MrsScabtree
Trådstartare
Nu har jag tänkt..tänkt och tänkt¨på det här med rasideal och hur utställningarna påverkar och eftersom att jag inte är speciellt involverad i den här "världen" så måste jag få svar på en del frågor.
Hur och varför kommer det sig att två domare för samma ras kan döma fram helt olika typer ur samma ras och sätta första pris?
Jag pratar om att så många raser verkar vara oerhört uppdelade.
Jag pratar om tex schäfrar där det finns en uppenbar skillnad i hundtyp, så olik att det kan uppfattas som två helt olika raser.
Nikkis hund blev ju tilldelad ett första pris på sin första utställning (har jag rätt?) och den hunden ser i mina ögon mer ut som en schäfer av brukstyp (exteriört vill säga). Möjligen att den är väldigt stor som skiljer. När jag var på stockholmsmässan 2006 fanns där bara schäfrar av mycket tunn och skranglig räkig typ med den klassiska röda pälsen och sadel. En liknande vann sin valpklass där.
Gnist pratade om att det numera även finns en "tyngre typ" av jämthund som hon inte gillade (rätta mig om jag har fel).
Det finns också labradorer och labradorer, och goldens och goldens..
hänger alla med?
Uppenbarligen tolkas rasklubbarnas standard MYCKET olika från håll till håll, så olika att det inte går att smussla med. Men hur i allsin dar "ska man ha det"? Jag förstår såklart att man inte kan få identiska hundar världen över. Men när skillnaden är så oerhörd blir jag förbryllad över att det ens "tillåts"....vill någon vänlig själ vara så vänlig och förklara den här smörjan för mig?
Hur och varför kommer det sig att två domare för samma ras kan döma fram helt olika typer ur samma ras och sätta första pris?
Jag pratar om att så många raser verkar vara oerhört uppdelade.
Jag pratar om tex schäfrar där det finns en uppenbar skillnad i hundtyp, så olik att det kan uppfattas som två helt olika raser.
Nikkis hund blev ju tilldelad ett första pris på sin första utställning (har jag rätt?) och den hunden ser i mina ögon mer ut som en schäfer av brukstyp (exteriört vill säga). Möjligen att den är väldigt stor som skiljer. När jag var på stockholmsmässan 2006 fanns där bara schäfrar av mycket tunn och skranglig räkig typ med den klassiska röda pälsen och sadel. En liknande vann sin valpklass där.
Gnist pratade om att det numera även finns en "tyngre typ" av jämthund som hon inte gillade (rätta mig om jag har fel).
Det finns också labradorer och labradorer, och goldens och goldens..
hänger alla med?
Uppenbarligen tolkas rasklubbarnas standard MYCKET olika från håll till håll, så olika att det inte går att smussla med. Men hur i allsin dar "ska man ha det"? Jag förstår såklart att man inte kan få identiska hundar världen över. Men när skillnaden är så oerhörd blir jag förbryllad över att det ens "tillåts"....vill någon vänlig själ vara så vänlig och förklara den här smörjan för mig?