Dela på hushållsarbetet

[giovanna]

Givetvis inte, det finns ju en pappa också som kan fixa. Så förhoppningsvis är inte de enda alternativen "Mamma fixar allt själv och pappa lyfter inte ett finger" och "Mamma och barnen fixar allt och pappa lyfter inte ett finger".

Att man vill att barnen ska hjälpa till för att de vuxna inte vill eller kan göra allting förstår jag, men då är det ju just för att man vill ha avlastning, inte för barnens skull, för att deras karaktär ska danas/de ska hinna lära sig/de ska känna att de har ett värde/de ska känna att de är en del av familjen.

Ja om det bor en pappa i familjen så är det en självklarhet att han är lika ansvarig för det som görs i hemmet som mamman. Enligt regeln "alla hjälper till efter förmåga"

Jag tror att det är viktigt att inse att man inte alltid bara kan göra det som är roligast utan ibland måste göra tråksaker som att städa, laga mat och sånt.

Inte för att känna sig så himla delaktig (även om jag gjorde det när jag var liten och min son gör det nu) utan för att jag vill ha ett hem där man hjälps åt för att alla även ska kunna få tid att göra roliga saker.

 

[Mabuse]

Jag tror att det är viktigt att inse att man inte alltid bara kan göra det som är roligast utan ibland måste göra tråksaker som att städa, laga mat och sånt. .

Det tror man kommer fatta av sig själv när man flyttar hemifrån, om inte förr, så jag vet inte om det är något som måste tränas från späd ålder. Det räcker ju att ta sig igenom skolan, så inser man raskt att man ibland måste göra läxor och sånt som kanske känns som det allra roligaste. Så jag tror att den poängen kan man lära sig utan hushållsarbete också.

Hjälps föräldrarna åt med hushållsarbetet blir det ju inget jämställdhetsproblem om barnen inte hjälper till. Och om föräldrarna inte hjälps åt, så tror jag inte det räcker att barnen hjälper till för att man ska slippa jämställdhetsproblem.

 

[spinxx]

Vi har aldrig haft sysslor hemma.
Vi är tre tjejjer, absolut inte curlade på något sätt.

Yngsta är 15 år idag, och gör inga sysslor heller.
Mellansystern bor hemma och betalar ingenting, utan sätter in en summa (motsvarande hyra) in på ett låst sparkonto.
Hon gör mer hemma för att hon tycker om det, tex. laga mat och hålla rent och fint i huset.

Jag bor sedan några år tillbaka i egen lägenhet.

Varför skall ett barn behöva hjälpa till för att en förälder är trött på att göra jobbet?

Vi har alltid hållt ordning i våra egna rum, och städat efter oss i huset.
Mamma delade ut uppgifter till oss när vi hade städdagar. Oftast vid högtider eller vid semester. Vi gnällde aldrig utan har alltid hjälpt till.
Mer än så har vi inte gjort, och vi är ändå inte bortskämda, långt ifrån. Vi har alltid fått skaffa oss egna jobb och tjäna ihop våra egna pengar osv osv.

 

[Hyacinth]

Vi skulle hålla efter våra egna rum och hjälpa till att plocka ur diskmaskinen samt plocka in efter oss när vi hade ätit (ibland). Det var nog allt. Sen var det kul att dammsuga ibland eller klippa gräsmattan. Jag kan inte för mitt liv se hushållsarbet som berikande på något sätt. Min 6-åring hänger upp sina kläder i hallen eftersom de blir smutsiga om vi kliver på dem, lägger smutsig tvätt i tvättkorgen och har det pysslats vid köksbordet hjälps vi åt att plocka bort. Annars inga sysslor, BARNET hjälper till om det verkar roligt helt enkelt.

 

[Tora]

Eftersom de flesta ändå behöver jobba, och dessutom ägna rätt mycket tid åt jobbet, så är det ju lite trist om man ska ägna så mycket av sitt liv åt något som kommer på 1001:a plats över saker som känns viktiga i livet. Det låter åtminstone för mig lite deppigt, det skulle ju kännas som att man slösade bort sitt liv på något komplett oviktigt, om det finns 1000 saker som känns viktigare.

Jag jobbar för att leva. Inte lever jag för mitt jobb. Jag arbetar för att kunna göra det som är viktigt för mig.
Jag älskar mitt jobb. Tycker det är lika roligt idag som för 15 år sedan men om jag inte behövde pengarna så skulle jag antagligen inte jobba. Jag har andra saker som betyder mer, mycket mer.

