Jag har för mig att jag har sett intervjuer med blinda som varit det sedan födseln att de inte drömmer i bilder.Har funderat sak, och även om de som är bli da sen födsel, drömmer de i bilder som jag gör, eller hur fungerar det för dem?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag har för mig att jag har sett intervjuer med blinda som varit det sedan födseln att de inte drömmer i bilder.Har funderat sak, och även om de som är bli da sen födsel, drömmer de i bilder som jag gör, eller hur fungerar det för dem?
Du beskrev det där väldigt bra tycker jagPratade lite med en dövlärare i min släkt, vi har även ett antal döva i släkten och runtom oss som bekanta därav. Tror det är svårt att säga hur döva gör, alltså det är inte så lätt att förstå exakt hur det är även om du frågar dem rakt ut, eftersom de kommer ha ett annat förhållningssätt än dig som hörande. Men min bekantas uppfattning var att det antagligen är så att de ofta tänker i koncepten snarare, även om de kan tänka i själva teckenspråket/kroppspråket förstås.
Dvs, de kan ju rabbla tecken/uttryck i huvudet såsom vi kan rabbla ord och koppla det mot koncepten som dessa ord/tecken betyder. Men värt att komma ihåg här också är att döva inte pratar såsom hörande gör. Dvs det är relativt stor skillnad på hur man återberättar en händelse eller framför ett budskap. Man bokstaverar/tecknar inte ut alla ord såsom vi gör, utan talar mer i koncept/kontentan av det man vill få fram, tänk tex skillnaden på:
"Jag tänker att jag ska gå ner till stan klockan fem idag"
Mot om jag tecknar tillsammans med kroppsspråk nått i stilen av:
"Jag - stan - kl 5 - (idag)"
Detta lär även påverka hur man tänker. Hur man går igenom saker i sitt huvud alltså.
Även förstås stor skillnad på när man blir döv, men det handlade ju inte riktigt tråden om
Jag kan bekräfta detta. Teckenspråk är mitt första språk, men jag hade länge "besvär" med att jag tecknade på talad svenska i grundskolan. Men ju mer jag växte upp bland mina döva klasskamrater så flöt mitt teckenspråk fram, och det är ett underbart bildligt språk som uttrycker känslor så starkt. Numera så är det alltför längesedan jag tecknat med kompisar eller liknande och mitt teckenspråk har återgått till svenskans grammatik, vilket är lite sorgligt egentligen.Minns en döv tjej som var dövfödd. Jag kan kanske 50 "stora tecken" eller så som jag lärt mig använda till en hörande men ordlös funktionsnedsatt tjej men jag kan inte det detaljerade teckenspråket. Använde dom + att vi skrev till varandra. Hon skrev att det är stor skillnad på de som förlorat hörseln som vuxna och de som likt hon är dödfödda. De förstnämnda tecknar i samma följd som då vi hörande skriver och pratar. De dövfödda är enklare mer rakt på sak och uttrycker känslorna bättre. Och hon sa att hon tänker mer i bilder och väldigt snabbt. En mkt intelligent och fascinerande person.
Åh jag är som du när det gäller skönlitteratur, jag lever mig in i personens känslor och "blir" personen, typ en film. Jag missar nog dock inte så många ord men läser snabbt.När jag sjunker in i en bra bok är det som en film. Men jag "läser" alla ord, inte högt för mig själv utan omsätter alla orden till film tror jag. Men om jag inte kommit in i boken ordentligt läser varje ord högt inom mig som meningar, då tar boken inte tag i mig riktigt tyvärr. Jag läser inte skönlitteratur speciellt snabbt tror jag, utan normalt. (Även när jag sjunkit in i en bok kan jag bläddra bak och kolla upp någonting, om jag mindes rätt.) Eller i ärlighetens namn är det inte alls som en film, jag sjunker ofta inte in i filmer lika bra som i böcker, en film är oftast men inte alltid en ruta där borta för mig, upplever inte känslor i filmer så bra. Om det är 3D film är det värre och mer ruta för mig, mindre chans att uppslukas och mer distans eftersom 3D har ett fokus som är skarpt medan det blurrar om jag tittar på annat ställe (synfel? ingen aning). Böcker som man sjunker in i blir mer som 3D på riktigt. Eller 4D, man blir blöt om det regnar.
