Dela på hushållsarbetet

[alazzi]

Jag är glad över hunden nu och älskar honom väldigt. Men det är mycket jobb helt klart. Grannen har hund och dotterns kompis bor i den familjen så lite koll på vad det innebär hade nog dottern.

 

[Inte_Ung]

Jag är glad över hunden nu och älskar honom väldigt. Men det är mycket jobb helt klart.

Men om du inte orkar och dottern inte vill så måste ni ju ändå acceptera att det är något som ni måste avstå ifrån.
Är det för mycket att göra så måste man sålla bort vissa saker.

 

[Trani]

Men det är mycket jobb helt klart.

Om du inte förstod hur mycket jobb det är med en hund så är det ju mycket begärt att du tycker att ditt barn borde ha förstått.

 

[TinyWiny]

Jag är glad över hunden nu och älskar honom väldigt. Men det är mycket jobb helt klart. Grannen har hund och dotterns kompis bor i den familjen så lite koll på vad det innebär hade nog dottern.

Fast att grannen har hund gör inte att hon förstår hur mycket jobb det är. När min dotter var runt 11-12 år ville hon ha en egen hund. Vi hade då haft hund i familjen sedan hon var fem år. Jag sa då till henne att om hon skötte hunden en månad, dvs gav honom mat och vatten och gick ut med honom före och efter skolan och en gång på kvällen (alltså ingen övrig aktivering alls) så skulle hon få en egen hund. Hon insåg redan efter någon vecka att hon varken hade tid eller ork att ta hand om en egen hund. Hon hade helt enkelt inte insett hur mycket tid jag la på hunden och det är hon absolut inte ensam om. Det är svårt att greppa det när man är barn men även som vuxen. Annars hade det inte funnits så många hundar som omplaceras pga "allergi" och tidsbrist.

 

[robl]

Min tonårsdotter (13 år) kan ta ut hunden när hon slutar tidigt i skolan. Annars är det jag som alltid får ta ut hunden. Hon kan dammsuga hemmet spontant någon gång ibland och ibland överrsakar hon mig med lagad mat på bordet när jag kommer hem. Men jag har tröttnat på att göra nästan allt. Jag tycker att hon är tillräckligt stor nu för att hjälpa till mer. Och ja, jag vet att det är mitt eget fel som har curlat henne....

Så vad är rimligt? Jag jobbar 40 timmar i veckan. Hon tränar inne i stan 3 kvällar i veckan. Jag hämtar eller lämnar några gånger i veckan. Och sen har hon förstås skolan som ska skötas. Hon bor hos pappan varannan helg.

Jag tycker att hon kan hjälpa till mer.
När jag va 13 så hjälpte jag inte till speciellt mycket i hushållet, men vi hade 5 hästar (3 va mina) som jag skötte om alla vardagar och på helgerna hjälptes vi åt jag o mamma.
Skulle man tagit hälften av tiden jag la i stallet så hade jag nog hunnit både laga mat och städa varje dag inne i huset Dock så va ju hästar mitt stora intresse så det va ju inte bara "jobb".

 

[alazzi]

Jag vill behålla hunden. Han är min bästa vän. Jag prioriterar honom före hemjobbet, alltid. Jag förvänade mig givetvis inte att ett barn skulle ta hela ansvaret för hunden, men jag hade nog trott på lite mer intresse från dottern.

 

[Inte_Ung]

Om du inte förstod hur mycket jobb det är med en hund så är det ju mycket begärt att du tycker att ditt barn borde ha förstått.

Jag uppfattade det inte så utan att det var förutsättningarna som ändrades.

 

[Inte_Ung]

Jag vill behålla hunden.

Men orkar du?

 

[alazzi]

Ja forutsättningarna har ändrats. Jag jobbade inte heltid när hunden skaffades. Nu är jag ensam vuxen och förut kunde ju mannen också ta ut hunden så det var ju inte alls lika tidskrävande.