Jobbet är roligt men inte viktigt för mig.

Sen är det ett bra jobb med en toppenarbetsgivare och bra betalt. Dessutom är jobbet upplagt så att jag får mycket tid med mina barn. Något som absolut ligger på en topplacering i mitt liv. För dom är viktiga för mig, mycket viktiga.

 

[Tora]

För att återgå till ämnet; jag behövde aldrig hjälpa till hemma med något. Trots det så är jag pedantiskt lagd.

Däremot så fick man inte bidra till att öka arbetsbördan. Tex om man tog en macka så plockade man undan efter sig. Hängde upp jackan och ställde skona på sin plats. Ställde disken på diskbänken osv

Än så länge gör vi likadant. Dvs alla barnen hänger upp sina jackor och ställer skona där dom skall vara. Om man leker så plockar man undan leksakerna efter sig osv.

Detta fungerar bra. Även ettåringen hjälper till att städa undan. Visst får man påminna dom i bland men jag har än så länge inte behövt regelrätt tjata på dom.

Däremot sköter vi vuxna dammsugning, tvätt och andra tunga saker. Har nog inga direkta planer på att kräva mer heller.

Däremot om dom vill så får dom gärna tex baka och annat. Men det är inget krav.

 

[Snurrfian]

Min äldsta är 13 år och yngsta 10 år, periodvis har vi bett dem göra sysslor men det rinner snabbt ut i sanden hos oss eftersom som sagt skolan har prio 1, speciellt sen skolan började nu i höst så har jag ställt väldigt lite krav på den äldsta, hon åker hemifrån strax efter åtta och kommer hem strax för 17 och har relativt ofta saker som hör till skolan att göra när hon kommer hem. Min yngsta kommer hem vid 15 tiden och honom ber jag om hjälp oftare i dagsläget.

Men på tex helgen om vi gör ett gemensamt ryck och städar huset så räknar vi helt kallt med att barnen hjälper till med städningen, det är något vi gör tillsammans helst enkelt.

Min äldsta tycker att det är kul att laga mat och ber ibland om att få ta ansvaret för maten vilket hon självklart får, min yngsta tycker att det är relativt okej att dammsuga och gör det lite då och då när han ser att jag tar fram dammsugaren. I övrigt har de ansvar för att lägga in sina rena kläder i sina lådor, lägga ner sånt som ska tvättas vid tvättmaskinen annars blir det inte tvättat. Vid maten brukar jag be de övriga att duka när jag lagar mat, skära sallad eller liknande och det brukar även bli en bra stund att få småprata lite om smått och stort, har de läxor så sitter de gärna vid köksbordet och gör dem när jag lagar mat för att få hjälp.

 

[EmmaBovary]

Min tonårsdotter (13 år) kan ta ut hunden när hon slutar tidigt i skolan. Annars är det jag som alltid får ta ut hunden. Hon kan dammsuga hemmet spontant någon gång ibland och ibland överrsakar hon mig med lagad mat på bordet när jag kommer hem. Men jag har tröttnat på att göra nästan allt. Jag tycker att hon är tillräckligt stor nu för att hjälpa till mer. Och ja, jag vet att det är mitt eget fel som har curlat henne....

Så vad är rimligt? Jag jobbar 40 timmar i veckan. Hon tränar inne i stan 3 kvällar i veckan. Jag hämtar eller lämnar några gånger i veckan. Och sen har hon förstås skolan som ska skötas. Hon bor hos pappan varannan helg.

Men låter inte det här lite galet, att du måste jämföra att du jobbar 40 timmar i veckan mot att hon tränar tre kvällar i veckan och förstås har skola som måste skötas. Du är en vuxen, hon är ett barn.

 

[Badger]

Min tonårsdotter (13 år) kan ta ut hunden när hon slutar tidigt i skolan. Annars är det jag som alltid får ta ut hunden. Hon kan dammsuga hemmet spontant någon gång ibland och ibland överrsakar hon mig med lagad mat på bordet när jag kommer hem. Men jag har tröttnat på att göra nästan allt. Jag tycker att hon är tillräckligt stor nu för att hjälpa till mer. Och ja, jag vet att det är mitt eget fel som har curlat henne....

