Den inre rösten om man är döv

[Asko]

Deaf ideology

Deaf power gud jag älskar dessa starka döva personer! Så inspirerande!

 

[TinyWiny]

Vad är CI? Vad är skillnaden mot hörselskadad?

Vid mycket grava hörselskador kan man få ett implantat inopererat.
https://www.barnplantorna.se/horselteknik/ci/

 

[MiaMia]

J

Om de får gå på dagis för döva. I Sverige så är det som är räddningen för dessa barn, och så brukar vården skicka hem en som introducerar teckenspråket till barnet när man upptäcker det. Det senare var hur jag fick mitt första språk, jag sög åt mig som en svamp. Plus dagis. Min mamma och syster lärde sig bara stödtecken typ, så det var inte fullvärdigt modersmål hemma. (Men jag fick hörapparater och därmed ett andra språk så jag hade personligen tur där.)

Så som helt döv så lär man sig språket i dagis/skolan men inte hemma. Det saktar ned ens utbildning fruktansvärt mycket, vilket gör att jag tror att det är ungefär samma siffror här i Sverige.

Men i usa är avstånd och var de bor antagligen mycket avgörande för hur det går för dessa barn.

Jag vet att samhället tar ansvar för språkinlärningen i Sverige.
Men många länder ger ju inte ens teckenspråk samma officiella status som Sverige. Och har inte samma tillgänglighet till habilitering etc. (eller att det in praktiken begränsas för de med sämre ekonomi pga t.ex. reskostnader).

Därför jag tvivlar på att siffrorna på avslutat gymnasium skulle vara jämförbara mellan USA och Sverige. Vet att de historiskt har varit låga, men är de verkligen på den nivån i Sverige idag?

Jag har uppfattat det som att de extra skolåren är för att det tar längre tid av praktiska skäl, när man inte kan lyssna/prata och skriva/titta i bok/läsa på tavla/se skärmbilder samtidigt. Och för att det är (mycket?) svårare att lära sig läsa när man inte gör det på sitt modersmål. Samtidigt som ett extra främmande språk ska läras in snabbare/till högre nivå än för övriga elever.
Inte att den generella språkförmågan är underutvecklad vid skolstarten.

 

[TinyWiny]

Hörselskadade använder hörapparater, dvs de har tillräckligt mycket hörsel kvar att det går att förstärka ljuden tills de hör.
CI är cochlea implantat, man opererar in en teknik, en "linje" i huvudet/örat som går förbi dessa trasiga icke-existerande hårstrån i örat som annars tar emot ljudet hos hörande. Så detta kan fungera på döva personer, men deras hörsel blir inte perfekt utan mera på en hörselskadads nivå.
Vuxna döva kan prova operera in CI men det blir nog inte så användningsbart då deras hjärnor är alltför ovana vid ljud, därav man opererar gärna barn så små som möjligt.
Man kan inte ångra en CI operation, utan då är det som gäller.

En nackdel med CI är risken att ljudet blir så annorlunda att musik inte låter likadant som innan. Det är min största fruktan som gör att jag inte vill operera in det.

Vad "skönt" att höra att fler inte vill operera sig. Jag har bara träffat på människor som inte alls förstår min inställning. En jag gick på kurs med (i döv-hörselskade sammanhang) försökte på alla vis få ett CI och han hörde bättre än mig utan apparater. Jag förstod det inte alls och han förstod inte alls min inställning. Den lilla egna hörsel man har försvinner ju i och med operationen och det vill jag inte.

 

[Nahar]

Hörselskadade använder hörapparater, dvs de har tillräckligt mycket hörsel kvar att det går att förstärka ljuden tills de hör.
CI är cochlea implantat, man opererar in en teknik, en "linje" i huvudet/örat som går förbi dessa trasiga icke-existerande hårstrån i örat som annars tar emot ljudet hos hörande. Så detta kan fungera på döva personer, men deras hörsel blir inte perfekt utan mera på en hörselskadads nivå.
Vuxna döva kan prova operera in CI men det blir nog inte så användningsbart då deras hjärnor är alltför ovana vid ljud, därav man opererar gärna barn så små som möjligt.
Man kan inte ångra en CI operation, utan då är det som gäller.

En nackdel med CI är risken att ljudet blir så annorlunda att musik inte låter likadant som innan. Det är min största fruktan som gör att jag inte vill operera in det.

