Det där med att skaffa barn....

Läste du det jag skrev från början? För som jag skrev så håller jag med om att en människa är värd mer, men jag pratade om i en paniksituation, där man tvingas agera på instinkt. Det går alltså inte riktigt att jämföra med vad man "tycker" utan handlar snarare om vad man känner. Och rent känslomässigt kommer mina djur före alla människor jag inte känner. Det betyder inte att jag tycker att de är mer värda än människor.

Fast det var det jag skrev också. Känslomässigt är ett djur man känner närmare än en okänd en människa. Men i fallet, vem räddar jag från branden först - är också svaret givet.

Skulle man ha en annan människosyn är man diskvalificerad för en himla massa jobb i offentlig sektor.
 
Jag har ända sen tidig tonår sagt att jag inte vill ha egna barn. Mamma berättade att jag som 2-åring sa att jag skulle ha "chokladbarn" när jag blir stor. Länge var jag osäker på om jag nånsin skulle vilja ha barn alls. Men har på nåt sätt ändå haft nån känsla av att det skulle bli så tomt utan barn.

Nu börjar jag komma upp i den åldern då inte bara mina äldre vänner utan även jämnåriga och yngre skaffar barn. Det känns konstigt på ett sätt, att det som varit så avlägset nu börjar närma sig. Jag är singel så det är inget jag behöver ta ställning till nu, men plötsligt känns det mer verkligt, och inte bara nåt som händer andra utan det skulle faktiskt kunna vara jag.

Jag är fortfarande väldigt skeptiskt till att vara gravid och föda barn, det känns så galet och skitläskigt.
Däremot hade jag oavsett om jag får egna barn eller ej kunnat tänka mig att vara familjehem.

Måste hålla med det nån sa tidigare i tråden. Jag hade lätt kunnat tänka mig att hoppa över ett steg och bli mormor/farmor direkt om det hade varit möjligt. :D
 
Om man inte är villig att exempelvis offra sitt djur för att rädda livet på en medmänniska tycker jag att antyder en mycket konstig människosyn.
Så du anser att människan har ett högre värde än ett djur? Det gör inte jag. Alla är vi bara varelser på den här planeten. Människan skulle lätt kunna klassas som en parasit, som tar mer än vad hon ger.
 
Fast det var det jag skrev också. Känslomässigt är ett djur man känner närmare än en okänd en människa. Men i fallet, vem räddar jag från branden först - är också svaret givet.

Skulle man ha en annan människosyn är man diskvalificerad för en himla massa jobb i offentlig sektor.


Fast nu var det inte människosyn jag pratade om faktiskt. Människosyn hade inte det minsta att göra med det jag tog upp faktiskt. Inte på något plan.

Och det är fruktansvärt svårt att veta hur man reagerar i en paniksituation innan man har varit där. Jag är öppen med att jag inte vet hur jag skulle reagera, det verkar många ha väldigt svårt med. Utan oftast bildas det 2 läger, de som garanterat tror att de kommer välja människan, och de som tror de kommer välja sitt djur.

Men det är ju fortfarande bara tror det handlar om, om man inte har suttit i den situationen.
 
Jag har aldrig gillat barn, tycker bara dom är jobbiga.
Men nu börjar jag närma mig 35 och dax att ta ett beslut snart känns det som. Ja har två gånger känt att jag vill ha barn, då bara för dagen.
Det som skrämmer mig är hur man gör med barn, alltså uppfostran skola osv. Jag har tänkt att "Läsa på" lite om barn innan jag bestämmer mig (så tips på bra litteratur mottages :P ) Att gå gravid är jag inte rädd för men där i mot förlossningen, vet ju inte hur det går till (ja förutom det man sett på tv)
Min sambo känner typ som jag och barn kostar pengar oxå så man måste ha råd.
 
Intressant tråd. Jag och sambon har haft diskussionen ett par gånger. Han vill hemskt gärna ha barn i framtiden. Det är en väldigt stor önskan hos honom.

Jag själv vill absolut inte vara gravid eller föda. Aldrig i livet brukar jag säga och mår så fruktansvärt dåligt av bara tanken. Därav har jag tidigare sagt att jag aldrig vill ha barn. Däremot så har vi pratat om att adoptera eller andra alternativ. Men jag vet inte om det känns helt rätt med att adoptera. Men tiden får visa. Jag vill hursom inte vara gravid. Det skrämmer mig massor. Har väl inte heller haft någon barnlängtan någonsin och har väl inte det nu heller. Men ja. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka.
 
