Den inre rösten om man är döv

[Takire]

Hur gör ni när ni läser text? Jag läser den ”högt” i huvudet. Som nu när jag skriver så tänker jag orden/texten och skriver ner det jag tänker och läser jag så läser jag den i huvudet.
Jag pratar med mig själv i huvudet hela tiden. Där kan man säga det man vill men inte får säga högt

Haha, samma här, skrev visst mitt inlägg medan du skickade det här. Just när man ska skriva orden kanske alla hör dem? Jag undrar om man verkligen kan se bara en bild av ordet.

 

[parellikusken]

Jag tänker i ord. Är ett ständigt surrande i mitt huvud.

 

[escodobe]

Vad problematisk sa - det verkar som om populationen ar delad mellan de som har en valdigt tydligt talande "rost" i huvudet, och for de dar tankarna ar mycket mer abstrakta.

Jag tillhor sjalv den senare gruppen (och har full horsel). Eftersom jag bor i ett engelsksprakigt land sedan 10 ar sa fragar mina vanner ibland vilket sprak jag tanker pa, och de allra flesta ganger kan jag inte svara pa fragan - for att tankarna inte riktigt ar artikulerade i ett faktiskt sprak med ord osv.

Min egna, hogst ovetenskapliga teori, ar att sprak ar ju nagot som vi har for att kunna kommunicera vara tankar med ANDRA, det ar hur vi oversatter vara tankar till en begriplig kommunikation/sprak som andra kan forsta. Sa lange man bara "pratar" med sig sjalv sa behover man inte den oversattningen... nagon som tycker det verkar vettigt?

Jag växte upp tvåspråkig och jag tänker på ett språk för det mesta, förutom när jag tänker på personer jag talar det andra språket med eller om jag är i det andra landet mer än ett par dagar för då switchar tag över.

Jag känner en som nästan bara tänker i bilder.

 

[TeamLundVer]

Jag uppfattar frågeställningen som att TS undrar hur döva resonerar med sg själva, eftersom det ju inte kan vara med talat språk. Så om de "ser teckenspråk istället".

Precis

 

[TeamLundVer]

Jag såg/läste nåt om det där med "inre röst" för länge sedan. Minns inte så mycket av det dessvärre, men det jag kommer ihåg var att alla inte "märker" sin "inte röst" på samma sätt. Vissa "hör", andra "ser", ytterligare andra "känner" osv. Så alla hörande har inte en "talad inre röst" i huvudet till exempel.

Vad intressant, jag har alltid tänkt att vi som hör har en hörande röst inom oss

 

[TeamLundVer]

Hur gör ni när ni läser text? Jag läser den ”högt” i huvudet. Som nu när jag skriver så tänker jag orden/texten och skriver ner det jag tänker och läser jag så läser jag den i huvudet.
Jag pratar med mig själv i huvudet hela tiden. Där kan man säga det man vill men inte får säga högt

Precis så gör jag med

 

[Nahar]

Läste någonstans att vi som har en röst (eller flera) i huvudet oftare hade en låtsaskompis som barn än de utan röst. Som att rösten är en rest av kompisen. Lite gulligt tycker jag!

Och ja, jag tänker i röstform, men inte hela tiden. Det beror på vad jag gör, och vad jag tänker.

För att återgå till originalfrågan så kan jag tänka mig att döva kan tänka i teckenspråk?

 

[MiaMia]

För att återgå till originalfrågan så kan jag tänka mig att döva kan tänka i teckenspråk?

Jag tänker mig att det är lika självklart som att jag tänker på svenska. Språk som språk, vad skulle det finnas för anledning till att de inte gör det?

 

[Inte_Ung]

Jag är dyslektiker.
Jag läser ord som bilder.
Kinesisk skrift hade nog passat mig bättre än bokstäver.
Jag uttalar därför inte orden när jag läser dem utan de blir som symboler.
När jag läser ordet "bok" så ser jag en bild på en bok.
Jag kan läsa korrekt stavad text mycket fort på det viset.
Det är ju också ett sätt att uppleva språk på.

 

[Ninnurur]

Hur gör ni när ni läser text? Jag läser den ”högt” i huvudet. Som nu när jag skriver så tänker jag orden/texten och skriver ner det jag tänker och läser jag så läser jag den i huvudet.
Jag pratar med mig själv i huvudet hela tiden. Där kan man säga det man vill men inte får säga högt

Jag gör som du. Frågade dottern nu och hon gör det bara ibland, när hon läser en bok eller så. Så min teori är att det har med läsande och läsflyt att göra kanske?

 

[Takire]

Läste någonstans att vi som har en röst (eller flera) i huvudet oftare hade en låtsaskompis som barn än de utan röst. Som att rösten är en rest av kompisen. Lite gulligt tycker jag!

Och ja, jag tänker i röstform, men inte hela tiden. Det beror på vad jag gör, och vad jag tänker.

För att återgå till originalfrågan så kan jag tänka mig att döva kan tänka i teckenspråk?

Alla mina låtsaskompisar var visserligen djur, men årminstone Ricky kunde jag nog prata med . Tror jag, svårt att minnas .

