den omdiskuterade nappen...

[Silverkedjan]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Glömde - jag hade också sjuka hästar. Men jag hade med mig bebin överallt och organiserade efter det.

Det är i mina ögon en prioriteringsfråga. Jag ville prioritera obegränsad tillgång på trygghet i form av FÖRÄLDER.

 

[ulda]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Jag ville absolut att dottern skulle ha napp. Dottern var inte jätteintresserad i början men när vi hållt kvar den konsekvent har hon accepterat den.

Orsaker:
*Jag sög själv på tummen tills jag var 7 år. Har haft alla tandställningar man kan tänka sig.
*Jag är inte så mycket för att amma och har absolut inte varit sugen på att dra fram tutten i tid och otid bara för att dottern har sugbehov.
*Maken tycker det ser illa ut med tumme i munnen. Jag är benägen att hålla med.
*En napp kan man göra sig av med lättare med en tumme
*Det är en fantastiskt bra sak att använda som "propp" när dottern blir lite gnällig utan att man kan hitta någon annan orsak. Ofta när man lägger henne gnäller hon till lite, men då stoppar man bara in nappen och hon blir genast lugn och somnar så fint så... (OM det är någon annan orsak till att hon gnäller är det väldigt tydligt för då är inte nappen välkommen).

 

[anhe]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Jag måste säga att du har en förmåga att få alla föräldrar som inte gör som du att känna sig som urusla föräldrar som inte ger sina barn tillräcklig närhet och kärlek.

Du prioriterar på ett sätt, andra prioriterar annorlunda. Jag själv skulle tex bli helt galen om jag inte fick lite egen tid. Jag är en mycket bättre mamma om jag inte har två småbarn hängande i hasorna timme ut och timme in. De få timmar jag är skild från mina barn, det kan jag unna mig. Då måste vardagen på något sätt fungera utan min närvaro.

Det går faktiskt att ge sitt barn den närhet, tröst och trygghet dom behöver, även om dom sitter med en napp i munnen istället för tutten. På vilket sätt är det då bättre eller sämre att tex ge lillfingret istället för napp, sugande som sugande, bara olika saker att suga på.

 

[fjolltroll]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Jag gav napp för dottern hade enormt sugbehov.
Här fungerade ingen amning dottern föddes för tidigt och orkade inte suga.
Hon sondmatades ett tag efter det var det flaska som gällde.
Hon hade dessutom kolik i 10 månader och om nappen fick henne tyst en stund så var ingen lyckligare än jag.
Det är nog så olika från barn till barn och förälder till förälder hur man gör med napp.
Här var det inte frågan om att få vara ifred utan att få vila öronen en stund.
Bar på henne gjorde jag iaf.
Närheten till mamma och tryggheten kan väl ändå inte bero på om dom hänger i tutten eller inte.
Den kan man väl få ändå.
Dottern hade sen napp till hon var 6 år och själv valde att sluta med den.
Det har aldrig varit nåt fel på hennes tänder.
Däremot så kan man ju begränsa nappen när dom börjar bli större.
Hos oss var det som så att nappen fick man ha om man satte sig i sängen eller soffan och satt still där. Blev aldrig särskilt långa stunder. Hur kul är det att sitta där och snutta för sig själv.
När hon somnat för natten så drog jag ut den och la den under kudden så visste man var den var om hon vaknade på natten.

 

[frukanon]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Ja men då är ju poängen med nappen för FÖRÄLDRAR.

Inte för barn.

Statistiskt sett ammas barn som får napp mindre och kortare tid.

Jag har full förståelse för att alla inte kan amma.

Men tycker inte att man behöver proppa igen munnen med en napp för det heller faktiskt.

Man kombinerar ju närhets- och sugbehovet om man är "personlig napp" åt sina barn. Pappor som inte har tuttar kan använda lillfingrar tex.

Jag tyckte det här var en tråd om NAPPAR, inte om amning ? Tokmaja hade ju inga problem med amningen utan funderade på den bara för att få vara mer ifred.

Men vad menar du med mindre och kortare tid? De flesta jag känner har slutat amma kring sex månader - napp eller inte. Jag har ammat i runt ett år per barn trots napp.
Mitt mellanbarn var jag "tvungen" att ge napp. Hon åt konstant och fick kolik som blev bättre när jag gav napp isället för bröst. Hon var inte direkt undernärd då hon vägde nästan 10 kg vid åttamånaders ålder.
Mitt första barn hade fri tillgång till bröstet men jag gav napp då började suga på tummen redan på BB. Och en tumsugare ville jag absolut INTE ha när det nu gick att undvika genom napp.

