Den 21:e hunduppdateringstråden

[Malibu_Stacy]

Äh nu verkar han vara som vanligt. Han kanske vaknade på fel sida. Jäkla skrälle.
Får se om han håller sig ok resten av dagen med.



Nej, anfall som i hans autoimmuna sjukdom. Han brukar bli sjuk i november men det har inte hänt än så jag går och väntar.

Jasså då förstår jag Kanske kan du kalla det skov istället? Hoppas inte han får något dock!

 

[Tonto]

Jasså då förstår jag Kanske kan du kalla det skov istället? Hoppas inte han får något dock!

Det är säkerligen ett mycket bättre uttryck. Tack!

Oroar mig ev i onödan bara för att det är november. Ibland kan han bli lite låg om Tonto och han surar ihop över något, så kan vara att Tonto har dragit några fula miner åt hans håll med. Känslig Grabb som inte tycker om att bli tillsagd.

 

[Ceta]

Har haft en så härligt helg! Har haft en vän på besök som jag inte träffat på ett år, och det lyfte upp mig ur min lilla dipp jag haft det senaste
Hade köpt en långlina till Humla då hon är extra skygg mot andra hundar just nu, och jag inte vågar ha henne lös. Hade den på igår vid långpromenaden, och det gick helt ok. Idag testade vi igen och hade nog båda vant oss lite mer vid den, och Humla tog ut svängarna lite mer, och verkade både nöjd med lite mer frihet mot kort koppel, men också få en trygghet av att vara kopplad (eventuellt i kombination med en lite mer avslappnad matte )
Skönt att se henne så glad iaf då hon känts lite låg de senaste dagarna. Hoppas löpet kommer igång snart!

 

[farin]

Jo jag försöker Agility har egentligen aldrig varit den sport jag haft speciellt mycket ångest över, för det är en så ödmjuk sport. Alla diskar sig rätt ofta, oavsett hur erfaren eller ny man är.

Men nu är det en helt ny grej. Aldrig tävlat mot uppfödaren till hunden jag tävlar med. Asnis mamma är ju nu full agilitychampion som tävlat SM två gånger, uppfödaren har en egen agilitybana i trädgården, det andra syskonet som ska debutera som inte ägs av uppfödaren bor nära och de tränar ofta ihop och av det jag sett så har båda kommit så mycket längre än mig och Asni.

Jag försöker övertyga mig själv om att den här debuten handlar om att kolla vart vi är i träningen och hur hon hanterar tävlingsmiljön. Men det ligger och gnager i bakhuvudet att vi kommer diska oss på något riktigt fult sätt och skämmas medan syskonen står på prispallen. Men det är ju så det funkar med prestationsångest. Det är inte logiskt Men det lär bli bättre med tiden, precis som det blivit för mig med rally och lydnad.

Boktips, om du vill: Prestationsglädje, med Niina Svartberg

 

[Bulldoozer]

Varit iväg och tränat lite html, tog med husses Nano också och husse var hemma med Nike och valpen.
Gick rätt okej, fokuserade rätt mycket på högerhandlingen med Nessie. Nano var faktiskt super duktig både vänster, höger och mellan mina ben. Det hon har svårt för är backa då hon lätt sätter sig istället men så har jag inte tränat backa med henne.
Väldigt nöjda hundar efter passet .


Nessie och Nano

 

[Bapelsin]

Det fortsätter att gå framåt här. Fröken har nästan helt slutat kissa inne och det vi tränat på mest (vänta på varsågod innan man får gå ut eller äta) verkar ha fastnat helt. Därutöver har hon börjat vilja vara mer nära. Jag skrev nog i det första inlägget att hon vill ligga bredvid men inte på, nu har hon börjat klättra uppåt. Ofta ligger hon med halva kroppen i knät och halva utanför och idag låg hon helt i mitt knä i säkert två minuter. Dessutom har hon börjat leka själv, jagar svansen och mördar gosedjur

 

[Musiclover]

Någon som kan ge mig råd? Jag har nu två gånger råkat på samma lösa hund med ägare ca 100 meter efter. Jag stannar men hunden kommer mot mig o mina hundar. Då börjar jag ropa att den ska gå härifrån men det hjälper ju inte. Mina blir sura och skäller o nafsar efter den betydligt mindre hunden.
När ägaren kommer fram så får jag en utskällning för hon ser ju att alla hundarna är snälla, men öven om så är fallet så vill jag INTE ha fram lösa hundar och svarar att eftersom hon inte har någon inkallning på sin j-a hund så ska hon inte ha den lös. Då blir jag verbalt hotad av henne. Dessutom tycker hon att jag kan gå någon annanstans. Detta hände idag 150 meter hemifrån och där tänker jag fortsätta att gå.
Så hur ska jag hantera detta nästa gång? Kommer ju efteråt på att säga att mina har kennelhosta eller är magsjuka men det funkar ju inte så många gånger.