Går det inte att stänga av implantatet "vid behov"? Det är väl elektriskt?

 

[Asko]

J

Jag vet att samhället tar ansvar för språkinlärningen i Sverige.
Men många länder ger ju inte ens teckenspråk samma officiella status som Sverige. Och har inte samma tillgänglighet till habilitering etc. (eller att det in praktiken begränsas för de med sämre ekonomi pga t.ex. reskostnader).

Därför jag tvivlar på att siffrorna på avslutat gymnasium skulle vara jämförbara mellan USA och Sverige. Vet att de historiskt har varit låga, men är de verkligen på den nivån i Sverige idag?

Jag har uppfattat det som att de extra skolåren är för att det tar längre tid av praktiska skäl, när man inte kan lyssna/prata och skriva/titta i bok/läsa på tavla/se skärmbilder samtidigt. Och för att det är (mycket?) svårare att lära sig läsa när man inte gör det på sitt modersmål. Samtidigt som ett extra främmande språk ska läras in snabbare/till högre nivå än för övriga elever.
Inte att den generella språkförmågan är underutvecklad vid skolstarten.

Jag vet att vi har det långt bättre än många andra länder men...

Den officiella statusen som dövas modersmål i sverige kom till år 1981, som första landet i världen.
Det var inte förrän år 2009 som det svenska teckenspråket blev skyddat i lagen.
Men det är likväl fortfarande inget officellt minoritetsspråk.
"När Europarådets konventioner som rör minoriteter och minoritetsspråk öppnades för ratificering tillsatte den svenska regeringen en kommitté som fick i uppdrag att utreda vilka språk som skulle få status som nationella minoritetsspråk i Sverige. Kommittén kom fram till att det svenska teckenspråket inte är ett kulturspråk som talas av en minoritet utan snarare ska ses som ett kommunikationsmedel för personer med hörselnedsättningar. Därför fick det svenska teckenspråket inte status som ett nationellt minoritetsspråk. I språklagen från 2009 jämställs emellertid det svenska teckenspråken med de nationella minoritetsspråken, men skyddet är inte lika omfattande i språklagen som i minoritetslagen."
Dvs teckenspråket har fortfarande inte samma status som andra minoritetsspråk i Sverige.
Och hur det kan påverka barn:
"Ja, liksom alla elever som har ett annat modersmål än svenska så har teckenspråkiga elever rätt till modersmålsundervisning. Däremot är villkoren annorlunda än för de nationella minoritetsspråken, och i praktiken gör lagen en viss åtskillnad mellan hörande och döva eller hörselskadade elever.
För hörande barn som har döva teckenspråkiga föräldrar gäller villkoret att kommunen är skyldig att ordna modersmålsundervisning i teckenspråk om det är minst 5 elever i kommunen som önskar det. Döva och hörselskadade elever som går i grundskolan kan få modersmålsundervisning i teckenspråk om språket är föräldrarnas modersmål. De flesta av dessa elever har emellertid hörande föräldrar som inte har teckenspråk som sitt modersmål, vilket gör att de inte har rätt till modersmålsundervisning. Döva och hörselskadade teckenspråkiga elever som går i specialskolan får undervisning på och om svenskt teckenspråk, så de kan inte få modersmålsundervisning i svenskt teckenspråk. Däremot kan de få modersmålsundervisning i ett annat teckenspråk om det är föräldrarnas modersmål, t.ex. lettiskt teckenspråk eller ett annat talat och skrivet språk. Det förutsätter dock att skollagens och skolförordningens villkor är uppfyllda."
https://www.isof.se/sprak/minoritetssprak/svenskt-teckensprak/fragor-och-svar-om-teckensprak.html

 

[Asko]

Går det inte att stänga av implantatet "vid behov"? Det är väl elektriskt?

Operationen förstör troligen de känsliga håren som finns i snäckan i örat som tar emot ljuden naturligt.

 

[Asko]

J

Jag vet att samhället tar ansvar för språkinlärningen i Sverige.
Men många länder ger ju inte ens teckenspråk samma officiella status som Sverige. Och har inte samma tillgänglighet till habilitering etc. (eller att det in praktiken begränsas för de med sämre ekonomi pga t.ex. reskostnader).