 

[Sar]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Trots att jag nu inte har napp till mina små reagerar jag ändå på ditt inlägg eftersom det exkluderar alla andra sätt än ditt eget.
Om nu någon har behovet att vara ifred (kanske låta pappan komma till) och nappen blir det medel som gör att det fungerar är väl det jättebra?! I alla fall för den föräldern och det barnet.
Jag tror inte heller att det finns en förälder vid sina sinnens fulla bruk som inte prioriterat sin bebis och velat ge den allt ifråga om trygghet och kärlek. Däremot kan sätten vara olika.
Jag har exempelvis aldrig burit mina barn i annat syfte än förflyttning. Däremot har jag suttit ner, umgåtts med dem på golvet eller i sängen och hållt om dem väldigt mycket.
Jag tänkte också på vad du sa om att du burit med dig bebisen även när du haft sjuka hästar. Det skulle vara intressant att höra om du rekommenderat samma metod för mig som haft två bebisar (= inga säkra sömnperioder) och ett stort, ytterst explosivt halvblod......

 

[Mustasukka]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Tycker du att det är bättre att barn suger på tummen?

Min son blev inte nöjd med bröstet, han ville bara suga, inte ha nån mjölk.
Men eftersom du säger att napp alltid är helt onödigt skulle jag vilja veta hur vi skulle gjort istället?

 

[Silverkedjan]

Sv: den omdiskuterade nappen...

*kl*

Svarar alla.

Man kan prioritera olika.

Jag tror inte på sugbehovet (mer än att äta och vara nääära) som biologiskt fenomen. Jag vill inte lära mina barn att man blir tröstad genom att stoppa något i munnen som inte varit avsett att vara där. Det finns ingen som helst medicinsk/biologisk förklaring till att barn behöver napp. Andra djurslag har det inte. Barn behöver TRYGGHET. Jag föredrar att inte ge den genom ombud.

Det är en kort tid det handlar om och jag har föredragit att vara 100% tillgänglig den tiden. MED mina tuttar om så krävts. Det går att ha ett "tomt" att snutta på och ett fullt att äta från om man planerar.

Tvåan började stoppa in fingrar i munnen men det gick över när jag hade honom vid tutten ett par dygn.

Om man som liten bebis vet att man alltid får obegränsat av sina föräldrar - vad kan vara negativt med det? Om ens behov aldrig blir nedtystade med en propp, vad kan vara negativt med att föräldrarna försöker lära sig vad man egentligen vill säga och ge en det även om det tar tid och energi?

Jag upplever det som den bästa grund att stå på för att bli självständig.

Jag säger inte att alla ska göra så här.

Att jag står fast vid anti-nappargumenten i diskussion efter diskussion är bara för att visa att det FINNS alternativ.

 

[Cizzi]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Silverkedjan nu blir jag förvirrad, du skriver att du vill finnas till hands för ditt barn den korta tiden dom vill snutta, även om det betyder att du får ha ett barn snuttadnes vid bröstet hela dagarna. Men då funderar jag hur gör pappan för att kunna trösta sitt barn? Han kan ju knappast hala fram något tutte, och att köra in ett finger i munnen på barnet är ju inte alltid så trevligt (olja och annat skit som inte går bort är inte så nyttigt). Jag har alltid resonerat så att pappan kan göra precis samma sak med barnet som mamman men inte amma, men om nu tröst för barnet är att få mammans tutte hur mycket får då pappan vara med sitt barn?

Jag har ammat två av mina barn och har haft massor med mjölk och inga problem, dom har båda haft napp.
Yngsta dottern har en gomspalt och har inte kunnat amma, men jag pumpa i tre månader var fjärde timme dygnet runt innan jag inte orka mer, Varje matning med special flaska tog 1½-2 timmar. Hon kan inte heller ha napp. Men hon vill suga och ligger med tomma fllaskor och snuttar, snor syrrans napp och snuttar på (men hon måste hålla i nappen annars ramlar den ut.) Sen får hon ingen egen napp då hon efter sin första opertion av gommen inte får han napp på 1 vecka , därför vill vi inte att hon har något sådat behov.

Sen funderar jag på om man har en liten bebis som ammas hela dagarna och två små barn till, 4 och 2 år, hur ofta får då dom äldre barnen den uppmärsamheten dom behöver om nu mamman hela tiden ammar? Det är ju inte så lätt att bygga lego, leka med bilar och dockor medan man ammar, och att bara pappan skulle vara med dem äldre barnen känns inte rätt. Jag vill ge mina barn egen tid.

Tycker nog att napp en då är bra, sen behöver ju inte barnet snutta på den hela dagarna, men visst behöver vissa barn snutta mer än andra.