Så vad är rimligt? Jag jobbar 40 timmar i veckan. Hon tränar inne i stan 3 kvällar i veckan. Jag hämtar eller lämnar några gånger i veckan. Och sen har hon förstås skolan som ska skötas. Hon bor hos pappan varannan helg.

Det är väl klart man hjälpte till när det var städning på gång och hjälpte till med matlagningen ganska ofta och skulle hålla reda på sina saker (men kanske inte gjorde det) och städa upp i köket om man bakat. Men just matlagningsdag och städa själv osv verkar lite väl avancerat.

Så hon ska väl inte ligga på soffan när du städar eller lagar mat och inte gå från bordet utan att plocka undan hälften och diska en del. Men jag kan inte se att hon borde städa och laga mat helt själv åt dig (utom matlagning någon gång om året som överraskning och hjälpa till på riktigt om det är gäster på gång).

 

[Badger]

Det är väl klart man hjälpte till när det var städning på gång och hjälpte till med matlagningen ganska ofta och skulle hålla reda på sina saker (men kanske inte gjorde det) och städa upp i köket om man bakat. Men just matlagningsdag och städa själv osv verkar lite väl avancerat.

Så hon ska väl inte ligga på soffan när du städar eller lagar mat och inte gå från bordet utan att plocka undan hälften och diska en del. Men jag kan inte se att hon borde städa och laga mat helt själv åt dig (utom matlagning någon gång om året som överraskning och hjälpa till på riktigt om det är gäster på gång).

Förresten, fundera över vad du skulle förväntat dig av din 13 årige son och lägg dig någonstans mittemellan. (många verkar förvänta sig så mycket mogenhet och hjälp av flickor i jämförelse med pojkar, men inte alla såklart)

 

[Thomasine]

Mina föräldrar menade att vi skulle prioritera skolan och det gjorde vi. Ingen av oss tre gjorde speciellt mycket mer än höll ordning på våra rum men städade inte. Jag växte upp med städ-och tvätthjälp i huset och pappa diskade när han var hemma. När han var borta hjälptes vi åt. Ingen hade fasta uppgifter. Mamma lagade maten för hon var bäst på det. Att man plockade undan efter sig när man tagit en smörgås eller gjort en kopp te och hängde upp/undan sina kläder var en självklarhet .

Månadspengar fick vi från ganska tidig ålder och med klara direktiv om vad det skulle täcka. Större inköp och skolmateriel stod dom för och alla tre hade småjobb vid sidan av skolan (fredag em och lördag) från ca 15 år. Månadspengen påverkades in av extrajobbet. Jag har inte tagit skada av att inte ha gjort så mycket husarbete.

 

[alazzi]

Tja, mycket av plockandet här hemma är hennes saker. Hon dräller sina saker i hela huset. Jag hittar disk överallt, och när hon har gjort något i köket ser det ut som ett bombnedslag. Jag begär att hon åtminstone ska ta hand om sina saker.

Men jag har fått bra synpunkter.

En 13 åring är en tonåring, inte ett barn längre anser jag.

Hunden var hennes högsta önskan under flera år så en del ansvar ska hon allt ta. Jag är kattmänniska och har aldrig längtat efter hund. Jag har det kämpigt nu att hinna rasta hunden på mina lunchraster. Jag letar efter någon form av dagmatte till hunden, men jag har inte hittat någon i mitt område. Om jag ska åka bil långt dagligen till en dagmatte så blir det väldigt dyrt och komplicerat. Jag jobbade inte heltid när hunden köptes. Sen blev jag ofrilvilligt singelmamma och jobbar nu heltid för att få ihop lite mer pengar. Till saken hör att jag lider av en depession och det gör att min ork inte räcker till så mycket som behövs.

 

[TinyWiny]

Tja, mycket av plockandet här hemma är hennes saker. Hon dräller sina saker i hela huset. Jag hittar disk överallt, och när hon har gjort något i köket ser det ut som ett bombnedslag. Jag begär att hon åtminstone ska ta hand om sina saker.

Men jag har fått bra synpunkter.

En 13 åring är en tonåring, inte ett barn längre anser jag.