Därför jag tvivlar på att siffrorna på avslutat gymnasium skulle vara jämförbara mellan USA och Sverige. Vet att de historiskt har varit låga, men är de verkligen på den nivån i Sverige idag?

Jag har uppfattat det som att de extra skolåren är för att det tar längre tid av praktiska skäl, när man inte kan lyssna/prata och skriva/titta i bok/läsa på tavla/se skärmbilder samtidigt. Och för att det är (mycket?) svårare att lära sig läsa när man inte gör det på sitt modersmål. Samtidigt som ett extra främmande språk ska läras in snabbare/till högre nivå än för övriga elever.
Inte att den generella språkförmågan är underutvecklad vid skolstarten.

Ursäkta urspåringen om teckenspråkets status, men det att det inte skulle anses vara ett kulturspråk stör mig och det döva samhället.

Hur som helst, angående gymnasiet min egen empiriska uppfattning är att många tar studenten ja. Men! En hel del gör det med icke godkänt i en ämnen, eller precis på gränsen. Det är en del som går vidare till folkhögskolan i Leksand för att läsa upp sina betyg efter gymnasiet.
Det känns inte riktigt som på en nivå i jämförelse med resten av Sverige.

Och nej, den generella språkförmågan är inte så underutvecklad tack vare dagis och sexårsverksamheten tror jag.

 

[Asko]

Vad "skönt" att höra att fler inte vill operera sig. Jag har bara träffat på människor som inte alls förstår min inställning. En jag gick på kurs med (i döv-hörselskade sammanhang) försökte på alla vis få ett CI och han hörde bättre än mig utan apparater. Jag förstod det inte alls och han förstod inte alls min inställning. Den lilla egna hörsel man har försvinner ju i och med operationen och det vill jag inte.

Huh. Märkligt, jag har nog mest mött på personer som inte vill ha CI i de sammanhangen. Men jag hade en lärare som fick operera in CI medan jag hade henom och jag fick intrycket att hen blev besviken på att det inte blev så bra som tänkt. Det avskräcker lite också.

 

[MiaMia]

Jag vet att vi har det långt bättre än många andra länder men...

Den officiella statusen som dövas modersmål i sverige kom till år 1981, som första landet i världen.
Det var inte förrän år 2009 som det svenska teckenspråket blev skyddat i lagen.
Men det är likväl fortfarande inget officellt minoritetsspråk.
"När Europarådets konventioner som rör minoriteter och minoritetsspråk öppnades för ratificering tillsatte den svenska regeringen en kommitté som fick i uppdrag att utreda vilka språk som skulle få status som nationella minoritetsspråk i Sverige. Kommittén kom fram till att det svenska teckenspråket inte är ett kulturspråk som talas av en minoritet utan snarare ska ses som ett kommunikationsmedel för personer med hörselnedsättningar. Därför fick det svenska teckenspråket inte status som ett nationellt minoritetsspråk. I språklagen från 2009 jämställs emellertid det svenska teckenspråken med de nationella minoritetsspråken, men skyddet är inte lika omfattande i språklagen som i minoritetslagen."
Dvs teckenspråket har fortfarande inte samma status som andra minoritetsspråk i Sverige.
Och hur det kan påverka barn:
"Ja, liksom alla elever som har ett annat modersmål än svenska så har teckenspråkiga elever rätt till modersmålsundervisning. Däremot är villkoren annorlunda än för de nationella minoritetsspråken, och i praktiken gör lagen en viss åtskillnad mellan hörande och döva eller hörselskadade elever.
För hörande barn som har döva teckenspråkiga föräldrar gäller villkoret att kommunen är skyldig att ordna modersmålsundervisning i teckenspråk om det är minst 5 elever i kommunen som önskar det. Döva och hörselskadade elever som går i grundskolan kan få modersmålsundervisning i teckenspråk om språket är föräldrarnas modersmål. De flesta av dessa elever har emellertid hörande föräldrar som inte har teckenspråk som sitt modersmål, vilket gör att de inte har rätt till modersmålsundervisning. Döva och hörselskadade teckenspråkiga elever som går i specialskolan får undervisning på och om svenskt teckenspråk, så de kan inte få modersmålsundervisning i svenskt teckenspråk. Däremot kan de få modersmålsundervisning i ett annat teckenspråk om det är föräldrarnas modersmål, t.ex. lettiskt teckenspråk eller ett annat talat och skrivet språk. Det förutsätter dock att skollagens och skolförordningens villkor är uppfyllda."
https://www.isof.se/sprak/minoritetssprak/svenskt-teckensprak/fragor-och-svar-om-teckensprak.html

Svenskan var ju inte heller skyddad innan dess, så just det är väl mest en teknikalitet.
Har de inte i praktiken jämförbara förutsättningar med att det finns funktioner som forskning och utbildning, vissa mediesändningar etc.? Så det handlar väl mer om hur man definierar minoriteter i just den konventionen.