Uppdatering idag kom personen hit, bad så mycket om ursäkt och lämnade en blomma! Verkligen bra gjort, inte många som gör så.

 

[Fruentimber]

Uppdatering idag kom personen hit, bad så mycket om ursäkt och lämnade en blomma! Verkligen bra gjort, inte många som gör så.

Oj, vilken helomvändning!

 

[Fisherling]

Alltså Asni har så mycket vilja och åsikter Igår på kursen så satt vi och pausade. Jag tittar bort i typ två sekunder, och under den tiden gick hon från att vila fint vid mig till att rannsaka en annan deltagares jacka. Tydligen hade denna en rosa liten kong med jordnötssprey som Asni fick nos på.
Hon spenderade resten av kursen med att ha STENKOLL på när denna deltagare inte var i närheten av kongen för att försöka sno den Inte så att hon inte gjorde det jag ville, hon var duktig på kursen ändå, men hon ”råkade” liksom springa vidare efter övningarna och hamna nära den där jäkla kongen

 

[russinbulle]

Snacka om att jyckarna här är lyckliga nu och även galet taggade varje morgon - matte klarar nämligen att gå till skogen där elljusspåret är och då får man kuta lös (eller två av dom i alla fall). Mycket spring att ta igen säger dom som bara fått korta 5-10 minuters lösspring i många veckor. Men nu klarar matten ca 7 km sammanlagt per dag och 3,5 av dom på morgonen och det känns så jäkla underbart att knät redan fungerar så bra Nu hoppas jag på lite minusgrader så vi slipper fortsätta vada i lera och blöta, för inom kort kommer jag klara av att gå till stora skogen och lite längre tur men där är gyttja första biten nu som jag hoppa slippa så fram för minusgrader tack även för att valpskrället älskar vatten- och lerpölar.......

Valpis som snart inte är valpis längre. Skalman har sagt i flera veckor nu att hon snart kommer börja löpa men det är segt att komma igång. Det får gärna komma nu (helst igår) så inte julafton sabbas med höglöpande tik när hundarna är tänkta att vara hemma själva halva dagen fungerar inte riktigt då.

Men annars så känns livet rätt gött ändå nu utan en massa galet ont i knät. Nu kan jag planera inför kommande tänkta parning, för går allt vägen så blir det parning av Skalmans lillasyster i januari eller så... är galet sugen på en valpkull nu

 

[Lyan]

Alltså detta finns ju inte Så mycket jobb för att försöka få Pärla frisk och nyss hittade jag knölar bredvid ena spenen

 

[Bapelsin]

Yey! Det går framåt framåt. Såhär låg hon alldeles nyss helt avslappnat i säkert fem minuter

 

[Sleepan]

Ikväll ska vi iväg på första tillfället för att simma in Ebba. Ska bli väldigt kul och jag hoppas hon gillar det! Känns som ett bra komplement i träningen, och skönt att ha en insimmad hund OM vi skulle behöva rehaba i framtiden.

 

[Takire]

Jag skulle egentligen sova men ligger och funderar.

När Frej var valp så var han inte alls rädd för främmande människor på samma sätt som han är nu. Han var faktiskt ganska pigg även på att få hälsa på folk ute. Han verkade ganska glad när vi var till veterinären, både vid vaccination (12 veckor) och när han fick kräkspruta (5-6 månader), även om han ville åla sig som en mask vid det senare tillfället.

Första julen när han var knappt 8 månader var han kanske inte direkt social, men skällde inte heller ut folk för att han var rädd för dem. Strax därefter fick Frej sin första slipped tendon med cirkusen kring det. Och det var också i den vevan jag märkte att han började bli mer misstänksam mot folk. Men det kom liksom smygande så jag har tidigare egentligen inte kopplat ihop händelserna så mycket. Men när jag tänker på det nu så känns det så självklart att det hänger ihop. Han har säkert rent genetiskt med sig osäkerheten mot människor men jag undrar verkligen om han hade blivit likadan om han sluppit alla operationer m.m.

Nåja, jag får vara glad över att han inte har några problem med folk så länge de tittar åt ett annat håll... Ska i alla fall försöka ägna julen till att hjärntvätta honom till att förstå att min farbror som han är rädd för är trevlig egentligen. Ska bara klura ut hur. Det bästa vore om farbror köpte en liten lurvig snäll hund och följde med oss på kurs några dagar men det känns en smula ogenomförbart.

Jag försöker lära Frej att skaka på huvudet. När vi provade idag verkade han fatta att det gav belöning att vrida huvudet åt ena hållet, så det ska nog gå att utveckla rätt snart .

Jises, vad text det blev .

 

[Nux]

Jag skulle egentligen sova men ligger och funderar.

