Samma här.Min största förälskelse i livet, mitt största WOW, min största attraktion, mitt bästa sex.... hände efter att jag fyllt 40! Förvisso inte lastgammal då heller, men med råge passerat "ung"
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Samma här.Min största förälskelse i livet, mitt största WOW, min största attraktion, mitt bästa sex.... hände efter att jag fyllt 40! Förvisso inte lastgammal då heller, men med råge passerat "ung"
Jag är också över 40, och det har definitivt inte blivit avmattade känslor med åren. Det som försvunnit är det överdramatiska, det som egentligen inte har speciellt mycket med kärlek att göra.
Däremot har kraven på "objektet" ökat, så jag faller inte för någon som inte är vettig för mig. (Och i trygga relationer uppstår ju inte det där känsloknarkandet som man får med "Romeo och Julia-effekten". Mitt unga jag misstog ibland drama för kärlek.)
Ja, hur har det gått?! Jag vet inte, får fortfarande ingen tydlig känsla av vad han är ute efterHur har det gått för dig?
Ja, hur har det gått?! Jag vet inte, får fortfarande ingen tydlig känsla av vad han är ute efter
Han ringde tillbaka i onsdags och även i torsdags.
Vi sågs i helgen, hade en jättemysig lördag med fika ute på cafe (bra kombo att miljöträna valpen också), och sedan åkte vi hem till mig, lagade mat, drack bubbel och kollade på film. Han sov över och vi åt en mysig frukost ihop innan han åkte hemåt.
Hade det verkligen jättemysigt och när vi är tillsammans känns han väldigt intresserad.
Men sen hördes vi bara kort per sms under söndag, måndag, tisdag. Igår ledsnade jag och ringde, då lät han glad och vi pratade om allt möjligt i 30-40 minuter.
Men får lixom ingen kläm på intressenivån.
Jag gillar honom i allt övrigt, och vill gärna utveckla, se var det här tar vägen.
Han kanske bara har en annan nivå av behov av kontakt mellan träffarna? Men håller med @pepp i att det ju är lika bra att fråga om det skaver för digJa, hur har det gått?! Jag vet inte, får fortfarande ingen tydlig känsla av vad han är ute efter
Han ringde tillbaka i onsdags och även i torsdags.
Vi sågs i helgen, hade en jättemysig lördag med fika ute på cafe (bra kombo att miljöträna valpen också), och sedan åkte vi hem till mig, lagade mat, drack bubbel och kollade på film. Han sov över och vi åt en mysig frukost ihop innan han åkte hemåt.
Hade det verkligen jättemysigt och när vi är tillsammans känns han väldigt intresserad.
Men sen hördes vi bara kort per sms under söndag, måndag, tisdag. Igår ledsnade jag och ringde, då lät han glad och vi pratade om allt möjligt i 30-40 minuter.
Men får lixom ingen kläm på intressenivån.
Jag gillar honom i allt övrigt, och vill gärna utveckla, se var det här tar vägen.
Träffade A igår, det var mysigt! Kasst väder så vi såg igenom nya Ronjaserien
Imorgon och på tisdag ska vi fara till olika grillplatser och äta middag.
Har lite grejer jag måste prata med honom om, inte orkat ta tag i det ännu.
Känner inget riktigt vavavooom. Men det har jag inte gjort med nån på över 7 år nu, så jag vet inte om det nånsin kommer hända? Jag tycker om honom, och jag vill minnas att jag kände vavavooom när vi träffades första gången nåja. Trivs i hans sällskap och han i mitt. Det är bra så just nu!
Jag tycker du borde prata med honom hur du känner, men också respektera att det han säger är sant och att han bryr sig men folk har lite olika behov av att kommunicera så det får man lära sig att hanteraJa, hur har det gått?! Jag vet inte, får fortfarande ingen tydlig känsla av vad han är ute efter
Han ringde tillbaka i onsdags och även i torsdags.
Vi sågs i helgen, hade en jättemysig lördag med fika ute på cafe (bra kombo att miljöträna valpen också), och sedan åkte vi hem till mig, lagade mat, drack bubbel och kollade på film. Han sov över och vi åt en mysig frukost ihop innan han åkte hemåt.
Hade det verkligen jättemysigt och när vi är tillsammans känns han väldigt intresserad.