I praktiken så får inte alla minoritetsberättigade barn heller undervisning om de är ensamma i kommunen.
Har den regleringen någon verklig praktiskt betydelse utöver rätten att få undervisning i dubbla modersmål?

Rent faktiskt så stämmer det ju att rekryteringen inte sker genom kulturellt ärvd grupptillhörighet, utan som ett "fysiskt-medicinskt" urval av en undergrupp i samhället som helhet. Sen kan man ju diskutera vilken inverkan det ska ha på regelverket. Men onekligen finns det en skillnad mellan vilken typ av grupp som språkbrukarna utgör. Det betyder ju inte heller att det inte finns en massa teckenspråklig kultur eller kultur inom dövsamfundet. Ordet kulturspråk är lite konstigt använt i sammanhanget tycker jag, med en väldigt specifik betydelse som är snävare än hur det annars brukas?

 

[TinyWiny]

Huh. Märkligt, jag har nog mest mött på personer som inte vill ha CI i de sammanhangen. Men jag hade en lärare som fick operera in CI medan jag hade henom och jag fick intrycket att hen blev besviken på att det inte blev så bra som tänkt. Det avskräcker lite också.

Ja. Jag kände lite så med. Han var lite speciell. På små barn har jag mycket större förståelse för att CI sätts in. Vården har däremot aldrig propsat på utan har varit tydliga med att det är något jag väljer själv.

 

[Badger]

Åh jag är som du när det gäller skönlitteratur, jag lever mig in i personens känslor och "blir" personen, typ en film. Jag missar nog dock inte så många ord men läser snabbt.

Men facklitteratur! De är skitsvåra för mig! De har så många ord som jag kanske inte förstår och som antagligen är svåra att få en bild av i huvudet.. Åh jag har aldrig tänkt på att detta kan vara en anledning till att jag har haft så svårt för dessa böcker!! Jag flyter inte lika lätt i dessa böcker och därmed försöker tolka varje ord, min hjärna strejkar lätt vid dessa tillfällen. Det känns som att jag missar något när jag försöker läsa mera flytande. Detta förstörde tråkigt nog mitt självförtroende så rejält att jag slutade studera

Mmm om man försöker läsa och förstå mening för mening eller ord för ord och hamnat fel kan allting krackelera med viss facklitteratur. Bästa om det blir så är att bara läsa alltihop snabbt och räkna med att det fastnar någonting.

Men oftast gillar jag facklitteratur och läser det gärna, i alla fall i historia.

Dock är det en lite annan skill än skönlitteratur, så de brukar säga att barn måste öva på båda.

 

[Badger]

Denna sång innehåller bra exempel på bilder i teckenspråket som inte går att översätta till bara ett eller två ord i talad svenska
Denna var typ den mest "teckenspråkiga" sången av dem alla just pga han var friare att använda teckenspråkets bildspråk.

Nu blev jag nyfiken, han måste vara hörande? Är de flesta teckentolkars grammatik mer talspråkig eller mer bildspråkig? Eller är det olika, dvs kan någon hörande tolkar ändå få en bildspråklig känsla?

Dvs talar han flytande? helt enkelt? Eller med brytning.

 

[Roheryn]

Deprimerande siffror..
I USA:
2-3 av 1000 barn födda i usa är döva eller hörselskadade.
9 av 10 barn är födda till hörande föräldrar.
Av dessa familjer lär sig bara 10% att effektivt kommunicera med sitt döva barn.
De andra 90% gör inte det.

Jag har så svårt att förstå det - om jag (hörande) fick ett hörselskadat eller dövt barn skulle jag ju lägga ner precis alla resurser jag hade för att lära mig teckenspråk så jag kunde kommunicera med barnet?? Jag tänker att det inte borde vara svårare att som hörande lära sig teckenspråk än att lära sig ett främmande språk vilket som helst?

