Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
svea skrev:Hej!
Mitt tips är: Var helt jäkla cool och vänta ut honom. När han blir rädd och backar, låt honom backa klart. Sen talar du om för honom att han ska gå framåt, men mjukt och vänligt så att det inte blir någon konflikt. Och sen väntar du tills han går, även om du får vänta lääääääääääääääänge. Men så fort han går talar du om får honom att han är världens bästa, även om han bara går ett halvt steg.
Börja tidigt på morgonen, ta på dig varma kläder, och stoppa ett par kexchoklad i fickan för du kan få vänta länge.
När han väl har insett att du visserligen inte tänker bråka, men att han inte kan göra något intressant när han vägrar att gå åt rätt håll utan det han har att välja på är att stå där han står och glo, eller gå framåt, så kommer han så småningom att gå framåt, för det är åtminstone intressantare än att stå och glo. Sen kommer han inte att testa det där knepet så många gånger till.
Jag hâller med!!! Alltid framât!! Dâ fâr dom kolla bäst dom vill, men fortsätter med "jobbet", och dâ kan man som ryttare bli snäll i handen eftersom man blir stark och snabb i benen.**BORTTAGEN** skrev:En bekant till mig var med om en liknande "utveckling" hos sin häst. Hästen var riden utan större problem i ca ett år när den gradvis blev svårare och svårare att få iväg ensam hemifrån. Det slutade med att hästen en dag reste sig och ekipaget gick omkull. Inte speciellt kul och ägaren/ryttaren blev förstås rädd för att ge sig in i "striden" igen. Såhär löstes problemet:
Först lät hon en mycket säker och erfaren ryttare komma på besök för att rida hästen och försöka lösa problemet. Han började på ridbanan, bekantade sig med hästen och tydliggjorde framåtdrivande hjälper; han ville att hästen omedelbart och snabbt skulle lyssna framåt. Efter en liten stund red han iväg med hästen längs vägen. Hästen började "surna till", men ryttaren var snabbt och bestämt där med framåtdrivande hjälper, i början förstärkt med spö, och KRÄVDE utan att tveka en sekund att hästen skulle röra sig i friskt tempo från stallet. Ryttaren red iväg, kom tillbaks och red iväg igen, hela tiden konsekvent på med framåtdrivande hjälper vid minsta tvekan - och beröm när hästen lyssnade framåt. Efter ett tag kunde denna ryttare rida hästen till och från stallet, och längre bort på en häst med glad och positiv uppsyn!
Här kunde säkert ägaren ha fortsatt själv med sin häst, med samma konsekvens som "hjälpryttaren", men i och med att hon fortfarande kände viss osäkerhet sedan hästen rest sig och gått omkull med henne, så valde hon att lämna bort hästen på en månads "tillridning". Hästen fick komma till en tjej som bl a tränar galopphästar och tillridningen gick ut på att hästen skulle ut ensam i skog och mark i friskt "framåt" tempo.
Efter tillridningsperioden har det inte varit några liknande problem med hästen igen, så vitt jag vet!
Sådana här incidenter har förstärkt min uppfattning om att det viktigaste att lära och inpränta hos sin häst är devisen "alltid framåt". D v s hästen ska alltid tveklöst gå framåt, i alla situationer. Hellre en häst som studsar framåt än att den inte går fram alls!
Oj det visste jag inte. Dâ fâr man hoppas att allt gick bra till slutGnist skrev:Denna tråden är 1 år och 8 månader se´n nån skrev i Skulle tro att ryttaren redan löst problemet för länge se´n