Det blir bättre

[SiZo]

Sv: Det blir bättre

Ungefär som att det skulle påverka dem så mkt att veta en sån sak

Dig påverkar det ju i vardagen, varje dag, så fort ni ska iväg eller något. Jag hade berättat för systern, men på ett snyggt sätt, som någon skrev ovan, bara informera om hans nya adress helt enkelt

 

[Keb71]

Sv: Det blir bättre

Hans motivering är att inte oroa dem nu eftersom pappan nyligen dog och han anser att det är redan för tungt för dem...Ja, han tänker mer på sin släkt än på oss.

Och av VILKEN anledning ska DU tänka mer på HONOM och HANS SLÄKT än vad han tänker på dig och dottern???

Vill du att dottern ska växa upp och bete sig likadant mot pojkvänner som behandlar HENNE illa?
Hur hade du rekommenderat henne att agera i en liknande situation om du sett att hon mått pissdåligt av alltihop?
Att hon ska stryka honom medhårs och inte oroa i onödan - hoppas VERKLIGEN inte det!!!

Nä, som någon skrev tidigare, ta kontakt med svägerskan helt kort och meddela att de får skicka hans hälsningar till annan adress i fortsättningen.

Stå upp för dig själv och dottern - det är ni som är viktigast nu!!!

/Keb

 

[veteranix]

Sv: Det blir bättre

Men dottern vill ju själv inte berätta till någon ännu. Hon hoppas ju på att han kommer tillbaka...

 

[buschiq]

Sv: Det blir bättre

Keb71 har en riktigt bra poäng där, tänk dig dottern i samma situation.

Hade jag varit du hade jag ringt hans syster och berättat om adressändringen, det är så oskyldigt det kan bli.
Själv ringde jag svärmor för att fråga om hon ville få tillbaka ett par mattor hon vävt till oss, men jag hann säga ett par sanningar under det samtalet också Inget jättedumt, men lite om vad som inte var mitt problem längre om du förstår... Det kändes jätteskönt och nu 18 månader senare har jag inte ångrat mig heller så det var nog rätt ändå.

"Man bör säga sanningen men alla sanningar bör inte sägas" Någonstans där i mitten finns en bra nivå att lägga sig på tror jag.

 

[Angua]

Sv: Det blir bättre

Tycker det är märkligt att inte meddela sin familj en så stor sak som att man träffat en annan, flyttat och ska skiljas? Säger som de andra, spela inte med. Jag vet inte hur mycket kontakt du haft tidigare med hans familj, men om nihaft kontakt och umgåtts är det ju inget konstigt om du pratar med dem, om inte annat för att reda ut hur er kontakt/relation ska fortsätta. Har ni inte brukat ha kontakt är det kanske inte samma sak.

Men att han får stå för den nya situationen som uppkommit pga hans agerande och vilja är väl det minsta man kan begära. Tycker den nya borde anse samma sak?! Eller tror han att den nya ska vara en trevlig utflykt och att du ska ta tillbaka honom med öppna armar när han tröttnat?

 

[veteranix]

Sv: Det blir bättre

Vi har inte haft så mycket kontakt hans släkt och jag. Vi bor ju i olika länder och har olika språk. Mamman var här på besök i höstas och då spelade han förstås den fina äkta maken, trots att han då hade bestämt sig för att gå.

 

[veteranix]

Sv: Det blir bättre

Men att han får stå för den nya situationen som uppkommit pga hans agerande och vilja är väl det minsta man kan begära. Tycker den nya borde anse samma sak?! Eller tror han att den nya ska vara en trevlig utflykt och att du ska ta tillbaka honom med öppna armar när han tröttnat?

Den nya bryr sig inte. Hennes vänner vet och resten struntar hon nog i. Och, ja, han tänker på att det kanske inte håller, det är ju därför som han håller på så här. Och ja, idag t.ex. hoppas jag att han kommer tillbaka. Det gör jag faktiskt. Och då är det bättre att inte röra upp himmel och jord ännu. Jag vet att logiskt sett så är det slut och kan nog aldrig bli helt igen men jag kan inte släppa honom. Jag vill inte leva ensam.

 

[Texaz]

Sv: Det blir bättre

Kanske kan det vara bra för dottern att inse att han INTE kommer tillbaka?? Först då kan hon ju släppa och börja bearbeta den sorgen...

Just nu lever hon antagligen i förnekelse, och jag kan inte se något positivt i det.
Det är skillnad på att du meddelar att ni inte lever tillsammans och att prata "skit" om hennes pappa, stor skillnad! Det som är sant är ju att ni inte lever ihop, och inte kommer att göra det, eller hur?

 

[tanten]

Sv: Det blir bättre

Men dottern vill ju själv inte berätta till någon ännu. Hon hoppas ju på att han kommer tillbaka...

Fast.. Det är ju du som är VUXEN. DU ska bete dig vuxet och vara stark. Inte lulla med i någon sorts förnekelsebomull.

Vi har ett ansvar mot våra barn att vara rättvisa, starka och vuxna.

Min åsikt är att i detta fallet är det inte dottern som bestämmer hur verkligheten ser ut.

