Det där med att lära sig cykla...

[Tassetass]

Håller i princip med om vad som sagts att dels är häcklandet det stora problemet och dels är cykling ingen livsnödvändig färdighet. Dock beror det ju även lite på familj och omgivning om det är nödvändigt att lära sig att cykla. Min unge kommer att behöva lära sig cykla, alternativt bli en mycket snabb, uthållig löpare. Jag cyklar eller går 90% av tiden och tids nog är hon ju för stor att ha i cykelstolen. Dessutom kommer vi flytta ut på landet så småningom och då lär hon få cykla en del för att ta sig runt och "alla" andra ungar lär också cykla så det känns vettigt att se till att hon också kan det.

Jag lärde mig cykla sent och har aldrig lärt mig åka skridskor och vissa andra liknande färdigheter, och så här i efterhand önskar jag att mina föräldrar varit envisare än jag och faktiskt inte låtit mig slippa.

 

[Cambrie]

Jag tycker att det är märkligt att ha cykelutflykter i en förskoleklass. Jag blir kallsvettig bara av tanken på en hel klass på cykel i den åldern. De har ju inget konsekvenstänk och absolut inget trafikvett. Barn i den åldern ser inte i periferin som en vuxen/äldre barn gör vilket lätt leder till krockar. Farten ett barn kan få upp på cykel gör att man bör kunna ha koll och det är helt omöjligt att ha koll på var och en på ett sätt som gör att man kan förhindra att olyckor sker när man har en hel klass att ha koll på.
Även om mina barn lärde sig cykla som fyraåringar så hade jag aldrig gått med på att de skulle cykla på en skolutflykt två år senare.

Mobbningen måste du ta tag i. Det ser jag som ett mycket större problem än att han inte vill lära sig cykla.

Jag ifrågasätter inte det, tycker de pedagoger och lärare som jobbar med dotterns förskoleklass har full koll på vad de håller på med och skolan ligger också i ett väldigt skyddat område. Hela poängen är säkert att de ska lära sig just att ta det lugnt i trafiken, mycket troligen för att skolan är en landsortsskola där barn ofta bor ute på landet efter 70-vägar.
Har för mig att vi hade cykelutflykter när vi gick på lekis också.

 

[Cambrie]

Håller i princip med om vad som sagts att dels är häcklandet det stora problemet och dels är cykling ingen livsnödvändig färdighet. Dock beror det ju även lite på familj och omgivning om det är nödvändigt att lära sig att cykla. Min unge kommer att behöva lära sig cykla, alternativt bli en mycket snabb, uthållig löpare. Jag cyklar eller går 90% av tiden och tids nog är hon ju för stor att ha i cykelstolen. Dessutom kommer vi flytta ut på landet så småningom och då lär hon få cykla en del för att ta sig runt och "alla" andra ungar lär också cykla så det känns vettigt att se till att hon också kan det.

Jag lärde mig cykla sent och har aldrig lärt mig åka skridskor och vissa andra liknande färdigheter, och så här i efterhand önskar jag att mina föräldrar varit envisare än jag och faktiskt inte låtit mig slippa.

För min del känns det tvärtom, så länge vi bor där vi bor tar vi bilen, barnen har inga klasskompisar i närheten då den skolan de går på inte är deras närmaste skola så ska de leka får vi skjutsa. Målet är dock att köpa villa i det området som ligger närmast skolan, och då bör han nog kunna cykla. Skridskor är svårt för sonen, jag var envis i vintras, sonen blev rädd. Lika med skidor. Och allt annat. Karusell åker han inte heller annat än för riktigt små barn till exempel... Men det är ju inte livsnödvändiga grejer. Skidor och så känner jag att han inte behöver. Karusell är ju ur ekonomisk synpunkt bra att han inte vill åka... Egentligen är han likadan när han ska gå lite längre (typ längre än 100 meter). Han gnäller och klagar. Där missar han ju mer, dottern är det inga problem att ta med till storstäder. Sonen uppskattar inte överhuvudtaget sådana saker, för då måste han ju oftast gå. Och det är ju jobbigt. Han ger upp rätt lätt när han får motstånd.

 

[Cambrie]

Dottern när hon var runt 10 och då efter hårdträning från pappans sida.
Hon ville åka moped när hon blev 15 så det var bara att kämpa på.
Pappan ville åka på cykelutflykter.
Skolan hade cykelutflykt i 5te klass. Den var hon med på.
Äldste sonen, mellanbarnet, var nog 6 när han cyklade på eget initiativ.
Yngste sonen vägrar konsekvent att cykla, han är nu 15.
Han siktar på traktor i stället för moped, den har 4 hjul.