Men sen hördes vi bara kort per sms under söndag, måndag, tisdag. Igår ledsnade jag och ringde, då lät han glad och vi pratade om allt möjligt i 30-40 minuter.
Men får lixom ingen kläm på intressenivån.
Jag gillar honom i allt övrigt, och vill gärna utveckla, se var det här tar vägen.
Tack, superbra råd! Jag har lite svårt att ta bladet från munnen när det gäller känslor, jag är jätterädd att uppfattas som jobbig/krävande. Det har legat mig i fatet förr och jag är nog min egen största fiende. Så ska försöka vara lite modigare.Jag tycker du borde prata med honom hur du känner, men också respektera att det han säger är sant och att han bryr sig men folk har lite olika behov av att kommunicera så det får man lära sig att hantera
Jag har min sambo på deltid då han delvis bor på annan ort. När han är borta kan det för all del vara så att hör jag inte av mig så pratar vi inte. Han är dålig på att svara i telefon, dålig på att svara på sms, men när jag väl får tag i honom så pratar han gärna. Jag vet att han älskar mig och det är väldigt uppenbart när vi ses.
Det är en vanesak, det var det för mig i alla fall. Jag var också väldigt orolig till en början att han liksom inte kände något eller inte brydde sig för hans behov av att prata och höra av sig inte matchade mitt men jag har liksom insett med tiden att det inte är så. Vi kommunicerar på olika sätt bara, i början störde det mig att jag oftast är den som får "sätta igång" en dialog men nu för tiden rör det mig inte, jag är en pratkvarn så kan lika gärna vara min nivå som är orimlig liksom
På det du beskriver tycker jag det låter toppen! Men som sagt prata gärna om det, tycker aldrig det är fel att kommunicera känslor med varandra. Det betyder inte att någon måste ändra sig, men att man kan få förklara hur man känner och tycker så hjälper det ofta rätt mycket
Om jag känner att jag måste få ur mig något där jag vet att jag själv kan vara lite orimligt så brukar jag vara tydlig med det. Typ säga att jag vet att det här är mitt problem, men jag känner att jag måste få säga det så att du hör så min hjärna kan få en bra förklaring, när du gör si så känner jag så.Tack, superbra råd! Jag har lite svårt att ta bladet från munnen när det gäller känslor, jag är jätterädd att uppfattas som jobbig/krävande. Det har legat mig i fatet förr och jag är nog min egen största fiende. Så ska försöka vara lite modigare.
--
Vi jobbar i samma bransch, och det "skvallras" om oss en del - eftersom han varit öppen till sina kollegor om att vi ses. Det tolkar jag som en positiv grej
SÅ GULLIGTEftersom jag alltid ska störa mig på nånting: han skriver och frågar varje dag hur min dag har varit det är ju jättegulligt egentligen, men mina dagar är ju så enformiga så det blir ju typ alltid samma svar, haha.
SÅ GULLIGT
4s är ganska dålig på att motivera mig till att inte ligga med andra kan jag ju konstatera. Iofs inte så oväntat men ändå lite drygt.
Hoppar in lite här då...
Jag är i princip helt ny till detta område, har haft en partner på långdistans några månader men jag bröt det pga diverse orsaker. Han är en bra människa, men det var vissa saker där han inte riktigt lyssnade tillräckligt och där jag helt enkelt inte kände att vi passade ihop. Inget drama kring det, vi är fortfarande i samma vängrupp och pratar ibland, som vänner.
Ni mer erfarna, finns det något sätt att träffa någon utan diverse appar? Jag går inte på fester och dylikt, har inget intresse av det och tror inte att någon jag skulle passa bra ihop med lär vilja det heller. Jag har inga vänner som så runt i närheten, brukar bli vänligt inställd till de flesta men blir inte vän med dem. Jag har aktivt valt att inte bli vän med någon i klassen, främst av praktiska skäl. Jag föredrar att vara vänner och lära känna personen innan något åt det romantiska hållet, men å andra sidan vill jag inte riskera relationen med mina vänner.
Vet inte exakt vad jag önskar med detta inlägg, mest kanske att skriva av mig men svar är välkomna
Men nu hörde han av sig. Lite dålig timing bara. Men men. Får se om vi hinner ses imorgon.