Om jag har mycket facklitteratur som jag behöver läsa in kan jag läsa som du, mitten av sidan och skippa kanterna av texten. Mer fastnar faktiskt så än om jag läser och hör varje ord högt inom mig, men det är svårt för mig att ha självförtroende i att det fastnar. Så kör det bara under stress.
När jag läser på forum läser jag ord för ord högt i huvudet.
Jag resonerar ibland i ord i huvudet ibland något annat.
Det är underbart när teckenspråkiga personer kan tolka sånger till mera bildliga tecken än att de försöker följa orden.@Asko Du får mig att vilja se opera på teckenspråk! Förstår inte ett ord själv, men det är superintressant att se hur olika tolkningarna kan vara beroende på musiken och temat och allt!
Vad bra! Tack!Du beskrev det där väldigt bra tycker jag
Om ni är nyfikna på hur en döv person låter som, så är detta ett exempel på hur bra en person kan lära sig att tala. Men det är träning som ligger bakom och mod.
Hon är fantastiskt duktig förresten!
Tillägg: Jag kom förresten nu så långt i talet att jag fattar att hon har en CI i ena örat och en hörapparat i det andra. Huh. Hon är mera lik mig än vad jag trodde.
(Dock har jag bättre självförtroende i tal.)
Jösses, siffrorna i den ... Statistiken är deprimerande.
Detta gillar jag skarpt! Såg förut videos på amerikanska döva som "sjöng" på ASL. Det blir ju som en slags dans, en konstform som jag inte tror så många sett, men som var riktigt fin!Det är underbart när teckenspråkiga personer kan tolka sånger till mera bildliga tecken än att de försöker följa orden.
Här är en amerikansk tolk som förklarar bra hur de valt att tolka sånger så att de visar hur musiken låter, dessa är utmärkta tolkar! Här använder de orden också, häftigt!
Det finns så många olika sätt man skulle kunna tolka musik och ljud på, fantastiskt! De gör musik och ljud visuella
Alltså så himla coolt! Jag som dansar känner igen så mycket av tänket kring att uttrycka musik i kroppen, för mig blir det som hon beskriver som en helt ny sorts dans. I balett t.ex. finns ett väl utbyggt "teckenspråk" som blandas med mer uttrycksfull dans. Och när hon rappar! Alltså wow!Det är underbart när teckenspråkiga personer kan tolka sånger till mera bildliga tecken än att de försöker följa orden.
Här är en amerikansk tolk som förklarar bra hur de valt att tolka sånger så att de visar hur musiken låter, dessa är utmärkta tolkar! Här använder de orden också, häftigt!
Det finns så många olika sätt man skulle kunna tolka musik och ljud på, fantastiskt! De gör musik och ljud visuella
Lite kul att hon just säger "the voice we all have in our heads" med tanke på vad tråden handlar om Men superintressant tedtalk, om än med väldigt ledsam statistik. Hoppas att det är något som kan och kommer förbättras.Om ni är nyfikna på hur en döv person låter som, så är detta ett exempel på hur bra en person kan lära sig att tala. Men det är träning som ligger bakom och mod.
Hon är fantastiskt duktig förresten!
Tillägg: Jag kom förresten nu så långt i talet att jag fattar att hon har en CI i ena örat och en hörapparat i det andra. Huh. Hon är mera lik mig än vad jag trodde.
(Dock har jag bättre självförtroende i tal.)
Jösses, siffrorna i den ... Statistiken är deprimerande.
Dans är ju väldigt fysiskt, och teckenspråk är väldigt fysiskt, så det är inte så konstigt att man ser samhörigheter mellan dem hon är svinhäftig!Alltså så himla coolt! Jag som dansar känner igen så mycket av tänket kring att uttrycka musik i kroppen, för mig blir det som hon beskriver som en helt ny sorts dans. I balett t.ex. finns ett väl utbyggt "teckenspråk" som blandas med mer uttrycksfull dans. Och när hon rappar! Alltså wow!
Lite kul att hon just säger "the voice we all have in our heads" med tanke på vad tråden handlar om Men superintressant tedtalk, om än med väldigt ledsam statistik. Hoppas att det är något som kan och kommer förbättras.
