Det här med antal barn..

[supersonic]

Det fetade gör att jag nästan önskar att jag får ett barn med snopp om jag får ett till, så att jag skulle slippa idiotkommentarer om att en eventuell trea skulle vara ett försök att få en efterlängtad pöjk. (Har ett barn med snippa i dagsläget.)

 

[Emor]

Vi har två barn. Och mannen är nöjd och min kropp bara skriker efter en till även om förnuftet är att det räcker med två. De börjar bli större (3 och snart 6) och är så fantastiska och hela familjen är harmonisk så jag vill inte riskera något. Men, det lyssnar inte mina hormoner På, alls. Vi får väl se, ett barn behöver vara efterlängtat av båda två, så om inte mannen ändrar sig blir det inget. Och för den sakens skull har vi två tjejer, mannen är inte den som är den och ingen av oss känner att längtan efter en son skulle vara anledningen till en till isf, kön är och har alltid varit helt ointressant.

 

[SaraMara]

Vi har en dotter på 1,5 år och det räcker bra för oss. Mycket liten sannolikhet att det blir fler barn. Jag tycker att hetsen kring att skaffa fler barn är helt sjuk, ärligt talat. VARFÖR underhålls den här starka tvåbarns/trebarnsnormen och varför ifrågasätts den så lite? Det är precis som att ett barn = nästan inget barn alls.

Instämmer. Som föräldrar till ett ifrågasätts vi helt plötsligt för att vi inte alls pratar om att försöka avla en till avkomma. Mycket mer än vad vi någonsin ifrågasattes när vi inte hade barn alls. Så märkligt.

Jag hade väl egentligen kunnat tänka mig ett till i teorin. Om jag var man. Om jag var yngre. Om jag visste att barnet skulle vara friskt och allt gå bra. Om barnet skulle vara lika "lätt" som avkomman. Osv.

Men så tänker jag på hur svårt det är att räcka till ändå. Hur gärna jag vill ha råd att fortsätta med vår livsstil och att jag aldrig kommer vara lika nöjd med att köra en fulare bil, sälja (minst) en häst, inte alls ha råd att resa som vi vill och liksom bli småbarnsfamilj all in. Med ett barn känns det som att hon liksom hänger med i farten lite. Är dessutom sjukt opepp på att typ verkligen aldrig ha utrymme för att bara ligga raklång på soffan, dricka te och läsa en bok för att den andre roddar allt ganska lätt. Dessutom har vi pga ålder äldre föräldrar som inte kommer orka inkvartera två vildbattingar så barnvaktsmöjligheten som idag är helt underbart lättillgänglig kommer inte heller se lika ut. Osv osv osv.

 

[Amha]

Helt galet. Jag fick frågan första gången när dottern var en månad gammal.

Ja. På riktigt.

Haha. Jag hade inte kommit hem från BB när jag fick höra att barn är flockdjur och vi måste skaffa syskon. Äldre generationen som gjorde 5 ungar under sina år. Hade det varit nästa vem som helst annars hade det kunnat bli en rak höger men den personen har fått bli någon slags skämt i stället

 

[em-pirre]

Jag tycker att folk som fått sitt första barn ofta genast får höra "ja men du har bara ett.." eller "vänta tills du har två! Då bör det minsann mycket svårare!" Osv i all oändlighet.

Liksom, har man bara ett vet man inte vad man talar och och är bara nybörjare. Bara det tror jag gör att folk tänker på att skaffa fler.

 

[MiniLi]

Jag tycker att folk som fått sitt första barn ofta genast får höra "ja men du har bara ett.." eller "vänta tills du har två! Då bör det minsann mycket svårare!" Osv i all oändlighet.

Liksom, har man bara ett vet man inte vad man talar och och är bara nybörjare. Bara det tror jag gör att folk tänker på att skaffa fler.

Det är ju lite konstigt i så fall.. Varför skulle man vilja få det så mycket svårare och jobbigare? Som om det vore ett självändamål liksom?

 

[pollex]

Fast det är en av alla undersökningar som har gjorts. Dvs de som har två barn av samma kön skaffar oftare ett tredje barn än de som har barn med olika kön.
Det är ju ren statistik man har tittat på.

