Den inre rösten om man är döv

[Takire]

Det tar betydligt längre tid.
Men det är inte särskilt svårt då jag läser med mönsterpassning och inte bokstav för bokstav.
Fel bokstäver och framför allt fel antal bokstäver blir svårare.

Jag ser bilder av ordet. Förr, innan alla skador, sjukdomar och elände sänkte min hjärna hade jag extremt bra bildminne. Jag visste exakt vad och i vilken bok något stod efter att ha läst något en gång och kunde utan problem säga att det där står på sidan 47, femte raden uppifrån t ex. även om det var längesedan jag läste det.

Menar du då att du ser bokstäverna i ordet som en bild eller att om du läser "hårborste" ser en hårborste inuti huvudet? Eller på något annat vis?

 

[TinyWiny]

Menar du då att du ser bokstäverna i ordet som en bild eller att om du läser "hårborste" ser en hårborste inuti huvudet? Eller på något annat vis?

Bokstäverna i ordet är en bild.

 

[Inte_Ung]

Menar du då att du ser bokstäverna i ordet som en bild eller att om du läser "hårborste" ser en hårborste inuti huvudet? Eller på något annat vis?

Både och.
Ordet är direkt kopplat till saken.
Det skrivna hårborste är som en annan bild av saken hårborste.
Hårborstar kan se olika ut och bilden på ordet ligger i högen bland de andra bilderna.

 

[Enya]

Nä?

De enda gångerna det faktiskt är ord är om jag filar på formuleringar. Då "smakar" jag på dem i mitt inre.
Men annars är det mest känslor och andemeningar. Inte konkreta röster?

Jag har också svårt att minnas om jag hört något eller läst något. Dvs om det var något på radion eller i dagstidningen. Vet inte om det har något samband. Jag tänker en del i text också.

Åh, jag trodde jag var ensam om att tänka i text! Tänkte på det i går eller när det var jag läste tråden, att jag verkar nog lite knäpp så jag vågade inte skriva!

 

[catapult]

Hur gör ni när ni läser text? Jag läser den ”högt” i huvudet. Som nu när jag skriver så tänker jag orden/texten och skriver ner det jag tänker och läser jag så läser jag den i huvudet.
Jag pratar med mig själv i huvudet hela tiden. Där kan man säga det man vill men inte får säga högt

Det här är så intressant! Jag läser mycket skönlitteratur och har gjort sen jag var barn. Jag läser även väldigt snabbt. På senare år och när vi har diskuterat detta i min omgivning så har jag insett att jag läser inte orden utan ser dem och på så sätt bildar de en mening i huvudet. Läser jag en skönlitterär bok så läser jag inte heller varje ord utan tittar på mitten av sidan uppifrån och ner. På så sätt missar jag ju visserligen lite text på kanterna men jag lever liksom i boken och upplever sammanhanget som en film i huvudet.
I faktaböcker kan jag märka att den röda tråden inte är lika tydlig och eftersom böckerna har ett annat upplägg så går det inte att”spela filmen”på samma sätt. På så sätt tar det mycket längre tid för mig att läsa och förstå en faktabok eftersom jag måste läsa hela meningar trots att jag ser orden vilket jag är ovan med. (Det här gör att jag ofta läser bra böcker många gånger för jag kan uppleva nya saker i dem de första tre gångerna eftersom jag kan läsa nya ord de gånger som hjärnan istället fyllde i själv gången innan).

I huvudet så tänker jag i känslor och situationer mer än i ord. Vilket gör att jag kan ha svårt att beskriva vad jag känner och tänker för det är oformulerad känslor. Däremot så kan det bli roligt vid vinprovning och liknande där jag beskriver det jag smakar som tex ”en höstgryta framför brasan” eller som att något smakar sadelkammare..

 

[MiaMia]

Går inte alla människor som kommer upp i hög läshastighet över till att delvis läsa på annat sätt än att koda av bokstav för bokstav. Tror inte ens det är möjligt annars?

En del saker går rakt in i hjärnan på mig så jag saknar medvetenhet om processen hur texten omformas till tankar. Men en del saker måste jag nästan tänka ord för ord och sedan göra en mening och sedan resonera om vad den meningen betyder. (Om det är något väldigt krångligt, det är skrivet så det är ologiskt eller otydligt, om det är engelska på lite väl svår nivå osv.) Tror man har flera olika typer av processer som man tar i bruk olika mycket beroende på vad som lämpar sig för den uppgiften man håller på med. (och beroende på vad man behärskar)

Även mitt eget tänkande är så. Det sker på olika sätt beroende på vad det handlar om. Vissa saker är konkret-visuellt, annat abstrakt-logiskt, och annat verbalt. Beroende på att man är olika duktig på olika former av tänkande så skulle jag tro att man använder olika mycket av de olika sorterna.
I psykologiska tester så mäter de bl.a. om man är mer eller mindre "verbal". Ligger nära till hands då att den som har en läggning där man lättare processar ord/språk tenderar att tänka mer på det sättet.