Måste fråga om de som inte kommunicerar med sina föräldrar i USA. Lär de barnen sig ens teckenspråk som ett fullvärdigt modersmål?Deprimerande siffror..
I USA:
2-3 av 1000 barn födda i usa är döva eller hörselskadade.
9 av 10 barn är födda till hörande föräldrar.
Av dessa familjer lär sig bara 10% att effektivt kommunicera med sitt döva barn.
De andra 90% gör inte det.
I min grundskoleklass var vi 14 personer i slutet. Lite mera än hälften var hörselskadade eller hade CI. De andra var döva.
Bara två av oss hade döva föräldrar (och en döv förälder var syskon till ett par av mina klasskamrater, så de hade samma hörande föräldrar).
I usa:
Bara 1/3 av döva fullföljer high school. Och av dem som går på college genomför bara 1/5 sina studier.
Känns som att det är samma siffror här i Sverige ärligt talat. Med gymnasiet istället för high school och universitet för college.
I usa:
Överhuvudtaget, döva vuxna tjänar ungefär 1/3 mindre än sina hörande kollegor.
Inte alls förvånande, inte alls...
Jag tror att det är jättemånga som lever med den där "I can't" i huvudet, inte bara döva utan andra som har funktionshinder och sjukdomar. Hjälps ju inte av sådana som hennes första ridlärare t.exDans är ju väldigt fysiskt, och teckenspråk är väldigt fysiskt, så det är inte så konstigt att man ser samhörigheter mellan dem hon är svinhäftig!
Hehe, jag tänkte också på tråden när hon sa det där.
Och gud när hon pratade om "i can't...", gud vad jag kände igen mig så många gånger jag sagt det, eller gett upp om något i förväg pga det.. Känns väldigt svårt att släppa det också dock
Om de får gå på dagis för döva. I Sverige så är det som är räddningen för dessa barn, och så brukar vården skicka hem en som introducerar teckenspråket till barnet när man upptäcker det. Det senare var hur jag fick mitt första språk, jag sög åt mig som en svamp. Plus dagis. Min mamma och syster lärde sig bara stödtecken typ, så det var inte fullvärdigt modersmål hemma. (Men jag fick hörapparater och därmed ett andra språk så jag hade personligen tur där.)Måste fråga om de som inte kommunicerar med sina föräldrar i USA. Lär de barnen sig ens teckenspråk som ett fullvärdigt modersmål?
Om inte är det ju ett vansinnigt handikapp som förklarar dåliga skolresultat i fall de inte har något användbart språk som är normalt utvecklat för åldern.
Det går ju knappt att kompensera i efterhand heller pga så mycket centralt för språkutvecklingen sker i unga år.
Ja absolut, men det kändes bara så extra träffande då hon sa "i can't, i'm deaf" då de är de exakta orden jag haft i mitt huvudJag tror att det är jättemånga som lever med den där "I can't" i huvudet, inte bara döva utan andra som har funktionshinder och sjukdomar. Hjälps ju inte av sådana som hennes första ridlärare t.ex
Vad är CI? Vad är skillnaden mot hörselskadad?Deprimerande siffror..
I USA:
2-3 av 1000 barn födda i usa är döva eller hörselskadade.
9 av 10 barn är födda till hörande föräldrar.
Av dessa familjer lär sig bara 10% att effektivt kommunicera med sitt döva barn.
De andra 90% gör inte det.
I min grundskoleklass var vi 14 personer i slutet. Lite mera än hälften var hörselskadade eller hade CI. De andra var döva.
Bara två av oss hade döva föräldrar (och en döv förälder var syskon till ett par av mina klasskamrater, så de hade samma hörande föräldrar).
I usa:
Bara 1/3 av döva fullföljer high school. Och av dem som går på college genomför bara 1/5 sina studier.
Känns som att det är samma siffror här i Sverige ärligt talat. Med gymnasiet istället för high school och universitet för college.
I usa:
Överhuvudtaget, döva vuxna tjänar ungefär 1/3 mindre än sina hörande kollegor.
Inte alls förvånande, inte alls...
Hörselskadade använder hörapparater, dvs de har tillräckligt mycket hörsel kvar att det går att förstärka ljuden tills de hör.Vad är CI? Vad är skillnaden mot hörselskadad?