Dessutom förändrar inte det något alls. Sannolikheten för att han ska "komma tillbaka" och att du ska välkomna honom är exakt densamma oavsett om man ser verkligheten som den är - eller inte.

 

[Petruska]

Sv: Det blir bättre

Mamman var här på besök i höstas och då spelade han förstås den fina äkta maken, trots att han då hade bestämt sig för att gå.

Just det ser jag iofs inte som så konstigt, om mamman var på besök i ert fortfarande gemensamma hem. Jag tror att jag hade valt att spela med i det läget även i din situation, hellre än att ta hela grejen med hans mamma tillsammans med honom.

Men att han inte berättar för sin släkt nu, det är ju helt sjukt! Jag tror inte på att det är för att han är rädd för att göra det jobbigt för dem. Jag tror att han tycker att det är jobbigt för honom själv.

Varför en skilsmässa är en sådan skam för honom, fattar inte jag, men jag anar att du ungefär kan gissa hur han tänker.

 

[Petruska]

Sv: Det blir bättre

Men dottern vill ju själv inte berätta till någon ännu. Hon hoppas ju på att han kommer tillbaka...

Du gär henne en björntjänst om du ställer upp på det.

Tänk på vad du lär henne.

 

[ameo]

Sv: Det blir bättre

Men dottern vill ju själv inte berätta till någon ännu. Hon hoppas ju på att han kommer tillbaka...

Fast ärligt talat, även om dottern inte vill berätta så är det inte hennes sak att avgöra den saken. Det är NI som är vuxna i relationen. Och det är väl lika fel att låta dottern hoppas på en återförening, när ni vet att det aldrig kommer bli så.

OM jag vore du så hade jag talat om för karlsloken att NU ska sanningen fram! Fråga honom om han vill berätta för släkt och vänner själv eller om du ska göra det. Och var tydlig med att du inte längre kommer vara tyst om saken, utan att frågan bara handlar om ifall han vill berätta själv.

 

[veteranix]

Sv: Det blir bättre

OM jag vore du så hade jag talat om för karlsloken att NU ska sanningen fram! Fråga honom om han vill berätta för släkt och vänner själv eller om du ska göra det. Och var tydlig med att du inte längre kommer vara tyst om saken, utan att frågan bara handlar om ifall han vill berätta själv.

Fast såna frågor svarar han inte på. Jag har ställt massor med frågor under den här tiden, men han svarar aldrig på något. Möjligen "jag återkommer" vilket han förstås aldrig gör.

 

[Shaggy]

Sv: Det blir bättre

Sätt en tidsgräns.

Vår dotter mår inte bra av att slitas sönder och hoppas på att allt ska bli som tidigare igen. Nu till jul vill jag att hon ska få lugn och ro och kunna börja bearbeta det som hänt så hon har chans att påbörja något nytt. Om inte du talat om för din släkt att vi separerat och senast lördag kväll så gör jag det.

 

[ameo]

Sv: Det blir bättre

Fast såna frågor svarar han inte på. Jag har ställt massor med frågor under den här tiden, men han svarar aldrig på något. Möjligen "jag återkommer" vilket han förstås aldrig gör.

Nej, men då har du ställt villkoret. Får du inget svar så är det fritt fram för dig att berätta. Du har gett honom chansen att välja...

 

[tanten]

Sv: Det blir bättre

Fast såna frågor svarar han inte på. Jag har ställt massor med frågor under den här tiden, men han svarar aldrig på något. Möjligen "jag återkommer" vilket han förstås aldrig gör.

Fast då frågar du ju om hans liv.

Beträffande ditt liv gör du väl som du vill.

Om HAN nu betraktar sig som tillfälligt utflyttad så har det väldigt lite samband med DITT liv.

Du lever ensam och din man har flyttat ut. DET kan du berätta. Hans version får han ta själv.

Ni behöver inte ha en gemensam story. Faktiskt.

 

[veteranix]

Sv: Det blir bättre

Han är så extremt obehaglig när han är arg så jag vill inte reta upp honom. Det är bara så. En stor anledning till att vi har glidit isär är hans humör. Det är lugnare så här. Han ska ta hand om djuren när jag är bortrest nu så jag vågar/vill inte riskera att han blir arg nu. Då kan han tyvärr ändra sig angående djuren.

 

[tanten]

Sv: Det blir bättre

Han är så extremt obehaglig när han är arg så jag vill inte reta upp honom. Det är bara så. En stor anledning till att vi har glidit isär är hans humör. Det är lugnare så här. Han ska ta hand om djuren när jag är bortrest nu så jag vågar/vill inte riskera att han blir arg nu. Då kan han tyvärr ändra sig angående djuren.

Men oj. Den bilden hade jag inte klar för mig.

Nej, reta inte upp honom innan det är säkert att göra det och det inte får konsekvenser. Ta det efter helgerna

 

[veteranix]

Sv: Det blir bättre

Och bara för att vara elak (?) så frågade han mig om mina planer för nyårsaftonen? Nej, jag inga planer, jag har ingen att skåla med. Dottern och jag stannar hemma. Han antydde att han minsann ska ut och festa precis som om jag skulle vilja bli informerad om det?

 

[Angua]

Sv: Det blir bättre

Har han gått i barndom? Låter som en osäker fjortis!