Ja jag känner igen det där, att i efterhand inse hur mycket våld man gjort mot sig själv, även om man inte träffat rövhattar (det har ju dock varit ett par såna under åren också).Under min uppväxt förväntades jag definitivt vara straight, jag visste tidigt att jag inte var helt straight dock. Försökte alltid bli kär i män, hade relationer med män. Men jag var aldrig attraherad av dom och jag kände mig aldrig kär i män.
Blev dock ofta förälskad och kär i kvinnor, men tänkte att jag var bisexuell för lesbisk kunde jag väl inte vara.
Gjorde mycket våld på mig själv när jag var I relationer med män, nu i efterhand förstår jag hur mycket jag tagit stryk av det. Alla män jag haft relation med har varit snälla och fina mot mig, men ja.. Jag önskar jag hade förstått tidigare att jag var lesbisk, då hade jag sluppit mycket bagage jag dras med nu.
Tips på hur man vågar sig ut och dejta kvinnor?
Lite halvt kl
Jag har ju dessutom börjat fundera på att begära en npf utredning, misstänker att det kan finnas autism, kanske i kombination med add, som skulle förklara en hel del saker och varför jag har svårt med vissa saker i livet, som till exempel relationer. Jag går oftast all in första veckorna, även vid enbart kk relation, och jag uppfattas som kär. Håller man ut, så uppfattas jag som kylig och jag har tröttnat detta är ju sånt jag insett typ senaste året, vilket gör att steget att börja dejta igen känns ännu jobbigare/större.