
Jo, det är ju sant, fast jag har mötts av uppfattningen att just svart hår är väldigt negativt innan emo-kulturen gjorde sitt inträde. Svart hår är ju inte = svart smink, svarta kläder och självskada, så det är lite synd att en hårfärg får bära hundhuvudet (det är ju likadant med blont också).
Och om vi bortser från självskadan och spinner vidare; varför uppfattas svarta kläder som något negativt? Jag gick själv omkring väldigt svartklädd en period i tonåren och omgivningen hade väldigt ont av det. Varför lägger vi ö.h.t. så väldigt mycket värderingar i en hårfärg (och i viss mån kläder)?
(Och detta skriver jag trots att jag själv har svårt för emo-kulturen p.g.a. den gestaltning den har.)
Hur gamla var era barn när de började färga håret? Har ni som föräldrar inte lagt er i eller har ni haft synpunkter på ev. färgning?
Mina barns klasskamrater har börjat exprimentera väldigt tidigt, det har varit tjejer som varit 8-9 år som tonat/färgat/slingat. Är det jag som är knäpp som tycker att det är tidigt?
Nu pratar vi om olika klippningar, färger och hon frågar gärna om råd eller ber om min åsikt om hur hon ser ut. Det är roligt och jag är stolt över den vilda, vackra, viljestarka unga kvinna som jag har fött.
Jag färgade min lillasysters hår rosa när hon var 7-8 år, då var jag själv 13-14 år gammal. Mina föräldrar var inte allt för lyckliga.