Dejtingtråden del 21

[Petruska]

Hmm... Pratade lääänge i telefon igår med nya kvinnan. Hon är verkligen eld och lågor, möjligen att hon var lite på lyran också . Men hon är redan på puss-stadiet och pratar om en möjlig framtid, och det gör mig lite nervös. Samtidigt är det svårt att inte ryckas med av energin och engagemanget. Vi ska ses på torsdag och det känns som om det kan gå lite hur som helst faktiskt. Jag är övertygad om att vi kommer ha sex, men jag hoppas att det inte finns önskemål om något närmare än så. Jag har varit mycket övertydlig när det gäller vad jag är ute efter, och hur jag känner med Köpenhamn. Men får lite känslan av att hennes självförtroende som partnermaterial sviktar rejält. Äsch nu spekulerar jag en massa. Får se till att prata extre mycket med henne helt enkelt.

Alltså, ni har inte träffats, och hon pratar om framtiden som någon sorts gemensamt projekt? Och med framtid menar vi en rätt obestämt lång tidsrymd, inte eftermiddagskaffe imorgon?

 

[Milosari]

Alltså, ni har inte träffats, och hon pratar om framtiden som någon sorts gemensamt projekt? Och med framtid menar vi en rätt obestämt lång tidsrymd, inte eftermiddagskaffe imorgon?

Haha nej inte fullt så crazy. Vi har känt varandra i några månader men har bara varit på en och en halv dejt typ. Jag var lite seg med att fatta att hon var intresserad. Tidsrymd som några månader? Tror jag. Inte resten av våra liv i alla fall (då hade jag flytt hals över huvud).

 

[Petruska]

Haha nej inte fullt så crazy. Vi har känt varandra i några månader men har bara varit på en och en halv dejt typ. Jag var lite seg med att fatta att hon var intresserad. Tidsrymd som några månader? Tror jag. Inte resten av våra liv i alla fall (då hade jag flytt hals över huvud).

Jag träffade för många år sedan en kvinna några gånger, så där. Jag var väl måttligt intresserad, och funderade mest på hur jag skulle kunna avbryta det hela. Och så började hon prata om "när vi har flyttat ihop"! Det var helt surrealistiskt. Kom att tänka på det nu. (Jag tänkte däremot inte i termer av galen possessiv svartsjuk "kärlek", eller något sådant.)

 

[Milosari]

Jag träffade för många år sedan en kvinna några gånger, så där. Jag var väl måttligt intresserad, och funderade mest på hur jag skulle kunna avbryta det hela. Och så började hon prata om "när vi har flyttat ihop"! Det var helt surrealistiskt. Kom att tänka på det nu. (Jag tänkte däremot inte i termer av galen possessiv svartsjuk "kärlek", eller något sådant.)

Andas något sådant = jag går upp i rök och syns aldrig någonsin till igen. Jag är sämst på att hantera obekväma situationer och det där är ungefär så illa det kan bli. Hur tog du dig ur det?

 

[Petruska]

Andas något sådant = jag går upp i rök och syns aldrig någonsin till igen. Jag är sämst på att hantera obekväma situationer och det där är ungefär så illa det kan bli. Hur tog du dig ur det?

Inte snyggt. Detaljerna har jag lyckats glömma.

 

[Wysiwyg]

Åh, fy sjutton så osexigt. Örk!

Eller hur!

 

[Wysiwyg]

Nä det är väl delvis mitt problem. Att jag tar ansvar för folks sociala liv. De vänner jag tror känner sig ensamma bjuder jag nästan alltid med när jag går ut. Så de får nya vänner och socialt liv genom mig. Dem bjuder inte mig på liknande så känns ibland lite ojämnt.

Fast det är ju din grej att du tar socialt ansvar över andra. Alla är olika. En del människor blir helt nervösa av att höra att jag inte har några planer alls för helgen medan jag tycker det är perfekt att vara helt obokad och få vara ensam för batteriladdning ett par dagar.

Att du tror de känner sig ensamma är ju inte detsamma som att de faktiskt gör det. Jag förstår att det känns lite snett men är ni närmare vänner kanske du kan ta upp det med dem? Annars tänker jag att de kanske ser att du har fullt upp och många sociala järn i elden och inte behöver någon extra assistans.

 

[Sagohöst]

Apropå att ragga på andra ställen än nätet...var med bilen på verkstaden häromdagen. Pratade rätt mycket med mekanikern, han var supertrevlig. Idag hade han skickat en vänförfrågan på FB...han var egentligen inte min typ men verkar väldigt trevlig så hoppas att han inte raggar utan bara breddar kontaktnätet

 

[pepp]

Herregud. Var och såg Björn Rosenström igår () slutade med ett nummer till bartendern och ett hemsläp.

Han verkade så lovande! Vi pratade massor och connectade så bra.

Sen la vi oss, hånglade, men jag hade sagt från början att vi inte skulle ligga där och då.
Då kom tjatet, och försöken... men till slut lyckades han somna.

Nu for han nyss iallafall och jag vakna upp med ett nytt munsår och en förfrågan om filmkväll av en på jobbet

 

[pepp]

Nu när jag tänker efter tror jag vi har matchat på tinder förut och skrivit...

Har för övrigt tinder igen tack vare min kompis!

 

[prallan]

Nu när jag tänker efter tror jag vi har matchat på tinder förut och skrivit...

Har för övrigt tinder igen tack vare min kompis!

Ah, vad var det som gjorde att det gick nu?

 

[pepp]

Ah, vad var det som gjorde att det gick nu?

Fick ta kompisens nummer och mail. Hon är ju ändå gift

 

[prallan]

Fick ta hennes nummer och mail. Hon är ju ändå gift

 

[Halfrek]

Någon mer som testat Bumble? Lite litet utbud men kvalitativt Har dock sjukt svårt för öppna konversationen. Får prestationsångest haha

 

[pepp]

Inser att jag varit väldigt förskonad från såna där killar.. var ärligt talat lite rädd emellanåt.
Huvva!

 

[Bison]

Jag drömde om kollegan, jättekonstigt eftersom jag varken sett eller tänkt på honom alls de senaste veckorna
Jag vill ju bara släppa honom helt, inte att han ska hemsöka mina drömmar

Vi ska jobba i veckan, frångå vår tradition av ett pass per år. Har bytt med en annan kollega, inte för att få åka med honom utan för att kunna rida på morgonen och kunna träffa L på rasten.

Kollegan kommenterade dessutom min story nyss. Märkligt det där att han kan vara borta ett tag och plötsligt så är han överallt.

 

[Bison]

Inser att jag varit väldigt förskonad från såna där killar.. var ärligt talat lite rädd emellanåt.
Huvva!

Fy vad obehagligt.
Förstår att du blev rädd. En anledning att jag inte vågar gå hem ned någon eller ta med någon hit.
Det och att jag vill sova hemma och vakna själv

 

[pepp]

Fy vad obehagligt.
Förstår att du blev rädd. En anledning att jag inte vågar gå hem ned någon eller ta med någon hit.
Det och att jag vill sova hemma och vakna själv

Klokt! Jag tänker ju dock att det kan hända lite när som eller var som.

Men ja, man drar ju kanske ner risken om man tänker som du

 

[tott]

Jag vet hur jag tänker, men hur skulle ni tänka i liknande scenario:
Jag har i några veckor haft tinderkontakt med en man som bor några timmar härifrån. Han känns vanlig och vettig och bra. Vi har lite smått diskuterat att ses här hos mig. Senast igår tänkte jag att det nog snart måste bli av.
Han har tidigare nämnt att båda hans föräldrar har dött - mamman för 5 år sedan och pappan ifjol. I samband med de diskussionerna bad jag om ursäkt om han tyckte att jag var för frågvis, och då svarade han att han svarar så gott han kan och "Ärlighet varar längst". Sånt gillar jag! ...men igår...då skulle han och tända ett ljus på pappans grav. Bra så. Jag frågade typ, "mamman då?" ...och skrev också att han inte behövde svara om han inte ville. Det tog hela dagen innan han svarade - att mamman lever, men de har ingen kontakt sedan ca 20 år och har egentligen aldrig haft någon kontakt sedan föräldrarnas skilsmässa då han var 3 år (nu 50).

Jag blev paff! Jo verkligen - "ärlighet varar längst" - in my ass...

Jag tappade helt smaken för den här trevliga mannen. Varför ljuga?
Vad säger ni?
Jag tycker det hade varit lättare från början om han hade sagt att han inte har nån kontakt med mamman.

 

[cirkus]

Jag vet hur jag tänker, men hur skulle ni tänka i liknande scenario:
Jag har i några veckor haft tinderkontakt med en man som bor några timmar härifrån. Han känns vanlig och vettig och bra. Vi har lite smått diskuterat att ses här hos mig. Senast igår tänkte jag att det nog snart måste bli av.
Han har tidigare nämnt att båda hans föräldrar har dött - mamman för 5 år sedan och pappan ifjol. I samband med de diskussionerna bad jag om ursäkt om han tyckte att jag var för frågvis, och då svarade han att han svarar så gott han kan och "Ärlighet varar längst". Sånt gillar jag! ...men igår...då skulle han och tända ett ljus på pappans grav. Bra så. Jag frågade typ, "mamman då?" ...och skrev också att han inte behövde svara om han inte ville. Det tog hela dagen innan han svarade - att mamman lever, men de har ingen kontakt sedan ca 20 år och har egentligen aldrig haft någon kontakt sedan föräldrarnas skilsmässa då han var 3 år (nu 50).

Jag blev paff! Jo verkligen - "ärlighet varar längst" - in my ass...

Jag tappade helt smaken för den här trevliga mannen. Varför ljuga?
Vad säger ni?
Jag tycker det hade varit lättare från början om han hade sagt att han inte har nån kontakt med mamman.

Usch - jag hade inte tyckt det var ok överhuvudtaget. Varför ljuga? Och dessutom komma med floskeln att "Ärlighet varar längst" när han redan ljugit om nåt som är helt oväsentligt i sak, men lögnen blir talande