 

[Raderad medlem 6459]

Om man inte plockade undan sina saker i huset efter tillsägelse så tillföll sakerna den som plockade undan dem.
Och så fick man jobba ihop till att få tillbaka dem

Herrejisses, det skulle jag aldrig gå med på. Eller vilja göra mot nån annan. "Sorry syrran du glömde din dator i köket så nu är den min. Men jobbar du hårt kanske du kan få tillbaka den" .

 

[Raderad medlem 6459]

Hunden var hennes högsta önskan under flera år så en del ansvar ska hon allt ta.

Men under hur många år kan detta ha varit hennes önskan? Hon är ju bara 13, inte 17 år? Att ett litet barn vill ha ett djur är inte märkligt, det brukar barn vilja ha. Det betyder inte att man som förälder kan köpa djuret och sedan förvänta sig att intresset ska bestå. Jag tycker att hon är för liten för att ta ansvar för att en hund blivit inköpt, oavsett hur många år hon tjatade om att hon ville ha en.

 

[Inte_Ung]

"Sorry syrran du glömde din dator i köket så nu är den min.

Det föregicks av så pass mycket tjat om att plocka undan att den situationen inte kunde uppstå.
Glömma var inte grejen, skita i att ta undan sådant som var i vägen var grejen.
Gott om tid att lösa det på fanns också.
Det handlade om dygn.

 

[Raderad medlem 6459]

Glömma var inte grejen, skita i att ta undan sådant som var i vägen var grejen.

Ah. Jag förstår.

 

[nagelbitarn]

Alltså, jag har lite svårt att förstå curlandet. Att man som barn bara ska ta undan sitt och inte hjälpa till hemma?
Herregud, det handlar inte bara om att förbereda sig för vuxenlivet utan om att samsas och hjälpas åt.
Att alla familjemedlemmar har en del i att göra hemmet trevligt och ordna tid till gemensamma intressen.

Jag hjälpte till som liten, dammsög, diskade, lagade mat till mig och syrran när mamma var på jobb ( 10-13 års åldern).
I tonåren skötte jag mitt eget "gårdshus", tvätten, hästarna (3st) och hjälpte till att klippa gräs, klippa häckar...Jag brukade laga mat till allihop och vi hjälptes alla åt att hålla ordning. Mamma och styvpappa gjorde såklart mer.

Hästarna var mitt intresse, så jag hade fodringarna och det mesta av stallarbetet.

För min del så ledde det till att jag uppskattade det min mamma gjorde på ett helt annat sätt.
Mitt barn kommer få lära sig att i en familj hjälps man åt (efter bästa förmåga) och jag tror nog att han kommer hinna med skola och intressen ändå...

Och visst, man lär sig ju allt när man flyttar hemifrån. Men det var galet skönt att redan kunna allt, det gav mig mer fritid och tid till studierna . Mina vänner som var mer curlade slet ju med att hålla ordning och laga mat i sina första boenden. Ingen hade ju lärt dem ens det basala i hushållsarbetet, utan det hade ju magiskt blivit rent och maten dök bara upp. Kläder? Hur ska de tvättas..? Så de var "upptagna" mest hela tiden. Ganska hårt, både börja jobba/plugga på universitet och dessutom behöva fundera på hur allt annat ska göras.

 

[Amha]

En sak som jag upplevde när jag bodde hemma var att min mamma var arg varje gång hon drog fram dammsugaren. Hon kunde inte prata i normal ton utan skrek och gormade helt i onödan. Det har jag med mig nu i vuxen ålder att försöka berätta för min omgivning vad jag förväntar mig av dem när jag tycker att det är läge att städa. Ibland vill jag göra det själv och att familjen håller sig borta och ibland vill jag att man hjälps åt och jag brukar ta rollen som städledare då mina krav är högre än min partners "jag vill ha gjort det här, välj vad du vill göra". Ibland krävs det lite fokus för att inte bli irriterad för min del men jag är övertygad om att om min mamma visat mer uppskattning i stället för att bli arg hade det varit roligare att vara delaktig i städningen.