Hunden var hennes högsta önskan under flera år så en del ansvar ska hon allt ta. Jag är kattmänniska och har aldrig längtat efter hund. Jag har det kämpigt nu att hinna rasta hunden på mina lunchraster. Jag letar efter någon form av dagmatte till hunden, men jag har inte hittat någon i mitt område. Om jag ska åka bil långt dagligen till en dagmatte så blir det väldigt dyrt och komplicerat. Jag jobbade inte heltid när hunden köptes. Sen blev jag ofrilvilligt singelmamma och jobbar nu heltid för att få ihop lite mer pengar. Till saken hör att jag lider av en depession och det gör att min ork inte räcker till så mycket som behövs.

Jag tycker absolut att du kan kräva att hon håller ordning på sina saker och att hon plockar undan efter sig. Det är det minsta man kan begära och det redan vid ganska tidig ålder. Att lära sig att lägga tillbaka var sak på sin plats direkt när man har använt det gör att man slipper springa runt och plocka.

Visserligen är det väldigt svårt för ett barn att greppa vad det innebär att ha hund men nu finns hunden där. Hon är trots allt tonåring nu och det var hon som ville ha hunden så det tycker jag också att du kan trycka på att hon tar mer ansvar över.

 

[Calazirya]

Hunden var hennes högsta önskan under flera år så en del ansvar ska hon allt ta. Jag är kattmänniska och har aldrig längtat efter hund. Jag har det kämpigt nu att hinna rasta hunden på mina lunchraster. Jag letar efter någon form av dagmatte till hunden, men jag har inte hittat någon i mitt område. Om jag ska åka bil långt dagligen till en dagmatte så blir det väldigt dyrt och komplicerat. Jag jobbade inte heltid när hunden köptes. Sen blev jag ofrilvilligt singelmamma och jobbar nu heltid för att få ihop lite mer pengar. Till saken hör att jag lider av en depession och det gör att min ork inte räcker till så mycket som behövs.

´

Det här är min åsikt gällande djur och barn. Hund var hennes högsta önskan under flera år säger du, men kan verkligen ett barn förstå det stora beslut om ett djur faktiskt innebär? Jag tror verkligen inte det.
Om jag vill ha hund så köper jag hund, jag är vuxen och förstår vad som behövs i både tid, pengar, engagemang osv, det förstår inte barn. Jag förstår att du har det tufft, jag har haft liknande situation med separation som faktiskt gjorde att jag omplacerade vår hund. Men det jag vill ha sagt är att det här med att köpa djur till barn det slutar allt som oftast inte bra om man som förälder inte egentligen är så intresserad.

 

[Badger]

Tja, mycket av plockandet här hemma är hennes saker. Hon dräller sina saker i hela huset. Jag hittar disk överallt, och när hon har gjort något i köket ser det ut som ett bombnedslag. Jag begär att hon åtminstone ska ta hand om sina saker.

Men jag har fått bra synpunkter.

En 13 åring är en tonåring, inte ett barn längre anser jag.

Hunden var hennes högsta önskan under flera år så en del ansvar ska hon allt ta. Jag är kattmänniska och har aldrig längtat efter hund. Jag har det kämpigt nu att hinna rasta hunden på mina lunchraster. Jag letar efter någon form av dagmatte till hunden, men jag har inte hittat någon i mitt område. Om jag ska åka bil långt dagligen till en dagmatte så blir det väldigt dyrt och komplicerat. Jag jobbade inte heltid när hunden köptes. Sen blev jag ofrilvilligt singelmamma och jobbar nu heltid för att få ihop lite mer pengar. Till saken hör att jag lider av en depession och det gör att min ork inte räcker till så mycket som behövs.

Men det är en helt annan sak, det är inte en uppgift och ett ansvar att ta in sina egna saker på sitt eget rum och ställa sin egen disk i diskmaskinen/diska den utan en självklarhet (dvs att man får skäll när man glömmer för att man är 13 och sedan gör på uppmaning och kanske ytterligare uppmaning). Att lämna köket som ett bombnedslag skulle fått min mamma att gå upp i atomer. Hon var inte glad över en kaka innan köket var städat (men jag erkänner att jag var usel på att städa köket klart, men jag gjorde halvfärdigt och trodde det var klart)

Om hunden är hennes borde hon gå ut med den allra minst varannan dag (eller egentligen varje, men hon var kanske så liten när hon önskade sig den att hon inte förstod vad hon gav sig in på) om det går, och kanske på hennes lunchraster (det gjorde mina klasskamrater när de var 12). Men jag antar att det inte går. Men det är inte riktigt ok att önska en hund och sedan gå ut minst med den.