Förresten, ni andra som har någorlunda vuxna barn och som skriver att de är sådana fantastiska personer. Tycker inte ni att era barn är rätt lika er själva på rätt många sätt? Och inte enbart på de sätt som ni trivs med hos er själva?
Jag värderar inte mina barn efter hur lika mig de är, jag tycker de är fantastiska för att de är sig själva. Att fundera på vilka bra och dåliga sidor de har och jämföra med mig själv skulle jag inte få för mig. Visst kan vi haja till ibland över något där vi tänker eller agerar likadant och skoja om det, men ibland när barnen sagt att "det har jag fått efter dig" så slår jag ifrån mig det. De har förstås fått med sig lite av mig och lite från pappan, men framförallt så har de alltid varit sig själva från början. Om något så tycker jag de är bättre än mig, på många vis.
 
Fast det var det jag skrev också. Känslomässigt är ett djur man känner närmare än en okänd en människa. Men i fallet, vem räddar jag från branden först - är också svaret givet.

Skulle man ha en annan människosyn är man diskvalificerad för en himla massa jobb i offentlig sektor.


Vad menar du med att man är diskvalificerad för jobb i offentlig sektor?

Nu har jag aldrig varit i en sån situation och vet inte alls hur jag skulle reagera. Men jag är inte alls säker på att jag hade räddat människan först. Tycker inte alls att det är skillnad i värde mellan människor och djur.

Jag tycker varken det är ok att negligera och försumma ett barn eller ett djur.
 
Jag har inga barn och kommer inte skaffa heller.
Är totalt ointresserad av den biten.
Fullkomligt nöjd med mitt liv som det är. Jag vill ha lugn och ro.
 
Vad menar du med att man är diskvalificerad för jobb i offentlig sektor?

Nu har jag aldrig varit i en sån situation och vet inte alls hur jag skulle reagera. Men jag är inte alls säker på att jag hade räddat människan först. Tycker inte alls att det är skillnad i värde mellan människor och djur.

Jag tycker varken det är ok att negligera och försumma ett barn eller ett djur.

En brandman som bär ner katten före den äldre kvinnan på ett rökdykningsuppdrag blir både åtalad och sparkad för tjänstefel. En läkare/sjuksköterska/vårdbiträde som hjälper hunden före människan lider samma öde.

Sedan kan man ju ha en uppfattning och ändå agera i enlighet med det uppdrag man har. Men det måste sitta i ryggmärgen. Djupt. För precis som @kimmis87 påpekar är det först när situationen uppträder som man får veta.

Fast det är inte trådens ämne.
 
Varför? Nog för att jag haft några möten genom åren med inkompetent skolpersonal som behövt styras upp, men det skulle aldrig hindrat mig från att skaffa barn.
:love:
Ursäkta mig, den inkompetenta skolpersonalen är med stor sannolikhet själva föräldrar. Varför är ditt/dina barn viktigare än alla andras? I en skolsituation får, den inkompetenta, personalen försöka jämka samman situationen så att alla barn har det, ungefär, likvärdigt. Att särbehandla dina barn skapar inget bra klassrumsklimat.:)
 
jag aldrig velat föda naturligt och dessutom känner att jag absolut inte skulle vilja amma heller, tanken känns obehagande.
Så olika det är. Både att föda och amma har jag alltid sett som det mest naturliga i världen och det var helt fantastiskt att uppleva.
 
Jag ser till de som står mig närmst. Är det en okänd människa eller min hund så är svaret rätt givet vem jag räddar.

Jag kan bara säga att det uttalandet ger mig kalla kårar; och att jag har lite svårt att tro på det. Men det är utifrån min alldeles egna människosyn och synen på människolivets okuvliga värde.
 
Man och man.

Jag ser till de som står mig närmst. Är det en okänd människa eller min hund så är svaret rätt givet vem jag räddar.
Det naturliga och friska hos individer inom samma art är att man ser till den egna arten först.
Vad du gör får stå för dig.
 
@Sleepy Genom allra minst tillfällig viktuppgång (illa nog) vilket i sin tur också kan leda till bland annat bristningar och/eller lös hud på magen.

Jag är inte heller särskilt pigg på exempelvis svullna fötter, hemorrojder, problematisk foglossning, ryggont eller illamående. Fullt medveten om att det drabbar långt ifrån alla, men att det inte heller är något ovanligt är skäl nog för mig.

Därtill skulle jag vägra föda vaginalt just av rädsla för smärtan och att förstöra underlivet, om än så bara tillfälligt, och jag gör inte vågen av tanken på att behöva bråka med en läkare om det.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 112
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
7 075
Senast: mars
·
Övr. Hund Vi har bestämt oss för att utöka familjen med en hund. Nästa år kommer jag påbörja en utbildning på distans och kommer då vara hemma...
3 4 5
Svar
83
· Visningar
7 480
Senast: Farao
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 184
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Skadade hästar och konvalescenter
  • Hjälmar

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp