Dejtingtråden del 21

[strawberrysylt]

Happ, ännu dödare på min front nu. Skrev till hp-killen att jag troligtvis inte vill ha barn och sen skrev han inte mer. Men då var det ju tur det kom fram tidigt.

Inte hört mer från DY, så det verkar ju inte så angeläget.

Funderar på att skaffa Tinder igen...

 

[Bison]

Happ, ännu dödare på min front nu. Skrev till hp-killen att jag troligtvis inte vill ha barn och sen skrev han inte mer. Men då var det ju tur det kom fram tidigt.

Inte hört mer från DY, så det verkar ju inte så angeläget.

Funderar på att skaffa Tinder igen...

Den är jobbig
Det är jättesvårt när man inte vill ha barn.

 

[strawberrysylt]

Den är jobbig
Det är jättesvårt när man inte vill ha barn.

Ja, jag vet att en av mina bästa vänner tycker det också. Hon är 120% säker på att hon inte vill ha och har alltid varit det.

Själv vet jag ju inte riktigt än, men självklart minskar det "urvalet". Men, så många människor som det finns måste det ju finnas fler som inte vill ha barn, tänker jag . Det var en sak jag och DY hade/har gemensamt, han ville troligtvis inte heller ha egna.

 

[Hazel]

Den är jobbig
Det är jättesvårt när man inte vill ha barn.

och ännu svårare om man inte känner sig beredd att dejta någon som redan har barn

 

[ekra]

Det positiva med det är att det är ett problem som minskar med åldern. Jag tror att det är fler 20-åringar än 40-åringar som skräms av att någon uttalar att de inte vill ha barn. Och definitivt fler 30-åringar än 50-åringar.

 

[Bison]

och ännu svårare om man inte känner sig beredd att dejta någon som redan har barn

Verkligen inte, det är ett aber.

 

[Bison]

Det positiva med det är att det är ett problem som minskar med åldern. Jag tror att det är fler 20-åringar än 40-åringar som skräms av att någon uttalar att de inte vill ha barn. Och definitivt fler 30-åringar än 50-åringar.

Jag är 33 och söker i min ålder och upp till 40.
Antingen har de barn eller så vill de ha typ nu.
Jag är steriliserad och vill inte dejta någon med barn under typ 20.

 

[Snubbelfot]

Fast det där med barn funkar åt andra hållet också. En kille som vill ha barn blir varse att andelen singeltjejer som vill och kan skaffa barn blir mindre och mindre med stigande ålder. Förstås.

 

[sorbifolia]

Min erfarenhet hittils är att i åldersspannet 30-40 så är alla "bra" killar redan upptagna eller de är skilda och har barn.

Tror jag måste börja dejta tjejer igen...

 

[starcraft]

Min erfarenhet hittils är att i åldersspannet 30-40 så är alla "bra" killar redan upptagna eller de är skilda och har barn.

Min erfarenhet oxå! Även de som är lite över 40 stämmer in på det.

 

[Hero]

Min erfarenhet hittils är att i åldersspannet 30-40 så är alla "bra" killar redan upptagna eller de är skilda och har barn.

Tror jag måste börja dejta tjejer igen...

Vad är en "bra" kille ?

 

[Hero]

Ja, jag vet att en av mina bästa vänner tycker det också. Hon är 120% säker på att hon inte vill ha och har alltid varit det.

Själv vet jag ju inte riktigt än, men självklart minskar det "urvalet". Men, så många människor som det finns måste det ju finnas fler som inte vill ha barn, tänker jag . Det var en sak jag och DY hade/har gemensamt, han ville troligtvis inte heller ha egna.

Du har betydligt bättre förutsättningar än om du haft barn iaf...
Jag och många andra dissar dom som redan har barn.

Om min eventuella partner inte vill ha barn skulle jag inte se det som en dealbreaker. Jag vet inte heller om jag vill ha barn. Åtminstone ser jag det inte som meningen med livet.

 

[sorbifolia]

Vad är en "bra" kille ?

Enligt min personliga definiton (som inte är öppen för diskution): En trevlig, intelligent, snygg (visserligen subjektivt), charmig kille med bra värderingar.

 

[Hero]

Enligt min personliga definiton (som inte är öppen för diskution): En trevlig, intelligent, snygg (visserligen subjektivt), charmig kille med bra värderingar.

Jag kan tänka mig att dom inte växer på trän .
Vad är det för värderingar som är viktiga ?

 

[prallan]

Vad är en "bra" kille ?

Kan bara svara för mig själv

Lättsam, intelligent, jordnära, eget intresse, driv och ekonomiskt oberoende.

 

[enough]

Så, igår kväll hade jag och F vårt snack på telefon. Det blev ett bra samtal, vi känner på samma sätt, att vi har gett det en bra chans nu, men att det är något som inte riktigt räcker till. Sen om det beror på ogynnsamma förutsättningar (barnscheman och psykiskt mående) eller om det hade skitit sig ändå går ju inte att veta, men vi är överens om att det känns rätt att bryta nu, även om det är lite känslosamt. Mycket har ju varit bra, och det blir tomt. Vi sa att vi hörs framöver, och kanske kan ses med barnen igen nån gång när det gått ett tag och känns "ofarligt".
Jag kände mig så patetisk när jag med samma finger som jag tryckt av samtalet direkt loggade in på tinder. Men tappade snabbt sugen. Avslutet var nog lite mer kännbart än jag trodde ändå, känns smådeppigt även om jag också är lättad.

Sen är jag väl lite besviken också över att det där med att få låtsas vara lite familj försvann, eller snarare de små drömmarna om att det kanske skulle kunna bli så för oss i framtiden. Igår när jag julpysslade med mitt barn kändes det så jäkla trist att inte ha en "flock". Många ensamstående med barn känner sig mest ensamma när de inte har barnen har jag förstått, men jag känner tvärtom. Det är så mycket bara vi två. Tror att speciellt så här i juletider vaknar en känsla att jag inte kan ge mitt barn det jag själv hade som barn. Jag hade syskon, mina föräldrar umgicks med ett gäng andra familjer med barn i samma ålder, jag hade många kusiner som vi alltid firade jul med. Själv har jag (trots att jag är närmare 40) bara en nära vän som har barn, och hon bor på andra sidan landet... Inte så att vi är helt själva, sonen har en bästis vars familj vi hänger med ibland. Det finns ju massor av möjligheter via dagis, facebookgrupper osv att fixa playdates och jag gör mina försök så långt jag orkar, men får inte riktigt till det. Har försökt bjuda in både vänner och potentiella vänner till en liten barnvänlig julfest, men knappt någon kan komma, alla är så upptagna. Blir dock farligt att tänka att "träffa någon annan som har barn" skulle lösa detta tomrum jag känner. Helst hade jag nog velat bo i ett kollektiv med andra barnfamiljer, men flytt är inget alternativ just nu heller.
Nä, får bita ihop och kämpa på.

Skriver i alla fall med en härligt nördig flersam kille som bor långt bort, men vi har visst vägarna förbi varandras städer så kan nog bli en dejt framåt jul i alla fall. Känns inte jätteseriöst men nog precis lagom just nu. En sån där konversation som direkt flyter på och drar iväg åt alla möjliga roliga håll från start.

 

[Hero]

ekonomiskt oberoende

Oj, det är ju få människor som är det ??
Var ju inget dåligt krav...

 

[Red_Chili]

Vad är en "bra" kille ?

Enligt mig: En intelligent och rolig kille som är normkritisk, upptäcker orättvisor/otrevligheter även när de inte på något sätt drabbar honom och säger ifrån när någon beter sig illa. Sedan krävs det ju en del för att vi ska passa ihop... Typ vilja bo i samma del av landet, ha tillräckligt lika livsstil för att vi ska förstå oss på varandra och ha tid att träffas. Och så får han inte vara djurallergiker, rökare eller förälder. Och om allt det passar, då måste det ju finnas personkemi och vi måste attraheras av varandra.

Med andra ord, inte helt lätt att hitta.

 

[sorbifolia]

Jag kan tänka mig att dom inte växer på trän .
Vad är det för värderingar som är viktiga ?

Äsch, jag har lite svårt att formulera på svenska vad som är viktigast för min del, men vi bör ha ungefär samma politiska synspunkter, och personen måste vara upptagen av t.ex. miljö, djurskydd, m.m.

 

[prallan]

Oj, det är ju få människor som är det ??
Var ju inget dåligt krav...

Nej, men alltså, jag menar en som inte har problem med ekonomin. Jag uttryckte mig fel.