 

[Stollan]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Så länge som nappen inte skadar så tycker jag inte man skall benämna napp som rätt eller fel lika lite som man kan säga att gosedjur, gosetrasa mm är rätt eller fel.
Nappen är fel när barnet riskerar att slå ut tänder pga av den vid fall. Nappen är fel när tänder och/eller bett riskerar att bli felställda.
Åt andra sidan kan ju tumme också göra att tänder och bett blir felställda.
Annars tycker jag det är helt upp till var och en.
Napp har fördelar och nackdelar som allt annat här i livet.
Man får väga dom efter familjen och se vad som passar bäst helt enkelt.
Napp påverkar inte uppväxten mer än gosedjur eller favoritleksak.
Man får däremot om man väljer napp finna sig i att det blir nappletande (dom har fötter) och att när man väl vill ta bort den vet om hur man skall göra och sedan utför det konsekvent.

Jag har aldrig kunnat se på barn vilka som använder napp när jag har jobbat på förskolor mer än att barnet har fram nappen när den skall vila. Det går inte att se skillnad på vare sig trygghet, förmåga att trösta dom, benägenhet att trösta sig själv osv på dom barn som har napp och på dom som inte har.
Inte heller är det någon skillnad på barn som haft napp som liten och dom som inte haft när man kommer upp i åldrarna.
Det enda som verkligen kan vara problem är detta med tumsugare som har svårt att sluta och håller på långt upp i åldrarna för det är "fel" i samhällets ögon att göra så. Dom skäms helt enkelt och det kan påverka självkänslan negativt.
Så napp eller inte napp?
Som sagt var det är som med all annan barnuppfostran man får väga allt negativt med allt positivt och se vad som väger "tyngst" i just det fallet och i just den familjen. Så länge som det inte är direkt skadande för kropp och/eller själ finns inget rätt och fel i barnuppfostran.

 

[ulda]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Ja men då är ju poängen med nappen för FÖRÄLDRAR.

Ja och?

Är det aldrig rätt att tillgodose en förälders behov?

Glada föräldrar ger glada barn.

 

[Silverkedjan]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Mitt andra barn har varit minst lika mycket med sin pappa. Vi var hemma båda två de första fem månaderna. Oftast gick tröstandet lika bra för pappan men ätit och tuttat har han ju gjort hos mig. Vi fick helt enkelt lära oss att tolka alla signaler och anpassa oss.

Några perioder var jag hellåst ett par dygn i sträck när det bara var tutten som gällde men fick han bara allt han ville ha av mig så var pappa strax lika bra igen.

Ulda - visst. Jag säger ju att det finns olika sätt och olika prioriteringar. Om man medvetet väljer en lösning som är för FÖRÄLDRARNAS bästa och står för det så har man åtminstone tänkt.

Det jag ogillar är slentrianiproppandet för att få tyst på barn och sedan säga att det är för BARNETS skull.

Inget av mina barn har skaffat sig något gosedjur eller snuttefilt av något slag heller. Det har jag inte undanhålit dem men av någon anledning (intressant!) har de uppenbarligen inte haft behov av det.

 

[fjolltroll]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Men varför trygghet i att man hänger i tutten?
Alla kan fortfarande inte amma.
Vad gör man då?

 

[Stollan]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Inget av mina barn har skaffat sig något gosedjur eller snuttefilt av något slag heller. Det har jag inte undanhålit dem men av någon anledning (intressant!) har de uppenbarligen inte haft behov av det.

Det trodde jag om min dotter också ända till den dagen jag tänkte byta ut hennes babytäcke till vanligt stort täcke.
Hon var väl runt 5 år då tror jag.
Täcket finns fortfarande i hennes säng

Intressant att dina barn inte vill ha gosedjur mm?
Knappast, det är olika från barn till barn eller menar du på att dom barn som hänger vid tutte hela tiden när den vill ha och får 100% uppmärksamhet inte skaffar snuttefilt odyl?

Jag är förörvigt emot allt slentrianmässigt i barnuppfostarn.

 

[Silverkedjan]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Men varför trygghet i att man hänger i tutten?
Alla kan fortfarande inte amma.
Vad gör man då?

Att ha fri tillgång till bröstet tillgodoser bebins överlevnadsinstinkt. Det är både mat och närhet.

Om man verkligen inte kan amma (så som mina bröstvårtor såg ut med första innan jag lärt mig alla knep rådde alla mig att sluta så jag vet hur det kan vara) så får man ge mat och närhet hud mot hud på annat vis. Och är man född med, och har kvar, bröstvårtor måste de väl gå att snutta på även om man inte ammar ?