Jo, jag har hört det och vid en googling så verkar det som att det är statistik som tas fram ur födsloregistret av SCB. Jag hittar dock inte någon från SCB om hur stor överrepresentationen av tredjebarn hos två-av-samma-föräldrar är.

Det jag tycker är tråkigt är att den förklaringen (som jag inte heller vet hur de kommit fram till, födsloregistret innehåller definitivt inte den typen av information) verkar "smitta" så att alla som har två barn av samma kön och väljer att skaffa ett tredje antas göra det för att de önskar ett barn av motsatt kön. För så är knappast fallet!

 

[Tora]

Jo, jag har hört det och vid en googling så verkar det som att det är statistik som tas fram ur födsloregistret av SCB. Jag hittar dock inte någon från SCB om hur stor överrepresentationen av tredjebarn hos två-av-samma-föräldrar är.

Det jag tycker är tråkigt är att den förklaringen (som jag inte heller vet hur de kommit fram till, födsloregistret innehåller definitivt inte den typen av information) verkar "smitta" så att alla som har två barn av samma kön och väljer att skaffa ett tredje antas göra det för att de önskar ett barn av motsatt kön. För så är knappast fallet!

Nej, jag tex är en av dom. Har tre pojkar på raken och nr fyra är en flicka. Funderade starkt på ett tag att skaffa en femte bara för att folk inte skulle tro att vi skaffade så många barn bara för att vi ville ha en flicka

 

[supersonic]

Jag tycker att folk som fått sitt första barn ofta genast får höra "ja men du har bara ett.." eller "vänta tills du har två! Då bör det minsann mycket svårare!" Osv i all oändlighet.

Liksom, har man bara ett vet man inte vad man talar och och är bara nybörjare. Bara det tror jag gör att folk tänker på att skaffa fler.

Och jag som tyckte det första var svårast, när man stod där innanför dörren hemkommen från bb med ett litet knyte man inte kunde något alls om! Jag tycker jämförelsevis nr två är betydligt lättare.

 

[em-pirre]

Jag tycker att folk som fått sitt första barn ofta genast får höra "ja men du har bara ett.." eller "vänta tills du har två! Då bör det minsann mycket svårare!" Osv i all oändlighet.

Liksom, har man bara ett vet man inte vad man talar och och är bara nybörjare. Bara det tror jag gör att folk tänker på att skaffa fler.

Det är ju lite konstigt i så fall.. Varför skulle man vilja få det så mycket svårare och jobbigare? Som om det vore ett självändamål liksom?

Jag tror folk vill briljera. Om nån ojar sig över att barnet sover dåligt så kommer tvåbarnsmamman och menar att hon minsann klarar flera barn utan att gnälla. Och att efter andra barnet vet man så mycket (som om inte enbarnsföräldern skulle lära sig tids nog också med bara ett barn)

 

[KattenKorven]

Jag tror folk vill briljera. Om nån ojar sig över att barnet sover dåligt så kommer tvåbarnsmamman och menar att hon minsann klarar flera barn utan att gnälla. Och att efter andra barnet vet man så mycket (som om inte enbarnsföräldern skulle lära sig tids nog också med bara ett barn)

Men....menar du att du tror att folk väljer att skaffa två barn för att kunna "briljera" inför de som har ett? Eller missförstår jag nu? (Förlåt isåfall, är väldigt väldigt trött.)

 

[em-pirre]

Men....menar du att du tror att folk väljer att skaffa två barn för att kunna "briljera" inför de som har ett? Eller missförstår jag nu? (Förlåt isåfall, är väldigt väldigt trött.)

Nej. Men de som redan har två vill framstå som så mycket bättre än de med bara ett.

 

[krus]

Vi ville ha två barn, har två barn och har inte en sekund funderat på att vilja ha en till. Två händer = en till varje barn, perfekt ju!

Och.. vi kastade en och annan avundsjuk blick på dem som ”bara” hade ett barn när det var som mest rörigt hemma (nära i ålder). Men min erfarenhet är att det är mycket lättare att ha två barn än ett. De underhåller ju varandra

 

[Pontevecchio]

Det intressanta med denna tråden är att det är så tydligt att förutom praktiska skäl känner de flesta "det här antalet är bra för mig". Jag kan känna att jag inte vill ha fler rent praktiskt men känslomässigt är jag inte klar.