Ser att siffrorna gäller USA - vet du något om hur det ser ut i Sverige? Läggs det ner några resurser från samhällets sida på att lära föräldrar till döva barn teckenspråk?

 

[Badger]

Jag har så svårt att förstå det - om jag (hörande) fick ett hörselskadat eller dövt barn skulle jag ju lägga ner precis alla resurser jag hade för att lära mig teckenspråk så jag kunde kommunicera med barnet?? Jag tänker att det inte borde vara svårare att som hörande lära sig teckenspråk än att lära sig ett främmande språk vilket som helst?

Ser att siffrorna gäller USA - vet du något om hur det ser ut i Sverige? Läggs det ner några resurser från samhällets sida på att lära föräldrar till döva barn teckenspråk?

Fast många föräldrar lär sig ju inte ett främmande språk, vilket som helst. Det är ju inte alla som är superbra på engelska ens. Så jag kan nog förstå att det känns svårt och folk stannar på en låg nivå när de lär sig ett nytt språk efter 30.

 

[Roheryn]

Fast många föräldrar lär sig ju inte ett främmande språk, vilket som helst. Det är ju inte alla som är superbra på engelska ens. Så jag kan nog förstå att det känns svårt och folk stannar på en låg nivå när de lär sig ett nytt språk efter 30.

Ja, jo, jag kan väl inse att jag inte är helt representativ för föräldrar i allmänhet, kanske... Jag är snart 50 och håller på att lära mig ett fjärde språk nu, så jag är kanske både mer intresserad av och har mer fallenhet för språk och språkinlärning än många andra.

Samtidigt är det ju så att de flesta som t.ex. flyttar till ett nytt land i vuxen ålder faktiskt lär sig språket som talas i landet de bor i. Kanske inte alla, men de flesta. Och av oss som vuxit upp och gått i skolan i Sverige någon gång under de senaste 30-40 åren är det ju faktiskt en överväldigande majoritet som både förstår och kan kommunicera någorlunda begripligt på engelska. Så de flesta har ju trots allt förmågan till språkinlärning, om drivkraften och i viss mån förutsättningarna finns. Och för mig skulle ju möjligheten att kommunicera med mitt barn vara den starkaste drivkraft jag kunde tänka mig, och mot bakgrund av det känns det extremt lågt med bara 10% av hörande föräldrar till döva barn som lär sig teckenspråk ordentligt.

 

[TinyWiny]

Jag har så svårt att förstå det - om jag (hörande) fick ett hörselskadat eller dövt barn skulle jag ju lägga ner precis alla resurser jag hade för att lära mig teckenspråk så jag kunde kommunicera med barnet?? Jag tänker att det inte borde vara svårare att som hörande lära sig teckenspråk än att lära sig ett främmande språk vilket som helst?

Ser att siffrorna gäller USA - vet du något om hur det ser ut i Sverige? Läggs det ner några resurser från samhällets sida på att lära föräldrar till döva barn teckenspråk?

Jag håller helt med dig. Jag kan inte förstå att man inte kan göra det lilla (för en själv) för sitt barn när det är så enormt viktigt för barnet. Men tyvärr tänker inte alla föräldrar så. De tycker att det är jobbigt och struntar i det. Jag har ett skräckexempel i min närhet

 

[Kenya]

Som @Badger säger, det är ju inte så lätt för alla! Det blir säkert lättare om man lärt sig ett eller flera främmande språk innan. Och om man har råd att gå nån kurs, alternativt möjlighet att umgås med folk som orkar lära en språket. Jag antar att det finns många kostnader när man har ett dövt barn i usa. Barnet ska ju ha anpassad undervisning, kanske hjälpmedel osv. Kanske prioriterar de utbildning i teckenspråk för barnet om de måste välja?
Vi vet heller inte vilken nivå av teckenspråk som krävs för att kunna kommunicera effektivt enligt just den statistiken. Betyder det verkligen att föräldrarna inte ens försökt?
Många är ju fattiga i usa. Det betyder inte bara att man kanske inte har råd att gå kurser men man kanske inte har möjlighet att flytta nånstans där det finns fler döva som kan hjälpa en.