 

[Raderad medlem 6459]

Mina vänner som var mer curlade slet ju med att hålla ordning och laga mat i sina första boenden. Ingen hade ju lärt dem ens det basala i hushållsarbetet, utan det hade ju magiskt blivit rent och maten dök bara upp. Kläder? Hur ska de tvättas..? Så de var "upptagna" mest hela tiden.

Haha men är det sant? Jag är uppvuxen med att inte behöva göra nåt hemma i princip och inte fan var jag upptagen hela tiden när jag flyttat hemifrån som 20-åring. Jag menar, att tvätta kläder lär man sig på cirka en minut (man kan till och med fråga pappa om råd på telefon, en gång, så är det gjort), likaså hur en dammsugare fungerar och hur man diskar. Att det skulle ta tid från studierna låter obegripligt.

 

[Tora]

Haha men är det sant? Jag är uppvuxen med att inte behöva göra nåt hemma i princip och inte fan var jag upptagen hela tiden när jag flyttat hemifrån som 20-åring. Jag menar, att tvätta kläder lär man sig på cirka en minut (man kan till och med fråga pappa om råd på telefon, en gång, så är det gjort), likaså hur en dammsugare fungerar och hur man diskar. Att det skulle ta tid från studierna låter obegripligt.

Samma här. Det var ju liksom bara att köra en tvättmaskin. Inget konstigt alls.

Kl
Jag tror att intresse och nivån på städningen är mycket en del av ens personlighet. Säkert går det att påverka lite åt varje håll men är man i grund och botten pedantisk av sig så kommer man att vara det i vuxen ålder vare sig man fick hjälpa till hemma eller inte. Samma sak om man är lite slarvig. Är man sån så är man sån.

Tycker man inte att städning är så viktigt så kommer man aldrig att prioritera det.

Tex så har jag, som har fyra barn, oftast mer städat hemma än flertalet bekanta som inte har några barn alls.

Samma sak när barnen var bebisar. Alla sa att nu kommer du ha det stökigt hemma för du kommer inte hinna med/orka/tycka det är så viktigt. Jag har aldrig haft det stökigt. Det har alltid gått att lösa på något sätt.

Däremot bryr jag mig inte det minsta hur andra har det hemma. Så länge det inte är min oreda så struntar jag fullkomligt i hur det ser ut hemma hos folk.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tror att intresse och nivån på städningen är mycket en del av ens personlighet. Säkert går det att påverka lite åt varje håll men är man i grund och botten pedantisk av sig så kommer man att vara det i vuxen ålder vare sig man fick hjälpa till hemma eller inte. Samma sak om man är lite slarvig. Är man sån så är man sån.

Tror jag med! Jag är supernoga hemma, värderar högt att ha det rent och fint omkring mig. Detta trots att jag lyft cirka inga fingrar hemma (var upptagen med att jobba hårt i vårt stall som familjen drev, så nej, jag låg inte bara på sofflocket). Mina föräldrar curlade inte mig, det bara fanns inte tid för hur mycket som helst; studier (höga betyg) och hästar var liksom allt för mig. Nån som hade tid lagade mat och städhjälpen städade. Jag är ingen gris för det .

 

[Tora]

Tror jag med! Jag är supernoga hemma, värderar högt att ha det rent och fint omkring mig. Detta trots att jag lyft cirka inga fingrar hemma (var upptagen med att jobba hårt i vårt stall som familjen drev, så nej, jag låg inte bara på sofflocket). Mina föräldrar curlade inte mig, det bara fanns inte tid för hur mycket som helst; studier (höga betyg) och hästar var liksom allt för mig. Nån som hade tid lagade mat och städhjälpen städade. Jag är ingen gris för det .

Ja jag klarar bara inte av att skorna ligger i en hög i hallen. De skall stå på skostället!!! I raka rader

 

[Inte_Ung]

Jag är ingen gris för det

Jag är nog en gris numera.
När jag bodde ensam i en liten etta så hade jag pedantordning.
Jag har vuxit upp tidvis i välskött hem och tidvis i bombnedslag beroende på hur mycket annat som föräldrar har haft att ta hand om.
Så jag tror faktiskt inte att det där med curlandet spelar någon roll alls för hur det blir.