På frågan i ts lät det som att du ville att hon skulle göra någonting utöver att reda ut det hon själv ställt till med. Som en uppgift i hemmet. (men där tycker jag som sagt det räcker med att hjälpa till på städdagar dvs tex dammsuga när du städar och gå ut med sopor och ställa in i diskmaskinen efter middagen på uppmaning.)

 

[Badger]

Tja, mycket av plockandet här hemma är hennes saker. Hon dräller sina saker i hela huset. Jag hittar disk överallt, och när hon har gjort något i köket ser det ut som ett bombnedslag. Jag begär att hon åtminstone ska ta hand om sina saker.

Men jag har fått bra synpunkter.

En 13 åring är en tonåring, inte ett barn längre anser jag.

Hunden var hennes högsta önskan under flera år så en del ansvar ska hon allt ta. Jag är kattmänniska och har aldrig längtat efter hund. Jag har det kämpigt nu att hinna rasta hunden på mina lunchraster. Jag letar efter någon form av dagmatte till hunden, men jag har inte hittat någon i mitt område. Om jag ska åka bil långt dagligen till en dagmatte så blir det väldigt dyrt och komplicerat. Jag jobbade inte heltid när hunden köptes. Sen blev jag ofrilvilligt singelmamma och jobbar nu heltid för att få ihop lite mer pengar. Till saken hör att jag lider av en depession och det gör att min ork inte räcker till så mycket som behövs.

(Ok det är säkert ett uselt förslag, men om ingen av er faktiskt vill ha hund kanske ni kan söka omplacering av den? Som någon ovan hade gjort.)

 

[Niyama]

Jag tror att det är viktigt att inse att man inte alltid bara kan göra det som är roligast utan ibland måste göra tråksaker som att städa, laga mat och sånt.

Det inser man när man flyttar hemifrån om inte förr. Jag tror aldrig jag städade en toalett innan jag flyttade hemifrån, men jag kan lova att den blev städad från första veckan i eget boende. Jag skötte mitt rum (dvs hade så mycket ordning eller oordning jag ville), min tvätt från jag var ca 12, och lagade väl mat vid behov från jag var 15 (typ om jag var ensam hemma). Ingenting annat i hemmet. Jag skötte mina hästar men hade viss hjälp, typ om jag skulle rida 5 hästar en dag så fick jag hjälp med mockning för att hinna, men om bara en häst skulle ridas mockade jag också. Sen morgonfodrade mamma oftast eftersom hon är morgonpigg och ändå ute med hundarna, och lunchfodrade när jag var i skolan. Jag skulle omöjligt ha hunnit med massa hushållssysslor också för att "lära mig", och ändå klarade jag mig utmärkt från första dagen i egen lägenhet (19 år).

 

[Inte_Ung]

Jag har 3 barn varav den yngsta är 13 år.
De har blivit hur bortskämda som helst med allt.
Men de är och har alltid varit ambitiösa i sina liv och det går bra för dem.
Deras inre drivkraft till självständighet löste den saken alldeles utan vår inverkan.

Unga människor vill vara självständiga och oberoende.
De vill förändra världen och de vill göra skillnad.
De vill känna att deras liv har en mening.
Och det ordnar de själva om man bara ger dem chansen.

 

[Inte_Ung]

Jag begär att hon åtminstone ska ta hand om sina saker.

Självklart så skall hon det.
Annars så finns det en finfin soptunna att kasta dem i.
Vill hon inte ha dem så slipper hon ju det.

Jag hittar disk överallt,

Om all disk är smutsig så kan man ju inte äta.
Då så får hon vara utan tills att hon har ordnat upp det.
Du kan ju diska en tallrik till dig själv att äta på.

Jag är kattmänniska och har aldrig längtat efter hund.

Hund är inget som man måste ha.
Om ingen av er vill ta hand om den så ger ni helt enkelt bort den.
Det skulle lätta mycket på trycket för er båda.
Pappan kanske vill ha den?

 

[Inte_Ung]

Hon dräller sina saker i hela huset.

Vi hade faktiskt en regel med de nu vuxna barnen.
Om man inte plockade undan sina saker i huset efter tillsägelse så tillföll sakerna den som plockade undan dem.
Och så fick man jobba ihop till att få tillbaka dem.
Yngsta såg ju det och utmanar inte ödet på det viset.