Ingenting.
Vi struntar i det hela.
Alla barnen kan simma och har lärt sig det tidigt.
Det tycker vi är viktigt, då det är livräddande.

Sonen vill åka cross (grannen har en liten som han är väldigt intresserad av). Har försökt att använda det som morot. Men nä. Då vill han inte åka cross. Men ser man på den här tråden verkar det vara många som inte kan cykla som sexåringar, så då avvaktar vi istället så får skolan lösa problemet i höst så han inte blir exkluderad.

 

[Cambrie]

Jag lärde mig aldrig cykla. Jag kunde inte, ville inte. Jag kunde inte följa med på cykelutflykter, och det är inte okej, utflykter ska utformas så att alla elever, oavsett färdigheter, kan delta.

Men mobbad för det blev jag aldrig. De andra i klassen kunde kanske inte rida eller skriva skrivstil. Ingen big deal, liksom.

Låt sonen bestämma.

Svarar alla: Alltså, jag upplever inte att sonen blir mobbad av det. Jag upplever det däremot som att alla barn bland de närmaste, det gäller hans förskolegrupp och dotterns förskoleklass som lekt ihop och följts åt, förutsätter att alla kan cykla. Sonen kan inte säga ifrån, att säga, jag vill inte, när de frågar varför han inte kan cykla, är helt omöjligt för honom. Han blir tyst och ledsen men vill fortfarande inte försöka.
Det verkar dock inte som att det är helt ovanligt att inte kunna cykla vid sex år om man läser den här tråden. Sonen är sen, han har lite dålig motorik, det dröjde länge innan han kunde springa ordentligt till och med, så då avvaktar vi ändå känner jag eftersom jag inte tror att han rent motoriskt är klar för att cykla nu. Han är nog för stor för balanscykel tror jag, de verkar finnas bara mindre, han är stor nog för en 20tum just nu.
Skolan får helt enkelt se till att han inte blir exkluderad om de ska ut på cykelturer i höst.

 

[Inte_Ung]

Dessutom kommer vi flytta ut på landet så småningom och då lär hon få cykla

Vi bor, och har hela tiden bott, på landet.
Dottern tycker om att gå, 6 km är inget problem.
Yngsta sonen går också gärna långa sträckor och springer utan vidare om det skall gå litet fortare.
Han har kommit fram till att han nästan är framme innan kamraterna har hunnit med att låsa upp och trassla med sina cyklar.
Han skulle nog hellre bli maratonlöpare än att cykla.

 

[Masqueradee]

Jag minns inte exakt när jag började lära mig cykla utan stödhjul, men jag har alltid varit lite av en "fegis", eller.. Inte fegis men jag har mentala spärrar. För mig var det lättare att börja cykla på en gräsmatta för att det var lite mjukare att tippa över på än på asfalt/grus. Till saken hör ju att det är lite klumpigare och svårare att cykla på gräs, så när jag lärt mig det och vågade ge mig ut på annat underlag gick det ju så mycket lättare att cykla Tänkte att det kanske skulle vara ett alternativ att prova?

 

[Sar]

.

Svarar alla: Alltså, jag upplever inte att sonen blir mobbad av det. Jag upplever det däremot som att alla barn bland de närmaste, det gäller hans förskolegrupp och dotterns förskoleklass som lekt ihop och följts åt, förutsätter att alla kan cykla. Sonen kan inte säga ifrån, att säga, jag vill inte, när de frågar varför han inte kan cykla, är helt omöjligt för honom. Han blir tyst och ledsen men vill fortfarande inte försöka.
Det verkar dock inte som att det är helt ovanligt att inte kunna cykla vid sex år om man läser den här tråden. Sonen är sen, han har lite dålig motorik, det dröjde länge innan han kunde springa ordentligt till och med, så då avvaktar vi ändå känner jag eftersom jag inte tror att han rent motoriskt är klar för att cykla nu. Han är nog för stor för balanscykel tror jag, de verkar finnas bara mindre, han är stor nog för en 20tum just nu.
Skolan får helt enkelt se till att han inte blir exkluderad om de ska ut på cykelturer i höst.

Mäta hans innerben och kolla om det finns en passande balanscykel http://cyklo.se/hur-du-valjer-ratt-balanscykel/
Ang skolan/ fritids tänker jag att de kan ordna att han blir skjutsad till utflyktsmålet så att han ändå kan vara med.

 

[snna]

Fick springcykel när hon var 2,4 år och sedan ett år senare fick hon en vanlig cykel med stödhjul, hon cyklade med stödhjulen i ca 2 månader och sedan plockade vi av dem, sprang lite med henne så hon skulle hitta balansen och sen fungerade det hur bra dom helst för henne att cykla själv.

Förstår inte vitsen med att de har cykelutflykter i förskoleklass. Jag skulle inte känna mig bekväm i att låta mitt barn cykla iväg med en massa andra barn och 1-2 vuxna.