Stollan, ja, jag tror grundtrygga barn med fri föräldratillgång har mindre behov av övergångsobjekt. Jag har ingen vetenskaplig studie att hänvisa till men de fall i vänkretsen jag känner till visar samma mönster.

 

[Tokmaja]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Alltså, jag blir lite irriterad, du behöver inte ge dina barn napp, men du är inte någon superförälder för det.
Du resonerar ju så att alla som ger sina barn napp är dåliga eller sämre föräldrar, och endast de som inte ger sina barn napp är bra föräldrar.

Och varför denna fixering av dig med att "vara ifred".
Hade jag velat "vara ifred" hade jag inte skaffat barn alls.
Om jag jämför min dotter med min son så är det alltså natt och dag i skillnad på dem, sonen hade ingen "säker sovtid" och hästarna var tvingat att ha mockat tex, bara när jag skulle ta en dusch hade det varit livet till låns om vi inte haft nappen, även om han suttit fast i bröstet sista timmen.
Och tro mig, jag bar honom och hade honom vid bröstet större tiden av dygnet, han låg minst en timme vid varje amningstillfälle.

Dottern äter ofta, jajmänsan, och hon behöver bäras och vara vid bröstet mycket, och hela kvällarna "sitter hon fast" vid mig, att komma ifrån på kvällen är omöjligt.
Jag kan inte ta med henne till stallet och amma där, jag har ett kallstall och får mjölkstockning direkt om jag halar ut dem i kylan.
MEN hon är nöjd många timmar dagtid (och nattetid), gubben kan ha henne utan problem då, hon kan vara med vaken och bara vara nöjd och glad, det gjorde INTE sonen.

Gillar inte att jag kännar att jag behöver försvara mig som mamma här, för som sagt, jag tycker inte att jag är en sämre mamma än dig bara för att min son har napp, han är en trygg liten kille och jag tror inte att han varit ett dugg annorlunda idag, med eller utan napp.
Däremot hade jag varit ett nervöst vrak och jag hade blivit anmäld av nån djurskyddsgrejs för vanvård av mina hästar på hans tid...
Bara för att det funkat med dina barn och ditt liv behöver inte betyda att alla barn funkar som dina.

 

[Stollan]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Och likt förbenat hade min behov av det
Lik förbenat har jag träffat på barn med väldigt liten föräldrarkontakt och jobbig livssituation som inte har haft det.
Hon hade/har mer tillgång till båda sina föräldrar än vad barn normalt oftast har. Vår livssituation har slumpat det på det viset.
Sedan undrar jag övergångsobjekt för vad?

Jag var inte berikad till en avstängningsknapp på mina bröst och dottern vägrade att tutta på dom om hon var mätt. Det kom mat ur dom så fort man stimulerade dom och inte lite utan mycket.
Tummen/handen åkte in när hon sov och napp har aldrig funkat som främsta tröst för henne. Det har krävts en varm mjuk tröstande vuxenfamn för det.
Den damen har massor av vilja som hon vissade av redan från det hon var nyfödd. Inte ofta hon var missnöjd tvärt om var hon väldigt lättskött som baby men när hon väl blev det så glöm att försöka något annat än det hon ville/avbryt det som hon inte ville.
Åka bil är en sådan där sak.
20 minuter sedan satte mistluren igång och blev inte tyst förrens vi tog ur henne ur babyskyddet. Sova i bil var något som hon hade missat var möjligt

Så nappen för min del var ett substitut för tummen/handen som var så god.
Det enda roliga med napp ur min synpunkt är att det finns i så många roliga färger och med massa mönster på (har bara haft mam-nappar).

 

[Silverkedjan]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Det är intressant att den här diskussionen är så provocerande varje gång.

Jag har sagt massor av gånger att andra får göra som de vill.

Jag förklarar bara varför JAG har prioriterat som jag har gjort, för att visa att det finns sådana alternativ också.
Nu verkar det ju som att de flesta faktiskt köper napp innan bebin kommer för att det "ska" vara så.

Jag menar att om det var nödvändigt för bebisar med napp skulle de födas med en.

Om andra väljer att av MEDVETNA skäl introducera ett napp-beroende hos sina barn så får de väl göra det, och ta ansvar för avvänjningen också.

Men kanske vetskapen att det FINNS andra sätt få nyblivna föräldrar att inte proppa igen munnen på sina bebisar utan att åtminstone TÄNKA till först på varför.

Mitt första var ett krävande brandbilsbarn. Det hade varit skitlätt att proppa igen munnen på honom, men genom att inte göra det tvingades jag lära känna honom på ett annat och för MIG bättre sätt.


