Huh. Nu på morgonen var vi i rastgården. I rastgården står en bänk och damerna älskar att springa runt den där bänken. Meeen nu började de sicksacka rakt mot den i full fart och mitt i det så missbedömde Aysu avståndet och slog i frambenet i den. Hon skrek, tjöt, pep och skuttade därifrån på tre ben. Nu gick det bra, jag kände igenom benet (med Aysus tjut rakt i mitt öra...) och det verkade inte ha hänt något alls. När vi sedan hade gått 50 meter från rastgården så gick hon normalt igen. Men ja, herregud vad jag tycker det är hemskt när hon gör illa benen och skriker. Dels låter hon så liten och förstörd, det är ett helt galet tjutljud hon ger ifrån sig när hon har ont, dels så påminns jag varje gång om hur det var när hon splittrade knäskålen... Usch.
Men men. Nu ligger hon i alla fall här i soffan och är nöjd...