 

[Inte_Ung]

Sonen vill åka cross (grannen har en liten som han är väldigt intresserad av). Har försökt att använda det som morot. Men nä. Då vill han inte åka cross.

Jag har fått förklarat för mig att det kan vara lättare att börja med cross än med trampcykel.
Vi fick t.o.m. det rådet när dottern skulle lära sig att cykla.
Kan ni inte försöka att vända på det?

 

[Cambrie]

Jag har fått förklarat för mig att det kan vara lättare att börja med cross än med trampcykel.
Vi fick t.o.m. det rådet när dottern skulle lära sig att cykla.
Kan ni inte försöka att vända på det?

Det låter farligt ? Han kan ju inte hålla balansen så väl, tänker att en kross både är tung och går rätt snabbt ?

 

[Inte_Ung]

Han ger upp rätt lätt när han får motstånd.

Har ni kontrollerat så att han inte har något medicinskt problem?
5-6-åringar brukar annars fara runt som skållade troll.
Kan han simma?
Min 15-åring har dessutom alltid gillat att åka skridskor.

 

[Inte_Ung]

Det låter farligt ? Han kan ju inte hålla balansen så väl, tänker att en kross både är tung och går rätt snabbt ?

De kan ha båda fötterna i marken och börja någon meter i taget.
Som en springcykel med motor.
Rekommendationen kom från en tränare i cross.
Det skulle tydligen finnas barngrupper med tränare som kunde hjälpa till.
Vi var på väg att anmäla dottern till en sådan, men hon hann lära sig cykla innan vi kom dit.

 

[Cambrie]

De kan ha båda fötterna i marken och börja någon meter i taget.
Som en springcykel med motor.
Rekommendationen kom från en tränare i cross.
Det skulle tydligen finnas barngrupper med tränare som kunde hjälpa till.
Vi var på väg att anmäla dottern till en sådan, men hon hann lära sig cykla innan vi kom dit.

Ja, kanske är värt att prova då. Ska höra med grannen, de har stor erfarenhet av cross.

 

[Inte_Ung]

Ja, kanske är värt att prova då. Ska höra med grannen, de har stor erfarenhet av cross.

Absolut!
Särskilt med tanke på att det faktiskt är något som han har visat intresse för.
Ni måste ju börja med något som han kan vilja själv, annars så går han nog bara totalt i baklås.

 

[Ray]

Mitt barn var lite negativ till att lära sig cykla. Vi kämpade hårt innan förskoleklass just för att även om det inte är nödvändig kunskap så är det ju bra att kunna och dessutom bra att komma över tröskeln och inse att man kan mer än man tror!
För varje svår sak man lär sig har man ju nya referenser att ta med till nästa svåra grej.
Var jobbigt med att läsa ett tag och lätt att " det går inte, hög kan inte" offerkoftan kommer på... Tycker det var bra då att kunna säga att " minns du när du trodde att du aldrig skulle kunna cykla- och nu kan du".

Jag hade nog velat gneta på med cykeln just därför. Hittat någon motivation?

 

[Araminta]

Det verkar dock inte som att det är helt ovanligt att inte kunna cykla vid sex år om man läser den här tråden. Sonen är sen, han har lite dålig motorik, det dröjde länge innan han kunde springa ordentligt till och med, så då avvaktar vi ändå känner jag eftersom jag inte tror att han rent motoriskt är klar för att cykla nu. Han är nog för stor för balanscykel tror jag, de verkar finnas bara mindre, han är stor nog för en 20tum just nu.
Skolan får helt enkelt se till att han inte blir exkluderad om de ska ut på cykelturer i höst.

För min del känns det tvärtom, så länge vi bor där vi bor tar vi bilen, barnen har inga klasskompisar i närheten då den skolan de går på inte är deras närmaste skola så ska de leka får vi skjutsa. Målet är dock att köpa villa i det området som ligger närmast skolan, och då bör han nog kunna cykla. Skridskor är svårt för sonen, jag var envis i vintras, sonen blev rädd. Lika med skidor. Och allt annat. Karusell åker han inte heller annat än för riktigt små barn till exempel... Men det är ju inte livsnödvändiga grejer. Skidor och så känner jag att han inte behöver. Karusell är ju ur ekonomisk synpunkt bra att han inte vill åka... Egentligen är han likadan när han ska gå lite längre (typ längre än 100 meter). Han gnäller och klagar. Där missar han ju mer, dottern är det inga problem att ta med till storstäder. Sonen uppskattar inte överhuvudtaget sådana saker, för då måste han ju oftast gå. Och det är ju jobbigt. Han ger upp rätt lätt när han får motstånd.

