Vet inte om jag vågar erkänna...
Både igår och i förrgår fick Yngve och Reggie ut och leka (leka tycker jag, ingen av dem protesterade så de tyckte åtminstone inte att det var för slitigt).
Yngve kändes inte riktigt rolig i förrgår, så jag bytte träns till igår. Hade ett lite för tjockt bett på det första (hans träns hänger inne i stugan någonstans mitt i en härva av andra träns, samma med Reggies huvudlag så jag tog första, bästa som verkade ha lagom storlek för skallen).
Igår var han jättetrevlig. Mjuk och fin i munnen, inget motstånd någonstans.
I höstas var han hämmad och spänd i galoppfattningarna när jag började sätta igång honom försiktigt efter kastrationen, tänkte att han var lite spänd bak vid länden så jag ville bara känna av honom nu och antagligen ta ut ET. Fast ET kommer inte att behövas. Fattningarna klockrena helt utan spänningar, både ur trav och ur skritt.
Yngve känns fin och mjuk, ska bli kul att få igång honom ordentligt.
Förhoppningen är ju att kunna kvala honom till unghästchampionatet i Örebro i sommar, känns inte helt orealistiskt sådan som han var igår.
Reggie, då?
uj, uj.
I förrgår larvade vi omkring på vägen och han är väldigt lydig för mitt val av gångart. Däremot har jag inte lärt honom eftergift för tygel/töm förut, när jag har kört. Styrning var förstås viktigt även då, och lydnad...
men nu fick stackaren försöka förstå konceptet "ge efter för bett och tygel och böj på dig" vilket i förrgår inte var ett dugg begripligt när man är liten skrutthingst.
Igår, däremot...
först gick det "sådär" för Reggie ville gå på vänster sida vägen medan jag tyckte att vi skulle gå på höger sida vägen. Resultatet blev vänster bog ut i vägen och jag utnyttjade det till att säga "OK, du kan få gå på det sättet men då får du böja på dig" och sedan lyckades jag utnyttja diket på vänster sida vägen till att hamna rätt för böjd åt andra hållet. Reggie förstod nog inte så mycket men han började åtminstone begripa konceptet "böja sig".
Och på hemvägen när vi skrittade, ramlade en polett hastigt ner. Klonk. Så skrittade han i trevlig form, lätt och mjuk munkontakt, både rakriktad och lite ställd åt höger och lite ställd åt vänster. Härlig energi, härlig bogfrihet. Bara sådär. Helt stadigt, dessutom.
Testade att få med mig det här till traven och det misslyckades naturligtvis, men det tog bara ett par steg av skritt för att ha honom tillbaka i det läget igen.
Fantastisk liten Reggie-peggie!