Ni som ger er in i debatten här gör det ju för att ni åtminstone FUNDERAR på ämnet.

Det absolut vanligaste jag möter IRL är helt slentrianmässig användning av napp som ljuddämpare så man slipper lyssna på bebins behov.

Båda gångerna jag legat på BB har frågat de andra mammorma om varför deras nyfödda redan har napp (för det har alla haft trots att amningen inte kommit igång) och de enda svar jag fått har varit i stil med "vaddå, bebisar SKA väl ha napp?" eller "det är gulligt med napp" och ett enda "jag vet inte faktiskt"

Jag tycker att alternativa synsätt till det kan behövas.

 

[Mustasukka]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Jag håller med dig om att man bör tänka efter ordentligt innan man ger barnet napp.
Jag förstår inte dem som köper napp innan bebisen är född och försöker tvinga den lilla att stoppa den i munnen.
Jag skulle aldrig göra ett barn beroende av napp om inte behovet finns och är stort.

Men barn är födda med sugsubstitut. De har tummar. Min son sög på tummen i magen såg man tydligt på UL, och när han var en timme gammal åkte den i munnen, fast han ammade länge det första han gjorde när han kom ut.
Jag hade bestämt innan att mitt barn inte ska ha napp, så jag kände mig lite misslyckad när han fick en sen. Men det gick inte utan, tummen fanns ju där hela tiden.

Jag sög själv på tummen tills jag var rätt gammal och vill inte ha tummsugarbarn.

På vilket sätt skulle pappas finger vara bättre än napp?

 

[Stollan]

Sv: den omdiskuterade nappen...

Mitt första var ett krävande brandbilsbarn. Det hade varit skitlätt att proppa igen munnen på honom, men genom att inte göra det tvingades jag lära känna honom på ett annat och för MIG bättre sätt.

Om jag minns rätt så var väl ett av dom sätten ridning för att få honom nöjd?
Det var väl därför du red med honom men inte skulle göra det med den yngsta?
Rätta mig gärna om jag minns fel för minnet är lite si och så ibland.

Jag menar att om det var nödvändigt för bebisar med napp skulle de födas med en.

Är dina barn födda med kläder på sig?
Barn födds inte med allt som är nödvändigt för överlevnad och inte heller kan alltid mamman leverera mjölk som behövs för överlevnad.

Ni som ger er in i debatten här gör det ju för att ni åtminstone FUNDERAR på ämnet.

Jag ser inte folk som inte har funderat på saken innan dom bestämde sig i denna tråden gör du?

Det absolut vanligaste jag möter IRL är helt slentrianmässig användning av napp som ljuddämpare så man slipper lyssna på bebins behov.

Det är du inte ensam om att tycka. Nappanvändning skall tänkas efter för det är jobbigt med napp i längden för föräldrarna om inte annat. Jag svär på att nappar har ben
Om man nu vet babyns behov men just då inte kan uppfylla dom?
Alla har inte den möjligheten/orken.
På min dotter har det aldrig funkat som ljuddämpare vilket jag tror nog vissa i vissa situationer hade önskat.
Hon var högljud när hon var lite. Det var sällan hon var missnöjd men när det hände ujuj
Hon måste varit ett växelvis brandbilsbarn

Om andra väljer att av MEDVETNA skäl introducera ett napp-beroende hos sina barn så får de väl göra det, och ta ansvar för avvänjningen också.

Håller fullständigt med dig där.

Det är intressant att den här diskussionen är så provocerande varje gång.

Kan ju bero på att du lägger fram det som om det är kört med barn som har napp. Att dom får sämre uppväxt, sämre kvalite på vuxenkontakt och sämre grundtrygghet i livet.
Du tycks utgår från att alla använder den som tröstande ljuddämpare och som substitut för vuxenkontakt och att man bara har lite tålamod så går det utan för det har funkat med dina barn.
Jag tror att dom flesta håller med dig om detta med slentriananvänding och substitut för tröst av sina föräldrar. Det kommer bara bort när du blandar in trygghet osv i det hela.
Du får folk att vända taggarna utåt istället för att tänka efter. Folk som vänder taggar utåt tenderar att lyssna sämre och stänger "tjurigt" av öronen/ögonen i detta fallet.

Min mamma har 6 barn och innan hon fick det sista så fick jag min dotter. När hon hörde att vi inte kunde åka mer än 20 minuter och sedan skrek Snuttis så sa hon att det var ju konstigt och att det minsan har funkat med alla hennes barn (inkl. mig) hur bra som helst.
Hon skulle ha varit tyst för sista barnet hon fick blev precis som min dotter
Så kan det gå när inte haspen är på