Utan att ropa varg på något vis känns det, utifrån det du skriver, som att han kanske skulle behöva lite "sjukgymnastik". Inte nödvändigtvis med en sjukgymnast men att försöka hitta en fysisk aktivitet som han gillar och där han kan få lite motorisk träning utan att egentligen märker det?

Jag var också sen motoriskt och lärde mig nog inte cykla förrän jag var uppåt 10. Livrädd för att ramla och rätt motvalls gällande det mesta som hade med fysisk aktivitet att göra. Mamma och pappa hade inget lätt jobb. Jag fick till och med någon form av "motoriskt extrastöd" i lågstadiet (väldigt luddigt, minns bara ett tillfälle då vi gjorde "fingerramsor") men det som verkligen hjälpte var när jag hittade ridningen. Något jag gjorde främst för att det var roligt men som också hjälpte mig med koordination, balans och rytm. Jag är fortfarande rätt kass motoriskt, generellt svag och okoordinerad. Men det blev folk av mig med

 

[Cambrie]

Utan att ropa varg på något vis känns det, utifrån det du skriver, som att han kanske skulle behöva lite "sjukgymnastik". Inte nödvändigtvis med en sjukgymnast men att försöka hitta en fysisk aktivitet som han gillar och där han kan få lite motorisk träning utan att egentligen märker det?

Jag var också sen motoriskt och lärde mig nog inte cykla förrän jag var uppåt 10. Livrädd för att ramla och rätt motvalls gällande det mesta som hade med fysisk aktivitet att göra. Mamma och pappa hade inget lätt jobb. Jag fick till och med någon form av "motoriskt extrastöd" i lågstadiet (väldigt luddigt, minns bara ett tillfälle då vi gjorde "fingerramsor") men det som verkligen hjälpte var när jag hittade ridningen. Något jag gjorde främst för att det var roligt men som också hjälpte mig med koordination, balans och rytm. Jag är fortfarande rätt kass motoriskt, generellt svag och okoordinerad. Men det blev folk av mig med

Han går på gymnastik (dealen har varit en aktivitet för att få spela tv-spel på helgerna, något han visserligen gnäller på men tycker är ganska kul i alla fall även om han inte slår jämna kullerbyttor). Något annat stöd har inte varit aktuellt (förutsätter väl att förskolepersonalen eller logoped skulle ha kommenterat att det hade behövts i så fall).

 

[Araminta]

Han går på gymnastik (dealen har varit en aktivitet för att få spela tv-spel på helgerna, något han visserligen gnäller på men tycker är ganska kul i alla fall även om han inte slår jämna kullerbyttor). Något annat stöd har inte varit aktuellt (förutsätter väl att förskolepersonalen eller logoped skulle ha kommenterat att det hade behövts i så fall).

Gymnastik är ju toppen!

Jag tycker du resonerar klokt! Ge honom tid så löser han säkert cyklandet när han är redo

 

[ako]

När lärde era barn sig att cykla? Min son, som har oerhört dåligt självförtroende och är rädd för det mesta vägrar att lära sig cykla, han vägrar ens att försöka. Han börjar förskoleklass till hösten och jag börjar bli orolig att han ens ska lära sig (förskoleklassen har cykelutflykt på hösten en gång i veckan, åtminstone förra terminen när dottern gick där).
Så här är sonen med allt nytt. Skridskor likadant, det provade han visserligen i vintras men ramlade (har lite dålig motorik) och vägrade sedan åka igen. Skridskor går ju dock inte ut på samma sätt som cyklingen, i skolan finns det alltid annat att göra om de har skridskor, typ åka pulka, men just cyklingen oroar jag mig för. Det märks också på kompisarna att sonen är sen, de hånar honom typ "Kan du inte cykla? Det kan min syster, hon är tre" etc...
Jag försöker förklara tålmodligt att barn mognar olika snabbt och så vidare, men ändå fortsätter det. Och för varje gång blir sonens självförtroende mindre och mindre och han blir mer och mer besluten om att han inte ens tänker försöka lära sig cykla... Hur hade ni gjort?

Cykelutflykt redan i fsk- klass låter väldigt tidigt?
Våra barn har kört mycket sparkcykel och även lite balanscykel (men ffa sparkcykel) och när de provade att cykla vid drygt 4 resp 5,5 års ålder så kunde de i princip direkt. Han som lärde sig vid 5,5 provade redan året innan men kunde inte o surade ur o ville inte försöka. Nästa år gick det.

Min kompis har ett barn som lärde sig vid 8. Hon hade noll motivation innan, men när hon väl ville själv så gick det.

Så mitt tips - ta det lugnt och om barnet vill, låt honom köra balanscykel eller kickbike/ sparkcykel.

Lycka till!