Jag har inte heller en strikt gräns mellan vad som är enbart i huvudet och inte. Jag talar ibland ganska mycket högt med mig själv. Enligt arbetsterapeut är det funktionellt sätt att hjälpa hjärnan med dess processande. (jag har bl.a. dåligt arbetsminne och pratar t.ex. om nästa sak jag ska hämta/hälla ner i kastrullen/lägga i väskan osv.)

 

[Takire]

Åh, jag trodde jag var ensam om att tänka i text! Tänkte på det i går eller när det var jag läste tråden, att jag verkar nog lite knäpp så jag vågade inte skriva!

Jag tänkte mycket i text som cirka tioåring då jag läste mycket. Den såg ut som i Wahlströms ungdomsböcker .

 

[sjoberga]

Det beror på vad man tänker på. Jag kan ramla runt tankar i bilder, i text på franska, engelska och svenska, med matematiska termer, i känslor och i programmeringsmässiga termer. Eftersom en stor del av mina tankar går åt till problemlösning, ansatser och hypoteser - präglar det nog också hur tänkandet går till.

Att tänka i text är ganska begränsande.

 

[Enya]

Jag tänkte mycket i text som cirka tioåring då jag läste mycket. Den såg ut som i Wahlströms ungdomsböcker .

Jag vet inte vad min ursäkt är, att jag HAR läst mycket i mitt liv? Jag gör ju inte det längre, så det är ju konstigt!

 

[Sezziyanen]

Själv tänker jag i text mest när jag går igenom dialoger i mitt huvud. Det är nått jag gör när jag är disträ, jag tänker på nån person och föreställer mig nått jag skulle prata med dem om. Så går jag igenom olika dialoger, vad jag skulle svara om de sa x, och de då vidare, och sen jag, vilka alternativ. Osv.

Annars är det nog mycket "koncept".

 

[Badger]

Det här är så intressant! Jag läser mycket skönlitteratur och har gjort sen jag var barn. Jag läser även väldigt snabbt. På senare år och när vi har diskuterat detta i min omgivning så har jag insett att jag läser inte orden utan ser dem och på så sätt bildar de en mening i huvudet. Läser jag en skönlitterär bok så läser jag inte heller varje ord utan tittar på mitten av sidan uppifrån och ner. På så sätt missar jag ju visserligen lite text på kanterna men jag lever liksom i boken och upplever sammanhanget som en film i huvudet.
I faktaböcker kan jag märka att den röda tråden inte är lika tydlig och eftersom böckerna har ett annat upplägg så går det inte att”spela filmen”på samma sätt. På så sätt tar det mycket längre tid för mig att läsa och förstå en faktabok eftersom jag måste läsa hela meningar trots att jag ser orden vilket jag är ovan med. (Det här gör att jag ofta läser bra böcker många gånger för jag kan uppleva nya saker i dem de första tre gångerna eftersom jag kan läsa nya ord de gånger som hjärnan istället fyllde i själv gången innan).

I huvudet så tänker jag i känslor och situationer mer än i ord. Vilket gör att jag kan ha svårt att beskriva vad jag känner och tänker för det är oformulerad känslor. Däremot så kan det bli roligt vid vinprovning och liknande där jag beskriver det jag smakar som tex ”en höstgryta framför brasan” eller som att något smakar sadelkammare..

När jag sjunker in i en bra bok är det som en film. Men jag "läser" alla ord, inte högt för mig själv utan omsätter alla orden till film tror jag. Men om jag inte kommit in i boken ordentligt läser varje ord högt inom mig som meningar, då tar boken inte tag i mig riktigt tyvärr. Jag läser inte skönlitteratur speciellt snabbt tror jag, utan normalt. (Även när jag sjunkit in i en bok kan jag bläddra bak och kolla upp någonting, om jag mindes rätt.) Eller i ärlighetens namn är det inte alls som en film, jag sjunker ofta inte in i filmer lika bra som i böcker, en film är oftast men inte alltid en ruta där borta för mig, upplever inte känslor i filmer så bra. Om det är 3D film är det värre och mer ruta för mig, mindre chans att uppslukas och mer distans eftersom 3D har ett fokus som är skarpt medan det blurrar om jag tittar på annat ställe (synfel? ingen aning). Böcker som man sjunker in i blir mer som 3D på riktigt. Eller 4D, man blir blöt om det regnar.

Om jag har mycket facklitteratur som jag behöver läsa in kan jag läsa som du, mitten av sidan och skippa kanterna av texten. Mer fastnar faktiskt så än om jag läser och hör varje ord högt inom mig, men det är svårt för mig att ha självförtroende i att det fastnar. Så kör det bara under stress.

När jag läser på forum läser jag ord för ord högt i huvudet.

Jag resonerar ibland i ord i huvudet ibland något annat.

 

[cewe]

Jag tänker i ord. Är ett ständigt surrande i mitt huvud.

Samma här, ibland även på engelska

 

[Roheryn]

Vilken spännande tråd!

