Tog ikväll bort meddelandebegränsningen på HP för att kolla igenom om det dolde sig några guldkorn i meddelandeskörden.
Meeen jag tror nog att jag håller mig till min käre vän ett tag till, jag. Vi kan kolla på film och ligga nära varandra i soffan ibland. Idag hjälpte han mig att röja lite på tomten och sedan var vi med och agerade målsman när stora dottern bjöd sin kompis på födelsedagsmiddag på Pinchos. Vi har det så bra så, förutom att han inte är så intresserad av mig som kärlekspartner då.
Visst, vissa HP-snubbar var trevliga, respektfulla och kunde uttrycka sig. Andra not so much. Och ingen fångade mitt intresse.
Och så var det snubben som tyckte att det var lämpligt att inleda en konversation med att fråga hur min man dog. Jag skrev att jag valde att passa på den. Jag har ingen avsikt att läxa upp folk, men den kunde jag inte lämna helt obesvarad, heller.
Alltså jag är faktiskt tonåring när det gäller dejtade! Och jag känner mig överväldigad, skör och lite rädd, faktiskt. Men en får väl vänja sig i små doser.
Det är ju ingen brådska med någonting. Men nåt casual att lysa upp mörkret med vore ju lite nice...