Om jag själv fick ett dövt barn hade det varit ett rent nöje att lära mig teckenspråk. Jättespännande! Ju mer jag tänker på det desto mer tycker jag att det vore det häftigaste språket att lära mig. Men jag gissar att jag hade fått hjälp med utbildning om jag inte hade råd, att det finns nån slags döv gruppering i min stad jag kunde fått vara med i och att kommunen hade kunnat hjälpa mig med barnomsorg eller avlastningsfamilj eller nått för eventuella andra barn ifall jag hade flera barn och behövde frigöra tid för teckenspråksstudier.

Många frågor denna morgon. Men tack @Asko det var riktigt kul att se lite youtubeklipp om dövhet och döv kultur!

 

[Badger]

Ja, jo, jag kan väl inse att jag inte är helt representativ för föräldrar i allmänhet, kanske... Jag är snart 50 och håller på att lära mig ett fjärde språk nu, så jag är kanske både mer intresserad av och har mer fallenhet för språk och språkinlärning än många andra.

Samtidigt är det ju så att de flesta som t.ex. flyttar till ett nytt land i vuxen ålder faktiskt lär sig språket som talas i landet de bor i. Kanske inte alla, men de flesta. Och av oss som vuxit upp och gått i skolan i Sverige någon gång under de senaste 30-40 åren är det ju faktiskt en överväldigande majoritet som både förstår och kan kommunicera någorlunda begripligt på engelska. Så de flesta har ju trots allt förmågan till språkinlärning, om drivkraften och i viss mån förutsättningarna finns. Och för mig skulle ju möjligheten att kommunicera med mitt barn vara den starkaste drivkraft jag kunde tänka mig, och mot bakgrund av det känns det extremt lågt med bara 10% av hörande föräldrar till döva barn som lär sig teckenspråk ordentligt.

Jo självklart, men engelska lär sig de flesta som unga och många är förvånansvärt dåliga på det. Så om de hade ett barn som bara talar engelska skulle de inte ha en fullgod kommunikation på den nivån som de flesta har engelska på. (såklart lär man sig sedan bättre, eftersom det finns en grund och är engelska men det var inte poängen.)

Vi har nog olika erfarenhet av det här med att lära sig ett nytt språk när man flyttar till ett nytt land. För om man inte jobbar i det nya landet och alternativet engelska finns i landet och ens familj talar svenska trodde jag förvånansvärt många inte hade en nivå på landets språk som skulle kunna kännas som en fullgod nivå för att kommunicera med ett barn enbart på det språket. Även om det kanske såklart skulle duga för en ytlig konversation.

Att lära sig språk som vuxen är svårare och jag är inte så förvånad över att statistiken ser lite dålig ut faktiskt. Just den statistiken är ju även den ett tecken på att det är svårt. Iom att man kan anta att de flesta föräldrar verkligen försöker och vill. Men om den enda konversationspartnern i början är 3-10 år och man inte regelbundet, dvs timmar varje dag, använder språket med en vuxen är det nog svårt att komma ikapp sedan när barnets kunskaper rusar iväg.

Men det där bygger helt på någon poäng lingvistik och språkinlärning som låg i en universitetskurs i engelska. Så det kanske faktiskt är plättlätt och de bara inte gör det. (enligt den kursen frös många vuxna som flyttar utomlands till och med till ett engelskspråkigt land vid en punkt sin engelska och kommer aldrig vidare mot att kunna språket helt flytande tydligen.)

Men jag tänker ju då på en nivå över artig konversation, eftersom som nivå artig konversation är ju kanske inte vad man vill ha med sitt barn? alltid? Man vill ju kunna utveckla sitt barns språk också och prata om svåra saker och känslor.

 

[Asko]

Mmm om man försöker läsa och förstå mening för mening eller ord för ord och hamnat fel kan allting krackelera med viss facklitteratur. Bästa om det blir så är att bara läsa alltihop snabbt och räkna med att det fastnar någonting.

Men oftast gillar jag facklitteratur och läser det gärna, i alla fall i historia.

Dock är det en lite annan skill än skönlitteratur, så de brukar säga att barn måste öva på båda.

Jag var nog för rädd att missa något för att läsa allt snabbt, därav jag försökte läsa varje ord. Det är annorlunda när jag läser facklitteratur för mitt eget nöjes skull, då känns det som att det inte gör något om något åker över huvudet på mig.
Men i samband med studier ...