Hejsan allesammans
Jag är ny i denna tråden. Har för snart 2 veckor sen hämtat hem en mager stackars travare. Historien om varför hon såg ut som hon gjorde är lång och jag vill inte dela med mig av den. Inte än i alla fall.
Här är en liten presentation av lilla Lucky
Lucky de Sight
Född 26/5- 2004
E: Meadowbranch Lucky (US)
U: Legende de Prez (FR)
Lucky passade inte på travet så hon såldes som ridhäst i december 2013
H. Hon är inriden och inkörd, men utbildningsnivån är okänd.
Hon kom till mig som ett levande skelett.
Lucky är en häst med ett hjärta av guld. Hon är pigg och framåt men inte het eller stark. Hon är lyhörd och arbetsvillig. Hon har tre fina gångarter med plus för galoppen
Jag har hittills inte ridit henne då hon varit alldeles för mager. Hon hade inga muskler nånstans typ när jag kollade på henne. Sa direkt när jag såg henne att jag vägrar sitta upp. Det gjorde jag aldrig heller. Istället longerade jag henne så jag fick se gångarterna. Gick även en promenad ute för att se hur hon var. Hon var lite tittig och var ganska osäker, men bad jag henne att gå i den läskiga vattenpölen så gjorde hon det utan några större protester. En snäll och ganska lätthanterad häst men behöver en fast hand då hon är ganska osäker i sig själv.
I stallet var hon mysig och älskade att bli kliad vid öronen och i pannan. Hon älskade att man myste med henne vid huvudet.
På onsdagen kollade vi på henne och på lördagen hämtades hon.
När vi kom dit hade inte ägaren kommit än. Lucky stod ensam i en hage med lera långt upp på kotorna i ösregn utan täcke.
Jag skulle hämta henne men så fort jag kom i närheten av huvudet så gick hon undan. Hon ville inte att man var i närheten av huvudet.
Stallägaren kom för att hjälpa mig, men han fick inte komma i närheten av henne.
Efter en stund hämtade jag en hink och la i lite korn i den samt grimman. Då gick det bra, men hon var väldigt stressad och skygg.
In i stallet för att få bort det värsta av vattnet för att sedan lägga på ett vintertäcke och ut och longera. Stackars Lucky frös så hon skakade
. Efter ca en timmes longering med en avslutande promenad blev hon varm och lugnade ner sig lite. In i stallet igen för att borsta och fixa henne redo för transporten. Ingen fick komma i närheten av hennes huvud. Inte jag, inte ägaren, ingen fick det.
När vi skulle lasta av hemma hade hon hunnit lugna ner sig lite mer. Vid det här laget fick jag komma i närheten av huvudet.
När hon släpptes ihop med nya kompisen kom gnistan i ögonen tillbaka
Hon var lycklig, älskade nya hagen och var enormt glad över en ny kompis!
Jag kom tillbaka till henne i onsdags förra veckan. Under den veckan hade hon redan kommit upp i hull. Hon var inte alls stressad och det var inga problem för mig att klappa henne på huvudet och sätta på grimman. Hon är rädd för bonden (som är typ världens mesta djurvän som finns). Han fick den dagen komma fram och klappa lite när jag var med. Hon var spänd men lät honom ändå klappa.
Ägaren och jag tror att gamla stallägaren inte har varit snäll mot henne. Vi antar att han antingen slagit henne i ansiktet eller rykt hårt i grimskaftet. Detta med tanke på att hon helt plötsligt blivit enormt huvudskygg och inte gillar män som liknar gamla stallägaren. Det är bara vad vi tror efter hur hästen varit.
Hon går idag hos en vän på bete som sällskap hos hennes ena fjording medans jag har hennes andra fjording på inridning. Hon trivs enormt bra och älskar livet
Igår kom ägaren för att se hur hon har det. Eftersom hon redan gått upp massor i vikt så bestämde vi oss för att prova på att köra en runda
Vill inte rida på henne än med tanke på bristen på muskler i rygg, men eftersom både muskler och hullet har ökat en hel del så tog vi premiär turen igår
. Taggad och extremt lycklig häst visade med allt hur roligt hon tyckte det var! Hon lyssnade fint på rösten och blev aldrig stark. Hon är väldigt känslig och lyhörd så pessoa bettet och vad det nu heter (som ska spänna fast tungan) behövdes deffenitivt inte! Tvådelat bett med träns utan nosgrimma gick hur bra som helst!
Här är bild från ihopsläppet
