KL
För första gången på en halv evighet känner jag nu lite hopp. Det har gått upp och ner hur mycket som helst, men i helgen som gick löslongerade jag ponnyn. Galoppen såg verkligen helskum ut, tänk töltande kanin och jag blev ännu mer övertygad om att han aldrig kommer att komma tillbaka. Men så igår kväll gjorde jag om löslongeringen - och han var jättefin! Ingen mer töltande kanin, det såg ut som något lossnat. Han klippte till och med ett litet hinder som stod uppställt på ridbanan. Och det gör han aldrig frivilligt.
Väntade mig halvt om halvt att han skulle vara halt idag, men det var han inte. Han tog tvärtom ut steget mer än på länge. Vågar man hoppas nu?
Det vänder nu!