 

[Angel]

Jag kan inte påstå att jag har ett sätt för "inre processande". Läser jag saker som avkoppling eller där det är viktigt att det blir rätt kan jag "läsa högt i huvudet" medan om jag sållar större textmängder så är det mer ytligt och jag processar det inte lika mycket utan det blir mer ögonen som läser och vissa viktiga ord fastnar i huvudet.
Djupare planerande och filosoferande eller sådant kring saker jag vet hur det ser ut och alltid sådant jag har någon form av känslor kring är i bilder eller filmer utan ord.

 

[Takire]

Jag är dyslektiker.
Jag läser ord som bilder.
Kinesisk skrift hade nog passat mig bättre än bokstäver.
Jag uttalar därför inte orden när jag läser dem utan de blir som symboler.
När jag läser ordet "bok" så ser jag en bild på en bok.
Jag kan läsa korrekt stavad text mycket fort på det viset.
Det är ju också ett sätt att uppleva språk på.

Hur är det för dig som dyslektiker om du läser en text som denna:

"Hästen var en sotr savrtskimeml, knakse den vcakrsate jag stet"?

Alltså när man kastar om bokstäverna i orden men låter de rätta bokstäverna börja och avsluta dem.

Det är nog OT kom jag på nu, men är det svårt eller lätt för dig att läsa sådan text?

 

[Inte_Ung]

Det är nog OT kom jag på nu, men är det svårt eller lätt för dig att läsa sådan text?

Det tar betydligt längre tid.
Men det är inte särskilt svårt då jag läser med mönsterpassning och inte bokstav för bokstav.
Fel bokstäver och framför allt fel antal bokstäver blir svårare.

 

[Pilot]

Hur gör ni när ni läser text? Jag läser den ”högt” i huvudet. Som nu när jag skriver så tänker jag orden/texten och skriver ner det jag tänker och läser jag så läser jag den i huvudet.
Jag pratar med mig själv i huvudet hela tiden. Där kan man säga det man vill men inte får säga högt

Jag läser ibland högt när jag behöver "smaka" på orden, svåra ord eller i ett svårt sammanhang, annars läser jag högt när jag är trött och det tar betydligt längre tid för mig att läsa då.

 

[karamelldrottningen]

Det är ett ständigt snattrande i mitt huvud. Konstant nästan. Tänker även i bilder ibland. Någon slags kombinerad känsla finns alltid med.

 

[Sezziyanen]

Pratade lite med en dövlärare i min släkt, vi har även ett antal döva i släkten och runtom oss som bekanta därav. Tror det är svårt att säga hur döva gör, alltså det är inte så lätt att förstå exakt hur det är även om du frågar dem rakt ut, eftersom de kommer ha ett annat förhållningssätt än dig som hörande. Men min bekantas uppfattning var att det antagligen är så att de ofta tänker i koncepten snarare, även om de kan tänka i själva teckenspråket/kroppspråket förstås.

Dvs, de kan ju rabbla tecken/uttryck i huvudet såsom vi kan rabbla ord och koppla det mot koncepten som dessa ord/tecken betyder. Men värt att komma ihåg här också är att döva inte pratar såsom hörande gör. Dvs det är relativt stor skillnad på hur man återberättar en händelse eller framför ett budskap. Man bokstaverar/tecknar inte ut alla ord såsom vi gör, utan talar mer i koncept/kontentan av det man vill få fram, tänk tex skillnaden på:

"Jag tänker att jag ska gå ner till stan klockan fem idag"

Mot om jag tecknar tillsammans med kroppsspråk nått i stilen av:

"Jag - stan - kl 5 - (idag)"

Detta lär även påverka hur man tänker. Hur man går igenom saker i sitt huvud alltså.

Även förstås stor skillnad på när man blir döv, men det handlade ju inte riktigt tråden om

 

[Skjøldur]

Minns en döv tjej som var dövfödd. Jag kan kanske 50 "stora tecken" eller så som jag lärt mig använda till en hörande men ordlös funktionsnedsatt tjej men jag kan inte det detaljerade teckenspråket. Använde dom + att vi skrev till varandra. Hon skrev att det är stor skillnad på de som förlorat hörseln som vuxna och de som likt hon är dödfödda. De förstnämnda tecknar i samma följd som då vi hörande skriver och pratar. De dövfödda är enklare mer rakt på sak och uttrycker känslorna bättre. Och hon sa att hon tänker mer i bilder och väldigt snabbt. En mkt intelligent och fascinerande person.

 

[ameo]

Tankar är egentligen något väldigt abstrakt.
Jag inser när jag läser den här tråden att jag - som normalt seende och hörande - inte har någon aning om ens hur jag själv gör. Och just nu anstränger jag mig nog lite för mycket för att kunna lista ut hur jag gör...

 

[TinyWiny]

Haha, samma här, skrev visst mitt inlägg medan du skickade det här. Just när man ska skriva orden kanske alla hör dem? Jag undrar om man verkligen kan se bara en bild av ordet.

Jag ser bilder av ordet. Förr, innan alla skador, sjukdomar och elände sänkte min hjärna hade jag extremt bra bildminne. Jag visste exakt vad och i vilken bok något stod efter att ha läst något en gång och kunde utan problem säga att det där står på sidan 47, femte raden uppifrån t ex. även om det var längesedan jag läste det.