Jag inser att jag nog tänker på "alla" sätt. Jag har ingen tydlig röst i huvudet som jag "hör", det är snarare så att ett av mina tankesätt är att "prata", prova formuleringar, vända på ord osv, dock utan att prata högt. Det enda jag på riktigt hör inne i huvudet är musik och sång. I perioder då jag ägnar mig mycket åt språk (lär ett nytt språk, läser lite mer avancerad skönlitterär text eller liknande) kan det "dyka upp" ord och formuleringar i huvudet, men det är fortfarande inget jag hör utan snarare något som finns där och som jag kan "smaka" på.

När jag drömmer är det helt i bilder och känslor, det är som en film utan ljud men där känslor på något sätt överförs ändå. Inser att hörseln inte alls är inblandad här. Och jag kan också tänka på det här sättet, även om det är vanligare för mig att tänka i ord. Tänka i ord kan också vara att tänka i text, snarare än tal. Om jag tänker i det talade ordet så är det alltid i form av att prata, jag "hör" aldrig något.

Kan också tänka på ett logiskt/matematiskt sätt och då är det varken ord eller bilder utan mer ren logik. Jag har jobbat periodvis som programmerare och kan både tänka och drömma i programkod också! När jag drömmer i programkod ser jag dock koden som en bild.

 

[SaraXX]

Jag har inre monologer med mig själv om det är något jag liksom argumenterar för mot eller en konversation som jag tänker på. Annars tänker jag i bilder. Tex om en person beskriver något för mig så målas en bild/filmsekvens upp, som fylls i allt eftersom mer detaljer tillkommer. För mig har det inte något att göra med att jag inte har flyt i läsning eller något sådant. Det är bara så jag tänker.

 

[Sporthorse]

Jag tänker i ord.
När jag bodde utomlands tänkte jag dessutom på engelska.

 

[SaraXX]

Jag tänker i ord.
När jag bodde utomlands tänkte jag dessutom på engelska.

När jag har monologer kan de lika gärna vara på engelska. Särskilt om jag skäller ut någon inne i huvudet, det känns liksom mer kraftfullt då

 

[Roheryn]

Jag tänker i ord.
När jag bodde utomlands tänkte jag dessutom på engelska.

När jag tänker i ord tänker jag på det språk som är "närmast" just då, alltså det som jag för tillfället pratar eller läser. Jag översätter aldrig i huvudet när jag kommunicerar på andra språk än svenska, så gör inte det med tankar heller. Samma med t.ex. mötesanteckningar - de blir alltid på det språk som talas i mötet.

 

[Badger]

Jag tänker i ord.
När jag bodde utomlands tänkte jag dessutom på engelska.

Jag hade en horribel vecka då jag pluggat franska till något test och min hjärna försökte tänka på franska i ren panik. Men jag är så usel på det så det blev helt koko.

(Engelska kan det också hända med om jag varit utomlands men det är inte lika illa.)

 

[Nahar]

Jag hade en horribel vecka då jag pluggat franska till något test och min hjärna försökte tänka på franska i ren panik. Men jag är så usel på det så det blev helt koko.

(Engelska kan det också hända med om jag varit utomlands men det är inte lika illa.)

Det har hänt mig också! Inte med just franska, men andra språk jag varit i processen av att lära mig. Skitirriterande när en bara kan några hundra ord, det begränsar ju verkligen tankeprocessen, men så intressant ändå hur mycket språket påverkar hur vi tänker!

Jag tänker också på olika sätt när jag tänker på engelska och på svenska, eller, jag kanske ska säga att jag tänker på olika saker på olika språk. På engelska tänker jag på känslor, typ musik, poesi, när jag "ältar" mina egna känslor, och på svenska tänker jag mer på rationella saker, vardagssaker och sånt. Inte helt hårddraget, men jag har märkt att det är åt det hållet.

 

[Asko]

Det borde väl vara så för helt döva också tänker jag . Rent logiskt.

Jag hör, tror jag, till de som oftast tänker i ord, men det varierar nog en del. Det jag vet är att om jag till exempel skriver som nu så kan jag inte tänka på orden utan att samtidigt höra hur de låter. Det gör bland annat att jag inte kan räkna fortare inne i huvudet än vad jag kan räkna högt. Det tar lika lång tid att tänka siffrorna som att säga dem.

Det du citerade om att blinda behöver lära sig vad dessa synintryck betyder och sedan lade till döva fick mig att tänka på en sak.

Jag själv är gravt hörselskadad och gick på dagis och grundskola för hörselskadade/döva (det var en mix men all undervisning var på teckenspråk) som sagt. Jag tror att jag aldrig riktigt lärde mig att höra ord i meningar och därför har svårt att höra dem också.
Det skulle vara otroligt svårt för mig att lära mig det nu också.
Jag har ett slags empiriskt bevis i min närhet. Min pappa är också gravt hörselskadad och började förlora hörseln i 25 årsåldern. Han har alltid haft det lättare för att höra meningar och förstå dem.
Medan jag måste få höra nästan ett ord i taget, det är helt annorlunda ljud när man säger ett ord och när man säger samma ord i en mening. Och jag tror att en del i det är att jag inte riktigt lärde mig att göra det heller.

Men jag lärde mig teckenspråk istället och det är i sig guld värt också.