När Frej var valp så var han inte alls rädd för främmande människor på samma sätt som han är nu. Han var faktiskt ganska pigg även på att få hälsa på folk ute. Han verkade ganska glad när vi var till veterinären, både vid vaccination (12 veckor) och när han fick kräkspruta (5-6 månader), även om han ville åla sig som en mask vid det senare tillfället.

Första julen när han var knappt 8 månader var han kanske inte direkt social, men skällde inte heller ut folk för att han var rädd för dem. Strax därefter fick Frej sin första slipped tendon med cirkusen kring det. Och det var också i den vevan jag märkte att han började bli mer misstänksam mot folk. Men det kom liksom smygande så jag har tidigare egentligen inte kopplat ihop händelserna så mycket. Men när jag tänker på det nu så känns det så självklart att det hänger ihop. Han har säkert rent genetiskt med sig osäkerheten mot människor men jag undrar verkligen om han hade blivit likadan om han sluppit alla operationer m.m.

Nåja, jag får vara glad över att han inte har några problem med folk så länge de tittar åt ett annat håll... Ska i alla fall försöka ägna julen till att hjärntvätta honom till att förstå att min farbror som han är rädd för är trevlig egentligen. Ska bara klura ut hur. Det bästa vore om farbror köpte en liten lurvig snäll hund och följde med oss på kurs några dagar men det känns en smula ogenomförbart.

Jag försöker lära Frej att skaka på huvudet. När vi provade idag verkade han fatta att det gav belöning att vrida huvudet åt ena hållet, så det ska nog gå att utveckla rätt snart .

Jises, vad text det blev .

Föräldrarnas Jamie (visserligen collie, men ändå) är väldigt skeptisk till nya människor, extremt osäker och tar inte godis från någon annan än typ närmsta familjen, med honom har vi bara gjort som så att vi hållit folk borta typ, så han förstår att Vi inte släpper fram folk till honom om inte han vill hälsa. Det funkar väldigt bra! Han är nöjd med att inte behöva ta ”fighten” och folk är inte på honom/försöker ta kontakt osv.

Men hoppas det löser sig för dig och Frej!

 

[Fisherling]

@Takire När jag har träffat osäkra hundar så är alltid min approach att totalt ignorera dem. Kanske skulle vara något för farbrorn?

Jag ger inte godis, jag lockar inte, jag tittar inte på dem, sneglar inte ens. Jag beter mig bara helt som vanligt, fast som att hunden inte fanns. Lustigt nog brukar det vara nog för att de hundarna sen ska söka upp mig, sitta nära, följa efter, vissa vill sen bli klappade eller sitta i mitt knä. Gissar att de märker att jag inte försöker ta kontakt med dem, så de passar på och uppskattar att få upptäcka en person på sina egna villkor i lugn och ro.

När jag tänker efter så är detta och mildare variationer av detta min approach till alla hundar Kanske har med autismen att göra, eftersom jag själv har svårt med ögonkontakt (det krävs en väldigt stark relation för att jag ska kunna ha längre ögonkontakt än någon sekund med andra personer) och folk som invaderar mitt personliga space eller kräver att jag ska röra vid dem. Verkar funka, för jag brukar vara ganska poppis hos hundar

 

[Lyan]

Lite positivt är iallafall att Bella är lite mindre hysterisk över kastrationssåret även om jag fortfarande måste hålla henne under ständig uppsikt, Pärla äter äntligen med god aptit och igår kväll var vi ute och gick i 50 minuter och alla hundarna knatade på med glad energi för första gången på veckor. Det har hela tiden varit någon som har sackat efter. Pärla gick hela första halvtimmen innan hon ville bli upplyft vilket måste vara rekord för henne och när jag lyfte upp henne var hon knappt andfådd

Så här pendlar ständigt mellan hopp och förtvivlan

 

[Bapelsin]

Har en snarkande hund liggandes på min mage, och hon har legat där i en halvtimme nu

 

[Ceta]

Har ju lekt lite med shejping för att få lite tass och nostargets med Humla. Har dock märkt att de targets hon tycker är svårast (nos i hand just nu) behöver lite viloperioder emellanåt.
Vi har precis haft en paus på en vecka eller två, men idag ville jag testa och se vad hon kände för Nos-i-hand funkade rätt bra, så jag utökade svårigheten på tasstargeten också! La en tasstarget som hon kan ganska bra ovanpå en bok. Så kul att se Hjärnkontoret sätta igång och att hon faktiskt funderade på vad jag vill Hon trampade på den flera gånger, och det intressanta tycker jag är att hon gjorde det mer ”medvetet” och mindre flamsigt än när den låg på golvet Ska bli kul att se om vi kan ha boken som en egen target efter vi jobbat igenom den lite mer

 

[Takire]

Frej har fått ett (väl urskrapat) bregottpaket. Nu står han och gruffar vid köksbordet för att han ska få locket också. Här är det inte frågan om att tacka och vara nöjd .